"I feel like hugging myself, why do I need someone else? I can love myself. I know you want it but you're never gonna get it, never gonna get my body! Cuz my name is Sheela, Sheela Ki Jawani, I'm way too sexy for you. Silly Silly Silly Silly boys follow me,when I look at em,they try helloing,but of no use."
"I'm the wicked bitch of the east, you better keep the peace or out come the beast. We the best still there's room for improvement our presence is felt like a Black Panther movement"
Ursula sjunger Lil Kims "How Many Licks". KANSKE det bästa klippet på youtube:
Munni Badnaam Hui. Tänk, jag skulle NÄSTAN börja gilla polisen om det gick till så här varje gång de arresterade folk:
fredagen den 31:e december 2010
torsdagen den 30:e december 2010
tisdagen den 28:e december 2010
Ligga med P3 med finaste vännen Matilda Berggren
Matilda är en fantastisk vän, som gör massa fantastiska saker. En av dessa saker kommer i vår att bli att programleda Ligga med P3, ett underbart program i P3 om sex, kärlek och alla normer som dessa två ämnen för med sig. De har kört programmet som pilot på internet i höst och resultatet har blivit underbart och jag är säker på att programmet bara kommer att växa OCH Växa OCH VÄXA i vår.
På tal om normöverskridande, här har ni den bästa låten från en av tidernas bästa filmer:
Och underbaraste Absolutely Fabulous
På tal om normöverskridande, här har ni den bästa låten från en av tidernas bästa filmer:
Och underbaraste Absolutely Fabulous
måndagen den 27:e december 2010
Dirty filthy whore seeks Incurable Romantic who's name is not Celine Dion
Den som skrev den kontaktannonsen kunde ha varit Celine Dion, om du kollar in den här versionen av the co-dependent national anthem som Celine sjunger med sådan inlevelse, passion, seriositet och intensitet. She really means every word. Och hon har en cameltoe. Och kolla in danssteget hon gör 1.34 in i klippet. Oj-Oj-oooooj. Such a patriot for the nation state of twosomeness!
Personligen är jag lite mer som Kylie Minogue när hon gör entré i en mainstream-Bollywoodfilm och sjunger ett nummer som är förvånansvärt feministisk ;-) (Bollywood och Hollywood brukar annars tävla om vem som kan uppvisa den mest stereotypa kvinnorollen)
"I don't need no shining star and I don't want to be rescued. Free-eeeee to move, White picket fences frighten me.Say you’ll never go
Never ever go Down upon on your knees Say you’ll never say Never ever say, Baby marry me pleeeaasseee. I wanna chiggy-wiggy with you boy just chiggy-wiggy with you baby"
Well, anledningen som jag kände ett behov av att skriva detta är, jag erkänner, att jag nästan blev lite kär i någon. Eller ja, kär och kär, kär blir jag i någon minst en gång i månaden. Kär på det sättet att jag känner en stark connection med en person, som ibland kan ha med fysisk attraktion att göra och ibland inte. Men den här gången handlade det dels om en connection, men om en connection som visade tendenser till att utvecklas till attachment. Jag kom på efter att vi hånglat att jag började nästan följa efter honom lite. Detta är något jag inte tycker om att göra. Så istället började jag krypa runt överallt som en förvildad katt och attackera folks fötter. När någon välmenande försökte hjälpa oss vidare på traven och sa "varför hånglar ni inte bara med varandra, killar", så svarade jag genom att bli arg och säga "Jag är ingen kille!"
Well, så fungerar jag. För att bli connected är fantastiskt. Fritt. Kravlöst och precis så flytande som det ska vara. Det är när jag känner att jag connectar ordentligt med en människa som jag känner att jag utvecklas som individ och får ett kärleksfullt utrymme där jag kan förstå någon och själv kan bli förstådd. Attached - det för med sig så mycket av det där normativa kring tvåsamhetskärlek och i mina ögon, ja, ofrihet, som jag avskyr så mycket och som jag inte vill ha i mitt liv. Attachments. Och än värre än attachment till en enskild individ, fatta vilka krav och förväntningar som sätts på den människan. För jag har inte det behovet - av att någon ska sova med mig varenda natt, av att någon ska vänta på mig där hemma, av att någon ska älska MIG-MIG-MIIIIG MEEEEER ÄN NÅÅÅÅÅÅGON ANNAN I VÄÄÄÄÄRLDEN. Och det handlar inte om att jag är rädd för djupheten i en connection, det får gärna gå hur djupt som helst, men jag vill inte känna att den där personen MÅSTE finnas där för att jag ska känna mig komplett. Jag vill inte ha ett monogamt tvåsamhetsförhållande. Jag vill ha ett eget rum, precis som Virginia Woolf beskrev det. Jag vill inte bli sambo, i alla fall inte med den jag ligger med. Nej, aldrig. Eller jag bör säga aldrig mer.
För det har hänt tre gånger i mitt liv att jag blivit attached till folk. En gång var jag 17. En gång var jag besatt av en kille som var mer eller mindre hetero och hade en massa crazy bitch drama queen from hell-saker för mig som att ta ut dikten jag skrivit till honom, som han ramat in vid sängen, och äta upp den mitt framför hans ögon. Äsch, när jag gjorde mina crazy bitch-saker med en queerfeministisk medvetenhet (vilket var ofta, men inte alltid) var de ändå rätt radikala och coola kan jag tycka nu i efterhand, men all den energin kunde ha kanalyserats till mer konstruktiva revolutionära saker ;-).
Tur att jag är mer mogen nu! Och det där säger jag faktiskt utan ironi. För på det här planet har jag mognat något oerhört. Och därför ger jag mig själv en klapp på axeln. Cheers sweetie!
Och gällande personen jag träffade förra veckan. Jag känner ingen attachment längre och framtiden får väl utvisa om den här relationen blir en av många fina, givande, starka och definitivt känslosamma connections i livet. Äh, nu ska jag sluta babbla. Och istället bjuda er på en länk till Butches with cute animals.
Och när jag får känslor av attachment tycker jag om att attackera dem med den här låten ;-) Works everytime, I'm freeee, you'll seeeeee, I'm not like other girrrrrrrls, you can't straighten my currrrrrrrls.
söndagen den 26:e december 2010
Riot Grrrl-revisited
Kathleen Hanna berättade förra veckan att hon håller på att spela in en ny skiva med sitt Julie Ruin-projekt. Sedan jag fick höra nyheten igår har mina Le Tigre, Bikini Kill och Julie Ruin-skivor gått på repeat. På hög volym. Och alla minnen...
Året var 2007 och jag var en feminist som var för jämställdhet, men som ännu inte hade fått in det i ryggmärgen. Jag hade kommit ut, men jag hade fortfarande en hel del internaliserad homofobi att deala med. Jag var för lika rättigheter på alla sätt och vis, men jag tillät mig själv aldrig riktigt att bli arg. Men sen hände det. Jag skulle vilja säga att det gick på en dag, men det vore att ignorera processen, som började med No Doubts Gwen Stefani, fortsatte med Alanis Morissette via Ani Difranco och Courtney Love till det slutligen exploderade i upptäckten av riot grrrl-rörelsen.
2007 var på många sätt ett viktigt år för mig. Det var året som jag började utvecklas bort från partipolitiken och började leta efter andra mer anarkistiska sätt att bedriva politik på. Sätt som var mindre hierarkiska, mer kreativa och mer ärliga. Riot Grrrl-rörelsen stod som en av flera viktiga exempel.
2007 var året som jag utsattes för en våldtäkt och riot grrrl-musikens ilska och förmåga att prata om sexuella övergrepp hjälpte mig att erkänna min ilska, kanalysera den på konstruktiva sätt, låta den explodera, förstå vikten av att PRATA OM DET!
2007 var året då jag, för enda gången i mitt liv, var kär i en kille på det sättet att en blir riktigt riktigt jävla attached. Ja, det är ju trist på väldigt många plan för en person som jag som värderar min autonomi otroligt högt. Det var ju värre för att killen i fråga var i stort sett hetero och hade bara haft relationer med tjejer - och på det hade ett väldigt heteronormativt relationsmönster (det här var popkillen som gick runt och sårade en massa yngre popflickor). Well, riot grrrl rörelsen hjälpte mig att vara precis lika arg mot alla strukturer som han reproducerade som jag borde vara. Ibland kanske lite för arg, på det sättet att en borde släppa en person istället för att gå runt och vara arg på den hela tiden ;-). Det mest roliga som finns att berätta från den relationen var att jag en gång skrev en dikt till honom som han ramade in och satte bredvid sängen. Jag bodde hos honom en gång och blev arg, tog ut dikten från ramen rev sönder den och åt upp den mitt framför hans ögon och sa "nu tänker jag gå och skita ut det här, för de där orden betyder ändå inget längre".
Det var drama queen så det heter duga och en av de där sällsynta ögonblicken där det gick att kombinera Lil Kim's och Courtney Love's bitchighet med Björks weirdness. Mycket kul att berätta om.
Men när det gäller berättelser så är detta än mer inspirerande:
Som sagt, riot grrrl-skivorna har gått på repeat de senaste dagarna och med kommer en jävla massa ilska upp till ytan. Så just nu känner jag att det jag främst vill hitta är en heteromanlig gemenskap att förstöra. Jag kommer gärna dit klädd helt i rosa och sätter mig i deras knän, flörtar med dem, vinner över dem i ölhävning och tequila-race, bråkar högljutt med dem när de säger något sexistiskt lr heteronormativt, kritiserar deras mansdominerade musiksmak, skrattar inte åt deras skämt,men däremot åt saker som de inte menade som skämt osv Jag snor deras sprit när de inte ser också. Samt byter kanal från fotboll/ishockey till teater, kulturnyheterna eller sätter helt enkelt på Thelma & Louise, och sätter mig sedan på fjärrkontrollen. Om de sedan försöker ta tillbaka fjärrkontrollen från under mig tar jag det som en flörtinvit alternativt sexuella trakasserier beroende på vilket humör jag är på - både alternativen är trots allt lika läskiga för dem.
Och här lite fler grymma klipp. Fantastiska Kim Gordon från Sonic Youth och Free Kitten läser upp riot grrrl-manifestet, visserligen på ett lite torrt sätt kan jag tycka, men orden är så fenomenalfantastiska att de står för sig själva:
No Doubt's Hey You. Gwen Stefani var människan som ledde mig in på riot grrrl-spåret. Att hon sedan fullständigt sålt ut är en annan tråkigare historia. Men de här textraderna är ju underbara "You're just like my ken and barbie doll, you dress up you play the game, you're just like my ken and barbie doll, in a plastic world of make-believe. Wake up girl you've got it all wrong"
Och slutligen. Nina Simone med Revolution och Strange Fruit och en underbar intervju om vikten av politiskt konstnärskap. Nina Simone hörde Beatleslåten "Revolution" och blev arg på hur mesig, tom och privilegerad vit-hetero-manlig den var, så hon skrev en egen låt "Revolution" som ett fantastiskt svar: "It's not as simple as talking jive, the daily struggle just to stay alive. The only way we can stand in fact, is when you get your foot of our back"
Året var 2007 och jag var en feminist som var för jämställdhet, men som ännu inte hade fått in det i ryggmärgen. Jag hade kommit ut, men jag hade fortfarande en hel del internaliserad homofobi att deala med. Jag var för lika rättigheter på alla sätt och vis, men jag tillät mig själv aldrig riktigt att bli arg. Men sen hände det. Jag skulle vilja säga att det gick på en dag, men det vore att ignorera processen, som började med No Doubts Gwen Stefani, fortsatte med Alanis Morissette via Ani Difranco och Courtney Love till det slutligen exploderade i upptäckten av riot grrrl-rörelsen.
"BECAUSE we recognize fantasies of Instant Macho Gun Revolution as impractical lies meant to keep us simply dreaming instead of becoming our dreams AND THUS seek to create revolution in our own lives every single day by envisioning and creating alternatives to the bullshit christian capitalist way of doing things.
BECAUSE we want and need to encourage and be encouraged in the face of all our own insecurities, in the face of beergutboyrock that tells us we can't play our instruments, in the face of "authorities" who say our bands/zines/etc are the worst in the US and
BECAUSE we don't wanna assimilate to someone else's (boy) standards of what is or isn't.
BECAUSE we are unwilling to falter under claims that we are reactionary "reverse sexists" AND NOT THE TRUEPUNKROCKSOULCRUSADERS THAT WE KNOW we really are
BECAUSE we are interested in creating non-heirarchical ways of being AND making music, friends, and scenes based on communication + understanding, instead of competition + good/bad categorizations.
BECAUSE doing/reading/seeing/hearing cool things that validate and challenge us can help us gain the strength and sense of community that we need in order to figure out how bullshit like racism, able-bodieism, ageism, speciesism, classism, thinism, sexism, anti-semitism and heterosexism figures in our own lives.
BECAUSE we hate capitalism in all its forms and see our main goal as sharing information and staying alive, instead of making profits of being cool according to traditional standards.
BECAUSE we are angry at a society that tells us Girl = Dumb, Girl = Bad, Girl = Weak.
BECAUSE we are unwilling to let our real and valid anger be diffused and/or turned against us via the internalization of sexism as witnessed in girl/girl jealousism and self defeating girltype behaviors."
2007 var på många sätt ett viktigt år för mig. Det var året som jag började utvecklas bort från partipolitiken och började leta efter andra mer anarkistiska sätt att bedriva politik på. Sätt som var mindre hierarkiska, mer kreativa och mer ärliga. Riot Grrrl-rörelsen stod som en av flera viktiga exempel.
2007 var året som jag utsattes för en våldtäkt och riot grrrl-musikens ilska och förmåga att prata om sexuella övergrepp hjälpte mig att erkänna min ilska, kanalysera den på konstruktiva sätt, låta den explodera, förstå vikten av att PRATA OM DET!
2007 var året då jag, för enda gången i mitt liv, var kär i en kille på det sättet att en blir riktigt riktigt jävla attached. Ja, det är ju trist på väldigt många plan för en person som jag som värderar min autonomi otroligt högt. Det var ju värre för att killen i fråga var i stort sett hetero och hade bara haft relationer med tjejer - och på det hade ett väldigt heteronormativt relationsmönster (det här var popkillen som gick runt och sårade en massa yngre popflickor). Well, riot grrrl rörelsen hjälpte mig att vara precis lika arg mot alla strukturer som han reproducerade som jag borde vara. Ibland kanske lite för arg, på det sättet att en borde släppa en person istället för att gå runt och vara arg på den hela tiden ;-). Det mest roliga som finns att berätta från den relationen var att jag en gång skrev en dikt till honom som han ramade in och satte bredvid sängen. Jag bodde hos honom en gång och blev arg, tog ut dikten från ramen rev sönder den och åt upp den mitt framför hans ögon och sa "nu tänker jag gå och skita ut det här, för de där orden betyder ändå inget längre".
Det var drama queen så det heter duga och en av de där sällsynta ögonblicken där det gick att kombinera Lil Kim's och Courtney Love's bitchighet med Björks weirdness. Mycket kul att berätta om.
Men när det gäller berättelser så är detta än mer inspirerande:
Som sagt, riot grrrl-skivorna har gått på repeat de senaste dagarna och med kommer en jävla massa ilska upp till ytan. Så just nu känner jag att det jag främst vill hitta är en heteromanlig gemenskap att förstöra. Jag kommer gärna dit klädd helt i rosa och sätter mig i deras knän, flörtar med dem, vinner över dem i ölhävning och tequila-race, bråkar högljutt med dem när de säger något sexistiskt lr heteronormativt, kritiserar deras mansdominerade musiksmak, skrattar inte åt deras skämt,men däremot åt saker som de inte menade som skämt osv Jag snor deras sprit när de inte ser också. Samt byter kanal från fotboll/ishockey till teater, kulturnyheterna eller sätter helt enkelt på Thelma & Louise, och sätter mig sedan på fjärrkontrollen. Om de sedan försöker ta tillbaka fjärrkontrollen från under mig tar jag det som en flörtinvit alternativt sexuella trakasserier beroende på vilket humör jag är på - både alternativen är trots allt lika läskiga för dem.
Och här lite fler grymma klipp. Fantastiska Kim Gordon från Sonic Youth och Free Kitten läser upp riot grrrl-manifestet, visserligen på ett lite torrt sätt kan jag tycka, men orden är så fenomenalfantastiska att de står för sig själva:
No Doubt's Hey You. Gwen Stefani var människan som ledde mig in på riot grrrl-spåret. Att hon sedan fullständigt sålt ut är en annan tråkigare historia. Men de här textraderna är ju underbara "You're just like my ken and barbie doll, you dress up you play the game, you're just like my ken and barbie doll, in a plastic world of make-believe. Wake up girl you've got it all wrong"
Och slutligen. Nina Simone med Revolution och Strange Fruit och en underbar intervju om vikten av politiskt konstnärskap. Nina Simone hörde Beatleslåten "Revolution" och blev arg på hur mesig, tom och privilegerad vit-hetero-manlig den var, så hon skrev en egen låt "Revolution" som ett fantastiskt svar: "It's not as simple as talking jive, the daily struggle just to stay alive. The only way we can stand in fact, is when you get your foot of our back"
lördagen den 25:e december 2010
Prata om det - bara ett litet inflik av kritik
Som jag skrivit tidigare älskar jag initiativet prata om det. Men det finns en sak som de senaste dagarna gnagt lite i mig. Det är jättebra att många även börjar berätta om de sexuella övertramp de känner att de har begått mot andra människor. Jag tror att diskussionen verkligen behövs för att vi ska kunna få bukt med sexuella övergrepp i samhället.
MEN det finns en viss risk med att berättelserna om att själv ha varit utsatt för ett sexuellt övergrepp blandas friskt med berättelser om att känna att en utsatt någon för sexuella övergrepp. Risken finns nämligen att reaktionerna till de två berättelserna börjar likna varandra. "Åh, du berättar om att du utsatts för ett övergrepp, gud vad modigt av dig, kram, ryggdunk, klapp på axeln." "Åh du berättar att du utsatte någon för ett övergrepp, gud vad modigt av dig, kram, ryggdunk, klapp på axeln." (och går det ett steg längre, "det du gjorde var ju faktiskt inte så farligt och personen i fråga borde faktiskt ha sagt nej lite tydligare", så blir ju debatten än mer felvänd)
Någonstans riskerar maktperspektivet där och då att försvinna och därmed också de viktiga feministiska poängerna som prataomdet har. Och nej, det här handlar inte om en radikalfeministisk-syn på att alla som berättar om de sexuella övertramp de begått borde kastreras (och dessutom, en av de bra sakerna som prataomdet-kampanjen lett till är en uppluckring i synen på män=förövare, kvinnor=offer när det kommer till sexuella övergrepp. Långt ifrån alla berättelser på prataomdet.se har sett ut så. Visst, patriarkala och heteronormativa strukturer finns fortfarande i vårt samhälle, vilket är anledningen till att det är vanligast att män begår sexuella övergrepp mot kvinnor och inte vice-versa eller män mot män eller kvinnor mot kvinnor. Men det är inte svart eller vitt och debatten kommer att trampa vatten om den envisas med att vara svart eller vit - och det är en skillnad på att säga att det finns strukturer och att förhålla sig deterministiskt till dessa strukturer).
Sexuella övergrepp är bland de mest respektlösa (inte nödvändigtvis den mest respektlösa, vilket många brukar säga) sakerna en kan göra mot en annan människa. När någon berättar att de utsatt någon för ett övergrepp är det jättebra att diskussionen kommer upp till ytan. Utan problem kan jag även sträcka mig till att säga att det är jävligt modigt av en person att berätta om det. Men min maktanalys gör att jag är survivor-centric i mitt arbete mot sexuella övergrepp och om någon berättar för mig att de utsatt någon för ett sexuellt övergrepp säger jag "tack för att du berättat, vad har du gjort för att se till att du aldrig gör om det? På vilka sätt har du sökt hjälp för ditt beteende?" med mera. Jag ställer KRAV på den personen. Det räcker inte med att de berättat om det, det gör inte vad de gjort ogjort och det gör inte situationen bättre för personen de utsatt.
Detta säger jag utifrån att själv ha utsatts för en våldtäkt och flera sexuella situationer där jag gjort saker som jag egentligen inte viljat. Bara för att "åh vad kul, någon vill ha sex med mig och jag får bekräftelse"! Bara för att få säga till vänner att jag fick minsann ligga = status (jag vet, det är hemskt, men tyvärr, tror jag, väldigt vanligt. Och jag kan inte låta bli att koppla denna sexualitetssyn till kapitalismen. Allting handlar om konsumtion, något som även präglar vår syn på människor och relationer. Vi ska konsumera relationer, människor och sex utifrån vad som ger oss mer status). Det var faktiskt först när de här övergreppen mot mig själv, som ibland kombinerades med vissa övertramp från personen jag låg med, övergick till en ren och skär våldtäkt, som jag slutade behandla min kropp på det sättet. Bestämde mig för att min kropp är min kropp och ingen annans och ska jag ha sex är det för att jag vill ha sex och faktiskt är riktigt attraherad av personen och kåt i den stunden.
Det var ingen enkel resa, men jag är oändligt glad över att ha gjort den.
Och precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg kring prata om det så är reaktionerna på berättelserna minst lika viktiga som berättelserna i sig.
MEN det finns en viss risk med att berättelserna om att själv ha varit utsatt för ett sexuellt övergrepp blandas friskt med berättelser om att känna att en utsatt någon för sexuella övergrepp. Risken finns nämligen att reaktionerna till de två berättelserna börjar likna varandra. "Åh, du berättar om att du utsatts för ett övergrepp, gud vad modigt av dig, kram, ryggdunk, klapp på axeln." "Åh du berättar att du utsatte någon för ett övergrepp, gud vad modigt av dig, kram, ryggdunk, klapp på axeln." (och går det ett steg längre, "det du gjorde var ju faktiskt inte så farligt och personen i fråga borde faktiskt ha sagt nej lite tydligare", så blir ju debatten än mer felvänd)
Någonstans riskerar maktperspektivet där och då att försvinna och därmed också de viktiga feministiska poängerna som prataomdet har. Och nej, det här handlar inte om en radikalfeministisk-syn på att alla som berättar om de sexuella övertramp de begått borde kastreras (och dessutom, en av de bra sakerna som prataomdet-kampanjen lett till är en uppluckring i synen på män=förövare, kvinnor=offer när det kommer till sexuella övergrepp. Långt ifrån alla berättelser på prataomdet.se har sett ut så. Visst, patriarkala och heteronormativa strukturer finns fortfarande i vårt samhälle, vilket är anledningen till att det är vanligast att män begår sexuella övergrepp mot kvinnor och inte vice-versa eller män mot män eller kvinnor mot kvinnor. Men det är inte svart eller vitt och debatten kommer att trampa vatten om den envisas med att vara svart eller vit - och det är en skillnad på att säga att det finns strukturer och att förhålla sig deterministiskt till dessa strukturer).
Sexuella övergrepp är bland de mest respektlösa (inte nödvändigtvis den mest respektlösa, vilket många brukar säga) sakerna en kan göra mot en annan människa. När någon berättar att de utsatt någon för ett övergrepp är det jättebra att diskussionen kommer upp till ytan. Utan problem kan jag även sträcka mig till att säga att det är jävligt modigt av en person att berätta om det. Men min maktanalys gör att jag är survivor-centric i mitt arbete mot sexuella övergrepp och om någon berättar för mig att de utsatt någon för ett sexuellt övergrepp säger jag "tack för att du berättat, vad har du gjort för att se till att du aldrig gör om det? På vilka sätt har du sökt hjälp för ditt beteende?" med mera. Jag ställer KRAV på den personen. Det räcker inte med att de berättat om det, det gör inte vad de gjort ogjort och det gör inte situationen bättre för personen de utsatt.
Detta säger jag utifrån att själv ha utsatts för en våldtäkt och flera sexuella situationer där jag gjort saker som jag egentligen inte viljat. Bara för att "åh vad kul, någon vill ha sex med mig och jag får bekräftelse"! Bara för att få säga till vänner att jag fick minsann ligga = status (jag vet, det är hemskt, men tyvärr, tror jag, väldigt vanligt. Och jag kan inte låta bli att koppla denna sexualitetssyn till kapitalismen. Allting handlar om konsumtion, något som även präglar vår syn på människor och relationer. Vi ska konsumera relationer, människor och sex utifrån vad som ger oss mer status). Det var faktiskt först när de här övergreppen mot mig själv, som ibland kombinerades med vissa övertramp från personen jag låg med, övergick till en ren och skär våldtäkt, som jag slutade behandla min kropp på det sättet. Bestämde mig för att min kropp är min kropp och ingen annans och ska jag ha sex är det för att jag vill ha sex och faktiskt är riktigt attraherad av personen och kåt i den stunden.
Det var ingen enkel resa, men jag är oändligt glad över att ha gjort den.
Och precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg kring prata om det så är reaktionerna på berättelserna minst lika viktiga som berättelserna i sig.
fredagen den 24:e december 2010
So you found a girl who thinks really deep thoughts, what's so amazing about really deep thoughts?
Nu är det jesus födelsedag. Men på Wikipedia finns också en lista över andra som fyller år idag. Till exempel Mohammed Barti, Indisk dansare och playback-sångare, Grigory Kriss, Rysk OS-mästare i fäktning och Jane Sommerset, Amerikansk isdansare. Lika viktigt att fira dem!
Själv tänker jag mycket kring följande:
What does it mean to connect with eachother, but not get attached to eachother? Connect and attach are often used as synonyms to eachother, but for me they mean very different things - and the first thing I do all the time left and right, but the second one almost never happens, yet they're supposed to mean the same thing? Hmmm...
Jag kanske ska fråga gud såhär på jesus födelsedag. Gud har nog svaret!!!
I övrigt så Alice Walker, det är en höjdarförfattare det!
Och det här inlägget av Isabelle Ståhl, det är ett höjdarinlägg det.
Och Not Bad For a Girl, det är en riktig höjdarfilm det!
Själv tänker jag mycket kring följande:
What does it mean to connect with eachother, but not get attached to eachother? Connect and attach are often used as synonyms to eachother, but for me they mean very different things - and the first thing I do all the time left and right, but the second one almost never happens, yet they're supposed to mean the same thing? Hmmm...
Jag kanske ska fråga gud såhär på jesus födelsedag. Gud har nog svaret!!!
I övrigt så Alice Walker, det är en höjdarförfattare det!
Och det här inlägget av Isabelle Ståhl, det är ett höjdarinlägg det.
Och Not Bad For a Girl, det är en riktig höjdarfilm det!
torsdagen den 23:e december 2010
The best Christmas present = The wisdom of Arundhati Roy and Virginia Woolf
Hejhej!
Här får ni en julklapp, trots att jag egentligen inte tror på jesus, eller åtminstone inte på jesus som någon frälsare, eller på någon frälsare över huvud taget. Jag har inte köpt några julklappar alls i år, men en del personer kommer få stenar från Himalaya-bergen eller från Sydindiska stränder. Och min mamma får en indisk måltid, samt en performance till PJ Harvey's album "To Bring You My Love" (den mest performance-vänliga av PJ:s album).
Men här får ni den största julklappen en kan få, the wisdom of Arundhati Roy and Virginia Woolf:
Arundhati Roy, "Listening to Grasshoppers - Fieldnotes on Democracy"
Arundhati Roy, "The Shape of the Beast":
Virginia Woolf "A room of ones own":
Här får ni en julklapp, trots att jag egentligen inte tror på jesus, eller åtminstone inte på jesus som någon frälsare, eller på någon frälsare över huvud taget. Jag har inte köpt några julklappar alls i år, men en del personer kommer få stenar från Himalaya-bergen eller från Sydindiska stränder. Och min mamma får en indisk måltid, samt en performance till PJ Harvey's album "To Bring You My Love" (den mest performance-vänliga av PJ:s album).
Men här får ni den största julklappen en kan få, the wisdom of Arundhati Roy and Virginia Woolf:
Arundhati Roy, "Listening to Grasshoppers - Fieldnotes on Democracy"
"this book is for those who have learned to divorce hope from reason"
"Democracy without justice is demoncrazy"
"You know how it is, the Chinese do sports, so they had the Olympics. India does democracy, so they had an election. Both are heavily sponsored, tv-friendly spectator sports"
"Bal Thackeray of the Shiv Sena has called for civil war. Isn't that just perfect? Then Pakistan won't have to bomb us, we can do that ourselves! Let's turn all of India into Kashmir. Or Bosnia. Or Palestine. Or Rwanda. Let's all suffer forever! Let's buy expensive guns and explosives to kill eachother with! Let the british arms dealers and American weapons manufacturerers grow fat on our spilled blood. Maybe if things go really well, we'll become just like Afghanistan (and look at all the publicitiy they've gone and got themselves) When everything is destroyed, maybe we can appeal to the americans to help us out, too. Airdropped Airline meals anyone?"
"Perhaps it's common practice for the unfourtanate to vent their rage and hatred on the next most unfourtanate, because their real adversaries are inaccessible, seemingly invincible and completely out of range"
"If opinion polls, letters-to-the-editor and the reactions of live tv-audiences are a correct gauge of public opinion in India, than the lynch mob is expanding by the hour. It looks as though an overwhelming majority of Indians citizens would like to see Muhammed Afzal hanged every day, weekends included, for the next few years. L.K. Advani, leader of the opposition, displaying an unseemly sense of urgency, wants to see him hung as soon as possible, without a moments delay"
"In the U.S. we don't keep bombs in our cupboards. Only skeletons. Our favorite skellies have pet names. They're called peace, democracy and The Free Market. Their real names are cruise missile, Daisy Cutter and Bunker Buster. We like Cluster bomb, too. We call her Claire. She's real pretty and kids like to play with her and than she explodes in their faces and maims or kills them, that's a real hoot! But don't tell my mom I said that, she'll wash my mouth out with soap"
"I love the Innian government, unfourtanetely though, many of the 1 billion people are poor. I hate poor people cuz they have no money to buy anything. I wish they would just dissapear. I don't like people with HIV/AIDS cuz they're mostly black or homos. I like companies that make AIDS-drugs that no one can afford. I have that type of edgy humour."
"The only practical option that's an offer is for us to think pure thoughts. For example:
a. Judges in India are devine beings
b. Decency, wholesomeness, morality, transparency and integrity are encrypted in their D.N.A.
C. This is proved by the fast that no judge in the history of our republic has ever been impeaches or disciplined in any way.
d. Jai Judiciary, Jai Hind"
"TV-advertisements in which Indian CEOs (smeared with Fair & Lovely Face Cream) buy international corporations, including and imaginary East India Company. They are ushered to their plush new offices by fawning white women (who look as though they're longing to be laid, the final prize of conquest) and applauding white men, ready to make way for new kings. Meanwhile the crowd in the stadium roars to its feet (with credit cards in their pockets) chanting, INDIA! INDIA!"
"What advice would Gandhi have given the Native Americans, the enslaved of Africa, the Tarmanians, the Hereros, the Hottentots, the Armeninans, the Jews of Germany, the Muslims of Gujarat? Perhaps they wonder how they can go on hunger strike when they're already starving. How they can boycott foreign goods when they have no money to buy any goods? How they can refuse to pay taxes when the have no earnings"
"At the heart of it all is a moral question. Does any government have the right to take away peoples' liberty with miliraty force? India needs Azadi (Freedom) from Kashmir just as much-if not more-than Kashmir needs Azadi from India"
"The Shiv Sena, the BJP and the RSS condemned the police force in Maharashta, and vilified it's chief, Hemant Karkare, claiming he was part of a political conspiracy and declaring that Hindus could not be terrorists. L.K. Advani changed his mind about his policy on the police and made rabble rousing speeches to huge gaterhings in which he denounced the police force for daring to cast aspersion on holy men and women"
"The only way to contain-it would be naive to say end-terrorism is to look at the monster in the mirror. We're staning at a fork in the road. One sign points in the direction of "Justice", the other says "Civil War". There's no third sign, and there's no going back. Choose".
Arundhati Roy, "The Shape of the Beast":
"Only the very young or the very naive believe that injustice will disappear just as soon as it has been pointed out. But sometimes it helps to outline the shape of the beast in ordet to bring it down".
"Never was there such a passionate indictment of passion, a more hysterical denunciation of hysteria-he's right, I AM hysterical. I am screaming from the bloody roof-tops. And he is going, SHHH, you'll wake the neighours. But I want to wake the neighbours, that's the whole point, I want everybody to open their eyes".
"There must be very few girls whose mothers say "Whatever you do, don't get married. And don't sleep with a man until you're financially independent. It was sound advice- not that I listened. When I see brides all dressed up for the sacrifice it gives me a rash. I find them ghoulish, almost. I find what that whole things means so frightening-to see this decorated, bejewelled creature willingly, happily, entering a life of permanent subjugation."
"I don't believe in the modern business-like notion of efficiency. It dovetails with totalitarianism, fascism. People say if it's decentralized it will be in-efficent. I think that's fine. Let it be inefficient."
"Once you've seen certain things, you can't un-see them and saying nothing becomes as political an act as speaking out"
"I know there's a very fine balance between accepting your own power with grace and misusing it. I don't ever want to portray myself as a representative of the voiceless or anything like that. I'm scared of that"
"Just as inevitable as the journey that the powerful undertake is the journey undertaken by those engaged in the business of resisting power. Just as power has a physics, those of us who are opposed to power also have a physics. Sometimes I think the world is divided into those who have a comfortable relationship with power and those who a naturally adversarial relationship with power"
"We are being asked by the countries that invented nuclear weapons and chemical weapons and apartheid and modern slavery and racism-countries that have perfected the gentle art of gnocide, that colonized other people for centuries-to trust them when they say that hey believe in a level playing field and the equitable distribution of resources and in a better world. It seems comical that we should even consider that they really mean what they say"
"Of course we are allowed moments of despair. We would be inhuman if we weren't, but let it never be said that we gave up"
"To be famous, rich and successful in this world is not an admirable thing. I'm suspicious of it all."
"What's dissent without a few good insults? You have to be able to take that. If they call you names, you have to just smile and know that you've touched a nerve"
"I insist on the right to be emotional, to be sentimental, to be passionate. If displacement, dispossession, killing and injustive on the scale that takes place today does not enrage us, what the hell will? The whole framework of passions vs reason is absurd, because often passion is based on reason. Anger is based on reason. We must defend the space for feelings, for emotions, for passion"
"We have been taught that peace is the opposite of war, but is it? Sometimes it's a daily battle for food, for shelter, for dignity"
"I don't think that a CEO is more valuable to society and ought to be paid ten million dollars a year, while farmers and labourers starve"
"There was a television program a few years back. In the audience there was a Sudanese man, an albino man, and a punjabi woman who runs a marriage ureau. The sudanese man talked about how terrible it was for him to live here, how people would pull his hair on the bus and call him "hubshi", which is roughly equivalent to "nigger". Then the albino said, "I don't know wether I would be considered fair or dark". So he asked the woman who runs the marriage bureau whether she could get him a bride. She looked at him and said, "I could get you a polio victim". This was all being done without irony. At the end of it, the man who was presenting the show saig "It looks like all of us are very colour-conscious. In actual fact, why do we spend so much time thinking about the package? Black people are also nice from underneath
If you look in the newspapers you see advertisements for some cream called Afghan Snow or Fair and Lovely. And all these white women in Bollywood films! 90 percent of the women in India are brown! But according to Bollywood, if you're not fair-skinned, you're not beautiful"
"Unless civil-disobedience becomes real, not symbolic, there is very little hope for change"
"The system of electoral democracy, as it stands today is premised on a religious acceptance of the nation state, but the system of corporate globalization is not. The system of corporate globalization is premised on the fast that liquid capital can move through poor countries at an enormous scale, dictating the agendas, dictating economic policy in those countries by insinuating itself into those economies. Capital requires the coercive powers of the nation state to contain the revolt in the servants quarters. But it ensures that individual countries cannot stand up to the project of corporate globalization alone".
"This is how new racism works in the corporate era works: A few carefully bred non-white people-the local elites of various countries, a community of wealth immigrants, investment bankers, the occasional Colin Powell or Condoleeze Rice, som singers, some writers (like myself!) are giving absolution. The remaining millions lose their jobs, are evicted from their homes, have their water and electricity cut or die of AIDS. But some of us even work for IMF and the WTO-so who can accuse these organizations of being racist?"
"The Indian freedom struggle was important, but we mustn't ever think that it was a revolutionary struggle. It wasn't. Becaue the Indian elite stepeed very easily into the shoes of the british imperialists. Nor was it only a non-violent struggle, that's another myth, that it was an entirely non-violent struggle. It wasn't"
"I think of all the women's resistances, the most remarkable today is RAWA, the Revlutionary Association of the Women of Afghanistan. What a tremendous battle they have waged and continue to wage. And what a principled battle. They were faced with the Taliban and the Northern Alliance and the Americans in between. And we were made to feel that America was fighting a feminist war in Afghanistan? But look at their situation now. They didn't say "Yes, yes, we'll support you and come in" At no point did they take an expedient position. I think we have to learn this from that".
"Bush also said that the war was defensive and that it would be suicidal not to attack Iraq. That's like an elephant taking a long run-up to smash an ant to death-and then saying it was defensive and that to let the ant remain alive would be suicidal. It would be fair to call the elephant paranoid and unstable. Oh, and that doesn't include the business of using the UN to disarm the ant before the elephant attacks."
"I saw a news report about two adivasi girls getting married to eachother. And the whole village was saying: If that's what they want, it's fine. They had this ceremony, with all the rituals and customs, and they let them get married. That's a moment of magic. It reveals their level of modernity, of their sophistication. Of their beauty".
"Sometimes, quite often the same people who are capable of radical questioning of, say, economic neoliberalism or the role of the state, are deeply conservative socially-about women, marriage, sexuality, our so-called "family values", sometimes they're so doctrinaire that you don't know where the establishment stops and the resistance begins. For example, how many Gandhian/Maoist/Marxist Brhamins or upper-cate Hindus would be happy if their children married Dalits or Muslims, or declared themselves to be gay? Quite often, the people whose side you're on, politically, have absolutely no place for a person like you in their social, cultural or religious imagination".
"At the end of the day fame is also a gruesome kind of capitalism, you can accumulate it, bank it, life off it. But it can suffocate you, block off the blood vessels to the brain, isolate you, make you lose touch. It pushes you up to the surface and you forget how to keep your ear to the ground".
"There's a particular kind of person who comes up to me with this star-struck smile-it doesn't matter who I am-they just know I'M FAMOUS, whether I'm a writer or the star of some reality tv-sho or whatever is immaterial".
"In politics there is nothing as effective as a potential dam which promises paradise-it will soothe your sorrows, it will bring you bed in breakfast"
"You're not allowed to say I'm taking away the livelihod of 200 000 to enhance the livelihood of 2 million. Imagine what would happen if the government were to take the wealth of 200 000 of India's richest people and redistribute it amongst 2 million of India's poorest? We would hear a lot about socialist appropriation and the death of democracy. Why should taking from the rich be called appropriation and taking from the poor be called development?"
"The fact remains that the problem is social injustice-the solution social justice. Not bullets, not bulldozers, not prisons".
"People are fully aware that to call upon arms is to call down upon yourself the myriad forms of the violence of the state. The minute armed struggle becomes a strategy, your whole world shrinks and the colours fade to black and white. But when people decide to take that step because every other option has ended in despair, should we condemn them? Does anyone believe that if the people of Nandigram had held a dharna and sung songs, the West Bengal government would have backed down?"
"How can the rebels be the flip-side of the state? Would anybody say that those who fought apartheid-however brutal their methods-were the flipside of the state? This facile new report-driven human rights discourse, this meaningless, black and white, condemnation game we're all supposed to play, makes politicians out of us all and leaches the real politics out of everything".
"We are radicalizing an entire generation who feel and know there is no recourse. Some will put their heads down and suffer, all will not. The thing about terrorism is that is just wants to destroy, it wants to take something down. It is not revolutionary politics."
Virginia Woolf "A room of ones own":
"Watch in the spring sunshine how the stockbroker and the great barrister go indoors to make money and more money and more money, when it is a fact that five hundred pounds a year will keep one alive in the sunshine".
"Nick Greene said, in Shakespeares time, that a woman acting put him in mind of a dog dancing. Johnson repeated the phrase 200 years later of women preaching. And here, we have the very words used again in this year of grace, 1928, of women who try to write music "Sir a woman's composing is like a dog's walking on HIS hind legs. It is not done well, but you are suprised to find it done at all". So accurately history repeats itself!"
"Alas! A woman that attempts the pen, such a presumptious creature is esteemed, The fault can by no virtue be redeemed. They tell us we mistake our sex and way, good breeding, fashion, dancing, dressing, play, are the accomplishments we should desire. To write or read or think or to inquire would cloud our beauty and exhaust our time And interrupt the conquests of our prime. Whilst the dull manage of a servile house is held by some our utmost art and use"
"Coleridge perhaps meant this when he said that a great mind is androgynous. It is when this fusion takes place that the mind is fully fertilized and uses all it's faculties. Perhaps a mind that is purely masculine cannot create, any more than a mind that is purely feminine, I thought."
"All this pitting of sex against sex, of quality against quality, all this claiming of superiority and imputing of inferiority, belong to the private-school stage of human existence that where there are sides, and it is necessary for one side to beat another, and of the utmost importance to walk up to a platform and recieve from the hands of the Headmaster HIMself a highly ornamental pot. As people mature they cease to believe in sides or in Headmaster or in highly ornamental pots. At any rate, where books are concerned, it is notoriously difficult to fix labels in such a way that they do not come off. This great book, this worthless book, the same book is called both names and for the record it is far more important at the moment to know how much money women had/have and how many, if any, rooms of there own, than to theorize about their capacities"
Fuck you Flashback Forum
Oj, det var ett tag sen jag var inne på flashback-forum och sen senast har de lyckats häva ur sig att jag och Jonas Gardell blivit bögar för att vi utsatts för sexuella övergrepp, samt att jag hyser misandri för att jag är "proxy-kvinna" (What?) dvs bög och vill vara kvinna, men samtidigt känner en mindervärderskomplex... för att jag aldrig kommer att bli "en riktig kvinna"... Sist hette det att jag var bög för att få ligga med tjejer. De intellektuella höjderna stiger på flashback forum, men Lil Kim har alltid svar på tal!
onsdagen den 22:e december 2010
Pink PJ Harvey!
Åhh, snart kommer hennes nya album "Let England Shake", där PJ Harvey tittar närmre på England's mörka koloniala förflutna. Och den släpps på ALLA HJÄRTANS DAAAAAG!:
Och här, en av hennes mest feral cat-aktiga låtar med en homoerotisk fängelsefilm spelandes i bakgrunden. Kan det bli bättre?
Och så slutligen har vi ju det här från Pink. Med hyllningar till queers, feminism, djurrätt, freaks osv. Och den fantastiska textraden "We will never be anything but loud"
P!nk - Raise Your Glass (Official Music Video)
Uploaded by ChaOko_01. - See the latest featured music videos.
Och här, en av hennes mest feral cat-aktiga låtar med en homoerotisk fängelsefilm spelandes i bakgrunden. Kan det bli bättre?
Och så slutligen har vi ju det här från Pink. Med hyllningar till queers, feminism, djurrätt, freaks osv. Och den fantastiska textraden "We will never be anything but loud"
P!nk - Raise Your Glass (Official Music Video)
Uploaded by ChaOko_01. - See the latest featured music videos.
tisdagen den 21:e december 2010
L-O-V-E-E-V-O-L
L-O-V-E
E-V-O-L
Evil?
No love is better than evil
But I find it better to be evolving
And no I'm not that bitter
And if love is bigger than two and stretches long range over all terrains
Than why is it seen as so strange
To never want to get used to sleeping in the same bed with the same person every night
Why is it such a fight, inside me and out, to feel that just "I" am all right
Why is one of my biggest fears the fear of fearing aloneness?
So you know E-V-O-L does not equal E-V-I-L but it just starts to spell E-V-O-L-ving.
E-V-O-L
Evil?
No love is better than evil
But I find it better to be evolving
And no I'm not that bitter
And if love is bigger than two and stretches long range over all terrains
Than why is it seen as so strange
To never want to get used to sleeping in the same bed with the same person every night
Why is it such a fight, inside me and out, to feel that just "I" am all right
Why is one of my biggest fears the fear of fearing aloneness?
So you know E-V-O-L does not equal E-V-I-L but it just starts to spell E-V-O-L-ving.
måndagen den 20:e december 2010
Prata om det - Det har alltid varit mottagandet som utgjort det främsta hindret.
Jag är oerhört lycklig över initiativet prata om det. De av er som följt min blogg, läst flera av mina artiklar eller sett mina spoken word-performances (vill någon läsa exakt vad som hände när jag blev våldtagen så har jag beskrivit det här) vet om att jag utsatts för en våldtäkt. Det är något jag pratat om hundratals gånger med människor som jag känt bra och inte känt så bra. Det är något jag skrivit om i förbifarten och skrivit om djupgående. Att prata om det är ett viktigt, kanske ett nödvändigt, steg för att kunna gå vidare. Det är när en inte pratar om något som de har en tendens att rota fast sig inuti en. Ur ett större perspektiv handlar det också om att ge stöd åt varandra, att få andra att förstå att de inte behöver skämmas, att de inte är ensamma. Det var inte längesedan det var tabu att prata om sexualitet, men det är tyvärr fortfarande tabu att prata om sexuella övergrepp. Jag är alldeles övertygad om att vår gamla syn på sexualitet påverkar vår syn på sexuella övergrepp.
För det pratas ju mycket OM sexuella övergrepp (framförallt av de som själva inte utsatts). Det är allt ifrån machomän som berättar om hur mycket de hatar våldtäktsmän, till politiker och debattörer som säger att våldtäkt förstör ens liv, till en 14-årig tjej som berättar att hon hellre skulle vilja bli mördad än bli våldtagen.
Och ja, allt detta hänger ihop. Det hänger ihop med att vi som varit med om våldtäkt inte får utrymmet att berätta våra nyanserade och onyanserade berättelser om hur det är att vara med om våldtäkt. Hur det för många är skitjobbigt och leder till en krissituation, men hur det också för de allra flesta är något som en går vidare från och kanske till och med i längden blir starkare av. Det hänger också ihop med en gammal förlegad syn på (framförallt kvinnors) sexualitet där en benämner att det som fråntagits en när en blivit våldtagen är "ALLT som är ditt".
Well, om du nu varit med om en våldtäkt så kanske inte du vill prata vitt och brett om det om det innebär att du kommer att stämplas som det totala offret, den som blivit av med allt som var ditt. Om jag ska berätta om att jag blivit våldtagen vet jag att många förväntar sig att tårarna ska forsa fram, maskaran ska rinna och det enda jag ska vilja och behöva i det ögonblicket är att bli ordentligt kramad. Och visst, några av gångerna som jag har pratat om det, framförallt året efter att det hände, var det just så jag kände. Men i de allra flesta av fallen så har det inte alls varit så jag känt. Däremot har folk (ofta heteromän, men inte alltid, även flera kvinnor som definierat sig som feminister har haft den här reaktionen) omkring mig allt för ofta förväntat sig att det är så jag ska känna, och om jag inte känner så så måste det vara för att jag förnekar något.
Och det är oftast rädslan för mottagandet som förhindrat mig från att prata om det. Jag har varit tveksam att prata om det för personer som jag haft sexuella relationer med, av rädsla för att de då ska tänka på mig som en porslinsdocka som kan gå sönder när som helst. Jag har varit tveksam att prata om det för människor jag inte känner allt för väl av rädsla för att DE (och inte jag) ska börja gråta och vilja hålla om mig och berätta att det är så hemskt det jag berättat och de förstår om jag aldrig kommer kunna öppna mig för någon annan igen, medan jag sitter där och är mest chockad över deras reaktion. Jag har varit rädd för att ta upp det i förbifarten av rädsla för att helt plötsligt MÅSTE hela samtalsämnet förskjutas till att prata om det hemska som hände mig.
I slutändan har jag alltid valt att prata om det, eftersom jag inte vill låta idiotin vinna. För att i slutändan vill jag inte låta andras bild av mig styra vad jag väljer att dela med mig av. Jag vet att jag inte är det perfekta våldtäktsoffret som ni letar efter. Våldtäkten har periodvis varit asjobbig för mig att bearbeta, men mitt liv är allt annat än förstört. Idag skulle jag snarare vilja säga att jag på de flesta sätten är starkare än vad jag var innan våldtäkten skedde. Och om jag skulle vilja ge ett råd till människor som får höra någon prata om det för er, så är det att låta den personen styra över sin egen berättelse. Ge fan i att lägga in era egna värderingar, fördomar eller stereotyper för hur någon som utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp ska och inte ska bete sig och må. Att vara där för den personen ifall den behöver och vill ha din hjälp, men inte tvinga på den en hjälp som den inte vill ha.
Artisten Amanda Palmer är en person som har pratat om det:
Vad hon kanske visste eller inte visste var att hon bröt mot alla regler för hur en FÅR prata om det. Du ska ICKE skämta och du ska ICKE raljera, även om det handlar om en berättelse om dina egna upplevelser.
Det här brevet fick Amanda Palmer från sin manager:
Och Amanda Palmer's svar? Jo, den sammanfattar allt för väl vad jag viljat säga med mitt inlägg:
Och en liten omgjord version av låten to please the masses ;-)
PS På tal om det jag skrivit så är det helt sjukt att "hon var ju på en fest kvällen efter" har angetts som ett skäl för att misskreditera en av kvinnorna som anmält Julian Assange. När jag satt på Delhi's flygplats och läste vad världsmedierna skrivit om Assange-fallet kokade det inuti mig, jag tänkte VI MÅSTE GÖRA NÅGOT, och direkt när jag landade i Stockholm hade prataomdet.se startats. Jag vill tacka de som är bakom projektet för det bästa som hänt den sexualpolitiska debatten på länge.
För det pratas ju mycket OM sexuella övergrepp (framförallt av de som själva inte utsatts). Det är allt ifrån machomän som berättar om hur mycket de hatar våldtäktsmän, till politiker och debattörer som säger att våldtäkt förstör ens liv, till en 14-årig tjej som berättar att hon hellre skulle vilja bli mördad än bli våldtagen.
Och ja, allt detta hänger ihop. Det hänger ihop med att vi som varit med om våldtäkt inte får utrymmet att berätta våra nyanserade och onyanserade berättelser om hur det är att vara med om våldtäkt. Hur det för många är skitjobbigt och leder till en krissituation, men hur det också för de allra flesta är något som en går vidare från och kanske till och med i längden blir starkare av. Det hänger också ihop med en gammal förlegad syn på (framförallt kvinnors) sexualitet där en benämner att det som fråntagits en när en blivit våldtagen är "ALLT som är ditt".
Well, om du nu varit med om en våldtäkt så kanske inte du vill prata vitt och brett om det om det innebär att du kommer att stämplas som det totala offret, den som blivit av med allt som var ditt. Om jag ska berätta om att jag blivit våldtagen vet jag att många förväntar sig att tårarna ska forsa fram, maskaran ska rinna och det enda jag ska vilja och behöva i det ögonblicket är att bli ordentligt kramad. Och visst, några av gångerna som jag har pratat om det, framförallt året efter att det hände, var det just så jag kände. Men i de allra flesta av fallen så har det inte alls varit så jag känt. Däremot har folk (ofta heteromän, men inte alltid, även flera kvinnor som definierat sig som feminister har haft den här reaktionen) omkring mig allt för ofta förväntat sig att det är så jag ska känna, och om jag inte känner så så måste det vara för att jag förnekar något.
Och det är oftast rädslan för mottagandet som förhindrat mig från att prata om det. Jag har varit tveksam att prata om det för personer som jag haft sexuella relationer med, av rädsla för att de då ska tänka på mig som en porslinsdocka som kan gå sönder när som helst. Jag har varit tveksam att prata om det för människor jag inte känner allt för väl av rädsla för att DE (och inte jag) ska börja gråta och vilja hålla om mig och berätta att det är så hemskt det jag berättat och de förstår om jag aldrig kommer kunna öppna mig för någon annan igen, medan jag sitter där och är mest chockad över deras reaktion. Jag har varit rädd för att ta upp det i förbifarten av rädsla för att helt plötsligt MÅSTE hela samtalsämnet förskjutas till att prata om det hemska som hände mig.
I slutändan har jag alltid valt att prata om det, eftersom jag inte vill låta idiotin vinna. För att i slutändan vill jag inte låta andras bild av mig styra vad jag väljer att dela med mig av. Jag vet att jag inte är det perfekta våldtäktsoffret som ni letar efter. Våldtäkten har periodvis varit asjobbig för mig att bearbeta, men mitt liv är allt annat än förstört. Idag skulle jag snarare vilja säga att jag på de flesta sätten är starkare än vad jag var innan våldtäkten skedde. Och om jag skulle vilja ge ett råd till människor som får höra någon prata om det för er, så är det att låta den personen styra över sin egen berättelse. Ge fan i att lägga in era egna värderingar, fördomar eller stereotyper för hur någon som utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp ska och inte ska bete sig och må. Att vara där för den personen ifall den behöver och vill ha din hjälp, men inte tvinga på den en hjälp som den inte vill ha.
Artisten Amanda Palmer är en person som har pratat om det:
Vad hon kanske visste eller inte visste var att hon bröt mot alla regler för hur en FÅR prata om det. Du ska ICKE skämta och du ska ICKE raljera, även om det handlar om en berättelse om dina egna upplevelser.
Det här brevet fick Amanda Palmer från sin manager:
"All our TV outlets (MTV, NME TV, Q, The box etc.) have refused to play the video for the song Oasis due to it “making light of rape, religion and abortion”. They mean the audio as well as visual."
Och Amanda Palmer's svar? Jo, den sammanfattar allt för väl vad jag viljat säga med mitt inlägg:
"in the united states in 1996, about 1.3 MILLION women had an abortion. about half those women were under 25.
and i can assure you, there were approximately 1.3 million different reactions, experiences and stories behind those abortions.
countless girls have been raped or date-raped. are we allowed to talk about it, joke about it, turn it over from every side and try figure it our own confused reaction to it?
or is that just too icky, uncomfortable … and shameful?
should we just cry about it demurely and hope that the proper reaction, the one that society deems appropriate, will make it go away?
fuck that shit.
love
Amanda Fucking Palmer"
Och en liten omgjord version av låten to please the masses ;-)
PS På tal om det jag skrivit så är det helt sjukt att "hon var ju på en fest kvällen efter" har angetts som ett skäl för att misskreditera en av kvinnorna som anmält Julian Assange. När jag satt på Delhi's flygplats och läste vad världsmedierna skrivit om Assange-fallet kokade det inuti mig, jag tänkte VI MÅSTE GÖRA NÅGOT, och direkt när jag landade i Stockholm hade prataomdet.se startats. Jag vill tacka de som är bakom projektet för det bästa som hänt den sexualpolitiska debatten på länge.
söndagen den 19:e december 2010
Lil' Kim + Courtney Love = Sant!
Tänk om det kunde vara så. Det hade varit världens underbaraste feministiskt revolutionära-paret. If you put two forces of nature like them together you've gots to get really powerful revolutionary results - undroppable, untoppable, you can't hold me down don't you know I'm unstoppable.
"I don't want dick tonight, eat my pussy right"
"Tell me what's on your mind when your tounges in my pussy. Is it marriage, baby carriage?"
"Bet I wet cha like hurricanes and typhoons
Got buffoons eatin my pussy while I watch cartoons"
"I ain't trying to suck ya, I might not even fuck ya, just lay me on the bed and give me some head. I've got the camcorder hangin in the drawer where he can't see can't wait to show my girls how he licked the piss out of my pussy. All they can do for me is suck my clit, I'm jumpin the fuck up after I come"
And of course the force of nature that is Courtney Love...
"I don't want dick tonight, eat my pussy right"
"Tell me what's on your mind when your tounges in my pussy. Is it marriage, baby carriage?"
"Bet I wet cha like hurricanes and typhoons
Got buffoons eatin my pussy while I watch cartoons"
"I ain't trying to suck ya, I might not even fuck ya, just lay me on the bed and give me some head. I've got the camcorder hangin in the drawer where he can't see can't wait to show my girls how he licked the piss out of my pussy. All they can do for me is suck my clit, I'm jumpin the fuck up after I come"
And of course the force of nature that is Courtney Love...
fredagen den 17:e december 2010
Spoken wördzzzzzzz part 2 - FUCK lookism!
He says he likes me as he passes me by wanting a piece of my ass
He doesn’t know me
He doesn’t own me
He says hey beauty don’t be scared, I’m not the beast come home with me you’ll be in for a real treat
He is not giving me a compliment,
He is unwilling to see my filling
Pretending that I am empty
But hey you, hey man, my fire is burning
As my wheels start turning
I am the biggest bitch with the brightest light
And I am defying his adamant advances with my answer
Objectifying is insulting my intelligence
So what are my chances says he
I say we can have a cup of tea so you can actually get to know the real me
He answers but all I need I can already see
What cunning stunning eyesight you must have to see that I am completely crazy and insanely intelligent
Seriously, you couldn’t handle the real me, you’d take a pass
I don’t care cuz you’ve got a real nice ass
You’re hot
Let’s get it on
Why not?
Cuz it’s my body I do with it what I choose
You lose when you refuse to try to see what’s underneath
I have loads of integrity
It's just the way I interact with my body
And No, no, no unconsentually pinching my ass is not okay
Just because we are gay
And besides I’m not gay as in happy
But queer as in fuck you
I am not a walking talking product placement
And my creativity is not meant for high payments
And my clothes are not fashion statements
I see it as political action
Their staring faces
Mean I’m queering up spaces
Fashion is for fascist people
And D.I.Y. is what gets me high
Cutting holes in what’s colonially coined as Alibaba trousers
Turning them inte Björkgaga blouses
Let’s leave the lookist houses
The fake model houses
Infest them with beautiful rats and mouses
And begin building something real underneath
What is akin to making us beautiful resides under our skin
If you don’t care about what’s underneath my shell
All I’ll give you is hell
18 years old
I remember actually counting how many people had told me I was pretty
I came up to 12
I had never been seen as pretty except for by my mother
And now 12 others
And to earn this prize I was wise enough to do everything they told me:
Cut your hair! Put on some make-up, but not too much! Wear nice clothes, sexy, but not so that you look like a hoe…
They wanted me to look so pretty
And act so polite
Not ready to fight
Not ready to take flight
I let countless people fuck me
I wanted proof that I was pretty
Pretty equaled good enough
It was my own version of fucking my way to the top
But actually all I was getting was pretty fucked up
If I thought a guy was hot
He would get all my attention, A LOT
I was hooked on looks
And oh what the school of lookism taught me!
White is the prettiest skin color
Able-bodied is the only sexy body
We all yearn for the flesh of the young
And boy oh boy are you skinny!
Skinny = good and fat = bad
And the ladies at the counter say
This perfume will blow him away
Do you want to be cunning at the love game?
Do you want to have the fame?
They say it’s human nature for us all to want the same.
They say this very color will take you to the top of the highest tower
This little tube gives you infinite power
A nice pair of ray-bans will hide
What’s going on inside
Capitalism means consume
Consume Consume Consume products
And people are just products for us to use
Buy till you die!
Anticapitalism means to refuse
Must we be consumerist even about our relationships?
Well, the ladies at the counter yell
You’ve got an image to sell
I remember the words that fell from Courtney Loves lips ”there is no power like the pretty power”
This truth of the dubious power of the powerless
And you wonder why the world is a shallow mess
As you divide it into pretty and ugly
And invest your time and interest accordingly
Even in queer culture
We tend to behave like vultures
Consuming the what’s hot
Ignoring the what’s not
And where do I fit in this great divide
Am I a hit or miss
Where would my face place in miss world?
What is considered ugly or pretty is all just norms
Norms that we must all deconstruct in all forms
Pimples are ugly and dimples are cute, really big eyes, but not the big nose
Go ahead now baby strike a pose!
Come on now baby don’t hide
I’m not hiding, I’m just flaunting the pride I feel about who I am inside
As I decide to FUCK LOOKISM
Cuz this is not just about sexist pigs staring at a girls rack
We must stop looking at peoples outsides
And ask ourselves is she pretty on the inside
Is she pretty from the back?
He doesn’t know me
He doesn’t own me
He says hey beauty don’t be scared, I’m not the beast come home with me you’ll be in for a real treat
He is not giving me a compliment,
He is unwilling to see my filling
Pretending that I am empty
But hey you, hey man, my fire is burning
As my wheels start turning
I am the biggest bitch with the brightest light
And I am defying his adamant advances with my answer
Objectifying is insulting my intelligence
So what are my chances says he
I say we can have a cup of tea so you can actually get to know the real me
He answers but all I need I can already see
What cunning stunning eyesight you must have to see that I am completely crazy and insanely intelligent
Seriously, you couldn’t handle the real me, you’d take a pass
I don’t care cuz you’ve got a real nice ass
You’re hot
Let’s get it on
Why not?
Cuz it’s my body I do with it what I choose
You lose when you refuse to try to see what’s underneath
I have loads of integrity
It's just the way I interact with my body
And No, no, no unconsentually pinching my ass is not okay
Just because we are gay
And besides I’m not gay as in happy
But queer as in fuck you
I am not a walking talking product placement
And my creativity is not meant for high payments
And my clothes are not fashion statements
I see it as political action
Their staring faces
Mean I’m queering up spaces
Fashion is for fascist people
And D.I.Y. is what gets me high
Cutting holes in what’s colonially coined as Alibaba trousers
Turning them inte Björkgaga blouses
Let’s leave the lookist houses
The fake model houses
Infest them with beautiful rats and mouses
And begin building something real underneath
What is akin to making us beautiful resides under our skin
If you don’t care about what’s underneath my shell
All I’ll give you is hell
18 years old
I remember actually counting how many people had told me I was pretty
I came up to 12
I had never been seen as pretty except for by my mother
And now 12 others
And to earn this prize I was wise enough to do everything they told me:
Cut your hair! Put on some make-up, but not too much! Wear nice clothes, sexy, but not so that you look like a hoe…
They wanted me to look so pretty
And act so polite
Not ready to fight
Not ready to take flight
I let countless people fuck me
I wanted proof that I was pretty
Pretty equaled good enough
It was my own version of fucking my way to the top
But actually all I was getting was pretty fucked up
If I thought a guy was hot
He would get all my attention, A LOT
I was hooked on looks
And oh what the school of lookism taught me!
White is the prettiest skin color
Able-bodied is the only sexy body
We all yearn for the flesh of the young
And boy oh boy are you skinny!
Skinny = good and fat = bad
And the ladies at the counter say
This perfume will blow him away
Do you want to be cunning at the love game?
Do you want to have the fame?
They say it’s human nature for us all to want the same.
They say this very color will take you to the top of the highest tower
This little tube gives you infinite power
A nice pair of ray-bans will hide
What’s going on inside
Capitalism means consume
Consume Consume Consume products
And people are just products for us to use
Buy till you die!
Anticapitalism means to refuse
Must we be consumerist even about our relationships?
Well, the ladies at the counter yell
You’ve got an image to sell
I remember the words that fell from Courtney Loves lips ”there is no power like the pretty power”
This truth of the dubious power of the powerless
And you wonder why the world is a shallow mess
As you divide it into pretty and ugly
And invest your time and interest accordingly
Even in queer culture
We tend to behave like vultures
Consuming the what’s hot
Ignoring the what’s not
And where do I fit in this great divide
Am I a hit or miss
Where would my face place in miss world?
What is considered ugly or pretty is all just norms
Norms that we must all deconstruct in all forms
Pimples are ugly and dimples are cute, really big eyes, but not the big nose
Go ahead now baby strike a pose!
Come on now baby don’t hide
I’m not hiding, I’m just flaunting the pride I feel about who I am inside
As I decide to FUCK LOOKISM
Cuz this is not just about sexist pigs staring at a girls rack
We must stop looking at peoples outsides
And ask ourselves is she pretty on the inside
Is she pretty from the back?
Spoken wördzzzz part 1 - Priviledge vs. Oppression
Priviledge at my feet
Walking down the street
In a town in India with a red, white and blue flag in my pocket
And a blue and yellow one forced into a locket
Symbols I want to hide
But my white skin color fucking flaunts
Memories of streets in Stockholm with oppression calling me out my name
Fucking Faggot
That’s not my name
Unless you’re a faggot just the same
Priviledge and oppression
Sifting and shifting Rapid flowing river flowing down the mountain side stumbling tumbling, caterpoulting over the cliff
What a ride
Comprised of things I just can not abide
Cuz no matter how hard we clench our fists we never really reach the point of dismantling the power of the white straight man.
As he arrogantly boasts ”can’t touch this”
He used to be the one I most wanted to kiss
But since I became a feminist for real he usually just gets my diss
When I was 20 I joined the riot grrrl-revolution
Abruptly awakened by Kathleen Hanna’s and Courtney Love’s screams
It was time to break patriarchy at its seems
And when second wave feminists say I am priviledged as a man they ignore that I am not a man but a genderqueer femme fighter
Hardly a gender presentation given power
They ignore the fact that every hour I walk down the street peoples perceptions run down a thin pink never a straight line serpentine of tranny, faggot and are you a boy or girl
I have been raped, threatened, kicked and the streets are not safe for me
But I refuse to succumb to fear
Straight men don’t let faggots into their world
No hand shakes
Or power-making pats on the back
It’s more like stones thrown in packs
Threats to make our bones break
And harrasment till our head aches
Or gestures to hurl
So to you, straight white girl
I do admit being partially percieved as male and male socialized can sometimes give me some priviledge
But it is me and not you who gets beaten up for wearing heels on my way home
Still the whole world is at my white western priviledged feet
80 percent of the time we are in the worlds drivers seat
Those who say ”sometimes it hurts more to acknowledge your priviledges than to be oppressed”
Must be second-guessed
Priviledge pains
But it is only a headache
That you have the priviledge to ignore by taking advil, tylenol or any ole over the counter drug
It’s a come and go as you please
But oppression hovers over you 24/7
It’s a only being hired at 7/11
It’s a getting blamed for 9/11
It’s a white people trying to take center stage with their guilt
Crying out our problems with priviledge and calling it critical whiteness
Making antirasism be about us is the reproduction of global white supremacy
An antirasist movement can never succeed
If white people insist on being the ones to lead
But that doesn’t give us the excuse to rest on our priviledges
Rather the obligation to become active allies of the radical antiracist movement
That means calling out rasism every time it rears its ugly head
And supporting political people of color in what they say and have said
And to white people
Cis-men
Straights
Upper’n’middle-classes
Able-bodies
And westerners
Who never seem to tire of saying the same old lines of fire
To the people they’ve oppressed for thousands of years
Like:
WHY ARE YOU SO ANGRY?
DON’T BE SO SENSITIVE
GOD, DOES EVERYTHING HAVE TO BE SO POLITICAL WITH YOU?
Yes, everything’s political and I’m not gonna talk to you about video games
But fuck you very much just the same
And if they/we aren’t totally ignorant to others lack of rights
They’re busy playing messiahs leading oppressed groups fights
Treating it like a game
And than taking all the fame
Because it has nothing to do with survival for them
How come most idolized historical activists are straight men?
Since when were their lives on the line?
Usually I think they’re doing just fine
My heros are the ones who clench their fists together for their right to exist
For a world of no borders and no nations
For stopping all deportations
And the next time I hear any moanings or groanings of guilt
About how haaaaaaard it is to be priviledged
From straights to queers
From whiteys to people of color
From members of the 1/3-world to members of the 2/3 world
A slap in your face would be in its place
Your headache is someone elses constant-constant-honking-late night-car crash reality
SO PLEASE STOP CRYING!
Walking down the street
In a town in India with a red, white and blue flag in my pocket
And a blue and yellow one forced into a locket
Symbols I want to hide
But my white skin color fucking flaunts
Memories of streets in Stockholm with oppression calling me out my name
Fucking Faggot
That’s not my name
Unless you’re a faggot just the same
Priviledge and oppression
Sifting and shifting Rapid flowing river flowing down the mountain side stumbling tumbling, caterpoulting over the cliff
What a ride
Comprised of things I just can not abide
Cuz no matter how hard we clench our fists we never really reach the point of dismantling the power of the white straight man.
As he arrogantly boasts ”can’t touch this”
He used to be the one I most wanted to kiss
But since I became a feminist for real he usually just gets my diss
When I was 20 I joined the riot grrrl-revolution
Abruptly awakened by Kathleen Hanna’s and Courtney Love’s screams
It was time to break patriarchy at its seems
And when second wave feminists say I am priviledged as a man they ignore that I am not a man but a genderqueer femme fighter
Hardly a gender presentation given power
They ignore the fact that every hour I walk down the street peoples perceptions run down a thin pink never a straight line serpentine of tranny, faggot and are you a boy or girl
I have been raped, threatened, kicked and the streets are not safe for me
But I refuse to succumb to fear
Straight men don’t let faggots into their world
No hand shakes
Or power-making pats on the back
It’s more like stones thrown in packs
Threats to make our bones break
And harrasment till our head aches
Or gestures to hurl
So to you, straight white girl
I do admit being partially percieved as male and male socialized can sometimes give me some priviledge
But it is me and not you who gets beaten up for wearing heels on my way home
Still the whole world is at my white western priviledged feet
80 percent of the time we are in the worlds drivers seat
Those who say ”sometimes it hurts more to acknowledge your priviledges than to be oppressed”
Must be second-guessed
Priviledge pains
But it is only a headache
That you have the priviledge to ignore by taking advil, tylenol or any ole over the counter drug
It’s a come and go as you please
But oppression hovers over you 24/7
It’s a only being hired at 7/11
It’s a getting blamed for 9/11
It’s a white people trying to take center stage with their guilt
Crying out our problems with priviledge and calling it critical whiteness
Making antirasism be about us is the reproduction of global white supremacy
An antirasist movement can never succeed
If white people insist on being the ones to lead
But that doesn’t give us the excuse to rest on our priviledges
Rather the obligation to become active allies of the radical antiracist movement
That means calling out rasism every time it rears its ugly head
And supporting political people of color in what they say and have said
And to white people
Cis-men
Straights
Upper’n’middle-classes
Able-bodies
And westerners
Who never seem to tire of saying the same old lines of fire
To the people they’ve oppressed for thousands of years
Like:
WHY ARE YOU SO ANGRY?
DON’T BE SO SENSITIVE
GOD, DOES EVERYTHING HAVE TO BE SO POLITICAL WITH YOU?
Yes, everything’s political and I’m not gonna talk to you about video games
But fuck you very much just the same
And if they/we aren’t totally ignorant to others lack of rights
They’re busy playing messiahs leading oppressed groups fights
Treating it like a game
And than taking all the fame
Because it has nothing to do with survival for them
How come most idolized historical activists are straight men?
Since when were their lives on the line?
Usually I think they’re doing just fine
My heros are the ones who clench their fists together for their right to exist
For a world of no borders and no nations
For stopping all deportations
And the next time I hear any moanings or groanings of guilt
About how haaaaaaard it is to be priviledged
From straights to queers
From whiteys to people of color
From members of the 1/3-world to members of the 2/3 world
A slap in your face would be in its place
Your headache is someone elses constant-constant-honking-late night-car crash reality
SO PLEASE STOP CRYING!
onsdagen den 15:e december 2010
Sammanträffanden och sammanhang
Nu är jag tillbaka i kalla-kalla-oerhört kalla minus 10 grader Sverige och Stockholm för fyra intensiva dagar där jag ska försöka träffa så många fina vänner som möjligt. Men först och främst måste jag berätta om ett fantastiskt roligt sammanträffande.
I Delhi var jag på en workshop på Queerfestivalen, mitt emot mig satt en tjej från USA och vi diskuterade bl.a. frågor om hur lagen gör att en nästan måste gifta sig om en är ett par med två personer som kommer från olika länder (asyl) eller om en är två kvinnor som skaffar barn tillsammans genom insemination och vill att både två ska räknas som föräldrar. Två dagar senare åkte jag upp till Dehra Dun, en stad med 500 000 invånare 6 timmar med tåg norrut från Delhi. Där besökte jag bl.a. Vandana Shiva's gård (som jag fick lära mig tyvärr drevs på ett politiskt inkonsekvent sätt) och en kille där som bodde i Dehra Dun undrade om han kunde få skjuts tillbaks in till staden. Det fick han förstås. Och då berättade jag bl.a. att jag var queeraktivist och då sa han att hans partner också var aktiv i de här frågorna och hade varit på queerfestivalen. Det kom fram att det var hon som satt mittemot mig.
Den kvällen åkte jag tillbaka till Delhi och dagen därpå satte jag mig på mitt favoritfik och vem är där om inte hon? Och det kom fram att vi hade massa gemensamt. Och hon kommer från staden Chamberland i South Dakota och hennes efternamn är Stockholm, där jag ju bott i tre år. Sammanträffanden är många och de två ska starta en ekologisk gård i Dehra Dun och jag ger mig fan på att jag ska hälsa på dem där snart igen <3
Det är en chock att vara tillbaka i Sverige, kulturellt och klimatmässigt, men jag känner mig oerhört tillfreds. Inte för att jag funnit mig själv spirituellt i Indien så som de flesta vita backpackers postkolonialt pratar om sin resa till Indien, utan för att jag känner mig så inspirerad och kreativ av alla nya saker som jag lärt mig och utsatts för. Min vän Poe, vars släkt är från Indien, har sagt att hen upplevde precis samma sak sist hen kom hem från Indien.
Tidigare idag fikade jag med Lisa Gålmark på café 44 och det var ett fantastiskt samtal. Vi pratade om olika motståndsmetoder och strategier och idéer och förslag och djurrätt och det är något spännande på gång här. Även om det var skönt att åka till Indien och träffa aktivister och lära sig så mycket nytt om metoder och positioner och kontexter och sätt att göra motstånd, så är det också skönt att komma tillbaka till en kontext som jag känner till. Det är lättare för mig att jobba aktivt och effektivt i en motståndskamp här, även om jag så smått börjat se hur jag kan vara en del i en queerfeministisk-motståndkamp även i Delhi.
Kopplat till detta vill jag också skicka en extra shout-out och tack till personen på café 44 som kom fram till mig och sa att hen uppskattar det jag skriver, dels för att det är underbart när vi ger varandra uppskattning och dels för att jag befunnit mig på en plats i fyra månader där ingen känner till vad jag gör och därmed inte kunnat få någon uppmärksamhet för vad jag gör. Det är på ett sätt befriande, en kan bryta från invanda mönster och välja sin egen väg och roll, men också jobbigt att aldrig få höra någon ge en uppskattning för det jobbet en har gjort. I alla fall för en person som jag som kanske är bortskämd med att ha fått mycket uppskattning (och mycket kritik vill jag tydliggöra).
För mig handlar det inte om en ego-grej, utan om att jag behöver få höra att det jag gör skapar skillnad och inspirerar andra till aktivism (för det är av dessa skäl som jag gör det jag gör) för att orka brinna vidare och driva mina projekt framåt. Jag tror det gäller för oss alla och därför är jag också själv alltid noggrann med att ge alla jag tycker förtjänar komplimanger och uppmärksamhet för det de är och gör. Om vi ska göra revolution måste vi inspirera varandra och elda på varandras lågor. Det är så vi kan bygga en slagkraftig motståndsrörelse till vårt kapitalistiska, heteronormativa, patriarkala och speciestiska samhälle.
Så: Fortsätt kämpa vänner, allt det ni gör i alla sammanhang spelar roll och skapar förändring. Det är en av de få sakerna som jag kan hävda är en sanning =)
I Delhi var jag på en workshop på Queerfestivalen, mitt emot mig satt en tjej från USA och vi diskuterade bl.a. frågor om hur lagen gör att en nästan måste gifta sig om en är ett par med två personer som kommer från olika länder (asyl) eller om en är två kvinnor som skaffar barn tillsammans genom insemination och vill att både två ska räknas som föräldrar. Två dagar senare åkte jag upp till Dehra Dun, en stad med 500 000 invånare 6 timmar med tåg norrut från Delhi. Där besökte jag bl.a. Vandana Shiva's gård (som jag fick lära mig tyvärr drevs på ett politiskt inkonsekvent sätt) och en kille där som bodde i Dehra Dun undrade om han kunde få skjuts tillbaks in till staden. Det fick han förstås. Och då berättade jag bl.a. att jag var queeraktivist och då sa han att hans partner också var aktiv i de här frågorna och hade varit på queerfestivalen. Det kom fram att det var hon som satt mittemot mig.
Den kvällen åkte jag tillbaka till Delhi och dagen därpå satte jag mig på mitt favoritfik och vem är där om inte hon? Och det kom fram att vi hade massa gemensamt. Och hon kommer från staden Chamberland i South Dakota och hennes efternamn är Stockholm, där jag ju bott i tre år. Sammanträffanden är många och de två ska starta en ekologisk gård i Dehra Dun och jag ger mig fan på att jag ska hälsa på dem där snart igen <3
Det är en chock att vara tillbaka i Sverige, kulturellt och klimatmässigt, men jag känner mig oerhört tillfreds. Inte för att jag funnit mig själv spirituellt i Indien så som de flesta vita backpackers postkolonialt pratar om sin resa till Indien, utan för att jag känner mig så inspirerad och kreativ av alla nya saker som jag lärt mig och utsatts för. Min vän Poe, vars släkt är från Indien, har sagt att hen upplevde precis samma sak sist hen kom hem från Indien.
Tidigare idag fikade jag med Lisa Gålmark på café 44 och det var ett fantastiskt samtal. Vi pratade om olika motståndsmetoder och strategier och idéer och förslag och djurrätt och det är något spännande på gång här. Även om det var skönt att åka till Indien och träffa aktivister och lära sig så mycket nytt om metoder och positioner och kontexter och sätt att göra motstånd, så är det också skönt att komma tillbaka till en kontext som jag känner till. Det är lättare för mig att jobba aktivt och effektivt i en motståndskamp här, även om jag så smått börjat se hur jag kan vara en del i en queerfeministisk-motståndkamp även i Delhi.
Kopplat till detta vill jag också skicka en extra shout-out och tack till personen på café 44 som kom fram till mig och sa att hen uppskattar det jag skriver, dels för att det är underbart när vi ger varandra uppskattning och dels för att jag befunnit mig på en plats i fyra månader där ingen känner till vad jag gör och därmed inte kunnat få någon uppmärksamhet för vad jag gör. Det är på ett sätt befriande, en kan bryta från invanda mönster och välja sin egen väg och roll, men också jobbigt att aldrig få höra någon ge en uppskattning för det jobbet en har gjort. I alla fall för en person som jag som kanske är bortskämd med att ha fått mycket uppskattning (och mycket kritik vill jag tydliggöra).
För mig handlar det inte om en ego-grej, utan om att jag behöver få höra att det jag gör skapar skillnad och inspirerar andra till aktivism (för det är av dessa skäl som jag gör det jag gör) för att orka brinna vidare och driva mina projekt framåt. Jag tror det gäller för oss alla och därför är jag också själv alltid noggrann med att ge alla jag tycker förtjänar komplimanger och uppmärksamhet för det de är och gör. Om vi ska göra revolution måste vi inspirera varandra och elda på varandras lågor. Det är så vi kan bygga en slagkraftig motståndsrörelse till vårt kapitalistiska, heteronormativa, patriarkala och speciestiska samhälle.
Så: Fortsätt kämpa vänner, allt det ni gör i alla sammanhang spelar roll och skapar förändring. Det är en av de få sakerna som jag kan hävda är en sanning =)
tisdagen den 14:e december 2010
"All muslims aren't terrorists, but all terrorists are muslims"
Så sade en av de hindunationalistiska partiet BJP:s toppolitiker. Men så här ser faktiskt sanningen ut:
Europols statistik över terrordåd i Europa 06-09:
Total number: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)
...Other/Not Specified: 62 (3.50%)
fredagen den 10:e december 2010
Lil' Kim, Folkets Underrättelsetjänst, Vandana Shiva och Ta Natten Tillbaka - Delhi!
1. I am forever grateful to Arpita Sinha for teaching me to listen to Lil'Kim every night before bedtime. My bad dreams will never come back to haunt me again ♥ She shoo's away all the bed bugs while soothingly singing me right to sleep with her bed time-rhymes like "got buffoons eatin' my pussy while I watch cartoons" and "got the camcorder hangin' in the drawer where he can't see, can't wait to show my girls how he sucked the piss out of my pussy" and "all they can do for me is suck my clit, i'm jumpin' the fuck up after i come, thinks he gonna get some pussy but he gets none"
2. När det gäller Wikileaks, så diggar jag Maria-Pia Boëthius-artikel om dem, där hon kallar dem för "folkets underrättelsetjänst" (vilket UNDERBART ord) och "Tänk om det blir omöjligt att starta krig, till exempel, när maktens män och kvinnor inte längre kan vara säkra på att de kan agera utan insyn från folken och inte längre är garanterade hemligstämplar? Vi har ju fått se vad de använder sin hemligstämpelfrihet till – och det imponerar inte."
Jag tycker inte att något som makthavare gör ska vara hemligstämplat, utan insyn för "vanligt folk". Det är just bakom dessa stängda dörrar som de viktigaste besluten tas och makthavarnas rätta ansikten visas. Det är dessa ansikten vi måste få se, och inte de fint PR-polerade ansiktena de visar upp i sina valrörelser. Wikileaks en säkerhetsrisk? Säkerhetsrisk för vem? För makthavarna som är rädda för att om sanningen kommer fram, kommer människor inte att ställa upp på deras shananigans.
3. Jag har varit på konferens i Dehra Dun och pratat om arbetet som jag och Linda har utfört i höst. Bl.a. har jag tagit upp behovet av en bredare feminism i arbetet med självhjälpsgrupper för kvinnor, samt lyft frågan om att bredda definitionen av kvinnor och bredda arbetet med självhjälpsgrupper så att det inkluderar Hijrah-communityt (MTF). Och idag drar jag till Vandana Shiva's ekologiska by, Navdanya, innan jag åker tillbaka till Delhi för avresa den 13:e december.
4. I Delhi inatt är det dags för en storslagen feministisk Ta Natten Tillbaka-demo. Fantastiskt!
2. När det gäller Wikileaks, så diggar jag Maria-Pia Boëthius-artikel om dem, där hon kallar dem för "folkets underrättelsetjänst" (vilket UNDERBART ord) och "Tänk om det blir omöjligt att starta krig, till exempel, när maktens män och kvinnor inte längre kan vara säkra på att de kan agera utan insyn från folken och inte längre är garanterade hemligstämplar? Vi har ju fått se vad de använder sin hemligstämpelfrihet till – och det imponerar inte."
Jag tycker inte att något som makthavare gör ska vara hemligstämplat, utan insyn för "vanligt folk". Det är just bakom dessa stängda dörrar som de viktigaste besluten tas och makthavarnas rätta ansikten visas. Det är dessa ansikten vi måste få se, och inte de fint PR-polerade ansiktena de visar upp i sina valrörelser. Wikileaks en säkerhetsrisk? Säkerhetsrisk för vem? För makthavarna som är rädda för att om sanningen kommer fram, kommer människor inte att ställa upp på deras shananigans.
3. Jag har varit på konferens i Dehra Dun och pratat om arbetet som jag och Linda har utfört i höst. Bl.a. har jag tagit upp behovet av en bredare feminism i arbetet med självhjälpsgrupper för kvinnor, samt lyft frågan om att bredda definitionen av kvinnor och bredda arbetet med självhjälpsgrupper så att det inkluderar Hijrah-communityt (MTF). Och idag drar jag till Vandana Shiva's ekologiska by, Navdanya, innan jag åker tillbaka till Delhi för avresa den 13:e december.
4. I Delhi inatt är det dags för en storslagen feministisk Ta Natten Tillbaka-demo. Fantastiskt!
torsdagen den 9:e december 2010
Wikileaks och Assange del 2
Jag tror till och med att Wikileaks är mycket better off utan Assange än med honom. Just nu fokuserar medierna allt på honom, istället för på de reella och helt fantastiska avslöjanden Wikileaks har tagit fram. Kanske behöver inte Wikileaks ett ansikte utåt? Jag tror inte det. Istället kan det fungera på ett anarkistiskt vis med, utåt sett, inga hierarkier. Som Guerrilla Girls eller (Delvis) Zapatisterna eller de flesta guerrillarörelser genom tiderna. Inga talespersoner, bara en helt underbar rörelse som avslöjar våra makthavare med byxorna nere och skriver om det som storföretagsmedierna inte vill skriva om och inte vågar skriva om och för samhället tre steg närmare de anarkistiska visionerna.
Och här är länken till en väldigt bra artikel "Om att anmäla klassens populäraste kille".
Och här är länken till ett blogginlägg som egentligen säger ALLT. LÄS DEN, DEN ÄR HELT FENOMENALFANTASTISKT! Liksom hallå:
Jag var själv på en fest två dagar efter att jag blev våldtagen... Betyder det att våldtäkten inte skett? I mitt fall betydde det inte heller att jag inte mådde skit (inte för att en nödvändigtvis måste må skit efter en våldtäkt). Hur många av er har INTE varit på en fest någon gång trots att ni mått riktigt dåligt, eller kanske just p.g.a. att ni mått dåligt och viljat tänka på annat?
1. Det är inte ens skyldighet att må skit efter att ha blivit våldtagen.
2. En kan må skit och ändå gå på en fest
3. Ofta när det kommer till våldtäkt tar det ett tag innan en förstår vad som verkligen skett.
4. Ofta kan det ta veckor (för mig kom det två veckor efter övergreppet för att en man körde fram till mig och frågade om han fick köpa sexuella tjänster av mig), månader eller till och med år förrän en psykiskt börjar ta tag i vad som skett och börjar må dåligt (när det gäller den här frågan är det, contrary to popular-belief, frågan om OM och inte NÄR detta sker. Återigen har ingen en skyldighet att må skit efter att ha blivit våldtagen - varken direkt efter eller flera år efter).
"WikiLeaks, published by Sunshine Press, is an non-profit organization funded by human rights campaigners, investigative journalists, technologists and the general public.
Through your support we have exposed significant injustice around the world— successfully fighting off over 100 legal attacks in the process. Our work produces reforms daily and is the recipient of numerous prestigious awards, including the 2008 Index on Censorship-Economist Freedom of Expression Award as well as the 2009 Amnesty International New Media Award. We do not accept government or corporate funding. We have never compromised a source."
Och här är länken till en väldigt bra artikel "Om att anmäla klassens populäraste kille".
Och här är länken till ett blogginlägg som egentligen säger ALLT. LÄS DEN, DEN ÄR HELT FENOMENALFANTASTISKT! Liksom hallå:
"• Att en av de två kvinnorna befann sig på en fest dagen efter att ha utsatts för ett sexuellt övergrepp, betyder inte att ett sexuellt övergrepp eller en våldtäkt därmed inte kan ha ägt rum, som diverse självutnämnda psykologer försöker få det till. Människor kan reagera på tusentals sätt efter att ha utsatts för ett sexuellt övergrepp. Man behöver inte ens vara förkrossad eller må särskilt dåligt – våldtäktsoffer har faktiskt ingen sådan skyldighet – det kan ändå vara fråga om ett övergrepp, som ska prövas mot lagen."
Jag var själv på en fest två dagar efter att jag blev våldtagen... Betyder det att våldtäkten inte skett? I mitt fall betydde det inte heller att jag inte mådde skit (inte för att en nödvändigtvis måste må skit efter en våldtäkt). Hur många av er har INTE varit på en fest någon gång trots att ni mått riktigt dåligt, eller kanske just p.g.a. att ni mått dåligt och viljat tänka på annat?
1. Det är inte ens skyldighet att må skit efter att ha blivit våldtagen.
2. En kan må skit och ändå gå på en fest
3. Ofta när det kommer till våldtäkt tar det ett tag innan en förstår vad som verkligen skett.
4. Ofta kan det ta veckor (för mig kom det två veckor efter övergreppet för att en man körde fram till mig och frågade om han fick köpa sexuella tjänster av mig), månader eller till och med år förrän en psykiskt börjar ta tag i vad som skett och börjar må dåligt (när det gäller den här frågan är det, contrary to popular-belief, frågan om OM och inte NÄR detta sker. Återigen har ingen en skyldighet att må skit efter att ha blivit våldtagen - varken direkt efter eller flera år efter).
onsdagen den 8:e december 2010
Älska Wikileaks, men inte Julian Assange
Jag ÄLSKAR det wikileaks gör, det är bland de mest uppfriskande som hänt i världen på länge-länge. De avslöjar det storföretagsmedierna håller tyst om och inte vågar säga/granska. Men Wikileaks är så mycket mer än den där Julian Assange, det är en hel folkrörelse, som växer för varje dag som går! Och en folkrörelse står aldrig och faller på en person!
Och nej-nej-nej-nej-NEJ jag tror inte att våldtäktsanmälningarna är ett CIA-jobb (nu har ju CIA hittat på det mesta genom tiderna, men så vitt jag vet faktiskt aldrig våldtäkt). för att sätta dit honom. Jag råkar veta från en som haft en relation med honom att han har jävligt taskig kvinnosyn. Assange är väl precis som väldigt många heteromanliga aktivister, manssvin med messiahs-komplex och storhetsvansinne... Och det sista debatten om sexuella övergrepp behöver är ytterligare ett fall där kvinnorna som anmäler en våldtäkt blir misstrodda...
Läs gärna Claes Borgströms (kvinnornas advokat) uttalande i Aftonbladet här. Och Borgström om någon är knappast köpt av CIA...
Och nej-nej-nej-nej-NEJ jag tror inte att våldtäktsanmälningarna är ett CIA-jobb (nu har ju CIA hittat på det mesta genom tiderna, men så vitt jag vet faktiskt aldrig våldtäkt). för att sätta dit honom. Jag råkar veta från en som haft en relation med honom att han har jävligt taskig kvinnosyn. Assange är väl precis som väldigt många heteromanliga aktivister, manssvin med messiahs-komplex och storhetsvansinne... Och det sista debatten om sexuella övergrepp behöver är ytterligare ett fall där kvinnorna som anmäler en våldtäkt blir misstrodda...
Läs gärna Claes Borgströms (kvinnornas advokat) uttalande i Aftonbladet här. Och Borgström om någon är knappast köpt av CIA...
fredagen den 3:e december 2010
Joan Jett på Sweden Rock, ett fint citat, och en fantastisk serie
Okej, jag hade tänkt skriva ett jättelångt analytiskt inlägg om en rad ämnen, men får helt enkelt abdikera p.g.a. tidsbrist. Så kan det vara ibland. Men jag hinner i alla fall skriva lite.
Joan Jett kommer tydligen på Sweden Rock-festival... Det innebär att det kanske blir en endagars-biljett till en festival som jag trodde att jag aldrig (p.g.a. att den verkar vara en festival med otroligt mycket mansdominans, bögskämt, heteromanlig maskulinitet, bröl och grabbgäng) skulle besöka. Jo, det är kanske värt att trotsa det, om vi är tillsammans, flera queerfeminister, så klarar vi ALLT, även Sweden Rock! Tihihi.
Och så läste jag ett fint citat: "Homosexuality is natures way of insuring that the truly gifted aren't burdened with children."
Även om jag inte tror på biologism eller på "naturligt" som ett sätt att förklara människors beteenden, eller 100 procentig homosexualitet, eller att vissa sexualiteter har vissa särskilda egenskaper, (plus att samkönade par nu lyckligtvis får skaffa barn om de vill!) så tyckte jag att det var ett väldigt vackert citat som fick mig att vända smilbanden uppåt! Framförallt efter att ha haft en lång diskussion med en smyghomofob från Frankrike igår som skulle berätta att han hade iiiiiiiinga problem med gays. "Vad bra", sa jag "det borde du inte ha", "jag har inte några problem med dig för att du är hetero". Sen skulle han vidare berätta om sina teorier om att homosexuella var mer känsliga och mer kreativa. Truly gifted ;-)
Slutligen. Kolla in den här helt fenomenalfantastiska serien om sexism på internet.
Joan Jett kommer tydligen på Sweden Rock-festival... Det innebär att det kanske blir en endagars-biljett till en festival som jag trodde att jag aldrig (p.g.a. att den verkar vara en festival med otroligt mycket mansdominans, bögskämt, heteromanlig maskulinitet, bröl och grabbgäng) skulle besöka. Jo, det är kanske värt att trotsa det, om vi är tillsammans, flera queerfeminister, så klarar vi ALLT, även Sweden Rock! Tihihi.
Och så läste jag ett fint citat: "Homosexuality is natures way of insuring that the truly gifted aren't burdened with children."
Även om jag inte tror på biologism eller på "naturligt" som ett sätt att förklara människors beteenden, eller 100 procentig homosexualitet, eller att vissa sexualiteter har vissa särskilda egenskaper, (plus att samkönade par nu lyckligtvis får skaffa barn om de vill!) så tyckte jag att det var ett väldigt vackert citat som fick mig att vända smilbanden uppåt! Framförallt efter att ha haft en lång diskussion med en smyghomofob från Frankrike igår som skulle berätta att han hade iiiiiiiinga problem med gays. "Vad bra", sa jag "det borde du inte ha", "jag har inte några problem med dig för att du är hetero". Sen skulle han vidare berätta om sina teorier om att homosexuella var mer känsliga och mer kreativa. Truly gifted ;-)
Slutligen. Kolla in den här helt fenomenalfantastiska serien om sexism på internet.
torsdagen den 2:e december 2010
Ett eget rum
Vilket masterverk av Virginia Woolf. Har antligen last tagit mig tiden att lasa den. A room of one's own and 500 pounds a month ar allt vi behover for att skapa masterverk - inga rikedomar eller stora pengar, det ar BARA overskattat, men daremot skaparutrymme.
Bland annat citerar Woolf en sexistisk idiot pa 1800-talet som sager: "Seeing a woman playing a musical instrument is like watching a dog walk on it's hind legs. It's not done very well, but you're suprised that it can be done at all".
Ibland verkar det tyvarr som om den har sexistiska idioten vagrar do ut. 1800-talet var 200 ar sedan, anda finns han kvar med sina "Not bad for a girl's". Ani Difranco skulle dock sakerligen kunna krossa hans skallben med sin gitarr...
- Ani Difranco
Bland annat citerar Woolf en sexistisk idiot pa 1800-talet som sager: "Seeing a woman playing a musical instrument is like watching a dog walk on it's hind legs. It's not done very well, but you're suprised that it can be done at all".
Ibland verkar det tyvarr som om den har sexistiska idioten vagrar do ut. 1800-talet var 200 ar sedan, anda finns han kvar med sina "Not bad for a girl's". Ani Difranco skulle dock sakerligen kunna krossa hans skallben med sin gitarr...
"Every tool is a weapon if you hold it right"
- Ani Difranco
onsdagen den 1:e december 2010
This is reaaaaaally FUCKED UP!
Danmark. Deras harbargen ar bara oppna for danska medborgare, forbjudna for "utlanningar". Tydligen har 11 personer fryst ihjal p.g.a. detta, med detta menar jag rasismen, en ideologi som for ovrigt kravt manga manga fler an 11 doda genom historien.
Och jag undrar ocksa hur de kontrollerar vem som ar dansk medborgare eller inte? Kraver de att en uppvisar pass? Spraktest? Lyssnar de efter en brytning? Kor de den gamla hederliga "vit eller icke-vit"? Eller kollar de helt enkelt om en kan stava till Pia Kjaersgaards namn? (klarade jag det?)
(for ovrigt DANMARKS LAGSTIFTARE, i artikeln star det att er argument for den har lagen ar att ni inte vill vara "varldens varmestugor" F.Y.I. INGEN flyr fran sitt land till Danmark for att VARMA SIG, forutom kanske om de kommer fran Alaska, Gronland eller Island (varav tva regioner har koloniserats av er!)
Och jag undrar ocksa hur de kontrollerar vem som ar dansk medborgare eller inte? Kraver de att en uppvisar pass? Spraktest? Lyssnar de efter en brytning? Kor de den gamla hederliga "vit eller icke-vit"? Eller kollar de helt enkelt om en kan stava till Pia Kjaersgaards namn? (klarade jag det?)
(for ovrigt DANMARKS LAGSTIFTARE, i artikeln star det att er argument for den har lagen ar att ni inte vill vara "varldens varmestugor" F.Y.I. INGEN flyr fran sitt land till Danmark for att VARMA SIG, forutom kanske om de kommer fran Alaska, Gronland eller Island (varav tva regioner har koloniserats av er!)
Queertopia-stodfest pa Utkanten pa lordag!
Alla som befinner sig i Skane med omnejd pa lordag borde se till att infinna sig pa Queertopia-tivolit/stodfesten pa Utkanten. Ett kreativt fyrverkeri av fenomenalfantastiskhet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
