Idag kl. 17 är det dags för Slutwalk i Malmö och kl. 16 deltar jag i ett panelsamtal om Slutwalk-fenomenet. Enligt mig är Slutwalk i grunden fantastiskt, men tidigare Slutwalks har bedrivits långt ifrån perfekt. De har till exempel kritiserats för att vara väldigt vita, inte prata om sexarbetares rättigheter eller för att de haft ett svart-vitt offerperspektiv där våldtagna inte ges agens som överlevare. Så därför tänkte jag kort redogöra för vad Slutwalk innebär för mig och varför jag går i Slutwalk idag:
- NO VICTIM-BLAIMING borde vara en självklarhet – du ska få gå klädd hur du vill, bete dig hur du vill, ha vilken sexuell historia du vill, ha vilket kön du vill, jobba med vad du vill osv. Vill du inte ha sex, så vill du inte ha sex och det ska respekteras och därmed basta. Dock tycker jag att det är hög tid för debatten att föras framåt av oss feminister. Det handlar exempelvis om följande:
1. STOPPA STIGMATISERINGEN AV VÅLDTAGNA OCH SEXARBETARE - Ingen debatt om oss utan oss - utan vår medverkan. Med detta menar jag inte att du måste ha en erfarenhet för att ha en åsikt, men stigmatiserade grupper tillåts ofta inte föra sin egen talan ALLS. För ett år sedan läste jag en intervju med ”de tre största experterna på våldtäkt” - alla tre markerade att de själva inte hade blivit våldtagna. Samma sak kan en ofta märka i debatten kring sexarbete - andra människor tar sig rätten att föra sexarbetares talan.
2. AVSKAFFA MOTSATSPARET OFFER/FRITT HANDLANDE SUBJEKT - Enligt mig är det här motsatsparet del av en antifeministisk och liberal retorik, där det finns "fria subjekt" som har den fullständiga makten över sina egna liv och "offer" som ligger på marken och inte kan göra något själva. Feminismens uppgift måste vara att försöka lyfta kvinnors (i bred bemärkelse) och andra förtryckta gruppers aktörskap, samtidigt som vi erkänner strukturer och markerar maktordningar. Det är därför t.ex. ett begrepp som våldtätsöverlevare är så mycket bättre att använda som standardbegrepp än våldtäktsoffer, för även om en då berättar att en oförrätt har begåtts så stämplar en inte oss våldtagna som eviga offer. Det måste gå att kombinera arbetet för att minska antalet våldtäkter, utan att för den sakens skull offra de som redan våldtagits och kalla våra liv för ”förstörda”. Det är lika antifeministiskt att prata om våldtagna som personer som fråntagits allt, fått sin själ krossad eller mött ett öde värre än döden, som det är att säga att våldtagna får skylla sig själva. Jag tänker inte längre vara tacksam för att människor säger att våldtäkten inte var mitt fel om de samtidigt a la Säkert! i låten "Allt som är ditt" säger att mitt liv är förstört.
3. KAMP FÖR SEXARBETARES RÄTTIGHETER - För det första är jag fullständigt medveten om strukturerna som finns inom sexindustrin. Jag är också fullständigt medveten om vilket enormt problem trafficking är och kräver hårdare tag mot trafficking. Samtidigt är det viktigt att vi feminister vågar prata om att det finns många olika erfarenheter av sexarbete - inte enbart ett. Det finns frivilliga sexarbetare och vi ska inte moralisera kring människors livsval. Med detta menar jag inte att det är helt lätt att avgöra vad ett fritt val är i dagens patriarkala och kapitalistiska samhälle, men att plocka ut just sexarbetare och säga att ”ingen skulle någonsin frivilligt välja att arbeta med detta” och att problematisera maktrelationen i sexarbete utan att problematisera t.ex. att människor sliter ihjäl sig på McDonalds eller maktrelationen i att städa hos överklassen m.m., innebär en moralisering kring sex och framförallt ytterligare stigmatisering av sexarbetare. Detta är, enligt mig, inte feminism. Då menar jag att det är bättre att kämpa för sexarbetares rättigheter, i organisationer som styrs främst av sexarbetare själva. Only rights can undo the wrongs. Vi ska inte utgå ifrån att alla sexarbetare vill bli "räddade" (det som dock vill lämna sexarbetandet ska förstås få hjälp med det, men det får inte bli "We want to save you and if you don't appreciate it you will be punished). Återigen: Motsatsparet offer/fritt handlande subjekt är en nyliberal och antifeministisk retorik. Vi får inte vara svart-vita i vår analys, istället måste vi se nyanserna emellan dessa två motsatspar. Vi måste också analysera och fråga oss vilka problem inom sexarbete beror på sexarbetet i sig och vilka problem beror på stigmatiseringen och bristen på rättigheter inom sexarbeten.
Avslutningsvis: Om vi ska tala om en grupp människor som verkligen får höra att de får skylla sig själva om de blir våldtagna så är det sexarbetare!
3. SLUTWALK MÅSTE VARA EN SEXPOSITIV MANIFESTATION MED MAKTANALYS - Slampa är ett begrepp som vi måste återta. Enligt mig har inte slampighet nödvändigtvis så mycket med hur mycket en har sex eller hur mycket kläder en har på sig, utan det handlar just om rätten/friheten att välja. Att du ska kunna knulla runt utan att nedvärderas för det. Att du ska kunna inte ha sex alls utan att ses som mindre häftig. Du ska inte känna press från något håll när det gäller hur mycket/lite du har sex. Att du ska kunna ha bara underbyxor på dig utan att det påverkar människors syn på ditt värde, din intelligens eller din sexuella tillgänglighet. Det finns en viktig feministisk maktanalys i sexpositivism. Det är helt för jävligt att folk sätter likhetstecken mellan hur mycket kläder du har på dig och hur intelligent du är. Är du strippa måste du vara korkad, om du är lättklädd måste du vara korkad, om du har mycket smink så måste du vara korkad - men vet ni vad sist som jag kollade bidrog inte dessa aktiviteter till att döda några hjärnceller. You can be both a stripper AND a professor.
4. SLUTWALK måste ha en insikt om att även om slampbegreppet är viktigt att återta så är det inte lika lätt för alla att använda sig av begreppet beroende på etnicitet, klass, sexualitet, ålder, funktion och kön m.m. (samtidigt tar jag också avstånd från teorier som säger att det är omöjligt för människor som inte är vita och medelklass att återta begrepp som slampa och bitch. Det är essentialiserande skitsnack som cementerar rådande strukturer).
5. SYSTEMKRITIK MOT POLISVÄSENDET - Förutom kritiken mot hur polisen behandlar våldtäktsöverlevare, måste vi kritisera deras sätt att exempelvis bedriva racial profiling och behandla sexarbetare runt om i världen.
AVSLUTNINGSVIS. Salt'N'Pepa sammanfattar budskapet bäst:
PS Har ni inte lyssnat in er på Salt’N’Pepa DO IT NOW (Tramp, Negro with an ego, Ain’t nuthin but a she thing, Spinderella’s not a fella (but a girl dj) m.fl.)
1 kommentar:
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN
Skicka en kommentar