En sak som jag tänkt på är att det verkar som om nästan alla feminister som får synas i mainstreammedier i Sverige är vita heterosexuella cis-kvinnor. Om du tittar på vilka feministiska krönikörer som finns, vilka kända feministiska debattörer som finns, vilka kända feministiska radiopratare som finns, vilka kända feministiska politiker som finns osv. så är vit - heterosexuell - cis-kvinna nästintill en genomgående röd tråd (självklart finns det undantag som bekräftar regeln - eller när det gäller cisnormen vet jag inte om det finns det? Hur många transpersoner och genderqueers finns det bland feministerna som lyfts fram i media?).
Tror jag. Jag vågar inte helt säga att det är så, men om det är så undrar jag vad det beror på. För bland feministiska aktivister så ser det helt annorlunda ut, där upplever jag det snarare som om icke-heterosexuella är i majoritet. Detta skapar en oerhörd representationsproblematik. De flesta mediefeministerna jag känner till representerar knappast den radikala queerfeministiska rörelsen som jag anser mig tillhöra.
Så, återigen, vad beror den här vit-hetero-cis-kvinna dominansen på? Att heterofeminister har mycket bekvämare och "lagom" radikala åsikter som passar sig väl i 2 500 teckens krönikor och inte är särskilt samhällsomstörtande? Att de flesta feministiska aktivisterna misstror mainstreammedierna och därför inte vill ha dem som forum (vilket f.ö. enligt mig är mycket välförståeligt)? Att vita, heterosexuella kvinnor helt enkelt står högre i hierarkin än icke-vita, icke-heterosexuella, icke-cispersoner och därmed har lättare att få jobben, och lyftas fram som mediestjärnor? Att en person som inte har ett heteronormativt utseende mobbas av medierna (se på hur Tiina Rosenberg behandlades) och tas inte på allvar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gissar att det allra mest beror på vilka åsikter medierna känner sig redo för. Sedan kommer allt det andra du sade på andra plats.
Heteronormen och cisnormen är så stark inom alla politiska rörelser, även hos den feministiska. i feministiska kretsar har det ofta känts som heterosexuella och vita ciskvinnor styr och har tolkningsföreträdet. Ofta handlar det om att man dels inte ser sina egna priviligierade positioner dels om att man anser att skillnader slittrar rörlesen trots att det snarare är så att skillnader berikar.Dessutom tror jag att man är rädd för att rörelsen ska bli för radikal och stöta bort så kallade "vanliga kvinnor" som Ebba Witt Brattström menar att den moderna feminismen gör.
Mycket av konflikten mellan Tiina Rosenberg och Ebba Witt Brattström handlade om det.
Skicka en kommentar