1. Imorgon är det 1:a maj!!! Kampdag! Här i Berlin är demonstrationerna helt enorma och ett av huvudmålen är att stoppa nazisterna från att marschera. Redan idag när jag gick kring Mauerpark/prenzlauerberg kunde jag se att det var helt smockat av polispatruller. Läskigt. De är redan mer än antalet som fanns i Köpenhamn för klimatdemonstrationerna. Och imorgon kommer nazisterna. De är också läskiga. Men vi ska förhindra dem från att demonstrera. 1:a maj ska vara nazistfritt!
Därefter, kl. 18 är det stor demonstration i Kreuzberg, med samling på Kottbusser Tor.
2. Idag gick några svenska turister utanför Tuntenhaus/Kastanienallee 86 där jag bor och sa följande: "Oj, det här var liksom bohem-chict. Jag tror att de har jättedyra möbler därinuti. Det känns som om det måste vara något öststats-kommunist retro kult-grej". Jag ville typ skrika och kasta jättebilliga möbler på dem, men jag var för upptagen med att gapskratta... Haha. Så lustiga de är... Men samtidigt blir jag mer än bara lite arg på deras inskränkta hipsterhet där politisk aktivism inte existerar, förutom kanske som någon modefluga - typ "det är inne med palestinasjal". TVI!
Nåväl, hoppas ni inte tänker på Tuntenhaus/Kastanienallee 86 som något bohem-chict:
PUSS och ut på gatorna och demonstrera nu på 1:a maj.
Just nu älskar jag också Björks skiva Homogenic, som låten "Immature". Den bästa delen är "How extremely lazy of me". Cuz she's right. Det är bara lathet som det handlar om när en tror att någon ska fylla de delar som saknas i en själv. Och vid 1:37. WOW! Älskar dig Björk:
Nu har jag då Hole's nya album och den är fantastisk! The album artwork innehåller en massa bilder på olika kvinnor som blivit halshuggna och texten "Play this recording very very loud please". Här är några av mina favorit textrader från albumet:
"Nobody's Daughter she never was, she never will, be beholden to anyone"
"All of this world's shame won't stop my arrival and all this world's fame and drugs and plague won't stop my survival"
"People like you fuck people like me in order to avoid suffering"
"Oh, I've been cheated. Covered in diamonds and covered in filth. But I'm still breathing. Oh, please stick around and I'll build you a world".
"Oh, just die in public baby"
"And out if it all, I have survived. From the fires of hell I am alive"
"I don't care what it takes my friend I will never go hungry, go hungry again. and the phoenix she rises, she is sure to ascend she will never go hungry, go hungry again"
New York Times: "Courtney Love is a 45-year-old urban blonde: bitchy, gabby, loathed and fragile, a showbiz survivor too wicked even to be adopted by the gays."
"Courtney, why did it take so long for the new album? CL: Drugs, money, men.... Shit like that". ;-)
Igår såg jag filmen "Party Monster" med några av mina vänner. Den handlar om uppkomsten av Club Kids-scenen i New York på slutet av 80-talet. Filmen var otroligt bra, men jag mådde väldigt dåligt av den, för jag har absolut INGEN distans till cynism och apolitiskhet och bortskämdheten som finns i att kunna konstatera att "everything's a party". Det kommer helt enkelt från en priviligerad position i samhällshierarkin. Jag menar, människor svälter. No, life is not just a party and if you think partying is more important than activism and politics than you are a spoild brat. Än mindre distans får jag till det eftersom det hela påminner mig om delar av Stockholms klubbscen, tänker till exempel på Ficks som känns som, även om jag tycker om det på vissa sätt, att det har lite samma aura som Club Kids-grejen, som i sin tur hämtade inspiration från Andy Warhol och ja... I don't like Andy Warhol och hela hans art star-koncept - it's art at it's worst, när det blir som Chicks on Speed sjunger "A playground for people who have everything", istället för en fantastisk och viktig metod och strategi för att radikalt analysera, ifrågasätta och vända upp och ned på rådande maktordningar.
Men det som väl gjorde mig argast i filmen var all cynism. Och okej, bitterhet är inte det bästa jag vet, men jag kan verkligen förstå det. Bitterhet kommer från förtryck och kan vara ett sätt att handskas med och överleva motgångar. Ibland är det till och med ett politiskt radikalt sätt att fortsätta vara stark istället för att lägga sig ned, gråta och ge upp. Men cynism... Det kommer från en priviligierad position och handlar om likgiltighet och apati. It's just gross.
Maria-Pia Boëthius har skrivit en fantastisk krönika som angränsar till det här ämnet i veckans upplaga av ETC. Läs den här! Den är SÅ-SÅ-SÅ BRRRRAAAAA =)
Och den 3:e maj kommer fler artister att släppas och det blir lite internationellt. En från USA och en från Danmark. Spännande, va? Och den 3:e maj är det också dags för soliparty på Möbel-Olfe i Berlin:
The Queertopia Festival will be taking place in Norberg, Sweden (two hours busride from Stockholm) the 22-25th of july and will be like a queerfeminist and activist version of Woodstock with music, workshops, performances and an army of over 2 000 loving, caring, sharing queers in all of the colors of the rainbow. The festival is not-for-profit and all eventual proceeds will go to organizations working for LGBT-peoples rights in countries where homosexuality is illegal. Chicks on Speed, Yo Majesty and Näd Mika are coming and so are you!
The 3rd of may at 20 o’clock is the time for a fantastical soliparty at the wonderful queerpub Möbel-Olfe, with the brand new 3D:s, dj:s, dancing and drinks! And which dj:s? Well one of the guillotin pussys will be playing up-fucked feminist punk, riot grrrl, electro and hiphop. Not-so-tastic will be playing the best from the 80's and 90's. And we will also be featuring Lord Byron and maybe even a discoprayer!
The entrance fee will be 2-5 euros, depending on how much you feel you are able to pay! But most of all, you have to be there cuz this is like the type of event you don't want to miss and tonight we will all get to know the answer to the question, Does Peaches hang out at Möbel-Olfe?!
Here is a map to the location: http://www.moebel-olfe.de/location.html (it's right by kottbuser tor)
Check out our webpage at www.queertopiafestivalen.se/english
Oså YOKO ONO ""Don't ever be cynical. Cynicism is death. We are now swimming together to get to the shore of goodness and peace.. Cynicism will drown us right in the middle of the ocean and kill us. We need the power of belief to help us reach the shore. Nothing more. Be a busybody for our collective survival.": http://blogs.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.view&friendId=244465582&blogId=530819632
Angränsande till ämnet Yoko Ono tar upp i sin artikel är detta: "The 2011 military budget to be voted on Oct. 1st will be the largest in American history, exceeding even the spending in World War II, when the nation was on an all-out war footing. At $1.6 trillion it represents just over half, exactly 53% of the total US federal spending."
Citatet i mitt förra inlägg kom från artikeln "Om ”migrationshot”, ett inhägnat EUropa och en paranoid samtid" - Magnus Dahlstedt och Mekonnen Tesfahuney, Karlstads Universitet. Och jag blir så arg på det projektet, ANGUS, det påminner om 1940-talets Tyskland, vilket egentligen hela politiken med deportationer gör. Att tvinga människor ut från sina hem och skicka iväg dem, samtidigt som en förespråkar fri rörlighet för varor. Vad hände med den fria rörligheten för människor? Nej, mot människor bygger vi en fästning EUropa.
Och här har vi två till intressanta citat från Dahlstedts och Tesfahuney's text:
"Vem är bidragsberoende och vem är "welfare mom"? Under 1996 uppgick företagens totala subventioner och skatteförmåner till 150 miljarder dollar, vilket betyder att företagens ”välfärdsberoende” det året vida överträffade både USA: s totala budgetunderskott (130 miljarder dollar) samt bidrags- och stödprogram, (145 miljarder dollar)"
(Angående den falska fördomen om att alla invandrare skulle leva på bidrag och att detta skulle kosta samhället multum.)
Följande är ett citat av den nyliberala ideologen Thomas Friedman som faktiskt erkänner exakt det som Naomi Klein skriver om i sin fenomenala bok "Chockdoktrinen":
”Marknadens osynliga hand kan aldrig fungera utan en osynlig knytnäve; McDonald’s kan inte blomstra utan McDonnell Douglas, designer av US Air Force F-15. Den osynliga knytnäve som håller världen säker för Silicon Valley och gör det möjligt för dess teknologier att blomstra stavas US Army, Air Force, Navy och Marine Corps.”
På tal om det har Sara Parkman gjort värsta grymma grejen om Sten Tolgfors:
"1999 initierade det svenska Migrationsverket Argus, ett projekt som gjorde det möjligt för enskilda medborgare att anonymt ringa in och tipsa om eventuellt ”misstänkta invandrare”, misstänkta för att vistas i landet utan uppehållstillstånd, fuska med socialbidragen eller något annat"
Urgh, vart ska jag börja den här gången. Det finns så många tankar som florerar inuti mig, jag känner mig som om hela havet stormar inuti mig. Samtidigt som jag har många tankar på det extroverta agerandet. Hur jag idoliserar massiva naturkrafter som vulkanutbrott (EYJAFJALLAJÖKULL stoppar all världens flygtrafik!), stora vattenfall, orkaner, tornadon och courtney love och vill efterlikna dem, kanalisera deras energi i mitt egna agerande. Om alla vi anarkoqueerfeminister gör detta så kommer revolutionen väldigtväldigt snart. Det kan vi vara säkra på.
Och jag har fastnat i ett lyxproblem. I lördags hade jag en trekant för första gången i mitt liv. Och det var underbart och kärleksfullt och bra på alla sätt och vis. Det efterföljdes inte av någon ångest OCH det här är ett enormt steg för mig efter våldtäkten. Det kändes som jag gav honom en ordentlig spark i röven bort från mig och JAAAA!!!! Men sedan dess vet jag inte vad som har hänt. Varje gång jag gått ut har flera killar raggat mig och de vill ha mitt nummer hit och de vill ha mitt nummer dit. Jag har blivit kär i en viss kille och skrivit det till honom och fått veta att känslorna är besvarade, men det krångliga är att han just nu är i en monogam relation. Och jag försöker samtidigt kollaborera med honom och det fungerar, sådär... Förhoppningsvis beror det på osäkerheten i relationen och inte på att jag inte kan kollaborera med killar jag har känslor för. Jag vet inte. Jag har aldrig kollaborerat med en "kille" över huvud taget förut. Har inte fått den typen av connection med en kille förut helt enkelt.
Men jag undrar. Efter ett år där jag mer eller mindre inte haft ihop det med några alls, så helt plötsligt efter trekanten så är killarna på mig till höger och vänster. Och jag klättrar upp i ett träd bort från dem likt en katt från en hund. Och vad beror det hela på? Att jag börjat använda übermycket kajal och ser grungeig ut eller är det det att jag sänder ut helt andra energier nu? I don't know and I maybe don't even care. Saken är den att jag stressas av det snarare än att bli glad av det. Jag har aldrig varit den som viljat ha många sexuella relationer igång samtidigt, jag har alldeles för mycket integritet. Det handlar verkligen inte om monogami, som jag är världens största motståndare till, det handlar om autonomi. Sex och förhållanden är låååååångt ifrån prio ett i mitt liv. Den platsen är reserverad till aktivismen, som ibland absolut kan inkludera det sexuella, men fan inte enbart. Kanske är jag än mer greta garbo:ig och pj harvey:ig när det kommer till relationer än vad t.o.m. jag trott. Men jag vet inte. När jag sms:ade Rodrigo satt jag på en mainstream gay/queerställe och kände mig pissig. En man hade på allvar sagt till mig "Du är så söt, men du pratar för högt, allt förstörs när du öppnar munnen". Fucking sexist. Och ja, det var inget trevligt ställe. Hipster heaven felt like hell, som min vän Therese sa. Men hur som, jag skickade ett deppigt sms till honom och precis när jag skickade det så kom DET: I CAN'T BELIIIIEVE LIFE'S SO COMPLEX. PJ Harvey's "This is love", tillika den enda kärlekslåten jag ÄLSKAT i kanske hela mitt liv, utströmmandes ur högtalarna. Kanske borde jag ge honom en chans, och då pratar jag inte om monogam tvåsamhet, men för fan. I onsdags pratade vi om Clarice Lispector, den underbara författaren som har två helt otroliga citat som jag vill dela med mig av:
"what thinks it is fully mature is very close to rotting"
"I like poisons, the slowest and drinks, the strongest and coffee, the bitterest and the craziest hallucinations. You can even throw me off a cliff, I'll say: So what? I love to fly"
Och så lyssnar jag på CocoRosie, och PJ Harvey's Taut och Ani Difranco (framförallt Shy och Joyful Girl som beskriver mitt känsloläge SÅ väl) och tänker att de flesta former av konkreta handlingar mot den privata äganderätten och det privatiserade offentliga rummet positiva, även om de inte alltid är menade så och även om de som gör det inte har den analysen. Och vad som förfinar och vad som förfular det offentliga rummet är inte upp till dig eller mig eller tanten som älskar svensk damtidning att avgöra - det offentliga rummet är till för oss alla och pengar ska inte avgöra vår rätt att uttrycka oss där. And the heart is dependent on the lungs is dependent on the brain, the doctor is dependent on the plumber is dependent on the engineer is dependent on the nurse. We're all dependent on eachother - solidarity and equal wage for ALL (who the fuck has the right to decide which jobs are the most important?) or better yet, let's eliminate the whole money system!
Volcano eruptions make airplanes not be able to fly and block out the sun a bit so it's good against global warming. Eyjafjallajökull is mother nature's way of reacting to global warming and she is filled with righteous rage //The Hippie
I övrigt har jag just nu mycket tankar på autonomi. Anledningen som jag inte brukar kollaborera med "killar" är, förutom de rent feministiska anledningarna 1. De flesta "killar" är dumma. 2. Om de inte är dumma så riskerar jag att bli kär. And this is what is happening big time right now, but there will be no parförhållande. That just is not gonna be happening.
I'm not gonna live my life on one side of an &, even if I went with you I'm not the girl you think I am, I'm not gonna match you cuz I'll lose my voice completely
Flower's I can do without, I don't wanna be tied down. I'm not trying to cause a fuss, I just wanna make my own fuck-ups.
Nobody's daughter, she never was, she never will be beholden to anyone
Min senaste krönika i ETC handlar om att avskaffa fängelsesystemet. Läs den här!
Ytterligare en sak som jag tänkt på är hur det idag finns "mans" och "kvinno"fängelser. Vad händer då med transpersoner och genderqueers? Hur behandlas de i dessa fängelser såväl här som i andra delar av världen? Det vore intressant och viktigt att sätta sig in i.
Det är krångligakruxiga dagar dessa. Mycket konstaktivism. Som att bli filmad medan jag gör en väldigt politisk och personlig spoken word-performance på en tunnelbanestation mitt under rusningstrafik och kliver mitt i en spya med mina högklackade skor, men fortsätter ändå.
Och så har jag träffat en kille som jag ska göra en helt underbar performance med. Om det går som det är tänkt. Bita av kuken på den vita heterosexuella överklassmannen, efter att han erkänt gay bashing, våldtäkt, sina fördomar om olika grupper som är under honom i maktordningen, hans företags miljöförstöring, samt att det inte påverkade hans företags profit så mycket när 200 personer dog i en brand i en svältlönefabrik som han ägde. Medan han berättar dessa saker ska vi suga av honom för att symbolisera att samhället, trots allt det hemska han gjort, fortfarande suger av honom, iförda något som gör det tydligt att mannen tror att vi är kvinnor, när vi tar av oss dessa kostymer och han ser oss som "killar" freakar han ut totalt och säger att han faaaaan inte är bög och då börjar bitandet (det är ingen riktig människa, utan en modell som vi byggt och rösten kommer från ett inspelat band). Senare ska vi bland annat äta upp påvens ansikte. It's kinda like the queer anticapitalist Thelma & Louise meets kill bill meets catwoman. Men relationen är krångligkruxig. Så jag tycker om att lyssna på bra musik för att få känslor ur mitt system och fatta att det ändå är aktivism och autonomi som är mina främsta mål. When I left the house of monogamy, I opened the door to autonomy. Jag är en katt! Meow. Här är några av dagens favoriter:
Djurrättsalliansen har startat en kampanj för att stänga ned chinchillapälsfarmerna. Det finns en realistisk chans att lyckas, det finns ett färdigskrivet förslag som nu bara måste klubbas igenom - och med en stor folkstorm så kommer vi att lyckas! Maila, ring, skriv till de ansvariga på jordbruksverket så kan vi stänga farmerna! Mailmall och kontaktuppgifter till de ansvariga finns om ni klickar på länken! Do it! I just did it and I think you should too!
Alltså om Gudrun verkligen har sagt detta så är hon återigen en av mina främsta idoler. Åhhhh:
I övrigt så är det så att jag inte kan låta bli att lyssna på den här låten på repeat. Igen och Igen. Such a cat-in-heat-song. PJ Harvey!!!!
Avslutnings! Läs den här artikeln/intervjun i Danska Modkraft med min kära vän Poe om den vita normen i samhället och anarkist/queerrörelsen. Hen är så jävla fenomenalfantastisk! Och jag är så lycklig över att ha så smarta, drivna och talangfulla människor omkring mig. Åhhhhh! Vem behöver ha idoler när en redan har så många fantastiska människor omkring en - och vi inspirerar varandra, ger varandra energi och driver varandra till ständigt nya oanade höjder.
Well, the message yesterday was an april fool's joke ;-)... It would have been great though ♥
Anyways. Here is some important information for you:
- The price for the ticket's to Queertopia will go up from 500 SEK (50 euros) to 600 SEK (60 euros) on the 15th of april, so make sure to get your tickets before than!
- And do you remember the safer spaces-policy that we mentioned that made Oprah Winfrey, Whitney Houston and Celine Dion feel safe about coming to Queertopia? That was no joke ;-). Check it out here: http://www.queertopiafestivalen.se/saferspaces/ (Swedish) http://queertopiafestivalen.se/english/saferspaces/ (English). And thank you so much to Copenhagen Queer Festival for letting us use their policy (our policy is almost an exact copy of theirs). Check them out at www.queerfestival.org. CPH Queer Festival is the week after Queertopia, so it's perfect to attend both!
And so has the brittish magazine Diva (And what a FABOULOUS ARTICLE it was, however what's up with using the words "trendy" and "cool" all the time?): http://www.divamag.co.uk/diva/article.asp?AID=6622
Queer love, feminism, punk rock, hip hop, hearts, stars, sheets of paper and most of all love beyond the norm from all of us at the queertopia festival!
There has been a slightly unlikely turn of events and we can now announce that Celine Dion, Whitney Houston and Oprah Winfrey are travelling straight out of the closet to Sweden to perform at The Queertopia Festival – the first stop on their rainbow tour (all proceeds go to LGBT-rights)! There managements have just contacted us and confirmed this and you are the first to know, before the international press.
Now here’s the whole story straight from their managers: Celine Dion has had her eyes on Whitney Houston for years, but it wasn’t until Whitney divorced Bobby Brown three years ago that she made her move. They began seeing eachother in november 2007 and have kept there relationship top secret UNTIL NOW. However the relationship took an interesting turn when Whitney and Celine appeared on The Oprah Winfrey Show in september of 2009. Oprah fell for the two women and they fell for her and the rest is history.
Now you may be thinking, why didn’t they choose to come out at Pride?! Their management states that the reason for this is that their polyamory is considered too radical for Pride and after having read our new safer spaces policy (http://queertopiafestivalen.se/english/saferspaces/) the three women felt safer and better about coming to Queertopia than to The Pride Festival.
We are also happy to announce that the three superstars will be staying for the duration of the festival. These are the times for there appearances:
22nd of july 18.00: Oprah Winfrey gives the opening speech for The Queertopia Festival. Celine Dion and Whitney Houston sing to eachother their hit songs “My heart will go on” and “I will always love you”
23rd of july 22.00: Celine Dion and Whitney Houston kick off their rainbow tour with a concert together. Celine reveals that the line “There were nights of endless pleasure” was something she had to fake before she met Whitney and Oprah who introduced her to the joys of lesbian sex.
24th of july 13.00: Celine Dion, Whitney Houston and Oprah Winfrey hold a workshop on polyamory: radical relationship anarchist-loving.
24th of july 16.00: Celine, Whitney and Oprah hold a workshop on BDSM. Oprah speaks from her position as a bottom, Whitney from her position as a top and Celine from her position as versatile!
In case you don’t believe us, check out these clips:
http://www.youtube.com/watch?v=K6jpNulOn2k (Celine Dion professes her love for Whitney Houston)
http://www.youtube.com/watch?v=7t46rR71hEg (Celine’s love for Whitney has been going on for a long time)
http://www.youtube.com/watch?v=NRn8SHNjmVE (this was the moment where Whitney and Oprah fell for eachother).
PS Lady Gaga and Courtney Love were also planning to show up, but those plans were spoiled when Gaga accidentally burned Love’s clit with her cigarette sunglasses. Causing a fuming Love to burn down six skyscrapers in Manhattan, send 89 text messages and set a new world record for writing the longest incoherent, ranting blogpost. In the process of her arrest Love beat up 163 police officers before finally surrendering when the government threatened to use nuclear weapons. However Gaga and Love may still be able to make it to the festival if Gaga succeeds with her plan to use the pussy wagon from the music video “Telephone” to rescue Love and drive up to Queertopia!
You don’t believe us? The following is an audio-recording from Courtney Loves fight with the police!
