Låten jag hade sex med en kille till för första gången + min övriga tonårstids musik

När jag var 14 år gömde jag mig långt, långt inne i garderoben och bland mina största rädslor var att komma ut därifrån. Jag vet inte hur bra jag var på att anpassa mig dock. Det här var nämligen min favoritlåt då. Min favoritdel var förstås Lil Kims (Framförallt när hon sjung "We independent women some mistake us for whores" och "4 Bad-ass chicks from the Moulin Rouge), Missy Elliotts, samt när Christina Aguilera kastade omkull sakerna på bordet.


När jag var 16-17 hade jag kommit ut ur garderoben, inte helt och fullt, men jag hade berättat för flera personer att jag inte vara hetero (nu är det ju töntigt att en ens ska behöva "komma ut ur garderoben". Jävla heteronorm som utgår från att alla är heterosexuella hela tiden!). De jag lyssnade på mest var Janis Joplin, No Doubt och Madonna. Och så var det dags för mig att ha sex med en kille för första gången. Jag tyckte det vore sexigt att göra det till Madonnas låt Erotica. Han stängde av den efter 2 minuter och vi fortsatte utan musik. Men jag blev faktiskt lite sårad där, typ "Vadå, jag tyckte att det var sexigt!!". Numera kan jag väl fatta att det var lite over the top och för mycket å andra sidan är over the top/för mycket mitt mellannamn och jag har fortsätter ständigt att göra saker som är over the top och för mycket. För vissa är det där med att vara galen/flippad/fucked up en tonårsgrej, för andra är det en life time-commitment. Och jag känner att jag blir/vågar vara ett snäpp mer flippad för varje år som går. Men vad fan? Galna människor är de bästa författarna, poeterna, performers, musiker, konstnärer m.m. och når högre höjder av lycka när väl den känslan står på. Så jag är nöjd med mig själv.


När jag var 18 år var det här en av mina favoritlåtar. Det var också då som jag hade min första strid med tvåsamheten. Jag blev kär i någon och han var kär tillbaka. Betydde det att vi skulle bli ihop då? Nä, vi blev aldrig ihop och i den stilen har jag fortsatt!


Men det var när jag var 19 som det hände ordentliga grejer i musikväg. Ani Difranco, Tori Amos, Courtney Love, Riot Grrrl-musiken. I ärlighetens namn så var det när jag hörde de här låtarna sommaren 2006 som jag visste att livet aldrig mer skulle bli sig likt:




Och på tal om the past. Jag läste mitt avskedstal från min språkrörstid för Grön Ungdom. Detta var förstås innan jag gick mer åt vänster, lämnade partipolitiken och blev anarkist. Men jag var nog redan på väg dit. Hade jag läst något av mina tal från typ 2006 hade jag säkert spytt på hur reformistisk och anpasslig den var. Men det här var inte så illa, förutom att jag slängde mig med begrepp som pacifism, utgick från tvåkönsmodellen "män" och "kvinnor", var inte särskilt queer utan mer radikalfeministisk, inte särskilt intersektionell, inte tog upp klass eller vithetsnormer osv. osv. Men annars så... Inte jätteilla, tihihi