Mediekritisk aktivism och direkt aktion mot mainstreammedierna!

I min senaste ETC-krönika "Stoppa pressarna" skriver jag om att det behövs mer mediekritisk aktivism och direkta aktioner mot mainstreammedierna, samt målar upp hur mediekritik hänger ihop med en bredare anarkistisk kritik av dagens samhällssystem. I slutet av krönikan ställer jag en fråga som nog inte går att svara rakt "ja" eller "nej" på, nämligen om vi progressiva krafter bör införa en totalbojkott av mainstreammedierna. För som med mycket annat beror ju detta på hela kontexten, men samtidigt tycker jag att det är en diskussion vi verkligen måste ta och jag tycker att vi måste lägga mer kraft på mediekritik och uppbyggandet av alternativa mediekanaler via internet m.m. och inte förlita oss på mainstreammedierna och inte heller ge dem för hög prio. För då legitimerar vi deras makt och spelar på deras planhalva, vi måste våga tacka nej till intervjuer och när vi ställer upp på intervjuer måste vi våga ställa krav för att förhindra vinklingar.

Slutligen, en liten fundering angående fängelsesystemet: Jag tror säkert att vissa människor (betydligt färre än idag), även i ett klasslöst samhälle, utan rasism, heterosexism, sexism m.m., fortfarande skulle begå brott (tycker nog ändå att "brott" kan vara ett bra begrepp att ha till hands, för att svara på en kommentar som någon lämnade på mitt förra inlägg). Och att det även i detta samhället kommer finnas tillfällen då en måste handgripligen förhindra att denna person skadar ytterligare människor. Frågan är dock om det just är fängelsestraff som behövs då, det finns ju till exempel tvångsomhändertagande. Det skulle en kunna använda sig av. Men då ska omhändertagandet ha ett reparativt syfte och vara kopplat till när en (enligt psykologer m.fl.) inte tror att personen kommer begå fler brott, snarare än att vara kopplat till vedergällning. Tycker jag. Vedergällning bör inte ha ett egenvärde.