Vithet, homofobi och heteronormativitet

Att många människor stirrade på mig i Delhi var för mig inget ovant. Det är något som händer hela tiden i Sverige också. Men i Delhi möttes jag av förvånansvärt många positiva kommentarer - allt från model, actor, fashion designer osv. Inte bög, eller transa eller är du kille eller tjej som i Sverige. Ett par gånger har folk sagt bög eller ladyboy eller are you a boy or girl, men det har långt ifrån varit den vanligaste reaktionen, som sagts till mig i alla fall. Vad folk säger på hindi till varandra eller bakom min rygg har jag förstås ingen aning om.

Nu är ju Indien ett land där homosexualitet legaliserats först 2009. Det är inte på grund av att det inte finns någon homofobi som jag fått mycket mer positiva reaktioner än i Sverige. Snarare handlar det om min vita västerländskhet, som gör mig till en "önskvärd kund" och som ger mig en överordnad position (hade jag varit indisk och sett ut som jag gör hade jag tyvärr förmodligen bestraffats betydligt mer för det. Jag hade varit ignorant och arrogant om jag sagt att "Wow, i Delhi är det inga problem med att vara Queer. Jag såg till och med jättemånga killar gå hand i hand (det är vanligt att heterokillar gör detta i Delhi)) och som gör att det jag gör och bär upp anses ofta vara något trendigt västerländskt snarare än bögigt, samt osynliggörandet av homosexualitet generellt. Det finns få mötesplatser för hbtq-personer och i mångas ögon är homosexualitet något som knappt finns. Cruisingställen finns och ett par gånger har killar försökt cruisa upp mig, för dem har det varit uppenbart att jag inte är hetero. Självklart finns det HBTQ-personer och en HBTQ-scén, men den har fått växa fram dolt. Dock, i och med legaliseringen, växer den mer och mer, genom organisationer och nätverk som exempelvis Nigah i Delhi som anordnat en queerfestival varje år sedan 2007, även före legaliseringen alltså (hoppas det kommer äga rum en i slutet på året, för då ska jag vara där).

Den andra saken jag tänkte ta upp i det här inlägget är medierna och reklamens tydliga rasism (inget unikt för Indien, utan även i Sverige kan en nog märka den påtagliga vitheten i reklamen). Nästan i alla reklaminslag och billboards här är Indierna nästan helt vita eller har åtminstone väldigt ljus hy. Racism, eller White Supremacy, rangordnar manniskor efter hur ljus deras hy är och vithet kopplas i hög utsträckning till en hög position i såväl kastsystemet (som officiellt avskaffats, men strukturerna lever verkligen kvar) och klassystemet.