onsdagen den 6:e januari 2010

Jag beskriver mig själv i ett stycke.

Jag luktar som en ros och smakar som hallon, har trendig frisyr och stil, inte svensson-H&M-trendigt, utan tänk mer en blandning mellan Paris & Milano's high fashion och Berlin's underground edginess, fast samtidigt väldigt originellt. Jag har min egen stil. Berättar sällan att jag är vegetarian, för det låter som ett politiskt statement och kan skapa konflikter och jag gillar inte att ta politiska konflikter eller konflikter i allmänhet för den delen, men jag äter vegetariskt bland annat för att det ger mig clear skin och håller mig smal. Finkultur passar min image, för jag är djup och vill gärna förmedla det också. Jag vill dock gärna upptäcka kultur när det fortfarande är lite underground. Jean-Paul Sartre finns garanterat i min bokhylla och Bob Dylan i min skivsamling! Inredning är också viktigt, gärna lite 60-tals retro. Jag feströker (jag är inte rökare för då blir tänderna missfärgade) och har övat på en pose när jag röker som gör att jag ser ut som James Dean, lite rebellisk och förförisk och häftig. Hänger en hel del i queerrörelsen för att de har riktigt edgida, roliga, utflippade och nyskapande klubbar! Fast det som gör livet värt att leva mest av allt är ändå svartklubbar vars existens sprids helt via word of mouth, gärna i en gammal industrilokal med högt i tak och häftig belysning och coola vita heterosexuella män som dj:s! Jag tänker ofta på min hållning och hur jag uppfattas. Att jag har många facebook-vänner ser jag som ett bevis för att jag är lyckad.

Nä, FY FAN säger jag. This is the essens of sickness in our culture. Tacka vet jag Chicks on Speed, som driver med detta bäst:




Dog returns to vomit
now is this really art?

Inga kommentarer: