Favoritcitat från Elfriede Jelinek's "Älskarinnorna".

Det här var första gången på länge som jag läst en ny Elfriede Jelinek-bok. "Älskarinnorna" - en bok som utkom 1975 om patriarkala och heteronormativa relationer. Jag hade nästan glömt hur mycket jag inspireras av hennes språkbruk. Som hon driver sönder maktstrukturerna. Jag älskar det. Älskar det fullständigt. Här är några av mina favoritcitat från boken:

"Ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt"

"För kvinnan är det slut på livet och början på barnafödandet. Medan männen mognar så vackert och börjar åldras och dricker mängder av alkohol som ska göra dem starka och bevara dem för kräftan, varar deras fruars dödskamp ofta i åratal, ibland till och med så länge att de kan närvara vid sina döttrars dödskamp. kvinnorna börjar hata sina döttrar och vill gå dem att dö så snabbt som möjligt, lika snabbt som de själv en gång dött, alltså: Hit med en man. Ibland vill en dotter inte dö så snabbt som hon borde, utan hellre vara butiksbiträde ett eller två år till och leva! ja leva!"

"hemskt detta långsamma döende. och männen och kvinnorna sitter och dör bort tillsammans, mannen har i alla fall lite ombyte, utåt bevakar han sin fru som en gårdshund, bevakar henne medan hon dör. och inifrån bevakra kvinnan sin man, de kvinnliga sommargästerna, sin dotter och hushållskassan som inte får supas upp. och utåt bevakar mannen sin fru, de manliga sommargästerna, dottern och hushållskassan så att han kan norpa åt sig lite att supa för. och så sitter de där och dör ihjäl varandra. och dottern kan knappt vänta tills också hon får dö, och föräldrarna handlar redan nu till dotterns död: lakan och handdukar och porslinshandukar och ett begagnat kylskåp. då håller hon sig död åtminstone, men ändå fräsch!"

"i italien har jag aldrig varit, aldrig, och teven är mycket intressantare, där ser man hela världen, utan att för den skull vill eller måste befinna sig mitt i den".

"man lever bara en gång, säger brigittes mamma, som tycker att denna enda gång är en gång för mycket och för ofta, eftersom hon inte har någon man".

"brigitte säger att heinz är hela hennes värld. brigittes värld är alltså liten. livet verkar meningslöst utan honom, livet verkar inte heller särskilt meningsfullt med honom, men det ser åtminstone mer meningsfullt ut för omgivningen"

"hoppet skrattar trots att det har blivit mindre. framtiden kan inte skratta eftersom den ännu inte anlänt. nutiden skrattar inte, eftersom den är för tung till sinnes"

"även om det inte är viktigt för en man att vara vacker, vilket däremot är mycket viktigt för en kvinna, är det fint om en man är vacker. erich har också ett intressant yrke: han är skogsarbetare. erichs yrke bereder honom tyvärr ingen glädje, trots att det är mycket intressant, men skogen behöver folk, alltså: ut i skogen, erich, direkt efter grundskolan! erich låter sig gärna tas i bruk. allt det där är dock plötsligt ointressant för paula. det viktiga är bara att kärleken äntligen har kommit och att den inte har kommit till en ful, utarbetad, försupen, utmärglad, plump och gemen skogsarbetare och henne, utan till en vacker, utarbetad, försupen, kraftig, plump och gemen skogsarbetare och henne. det gör det hela till något speciellt. kräleken i sig är redan något speciellt, visst!"

"hit med ett litet barn. en liten äcklig, vit, klamrande ollonborrsbaby. för heinx kommer det kort och koncist vara: vårt barn! det ska förkroppsliga det varaktiga band som brigitte söker"

"brigitte vill att det ska komma in i henne, och att det också ska stanna där inne och inte bara rinna ut igen till ingen nytta, meningslöst och utan framtid. brigitte vill att heinz trycker av och skjuter in extraktet av nötsteken och knödlarna från dagens middag in i henne. nu måste den där slabbiga sörjan väl äntligen har sprutat in och vara där inne, men nej, vill något bli bra tar det god tid på sig och heinz tar då god tid på dig. oj, redan efter en sekund, vem hade kunnat tro att en ny liten människa börjat gro".

"en ännu större skillnad råder i alla fall mellan paulas nutid och erichs framtid och mellan erichs nutid och paulas framtid. hur ska dessa händelser av världsomfattande betyder kunna anpassas till varandra?"

"Susi kommer få en kuk hårt inslaget i fittan och familjelivet hårt inslaget i huvudet"

"ibland låtsas heinz faktiskt som om han och brigitte inte vore en enda person, vilket de är. ser då inte dessa kvinnor att vi i verkligheten är ett, blivit ett, oskiljaktiga, frågar brigitte förvånat, när andra kvinnor ser heinz som en egen kropp med en egen själ. när andra kvinnor betraktar heinz som något man fortfarande skulle kunna få, nu när han inte längre går att få eftersom brigitte redan har honom, då har dessa andra kvinnor fel och är på fel väg. åt var och en sitt."

"erichs förkärlek för snabba motorcyklar och sportbilar i motsts till paulas krälek till erich och ett eget litet hus. erichs förkärlek för det snabba i motsats till paulas kärlek till livet och för erich. det är en och samma sak för paula. livet och erich".

"erich är något liknande paulas far eller bror eller svåger, någon som delar ut stryk och super sig full, även om han hittills inte haft så stora möjligheter till det då han själv mest har fått ta emot stryk, men nu kommer han själv snart att få en möjlighet, en fru nämligen, men det vet han inte än. att dela ut stryk, det är roligt, men det vet inte erich än."

"brigitte känner ingenting annat än ett obehagligt skavande inombords. birgitte känner kärleken inombords. brigitte och heinz stönar tvåstämmigt av kärlek. under tiden har brigitte en obehaglig, heinz en behaglig känsla i kroppen. brigitte ser kroppen som medel för ett högre ändamål. brigitte säger, det är så skönt med dig att man vill dö. heinz blir stolt över denna mening, den upprepar han gång på gång bland sina vänner"

"ibland kommer paula och erich också i framtiden att komplettera varandra, till exempel när erich ger henne stryk och paula tar emot stryk, eller när erich är sjuk och paula sköter om honom, eller när båda sågar ved tillsammansm eller när paula lagar mat och erich äter".

"hon kastar sig över vinbärsbuskarna för att skydda dem mot susis hand som helt fräckt just skulle plocka några bär. istället klämmer brigitte med sin klumpiga kropp sönder flera kilo av de röda bären. det kommer att stå henne dyrt! susi blir förvånad. hon säger, sådana bär kan jag ju köpa överallt om jag vill. brigitte säger, ja, men de här bären, de är mina. MINA. mina. mitt är mitt. och heinz här, han är min. min. min."

"barnet är kärleken personifierad. vad är det döda sömmerskearbetet i jämförelse med ett levande barn. hoppas det inte är dödfött!"

"mormor har för längesedan mist det enda kapital hon hade, den sedan länge svunna skönheten".

"nu hatar alltså inte bara alla alla, nu hatar de alla också paula i en underbar gemenskap, hon som bara har kärlek och sig själv att ge bort. det är för lite."

"en av de både flickorna har tänkt fel, som vanligt är det brigitte. brigitte och susi låtsas vara snälla och kvinnliga. susi lyckas eftersom hon verkligen är snäll, något som hon har lätt för, eftersom det inte kostar henne någonting och gör alla runt omkring henne glada. brigitte har ingen framgång eftersom hon på sin hårda väg mot heinz har blivit hård och bitter."

"hellre ett glänsande nytt rum med kök än en glädje i magen. glädjen förgår men köket består!"

"paula berättar om den här kvinnosaken för en kvinna, nämligen för morsan som är kvinna. paula hyser förtroende för sin morsas kvinnlighet, men förtroende sviks!"

"brigitte vill helst av allt drämma heinz skrikande skalle i väggen. om han nu måste skrika kan han väl göra det tyst? ungen sprutar väl ur honom vare sig han är tyst eller skriker högt?"

"erich går alltid dit alla andra går, det alla tänker är säkert korrekt tänkt och ännu mer korrekt gjort tänker erich korrekt."

"kärleken kan inte trolla fram ett kylskåp, finns det inget kylskåp då återstår ju bara mannen och barnen att älska och det är alldeles för få objekt för paulas stora kärlek. en sådan stooooor kärlek bor inuti paula".

"brigitte är glad att hon äntligen fått en herre. när man varit herrelös så länge är det en riktig lättnad när man har hittat en bra husse".

"bröllopet mellan heinz och brigitte är mycket gripande och festligt. bröllopet mellan erich och paula är mycket gripande och festligt. brigitte är mycket lycklig. paula är mycket lycklig. brigitte har lyckats. paula har lyckats."

"brigitte har hängt upp sitt öde öde på heinz och det var helt rätt för det kommer att ge henne en egen affär och en fin bil".

"erich har ett yrke utan framtid. heinz har ett yrke med framtid och vet vad det är som gäller i affärslivet. erich har ingen aning om vad det är som gäller i affärslivet. erich vet bara vad det är som gäller i grand prix: en snabb bil. heinz vet att han fattar. heinz vet att hans fru inte fattar. heinz har makt över sin ovetande fru, något han kommer att utnyttja. heinz och brigitte kommer att lyckas. paula och erich kommer inte att lyckas"

"ja, det fanns en sak som de så innerligt önskade sig: att allting bara skulle bli mer och mer och ständigt större och större".

"brigitte strålar i kapp med sina köksskåp. hatet har redan frätt upp henne helt och hållet inuti. men glädjen över att äga finns kvar. med järnhård hand klamrar hon fast vid egendomen".