På Roskilde's hemsida beskrev de PJ Harvey som en "tough yet sensitive fury" och så tänkte jag att det var en väldigt vacker beskrivning. En som jag känner igen mig oerhört mycket i. Ja, det är ju sån jag är också A tough yet sensitive fury, sen att Roskilde också beskrev PJ Harvey's fanbase på ett heteronormativt sätt "Infatuated men and admiring girls" var ju jävligt tråkigt...
Och här har vi någon jag älskar:
"A couple of artists I like, a lot of artists I don't like. They do very obvious, impulsive things. And draw like 1 000 penises, I don't consider that a very well thought out piece of work. A lot of that crap's going on and a lot of stupid performance art too that I just think is worthless"
"I have people saying you're missing half your life and you should be going out and meeting this person and that person, and I'm like I like to be at home with thoughts and ideas and books and you know what do I do, I step outside and go to somebodies house and I pick up their books and I'm sitting in the corner reading the fucking books and I'm doing the same thing over again... I'm not up for it, I'm up for it when I'm on the stage.. Otherwise I'm like, WHY am I going out? I can't put it together, I could never put it together, not even when I was younger" - Diamanda Galas
Alltså, känslan av att titta på en intervju med en person som säger saker som en kan relatera till och känna igen sig i är något som en normavvikare och "a tough yet sensitive fury" som jag bara MÅR SÅ HIMLA BRA AV!!! Och snart kommer jag att ge er ett citat-maraton från Jamaica Kincaids fenomenalfantastiska bok "Lucy".
PS Relationsanarkism och relationskapitalism är inte samma sak! Must we be consumerist even about our own personal relationships?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar