Kommentar kring: Att göra motstånd utifrån en privilegierad position

Tyckte det här kändes relevant att lyfta fram i själva bloggen:

Följande kommentar fick jag på mitt inlägg "Att göra motstånd utifrån en privilegierad position:

Jag har själv bott en längre tid i Indien och känner det indiska samhället relativt väl. Min enda kommentar kring ditt agerande är att det var ett synnerligen kulturimperialistiskt sätt att besvara deras gästfrihet. Som västerlänning när man reser i Indien kommer man alltid att uppfattas som just västerlänning och inget annat. Tycka vad man vill om det, men så är det, vilket också är med rätta då man också är västerlänning.

Det finns stora skillnader mellan hur man tar emot gäster i Sverige och hur man gör det i Indien, framför allt gäster från väst. I Indien ser man det som en självklarhet att bjuda på det lilla extra vilket också var fallet för hur de tog emot dig. När jag var i Indien erbjöds jag vid flera tillfällen stolar att sitta på, det var aldrig något jag krävde, utan något de erbjöd. Att då avförda detta skulle uppfattats som synnerligen oartigt.

Kontentan av att agera på ditt sätt blir att man faktiskt säger till sina värdar, indierna själva, att på de sättet de agerar är fel och fult; nu ska jag i form av västerlänning komma till er och berätta hur ni egentligen ska agera för att agerar rätt och fint. Det är kulturimperialism i sin rätta form.

Det här var mitt svar:

"Oj! Lång kommentar kräver långt svar. Nummer ett tänker jag erkänna att jag i mitt inlägg inte var tillräckligt tydlig med att jag absolut förstår hur hierarkierna idag ser ut och att en måste tänka sig för både en och två gånger när en som västerlänning agerar politiskt (hade skrivit om det långt och ingående i ett tidigare inlägg så därför glömde jag att göra det igen).

Jag har dock ett väldigt stort problem med ditt inlägg, och det är något som Chandra Mohanty i sin bok Feminism utan gränser verkligen också argumenterar ned, nämligen, att ens position som privilegierad västerlänning innebär att en inte ska agera.

Nej-nej-nej-nej, säger hon, och jag håller med. Att en befinner sig i en privilegierad position och behandlas utifrån det, betyder inte, som du antyder i ditt inlägg, att du ska godta den positionen, för att det annars är "oartigt" eller "ohövligt". Däremot betyder det förstås "tread lightly" och försök inte leda några kamper, för det är då det blir till kulturimperialism.

Grejen är den att det finns mängder med Indier som kämpar emot dessa hierarkier, mot all form av "colonial thought" och som förmodligen hade skällt ut en jävla viting för att de sätter sig på sin förbannade bekväma fåtölj medan alla andra får sitta på golvet. Om du inte gör något så godtar du att det sker, det spelar faktiskt ingen roll vad du egentligen tycker och tänker om du inte gör något. Det är de här människornas kamp jag väljer att solidarisera mig med, för att JA idag så har du helt rätt i att jag bemötts som västerlänning och har en privilegierad position p.g.a. det, men jag vill aldrig-aldrig-aldrig ha den deterministiska positionen som du tar när du skriver "kommer man alltid".

Jag tycker också det är grymt problematiskt när du skriver saker som "indierna själva" gör si och så. Vadå indierna själva? 1,2 miljarder människor. Många indier gör det. Kanske skulle jag kunna sträcka mig så pass långt som att säga att det du beskriver är en norm i Indien, men jag skulle aldrig säga "indierna själva" precis som jag inte skulle säga "svenskarna själva tycker si och så". Du talar om 1,2 miljarder människor som om det vore ett samlat folk.

Som sagt, om jag reser någonstans vill jag solidarisera mig med en kamp som bedrivs av befintliga progressiva rörelser, jag vill inte godta rådande normer. Att vara mot hierarkier är INTE ett "västerländskt tankesätt", utan snarare något som drivs av (bland många andra) en anarkistisk rörelse världen över. Det kan däremot bli ett västerländskt tankesätt om en bara klampar in, driver kampen på sättet en är van vid att driva den, samt anger den som något västerländskt "i Sverige skulle vi aldrig göra detta, gud vad hemskt att de gör så här i Indien"... Så är det inte, Indien är ett land med 1,2 miljarder, det finns normer och förtryckande strukturer, precis som i Sverige, men det finns också motstånd mot dem.

Jag kanske borde skrivit mer kring mina funderingar kring detta, men som sagt, jag hade delvis tagit upp det i ett tidigare inlägg.

En av mina poänger är liksom att det inte är så enkelt som "ta seden dit en kommer". Det är aldrig så enkelt. Med det sagt vill jag också säga att det finns inget sätt att agera på som är helt fritt från problematiska saker och ödmjukhet är alltid viktigt. Det finns inget hundra procent rätt eller hundra procent fel sätt att agera på. Och jag vill inte förvandla något till en political pissing contest."