Sophia Petrillo i Golden Girls/Pantertanterna

Alltså Pantertanterna/Golden Girls är fantastiska. Bryter mot så många köns- och åldersroller. Älskar framförallt Sophia Petrillo:






Did you hear that sound? YEAH AND AS LONG AS I'M IN MY OWN BED I'LL DO WHAT I WANT!


Thaaaaaaanks for the medicare och när hon dragar till Sonny i Sonny and Cher =):








PS 1 Ingen är förvånad men alla förbannade över att köttlobbyn ligger bakom Atkinsdieten.

PS 2 Länk till en dokumentär om ett trans-bögpar som skaffar barn tillsammans där den ena mannen är gravid.

Salt'N'Pepa, Cisism, Cyndi Lauper, 25, Aktion mot deportation i Åstorp

Imorgon (läs idag) är det aktion mot deportation i Åstorp kl. 17-20. Läs mer om aktionen på facebook-eventet här. Vi ses där!!!

På Slutwalk kom jag och Yona fram till att Cisism vore ett bra nytt begrepp för alla att använda sig av för att definiera cis-privilegier kopplat till cisnormer istället för att bara tala om transfobi hela tiden. Plus att ett begrepp som cisism innefattar förtryck mot alla som inte definierar sig som cis, inte bara de som är trans. (Cis = att ens egen könsdefinition stämmer överens med ens juridiska kön och har gjort det ända sedan födseln, samt att en på detta uppfattas av omgivningen som ens juridiska kön).

Iförrgår fyllde jag år - ett kvartssekel. När jag var 24 år tillbringade jag halva året med att gotta mig i Elfriede Jelinek's negativism. När jag är 25 kommer jag äntligen att hitta den stora kärleken, den äkta kärleken som får allt annat i världen att kännas oviktigt. Dock tror jag faktiskt att jag redan har funnit kärleken - i Elfriede Jelinek <3

Och så läste jag om underbara Cyndi Lauper som startat ett center för unga hemlösa HBTQ-personer i New York som utgör närmare 40 procent av de unga hemlösa i New York.

Oså lite grym feminism från Salt'N'Pepa till er:
Spinderella's not a fella (but a girl dj)




It just so happens that most men are TRAMPS:

Slutwalk, Sydnytt och panelsamtalet

Slutwalk gick bra! Jag var med i panelsamtalet innan. Det var fantastiskt att få klä sig i bikini, stilettklackar och kort kjol i ett panelsamtal och i en kyrka. Bryta två normer i en smäll! Pratade om hur viktigt det är att våldtäktsöverlevare ges aktörskap och inte behandlas på ett patroniserande och nedvärderande sätt, samt om hur viktigt det är att vi inte pratar om våldtäkt som något som förstör ens liv.

Efter slutwalken var jag och fina Aina med i Sydnytt:


tihihi, efter att ha sett det här vet jag precis vart jag ska klippa mig nästa gång jag kör min pjäs. Inte för att vara lookist eller så. Eller jo kanske lite. Och det är dumt. Menmen. Jaja ;-).

"In burning - In bashing back - In blooming" goes Malmö/Lund + födelsedag!

1. Idag fyller jag år. Jag firar med Salt'N'Pepa, Amy Winehouse, middag med ett par nära vänner och sedan Klubb Queer där folk förhoppningsvis kommer bjuda mig på lite födelsedagsdrinkar.

2. Min soloföreställning "In burning - In bashing back - In blooming" goes Malmö/Lund. Hoppas se så många som möjligt av er i publiken ♥:
////////////////////////////////////////////////////////////
The dates and times and places are as following:

Thursday September 8th 19.30 - Inkonst, Bergsgatan 29, Malmö
Friday September 9th 18.00 - Inkonst, Malmö
Wednesday September 14th 19.30 - Bangatan 10, Lund (this show is part of Queera Teaterdagar - Emelie Lysholm Queer i Förskolan is shown on the 15th of september at 19.30 at the same venue)

Tickets: Cost 50 SEK for those with a little less money and 80 SEK for those with a little more money. Tickets are sold at the venue and the ticket sales open one hour before the show starts, so be sure to get there before the show starts. I recommend people to be at the venue a half an hour before the show starts.

I am SUPER EXCITED to see you all ♥ ♥ ♥ and make sure to invite all your friends to this event - this is probably the only chance to see this in Malmö/Lund!
///////////////////////////////////////////////////////////
IN BURNING - IN BASHING BACK - IN BLOOMING - SPOKEN WORD AND PERFORMANCE ART-MUSICAL BY ALEXANDER ALVINA CHAMBERLAND

”Those who have suffered understand suffering and thereby extend their hand, the storm which brings harm also makes the grass grow fertile” – Patti Smith

”Sometimes all reflective human beings struggle with feelings of emptiness and everything being meaningless. Does the realization of deep oppression and all the darkness in the world require suicide? No, it requires revolt!” - Quote from the play

Those of us who have been raped are called many things. We are told that our lives are ruined. That we must cry ourselves to sleep every night. That we have been through something that is ”worse than death”. But Hello! A guy raped me 3,5 years ago and I am still here. I survived. It was something terrible, but I refuse to be passive and victimized for the rest of my life. I don’t call myself a rape victim. I call myself a rape survivor. I survived and in many ways I am stronger now than ever before.

I am a rape survivor, but that is only one of my many identities and but one of many themes for this spoken word-musical. ”In burning – in bashing back – in blooming” is about going through a crisis (not just rape specifically) and losing control, but also about how you can grow and strengthen, find agency and learn from these situations. Through yourself, through support, through solidarity, through SCREAMING, through activism. It’s about queerfeminist activism – the twosome-norm, femme-fighting, the liberation of screaming your lungs out, the radical possibilities of pleasure, drag, explosions, silence, cats, black swans, lookism, alternatives to suicide and bashing back against hate crime. Featuring the dick of patriarchy and the head of capitalism, and giving head to patriarchy and capitalism.

"This little limp wrist, it turns into a fist".

Riot Grrrl meets spoken word meets queer performance art meets dark musical. Valerie Solanas meets Judith Butler and Diamanda Galas meets Kathleen Hanna. The results are intense , cathartic and unapologetically political. Femme fucks back. Femme fights back. Femme bashes back. Kitty’s got claws and sharp teeth and is not afraid to use them.

* trigger warning since the play features the reenactment of a sexual assault.

Written and performed by Alexander Alvina Chamberland
Angelica Negin Rad from Malmö’s Theatre Academy is co-director. Thank you also to Yona Kimhi ♥
Language: English
Length: 70 minutes
Featuring music by: Bikini Kill, PJ Harvey, Le Tigre, Hole, Christina Aguilera, TLC, Nina Simone, Diamanda Galas, L7, Amy Winehouse and CocoRosie.

The following is a clip from the production:

/////////////////////////////////////////////////////////////
The show har so far been booked at the following venues:

(28 july - sneak-peek of one scene in Copenhagen, DK)
2 august - Stadsteaterns Kafé Klarascén, Kulturhuset, Stockholm
18 august - Queertopiafestivalen, Norberg
august/september - Amsterdam, Netherlands
8 september - Inkonst, Malmö kl. 19.30
9 september - Inkonst, Malmö kl. 18
14 september - Bangatan 10, Lund kl. 19.30

I am also hoping and planning on going to Göteborg, San Francisco and doing a quaint little European Tour in Berlin, Leipzig, London, Helsinki, Barcelona, Manchester and Amsterdam later in the fall/winter. I also plan on going back to Stockholm.

For more bookings and information contact: alexander.chamberland@etc.se

Photo: Idios.
////////////////////////////////////////////////////////////////
The shows the 8-9th of september in Malmö are presented in cooperation with Folkuniversitetet
Queera Teaterdagar and the show the 14th of september is presented in cooperation with ABF Lund

Slutwalk i Malmö!!!

Min outfit i dagens slutwalk i Malmö drar inspiration från följande. Jag har slips, bikini, kort kjol, röda stilettklackar, rosa ögonskugga och ”Butch mom”, ”Slut” och ”Bitch” inskrivet på kroppen med rött läppstift:






Idag kl. 17 är det dags för Slutwalk i Malmö och kl. 16 deltar jag i ett panelsamtal om Slutwalk-fenomenet. Enligt mig är Slutwalk i grunden fantastiskt, men tidigare Slutwalks har bedrivits långt ifrån perfekt. De har till exempel kritiserats för att vara väldigt vita, inte prata om sexarbetares rättigheter eller för att de haft ett svart-vitt offerperspektiv där våldtagna inte ges agens som överlevare. Så därför tänkte jag kort redogöra för vad Slutwalk innebär för mig och varför jag går i Slutwalk idag:

- NO VICTIM-BLAIMING borde vara en självklarhet – du ska få gå klädd hur du vill, bete dig hur du vill, ha vilken sexuell historia du vill, ha vilket kön du vill, jobba med vad du vill osv. Vill du inte ha sex, så vill du inte ha sex och det ska respekteras och därmed basta. Dock tycker jag att det är hög tid för debatten att föras framåt av oss feminister. Det handlar exempelvis om följande:

1. STOPPA STIGMATISERINGEN AV VÅLDTAGNA OCH SEXARBETARE - Ingen debatt om oss utan oss - utan vår medverkan. Med detta menar jag inte att du måste ha en erfarenhet för att ha en åsikt, men stigmatiserade grupper tillåts ofta inte föra sin egen talan ALLS. För ett år sedan läste jag en intervju med ”de tre största experterna på våldtäkt” - alla tre markerade att de själva inte hade blivit våldtagna. Samma sak kan en ofta märka i debatten kring sexarbete - andra människor tar sig rätten att föra sexarbetares talan.

2. AVSKAFFA MOTSATSPARET OFFER/FRITT HANDLANDE SUBJEKT - Enligt mig är det här motsatsparet del av en antifeministisk och liberal retorik, där det finns "fria subjekt" som har den fullständiga makten över sina egna liv och "offer" som ligger på marken och inte kan göra något själva. Feminismens uppgift måste vara att försöka lyfta kvinnors (i bred bemärkelse) och andra förtryckta gruppers aktörskap, samtidigt som vi erkänner strukturer och markerar maktordningar. Det är därför t.ex. ett begrepp som våldtätsöverlevare är så mycket bättre att använda som standardbegrepp än våldtäktsoffer, för även om en då berättar att en oförrätt har begåtts så stämplar en inte oss våldtagna som eviga offer. Det måste gå att kombinera arbetet för att minska antalet våldtäkter, utan att för den sakens skull offra de som redan våldtagits och kalla våra liv för ”förstörda”. Det är lika antifeministiskt att prata om våldtagna som personer som fråntagits allt, fått sin själ krossad eller mött ett öde värre än döden, som det är att säga att våldtagna får skylla sig själva. Jag tänker inte längre vara tacksam för att människor säger att våldtäkten inte var mitt fel om de samtidigt a la Säkert! i låten "Allt som är ditt" säger att mitt liv är förstört.

3. KAMP FÖR SEXARBETARES RÄTTIGHETER - För det första är jag fullständigt medveten om strukturerna som finns inom sexindustrin. Jag är också fullständigt medveten om vilket enormt problem trafficking är och kräver hårdare tag mot trafficking. Samtidigt är det viktigt att vi feminister vågar prata om att det finns många olika erfarenheter av sexarbete - inte enbart ett. Det finns frivilliga sexarbetare och vi ska inte moralisera kring människors livsval. Med detta menar jag inte att det är helt lätt att avgöra vad ett fritt val är i dagens patriarkala och kapitalistiska samhälle, men att plocka ut just sexarbetare och säga att ”ingen skulle någonsin frivilligt välja att arbeta med detta” och att problematisera maktrelationen i sexarbete utan att problematisera t.ex. att människor sliter ihjäl sig på McDonalds eller maktrelationen i att städa hos överklassen m.m., innebär en moralisering kring sex och framförallt ytterligare stigmatisering av sexarbetare. Detta är, enligt mig, inte feminism. Då menar jag att det är bättre att kämpa för sexarbetares rättigheter, i organisationer som styrs främst av sexarbetare själva. Only rights can undo the wrongs. Vi ska inte utgå ifrån att alla sexarbetare vill bli "räddade" (det som dock vill lämna sexarbetandet ska förstås få hjälp med det, men det får inte bli "We want to save you and if you don't appreciate it you will be punished). Återigen: Motsatsparet offer/fritt handlande subjekt är en nyliberal och antifeministisk retorik. Vi får inte vara svart-vita i vår analys, istället måste vi se nyanserna emellan dessa två motsatspar. Vi måste också analysera och fråga oss vilka problem inom sexarbete beror på sexarbetet i sig och vilka problem beror på stigmatiseringen och bristen på rättigheter inom sexarbeten.

Avslutningsvis: Om vi ska tala om en grupp människor som verkligen får höra att de får skylla sig själva om de blir våldtagna så är det sexarbetare!

3. SLUTWALK MÅSTE VARA EN SEXPOSITIV MANIFESTATION MED MAKTANALYS - Slampa är ett begrepp som vi måste återta. Enligt mig har inte slampighet nödvändigtvis så mycket med hur mycket en har sex eller hur mycket kläder en har på sig, utan det handlar just om rätten/friheten att välja. Att du ska kunna knulla runt utan att nedvärderas för det. Att du ska kunna inte ha sex alls utan att ses som mindre häftig. Du ska inte känna press från något håll när det gäller hur mycket/lite du har sex. Att du ska kunna ha bara underbyxor på dig utan att det påverkar människors syn på ditt värde, din intelligens eller din sexuella tillgänglighet. Det finns en viktig feministisk maktanalys i sexpositivism. Det är helt för jävligt att folk sätter likhetstecken mellan hur mycket kläder du har på dig och hur intelligent du är. Är du strippa måste du vara korkad, om du är lättklädd måste du vara korkad, om du har mycket smink så måste du vara korkad - men vet ni vad sist som jag kollade bidrog inte dessa aktiviteter till att döda några hjärnceller. You can be both a stripper AND a professor.

4. SLUTWALK måste ha en insikt om att även om slampbegreppet är viktigt att återta så är det inte lika lätt för alla att använda sig av begreppet beroende på etnicitet, klass, sexualitet, ålder, funktion och kön m.m. (samtidigt tar jag också avstånd från teorier som säger att det är omöjligt för människor som inte är vita och medelklass att återta begrepp som slampa och bitch. Det är essentialiserande skitsnack som cementerar rådande strukturer).

5. SYSTEMKRITIK MOT POLISVÄSENDET - Förutom kritiken mot hur polisen behandlar våldtäktsöverlevare, måste vi kritisera deras sätt att exempelvis bedriva racial profiling och behandla sexarbetare runt om i världen.

AVSLUTNINGSVIS. Salt'N'Pepa sammanfattar budskapet bäst:

PS Har ni inte lyssnat in er på Salt’N’Pepa DO IT NOW (Tramp, Negro with an ego, Ain’t nuthin but a she thing, Spinderella’s not a fella (but a girl dj) m.fl.)

Rädd att flyga - Erica Jong

Ja, precis som Patsy Stone så har jag haft "My head stuck in the Erica Jongs" som hon uttryckte det i ett avsnitt av Absolutely Fabulous. Det är hennes klassiker "Rädd att Flyga"/"Fear of Flying" (jag ville egentligen läsa den på originalspråk, men den engelska versionen var utlånat på biblioteket) och den är faktiskt riktigt bra. And true to form, så ska jag här publicera mina favvocitat från den:

"Med några få anmärkningsvärda undantag var det här de mest omtänksamma människorna jag någonsin haft omkring mig. Fruarna bjöd på välkomstkaffe när man flyttade in. Barnen var nervpåfrestande artiga och vänliga. Männen kom galant sättande för att hjälpa till med att gräva fram bilen ur en snödriva eller bära tunga lådor uppför trapporna. Det gjorde det ännu mer häpnadsväckande när de förklarade för en att asiatiskt liv inte var mycket värt, att USA borde bomba Viet Cong åt helvete och slutligen, att soldaterna var där för att göra ett jobb inte för att ha politiska åsikter"

"Bigami är att ha en man för mycket. Monogami är samma sak."

"Är det inte höjden av hyckleri att gå uppför trappan med en man som man inte vill knulla medan man lämnar den man vill knulla ensam kvar och sedan, mycket upphetsat, knulla den man inte vill knulla medan man låtsas att han är den man ville ha? Det är sådant som kallas trohet. Det är sådant som kallas monogami. Det är sådant som kallas civilisationen och dess offer".

"Jag kan komma i tillstånd när jag inte lägger märke till någonting i ett landskap utom dess manliga invånare och bila kroppsdelar (hjärta, mage, bröst, fitta) de får att pulsera hos mig".

"Hans sätt att kapa toppen av sitt ägg kunde vara ledmotivet i en filmberättelse av Andy Warhol. Ägg, skulle den heta. En manshand som amputerade bort yttersta toppen av ett ägghuvud. Ultrarapid i sex timmar."

"Bennet sa knappt ett ord till mig. Tystnad är det trubbigaste av alla trubbiga vapen. Man blir totalt nedtryckt och drivs djupare och djupare in i sin egen skuld. Rösterna inom en anklagar mycket hårdare än vad röster utifrån någonsin skulle kunna göra".

"Den här gången tycktes inga av mina gamla tricks fungera. Jag försökte skjuta honom ifrån mig genom att använda kodord som "trohet" och "äktenskapsbrott" genom att intala mig själv att han skulle störa mig i mitt arbetet och att jag skulle vara för lycklig för att skriva om jag låg med honom."

"Jag kunde lika gärna slå mig ihop med en religiös fanatiker, ett scientologfreak eller en doktrinär marxist. Vilket system som helst blev till en tvångströja om man envisades med att tillämpa det så till den milda grad rigoröst och humorlöst".

"Men du är en puritan, sa han, och av den värsta sorten. Du gör allt du vill göra, men du har så dåligt samvete att du inte kan njuta av det. Och då kan man ju fråga sig vad det är för vits med det hela?"

"Det var ungefär som att dricka sig full under en flygtur för att dämpa sin flygrädsla. Man tror visserligen fortfarande att man ska dö såsnart motorerna låter annorlunda, men man bryr sig inte om det längre. Man börjar till och med kanske nästan tycka det inte vore så dumt. Man känner sig glida genom dunmjuka moln in i en blå ocean full av barndomens vackraste minnen."

"Felet med mig var att jag alltid ville vara värst. Jag skulle älska hetast, hungra hårdast och lida djupast. Det största offret, den största dåren".

"Jag såg på Marty. Han såg inte alls illa ut. Jag tänkte på alla de gånger jag hade längtat efter främmande män, främmande plaster, jättestora främmande kukar. Men jag kände mig bara likgiltig. Jag visste att jag inte skulle komma närmare den sanning jag sökte bara för att jag knullade med Marty".

"Därför att du reducerar allting till en så likgiltig nivå att allting blir meningslöst. Det är inte existentialism, det är okänslighet. Det slutar bara med allting blir meningslöst. Då sitter du där till slut med motsatsen till vad du ville ha. Du ville ha intensitet och får total okänslighet. Tala om att bedra sig själv!"

"Mannen under sängen kan aldrig bli mannen i sängen. De utplånar med nödvändighet varandra. Så fort mannen under sängen kommer fram är han inte längre samma man som man åtrådde (Ang. det knapplösa knullet)"

"Hon är född med för mycket adrenalin brukade min mor säga. Och det var sant, för när jag inte var djupt deprimerad var jag full av energi, skrattlust och galet skämtlynne".

"Jag hade med mig tio exemplar av min diktsamling. En del av dem var till min litterära agent i London. De andra hade jag bara plockat med för att jag känt mig osäker, som ett slags identitetskort att visa upp för människor jag mötte. Det var meningen att de skulle bevisa att jag inte var vilken tjej som helst. De skulle bevisa att jag var speciell. De skulle visa att jag borde behandlas med aktning. Jag klängde mig ömkligt fast vid min status av att vara något speciellt eftersom jag annars vara skulle vara en ensam hona på viltjakt som alla andra".

"Det du önskar dig är motsägelsefullt. Du vill ha både frihet och närhet. Det är mycket få människor som lyckas med det".

"Jag visste att jag inte skulle offra hela min tillvaro för en stor förödande passions skull. Någonting inom mig ville, och någonting inom mig föraktade Isadora för att hon inte var den sortens kvinna som gav sig hän helt åt kärleken. Men det var ingen idé att låtsas. jag var bara inte sådan. Jag kände inte särskilt starkt för självutplåning. Jag skulle väl aldrig bli någon romantisk hjältinna, men jag skulle överleva".

"Mitt knapplösa knull? Min främling på tåget? Här hade jag serverats mina egna dagdrömmar på fat! Den heta längtan som hade naglat fast mig vid vibrerande tågsäten i tre års tid medan jag bodde i Heidelberg! Och så hade jag blivit äcklad istället för upptänd!"

Alla gillar brudar, Amelie från Montmartre och Queerinstitutet.

Vi börjar med en fruktansvärd låt:


"Killar som har trosor tycker jag é läskigt, brudar som har trosor tycker jag é sexigt". Asså... Får det lov att vara så dåligt?

Nästan lika dåligt verkar den här indiefilmen Submarine vara. Smaskigt fakta sågar den totalt och jag gillar det. Sågningen. Först genom den här recensionen som tar oss på en resa genom sexism, rasism och klasshat! Och sedan genom den här bilden that says it all:


Avslutningsvis har antifeminister återigen visat hur fantasilösa och humorlösa de är, samt att de inte för sitt liv kan fatta skillnaden mellan att sparka uppåt och att sparka nedåt, genom att bli sååååååååå upprörda över att Genusvetenskapen på Göteborgs Universitet haft några seminarier i samarbete med Queerinsitutet i Göteborg. Det har fått Pär Ström att baxna. Det har fått mig att utbrista "Ge er!"

Jag suckar. Och oj, vad negativ och hård jag var i det här inlägget. Men tänka sig i det föregående inlägget var jag faktiskt väldigt glad och positiv. DET ÄR VIKTIGT MED BALANS!!!!!!!

Fenomenalfantastiska Queertopia!

Åhh. Queertopiafestivalen 2011 var så himla-himla-himla fint! Min föreställning gick bra, bättre än premiären och jag är himla nöjd med att ha lagt till Amy Winehouse's "Tears dry on their own" som sångnummer. Jag kände mig bekvämare än på premiären och kunde ta ut de emotionella svängarna mer. Detta ledde däremot till en smärre emotionell kollaps efter föreställningen, där jag klunkade i mig vodka som om det inte fanns någon morgondag, men inför framtida föreställningarna är jag förberedd på detta och ska rida på känslorna istället för att låta dem ha makten över mig. Det är viktigt att komma ihåg när en sysslar med method acting...

Här är två bilder från föreställningen:



Turnén fortsätter nu 8-9:e september på Inkonst i Malmö och 14:e september på Bangatan i Lund. Senare i höst/vinter finns planer på Stockholm, Helsingfors, London, Manchester, Berlin, Leipzig, Amsterdam, Manchester, Växjö och Göteborg, samt förhoppningsvis San Francisco. Vi får se exakt vilka av de här föreställningarna vill spikade i framtiden =)!

I övrigt såg jag många fantastiska akter på Queertopia. För mig var de två största highlightarna, Lissi Dancefloor Disaster och TIR Performance. Lissi Dancefloor Disaster, som jag äntligen fått se live och de var precis lika fantastiska som jag hade tänkt mig. VILKEN ENERGI PÅ SCEN! TIR Performance gör precis den typen av scenkonst som väcker mig och som jag kan relatera till, inspireras av och känner mig upprymd av. Det är massvis med ångest, men catharcis i ångesten och av catharcis blir jag lugn, blir jag upprymd, känner jag mening - och när catharcis kopplas till revolutionär politiskt praktik då finns det inget stopp för hur bra jag tycker det är. För mig är catharcism ett essentiellt revolutionärt verktyg. När föreställningen var slut ville jag bara se om den direkt.

Sen gillar jag den här texten från deras blogg väldigt mycket:

"3. TVÅSAMHET/ VÅLDTÄKT

Genom ofrivillig forskning har TIR förstått att det finns män som knullar med en när man sover och stoppar tuggumi i ens fitta.

Tydligen finns det också män som tycker att det är helt ok att dumpa en efter att man har blivit våldtagen.

Det finns också terapeuter som, om man har blivit våldtagen två gånger tycker att det är på sin plats att ifrågasätta en genom att säga: "Du vet väl att en gång är ingen gång, men två gånger..."

Sen finns det kurser i filmskådespeleri där man som student får titta på våldtäktsscener och diskutera kameravinklar och ljussättning.

Den liberala retoriken har skapat följande motsatspar: offer / fritt handlande subjekt (detta är såklart för att suga ut människor och tjäna pengar på deras piskade våldtagna arslen)"

För de av er som missade dem på Queertopia, men som är i Sthlm, så kör de sin föreställning följande datum:
26/8 18.30 Kulturhuset, Hörsalen i Stockholm
27/8 13.00 Workshop, Kulturhuset, Ekoteket, Stockholm

För mig var det förstås också himla fint att kunna vara på Queertopia utan att ha arrangörsansvar som förra året, då jag jobbade dygnet runt. Istället uppträde jag på torsdagkvällen och sedan kunde jag vara ledig resten av festivalen och bara njuta av att vara där. Mjau!

Avslutningsvis så deltog jag också i Ligga med P3's "Knullkollen" där jag berättade om att enligt mig är den bästa knullstämningen att ingen känner en press på sig att de måste ligga för att vara häftiga eller måste hålla på sig för att det anses vara dåligt att vara slampig, samt berättar att gruvhål översätts till glory hole på Engelska. Lyssna på inslaget här.

EU-politik banar väg för svälten på Afrikas horn

BRA och VIKTIG artikel! Läs den!

Clueless

Den här filmen driver med ytlighet på så himla roliga sätt!


I'll write my school report on why I love my jeans, why I love my jeans! I didn't eat yesterday, and I'm not gonna eat today, and I'm not gonna eat tomorrow, cuz I want to be a supermodel! Cuz I'm young and I'm hip and so beautiful!

Just nu...

Det här inlägget är timer-inställt. Ungefär just nu så står jag faktiskt på scen och sjunger den här låten:



PS Från början till slut är det här så äkta att det är smärtsamt och får mig att gråta:


Och det här, bara fantastiskt =):

Drar till Queertopia och tar med mig Marcus "jag vill ha en bögkompis/om man ändå vore gay" Dunberg

Imorgon drar jag upp till Queertopia!!!! Imorgon kl. 19 går jag på scen för att göra "In burning - in bashing back - in blooming" för andra gången! KUL! Har precis bestämt mig för att lägga till en Amy Winehouse-låt och jag hoppas att jag sjunger den bra! Några idioter kastade mat på mig igår och kallade mig för jävla bög. Igen. Att bli trakasserad är vardagsmat för en femme genderqueer bög, but my tears dry on their own and I don't fuck myself in the head with stupid men!!! (Väldigt tydligt ledtråd ang. vilken låt som jag lagt till...).

Jag tror att det är sådana trakasserier som fick Marcus Dunberg att skriva den där fina krönikan "Om man ändå vore gay". Det är det han längtar efter!! Nu har jag också faktiskt hittat ytterligare en fin krönika signerad Dunberg. Den skrevs innan "Om man ändå vore gay". I den här krönikan söker han en bögkompis! Men det får inte vara vilken bög som helst... Nejnejnej, jag citerar

"Innan du, homosexuelle läsare, blir alltför exalterad bör jag nämna att min vänskap kom mer med vissa krav. Bär du liten skinnkeps och mustasch är jag inte intresserad. Dramatiska schlagerbögar göra sig heller icke besvär. Över huvud taget ingen för fjollig som kommer att genera mig ute bland folk. Inga hantverkare, poliser eller militärer. Friserade Jean-Pierre Barda- och Roger Morgan-typer kan också sluta läsa. Och flator intresserar mig inte över huvud taget. Lesbiskt sex är visserligen ett stort intresse, men flator känns så radikala."

Och så satte han precis världsrekord i asshole:ism!!!

KRAM!

PS Ett citat från Erica Jongs "Rädd att flyga": "Men du är en puritan. En puritan av den värsta sorten. Du gör allt du vill göra, men du tillåter dig själv inte att njuta av det (pga skuld, dåligt samvete, perfektionism och andra faktorer). Och då kan en ju fråga sig vad det är för vits med det hela?"

Tystnad och Amy Winehouse.

Så här tänker jag kring det här med att människor bemöter en med tystnad när de är sura eller när du tar upp något obekvämt som känns viktigt för dig: "Att bli bemött med tystnad är det trubbigaste av alla trubbiga vapen. En blir totalt nedtryckt och drivs djupare och djupare in i sin egen skuld. Rösterna inom en anklagar mycket hårdare än vad röster utifrån någonsin skulle kunna göra. Så har jag känt, men nu, Jag ba: Härskarteknik! What kinda fuckery is this? Nowadays you don't mean dick to me! Härskarteknik och/eller rädsla för en obekväm situation eller konflikt. Alltid lättare att låta bli liksom... Eller så skärper en till sig lite och tar tag i grejer. tystnad är i alla fall motsatsen till kommunikation."

Så vidare till världens finaste Amy Winehouse. Den här konserten (Glastonbury 2008) är så himla fantastisk i alla sin emotionella messyness. Framförallt versionerna av Back to black, You Know I'm no good och Rehab:


Och hela konserten inleds med finaste Tears dry on their own, som jag lagt till i min föreställning inför Queertopia:

"All I could ever be to you is the darkness that we knew and just regret I got accustomed to", ‎"I don't understand why do I stress the man, when there's so many better things at hand. We coulda never had it all, we had to hit the wall, so this inevitable withdrawl. Even if I stop wanting you a perspective pushes through, I'll be some next man's other woman soon. I can not play myself again, I should just be my own best friend, not fuck myself in the head with stupid men"... "I wish I could sing no regrets and no emotional debts, but as we kiss goodbye the sun sets. So we are history, the shadow covers me, the sky above a blaze that only lovers see".

Winehouse got the talent for phrasing. Oså den här bästa kaxiga låten "It's something I know you can not do separate sex with emotion, I sleep alone the sun comes up, you're still clinging to that notion":

‎"The only time I hold your hand is to get the angle right" - bästa kaxiga textraden signerat Winehouse ;-) Och JA hon pratar om hur hon vill få sin klitta stimulerad!

Bli vapenfadder, Annika Lantz, Amanda Palmer, Let England Shake

Alltså det här är så himla bra. Annika Lantz är så himla bra. Bli vapenfadder! Pensionärerna på Karlaplan springer i högklackat!

Amanda Palmer är också grym. Skrev precis en jämförande analys mellan Säkerts! "Allt som är ditt" och Amanda Palmers "Oasis" - Den förstnämnda är ngn som inte varit med om en våldtäkt som berättar för alla som våldtagits att "allt som är ditt" är fråntagit, den andra är ngn som själv är våldtäktsöverlevare och vågat raljera över sina egna erfarenheter. Den förstnämnda hyllades för hur den tog upp våldtäkt, den andra censurerades. #sjukavåldtäktsdebatten.

Tydligen är det förbjudet att prata om våldtäkt och abort på det här sättet, även om det är dina egna erfarenheter du pratar om...


Sådärja, mycket bättre! Det här är det enda korrekta och accepterade sättet att prata om våldtäkt och abort. Tårar och ballad i moll. Kanske slipper du bli censurerad av MTV nu, haha ;-):


Tänker också på tajmingen av PJ Harveys album Let England Shake. Är inte det precis vad som sker med England just nu? Proper prediction of the future. Hoppas hennes album vinner Mercury Prize - även om jag egentligen tycker att såna där priser är strunt samma, även om det är kul att hon är den mest framgångsrika artisten i det prestigefyllda prisets historia.


Och kolla in youtube-klippet som jag lade ut för ett par inlägg sedan, där Darcus Howe intervjuas i nyheterna och säger den ena klockrenheten efter den andra om kravallerna.

Vecko-Revyn, dumheter och amerikanska high school-filmer från 90-talet!

Hejhej!

Ja, tänkte länka till några helt hemskt hjärndöda artiklar:

Metro-krönikeklassikern "Om man ändå vore gay".

Vecko-Revyn artikeln "Så tolkar du killars sms" Där du bland annat får lära dig att killar alltid tror att de är smartare än du! Hejaheja! (intressant också att han som skriver faktiskt skriver för tidningen café. Inte så överraskande eftersom herrtidningarna och tjejtidningarna faktiskt producerar i stort sett samma ideal). I vecko revyn-spalter är det alltid som om Kil Lar vore en person, och dessutom en väldigt enkelspårig person! Som om det fanns en fabrik som producerade människor i två kategorier Kil Lar och Tje Jer och alla i de här två kategorierna var exakt likadana. *SUCK*

Nä, nu ska jag ta mig ytterligare en titt på filmen Clueless och bli ännu bättre på att bemästra konsten att spela dum och sedan hugga NÄR DE MINST ANAR DET!!!!!!!! De kan få tro att de mästrar mig ett tag och sen jävlar, bitas som en vildkatt.

High School-filmer tenderar att likna vecko revyn-spalter. Men det finns faktiskt två high school-filmer från 90-talet som jag tycker riktigt mycket om. Jag tror att det beror på att de är moderna remakes av gamla klassiker (Clueless=Jane Austen's Emma, 10 things I hate about you=Shakespeare's The taming of the shrew):

Clueless är genialt i hur den skämtar om ytlighet. "Dionne and I are friends because we both know what it's like to have people be jealous of us", "Dionne and I were both named after famous singers of the past, who now do infommercials!", "I needed to find sanctuary in a place where I could gather my thoughts and regain strength (En bild på en galleria kommer upp)", "It does not say RSVP on the statue of liberty"


10 Things I Hate About You är så himla fin mest för att jag kan relatera till den ena huvudrollskaraktären, som dessutom tillåts vara mångdimensionell och inte går från att vara cool till att vara att vara ett vackert väsen i slutet av filmen. Älskar alla feminist-referenser till Bikini Kill, Sylvia Plath m.m. och den antirastistiska kritiken av vit medelklass feminism i början av filmen:

Gästfilosofen Gästfilosoferar

Hämtat från http://gangetbakom.se/2011/08/11/gastfilosofen-gastfilosoferar/

Och.

Detta är intressant, Organiserade sexarbetare gjorde debut på Pride.

Och detta är intressant:

Mjau!

Hejhej!

Förlåt för att jag inte uppdaterat här på ett tag, men jag har haft strömavbrott i 14 dagar. Strömmen är dock äntligen tillbaka idag! Wihooo! Fantastiskt! Så nu kan jag börja skriva här igen.

På torsdag åker jag upp till Queertopia för att göra föreställningen igen. Ska bli kuuuullllll!!! Köp biljett nu på www.queertopia.nu.

Annars får den här låten stå för morgonens känsla:


PS Just like Patsy Stone I've got my head stuck in the Erica Jong's. Igår läste jag 100 sidor i rädd att flyga!

Slakthusgate

Om ni vill läsa något fascinerande så gå in på Slakthusets (klubblokal i Sthlm) facebookgrupp: http://www.facebook.com/groups/slakthuset/ och läs diskussionen om att boka fler kvinnor som dj:s. Många idioter, men som tur är också en hel del vettiga! Någon skriver "Boka lite fler kvinnor. Vsg f tips" och det innebär att en extremt låg diskussion med över 600 kommentarer bryter ut. Varför är jag inte förvånad? Konservativa cis-killar är ofta snabba att bli defensiva och försvara rådande ordning... Blä!

Ladyfest skriver bra om frågan.

PS Premiären gick bra, reaktionerna var väldigt väldigt positiva, även om jag inte blev helt nöjd av att jag fick skynda mig lite igenom slutscenen p.g.a. tidsbrist. Det kommer vara åtgärdat i de framtida föreställningarna och resten gick lika bra eller bättre än vad jag tänkt mig!! The show is on the road =)!!!

Har också gjort lite andra spännande saker med mina spoken words i veckan. Resultatet kommer snart =)

Premiärdags!

=)

Stockholm Pride, Premiär och seminarie!

Så. Idag börjar Stockholm Pride.

Tisdag - Premiär för "In burning - in bashing back - in blooming" - spoken word och performance konst-musikalen som jag arbetat med de senaste månaderna. Premiären äger rum 11.30 på Kulturhusets Kafe Klarascén. Hoppas få se så många som möjligt av er i publiken!! Jag är lite nervös, men mest av allt jävligt excited och redo! Jag lovar att det kommer bli det bästa sättet att vakna upp på morgonen - som en revolutionär och politisk version av koffein - med potential för anarkoqueerfeministisk revolt.

Onsdag - tänker jag gå på Lipshit queers burlesk-show, Emelie's "Queer i förskolan", samt manifestationen mot tvångsteriliseringar av transpersoner.

Torsdag - 11.30 är det aktion mot Migrationsverket och kl. 12-12.45 håller jag i ett seminarium som heter "För en queerfeministisk förnyelse av våldtäktsdebatten" på Kulturhuset (Akvariet-rummet). På eftermiddagen ser jag otroligt mycket framemot att spela in några spoken words tillsammans med Lissi Dancefloor Disaster.

Fredag - 14.30 på Café 44, Psykradikalism seminarium på Anarchopride!

Helgen tänkte jag försöka ha lite ledigt och gå på ett par fester. Har potential att bli en fantastisk vecka det här. Hoppas vi ses!