Ursula Rucker är grym, Sizzla är en idiot

Det anordnades en hångelmanifestation utanför reggaeartisten Sizzlas konsert på Babel i Malmö i fredags. Så jävla bra och viktigt! Tack! Ni kanske undrar vad problemet med Sizzla är? Well, det handlar bland annat om textrader som: ”Rastaman nah apologize for no battybwoy / If yuh dis’ King Selassie I, mih gunshot yuh bwoy” "( En rasta ber ingen bög om ursäkt/ om du dissar Kung Selassie, så skjuter jag dig.) TYVÄRR är detta bara toppen på isberget när det gäller homofobin inom reggaevärlden och det finns artister med ännu värre textrader. Som Elephant Man's "When you hear a lesbian getting raped / It's not our fault ... Two women in bed / That's two Sodomites who should be dead," och Bounty Killer som uppmanar till att bränna bögar...

Med tanke på det blir jag extra glad nu när jag återupptäckt Ursula Rucker. Fan vad grym hon är, här har ni låten "Supa Sista":


I övrigt så har en artikel som Mikael Almén skrivit om införandet av en samlevnadsbalk som jag skrivit under kommit in på SVT Debatt idag. Kul! Dock intressant att de skrivit att jag är aktiv i Fi, vilket jag ju inte är, så kan det bli när en inte varit aktiv i publiceringsprocessen... Nåväl, det var en jättevälskriven artikel, även om jag just nu mer är inne på normkritik än lagstiftningsfrågor...

På tal om normkritik så måste våldtäktsdebatten utvidgas. Vi måste börja diskutera mer kring stigmatiseringen av våldtäktsoffer som gör att vi som utsatts för våldtäkt får mycket svårare att bearbeta det vi varit med om. Det är en lång diskussion som jag tänker ge mig in i. Anna Svensson skrev jättebra om frågan i F-ordet. Just nu pluggar jag om rättens syn på våldtäktsoffer och jag innerveras av hur rätten inte överhuvudtaget frågar sig vad för aktivitet offret hade som hade kunnat få gärningsmannen att tro att hon/han ville ha sex. Offret beskrivs istället på ett stereotypt kvinnligt sätt, som tillgänglig och passiv till hon säger nej. Synen på kvinnors sexualitet är liksom att hon är passiv, inte aktiv, och ska bara säga "ja" eller "nej". Ulrika Andersson som håller i våra seminarier kring dessa frågor är skitgrym och får mig att tänka vidare.

Fuck Your Gender - Releasefest för Queertopiafestivalen

Tid och Datum: 14:e november 22-04
Plats: Utkanten på Industrigatan 20 i Malmö
Inträde: 18 år, 50 kronor (medlemskap i Utkanten krävs och går att lösa i krokarna)
Länk till facebook-eventet. Klicka attending!

Så många har frågat oss NÄRNÄRNÄR kommer Queertopiafestivalen, Europas första queerfestival med camping det som kommer att bli en av världshistoriens bästa festivaler, äga rum!? Och den 14:e november släpper vi äntligen datumet och ställer till med en storslagen releasefest på Utkanten på Industrigatan 20 i Malmö. Det blir en oförglömlig fest i sanna revolutionär queerfeministisk anda and it's something you DON'T WANNA MISS! Och efter festen är över är det dags att skriva in QUEERTOPIAFESTIVALEN i era almanackor!

Tema: Fuck your gender! Det är dags att utmana normerna kring kön och sexualitet. Yeah! Draga till feministikoner som Simone de Beauvoir, Emma Goldman eller Tiina Rosenberg! Eller till grymma artister som PJ Harvey, Ani Difranco, Courtney Love eller Tori Amos för att de är minst lika talangfulla som Bob Dylan, Kurt Cobain, Morrissey och John Lennon. Eller varför inte till könsblinda vänsterikoner som Che Guevara, Karl Marx eller random manarkist eller pk-indiekille!?

Låt kreativiteten flöda! Everyone was born naked and the rest is just drag.

Releasefesten bjuder också på FENOMENALFANTASTISKA uppträdanden av Dragon kings med sin hitlåt "Klasskamp Först" (http://www.dragonkings.se/), Vänsterkillekören (http://revolutionarerna.blogspot.com/), Lipshit Queers (http://lipshitqueers.blogspot.com/) och Sunshine Rabbits (http://myspace.com/sunshinerabbits) Och kanske blir det även lite feministisktransmilitantbögporr! Wihoo!

I sann DIY-anda är kvällens dj:s de som gått Queertopiafestivalens gratis dj-kurs för tjejer, transpersoner och genderqueers på Smålands Nation! Kursen består av tre träffar, varav en sker på Utkanten samma dag som festen, varav den första preliminärt är den 2:e november kl. 18 på Smålands på Kastanjegatan 7. Anmälan sker till Sara på karinsarathyra@hotmail.com eller till Alexander på alexander.chamberland@etc.se. Att dj:a är kul och inte alls lika svårt som många tror, så ta chansen och anmäl er till kursen nu! Störta hierarkierna! Don't be Quiet, Start a Riot and a Revolution!

PS Det kommer också att ske en releasefest i Stockholm i januari när vi släpper biljetterna och det viskas även om en Queertopiafestivalen-förfest i Berlin i mars!!! Det händer mycket nu!

Om ni vill ha lite fina roliga videos på temat Fuck Your Gender så finns Del La Grace Volcanos fenomenalfantastiska Genderqueer-film här nedan, samt min (eller Courtney Loves beroende på hur en ser det), inte lika välgenomförda men ändock ganska roliga, queerfeministiska undersökning bland poliserna på ockupationsfestivalen:

Inspiration

Bolivia och Bosnien Hercegovina har förbjudit djurcirkusar! Och för en vecka sedan förbjöd Irland pälsfarmning! Oh happy day! Samtidigt har Djurens rätt släppt en rapport som visar att Sverige absolut inte har världens bästa djurskydd. Jag är så trött på den svenska attityden kring att de är bäst på allt och därmed inte behöver bättra sig, i och med den attityden så hinner flera länder springa både ikapp och förbi! Och vi måste komma ihåg att det aldrig är en bedrift att vara bäst i den sämsta klassen, utan vi måste faktiskt bli BRA på riktigt och samhället är långt ifrån jämställt, homofobi och heterosexism präglar fortfarande stora delar av samhället och djur behandlas verkligen inte bra. Skriver förresten under Djurens rätts nya namninsamling för ett pälsfarmsförbud!

På tal om områden där Sverige slår sig för bröstet, samtidigt som de beter sig allt annat än bra. Flyktingpolitiken i allmänhet och flyktingpolitiken gällande HBT-flyktingar i synnerhet. Det har nu bildats en grupp inom Ingen Människa är Illegal som fokuserar på frågan. Gå med i facebookgruppen och aktivera er!

Och inspireras av den här häftiga tanten, gud vad hon ger mig hopp om livet och framtiden. Mjau!:

Ilska och fascination

Det här gör mig jätteförbannad, välgörenhet i sann postkolonial anda. Precis vad världen behöver mer av... Det här gör mig också förbannad. Könsfascism som inte tillåter en person med fitta att klä sig i kostym i årsboken... Samtidigt kan jag också blir arg på att de som är på hennes sida säger att hon "uttrycker sin sexuella läggning". För ja, det är ju bara flator som skulle kunna vilja klä sig sådär för alla andra är det natuuuuuurligt att klä sig enligt heteronormens könskoder. Suck.

Nåväl, samtidigt fortsätter jag fascineras av PJ Harvey. Jag har alltid sagt att vi alla inrymmer flera olika personligheter och känslostämningar inom oss, det gäller bara att våga släppa fram dem allihopa och inte fastna i en fast identitet. Det är väl så vi blir hela människor genom att vara allt vi kan vara fullt ut, istället för att låta hämningarna hindra oss. Och det finns få artister som visar detta så tydligt som PJ Harvey. Att samma människa gjort låtar som Meet Ze Mostra, rub til it bleeds och 50 foot Queenie där hon känts som en oövervinnerlig jätte, samt mjuka låtar som Is This Desire, The Piano och White Chalk, där hon faktiskt lyckas ge en Sigur Ros-känsla. Hur lyckas en och samma människa med detta konststycke? Just för att hon är, och tillåter sig själv att vara, så himla mycket människa och tillåter sig själv att släppa fram allt, hämningslöst. Vackert. Mjau.

Män är nazister!

Nu har jag då kommit hem från mina resor och till min stora fasa trodde jag att jag hade tappat bort min underbara knapp som består av en bild på Mr. Bean med Hitlermustach och texten "Män är nazister" i Färnebo. Men som tur var hittade jag den. Kan också poängtera att jag inte hatar alla män eller tycker att alla män är nazister, men när det gäller det här ämnet är det faktiskt ofantligt roligt att provocera, framförallt eftersom de som oftast blir mest upprörda är just den typen av heteromän som är så dumma i huvudet att en skulle vilja trä en kondom över huvudet på dem. För om de ska bete sig som kukar så kan de väl lika gärna klä sig som dem också! (tyvärr är väl det också den här typen av kille som inte gillar kondomer, för det är "som att äta kola med pappret på" och skulle förstöra precis ALLT. Jo, verkligen ALLT. Plus att när det gäller sex är de oerhört penetrationsnormativa. Det vill säga att en man penetrerar en kvinna med sin kuk. Allt annat är inte riktigt sex. BRÖL!)

Knappen har gjorts av det fantastiska Slöjd Manifesto-gänget och jag ska se till att gå på nästa möte med dem! Wihoo. De är grymma!!!

Och när vi väl är inne på ämnet manshat så kan jag länka till de här två låtarna av Bratmobile (I hate all the fucking boys in the fucking bands):

It sends chills down my spine

Ursäkta att jag inte bloggat så mycket de senaste veckorna, men jag har haft så fullt upp med att åka runt och föreläsa, springa på möten och aktioner, och skriva projektplaner och ekonomibrev för Queertopia så att jag inte hunnit prioritera bloggen. Och nu reser jag upp till Stockholm för HBTH-konferensen, sedan till Norberg angående Queertopia och slutligen till Färnebo för att föreläsa och för att koppla av. Åhh, Underbara Färnebo!!!!

Innan jag åker vill jag dock tipsa er om Karolina Bångs fantastiska blogg och nysläppta debutseriealbum. Samt om PJ Harveys senaste album White Chalk som är som en egen värld, it's eerie and it sends chills down my spine:

Ny diktblogg och ny layout!

Idag skapade jag en ny blogg med 11 dikter/låtar som jag och min vän Linden skrev för lite mer än ett halvår sedan. Besök den och läs dikterna! Kanske gör vi låtar av texterna sen, wihooo. Här är beskrivningen:

En februarikväll satt Linden och Alexander Alvina och skrev 11 spontana låtar/dikter. Varje dikt tog fem minuter att skriva. En del skulle kanske kalla resultatet för flummigt, men vi kallar det för STOR KONST. Inspirationskällor kan sägas vara CocoRosie, Yoko Ono, Tori Amos, Antony & The Johnsons, men framförallt Per Gessle och Jerry Williams. Läs och njut!

I samband med det såg jag också att det fanns nya layoutmöjligheter för bloggarna. Och då såg jag till att byta färg till rosa/lila, så klart, eftersom färgskalan rött, lila, rosa just nu är mina favoritfärger! Och min favorit färgkombination är rosa och svart, Anarchoqueerfeministiskt, jaaaa!

Oh biologism up yours, 1, 2, 3, 4!

Bind me, tie me, gimme some more, I'm not gonna be your slave anymore, oh biologism, up yours, oh biologism no moooooooore!

På senare tid har det mer och mer känts som om biologismen är det jag har svårast för. För att biologism strider mot hela min människosyn. Med argument som "det är naturligt" anses våra liv vara förutbestämta och att ingenting kan förändras genom aktiva och medvetna val. Vi är faktiskt inte passiva offer för vår biologi, utan vi är AKTIVA AKTÖRER i skapandet av våra egna liv (och nej, jag är inte liberal, så jag inser att i dagens system så är vi olika fria, men det är p.g.a. strukturer, klassklyftor och normer, INTE biologi). Biologism är en ursäkt för mänsklig stagnering, ingenting kan förändras, för allt är ju "naturligt". Kött är naturligt, trots att det visats gång på gång att vi faktiskt klarar oss utan kött. Precis som vi klarar oss utan krig, som också kan anses vara något som människan sysslat med sedan urminnestider. Varför försöka förändra samhället, när allt är förutbestämt av biologin? Alltså kan vi inte bara fatta att det är helt åt helvete att försöka rättfärdiga beteenden med "men det är ju naturligt", framförallt de gånger vi försöker rättfärdiga orättvisor med "men det är ju naturens ordning". Och kan inte vi fatta att biologistiska argument är att agera överförmyndare över människor och säga att det inte finns några möjligheter att förändra samhället. Vem är du att berätta för mig hur jag ska bete mig och ha på mig och vilja göra med mitt liv bara för att jag har en viss form på mitt könsorgan?

Och på vilket sätt är datorer, mobiltelefoner och ens en gång cyklar naturliga?! Vi har inte cyklat sedan urminnestider, så vi kan väl lika gärna ställa ned cykeln och gå i stället. Och sen har vi det här med driften att föröka sig, den allllllra heligaste och mest naturliga driften av dem alla. Men många människor som jag känner har inte den driften. Alls.

Samhället skulle ha förutsättningarna att bli så mycket bättre och utvecklas så mycket mer om vi istället hade inställningen att allt handlar om normer. Att det är en hemsk norm att det är finare att skaffa "egna" genetiska barn än att adoptera, TROTS att det finns så många barn i världen som skulle behöva adopteras för att få en trygg uppväxtmiljö och trots att jorden redan är överbefolkad. Med detta menar jag inte att det är fel att skaffa "egna" genetiska barn, men jag tycker att som med allt, så måste vi reflektera kring vad vi gör och aldrigaldrig använda argumentet "men det är ju naturligt" för att rättfärdiga vårt beteende. Att ha inställningen att saker och ting är normer och socialt konstruerade är att se möjligheter till förändring, att använda ord som naturligt och biologiskt är att låta samhället stagnera och stänga dörren för progressiv förändring. Då blir samhället varken fritt eller rättvist. PRECIS ALLTING GÅR ATT FÖRÄNDRA MINA VÄNNER - om det finns något som är konstant så är det just förändringen, att från dag till dag blir världen aldrig mer sig helt likt.

Som Hanna på bloggen vi som aldrig sa sexist skrev för några veckor sedan: Kan inte alla biologister fara ut i skogen och jaga mammut?!

Avslutningsvis, tidernas bästa punklåt "Oh bondage up yours!" och enligt biologister så borde väl inte Polystyrene kunna bete sig som hon gör. För hon är juuuuuu kvinna!

Jag är en 23-årig tjej från Malmö...

"Hej jag heter Alvina och är en 23-årig tjej från Malmö"

Så presenterade jag mig i min sista föreläsning om köttindustrin för 8:e klassarna förra veckan. Jag hade berett mig på att det skulle bli ramaskri och att hela klassen skulle skratta ut mig och bröla "öhh, vafan är du tjej eller kille?" Men så blev det inte. Nej, istället blev det knäpptyst i klassrummet, många rodnade och vågade knappt ens titta på varandra. De var typ tysta hela föreläsningen till och med. Och jag var himlans förvånad. Först nu har jag börjat fatta att det nog handlar om att det som jag sa inte ens finns i deras begreppssfär. Okej, de visste nog att det finns bögar. De visste nog också att det finns transor, men dessa går i tajt klänning, rakar benen, har högklackat och mycket smink. Det här med genderqueer fanns nog inte i deras verklighetsbild. Okej, de tyckte väl att jag var lite feminin "för att vara kille", men absolut inte transa och definitivt inte biologiskt kvinna... Eller? Därför blev de så chockade att de tystnade. Helt fantastiskt!!!

I övrigt tänker jag idag på deliberativ demokrati. Och även på hur bara 18 procent av professorerna på Lunds Universitet är kvinnor (varför är alla statusområden ständigt mansdominerade?), samt hur vaginalsex fortfarande kan vara normen för heterosex trots att de flesta kvinnor inte kan få orgasm av vaginalsex, utan av klitorial stimulering.

Och så skriver jag till Benny Andersson angående pengar till Queertopiafestivalen.

Vad som känns inspirerande!

Förra veckan vara en inspirerande vecka för mig. Verkligen. Jag höll 16 föreläsningar för 8:e klassare om kött ur ett klimat-, globalt rättvise-, djurrätts- och hälsoperspektiv på Huddinges Handla Hållbart Vecka. På många sätt var det otroligt energiuttömmande för att jag fick verkligen ge mitt allt i varenda föreläsning för att 14-åringarna skulle hålla sig uppmärksamma. Men det gav nog viss utdelning. I varje klass såg jag att en liten glöd väcktes hos minst en person. Och i utvärderingarna var nästan alla positiva och flera skrev att de funderade på att bli vegetarianer. Och det känns som ett steg närmare revolutionen! Jepp!

Veckans 17:e föreläsning hölls på lördagen i Göteborg för mitt gamla förbund, Grön Ungdom. Om anarchoqueerfeminism. Det var kul, men det fanns så mycket jag ville ta upp. Kulturaktivism, riot grrrl, relationsanarkism och fri kärlek, transaktivism, performativitet, guerilla girls, hardqueer, queertopiafestivalen, historieutvecklingen för queer, feminism och anarkism, samt hur dessa tre kan vävas samman butler, Shulamith Firestone, Goldman, de Cleyre, de Beauvoir, Solanas, Kathleen Hanna, Joanna Rytel och 10-stegsplanen för en anarkoqueerfeministisk revolution.

Nåväl, annars inspirerar detta mig mycket:

Parvin Ardalan och den feministiska rörelsen i Iran.

Jag klagade på Sydsvenskan reportage om den autonoma vänstern häromdagen, men de har faktiskt lyckats producera ett fint bildspel ackompanjerat till en ännu finare låt.M.I.A.'s Paper Planes. Problemet är väl att antalet personer som ser detta är väldigt få jämfört med antalet som såg Sydsvenskans löpsedel här om dagen.

Och sist men inte minst inspireras jag av den hemliga aktionen Operation Q och formulerandet av ideologiska tankar kring det! Heja!

Zelda!

För mig var det kärlek vid första ögonkastet när jag först fick syn på Lina Neidestams serie Zelda i den ovanstående stripen våren 2008. Inte minst för att jag just då kände igen mig totalt i hennes beteende, ilska, glöd och till viss del... dubbelmoral ;-). Jag antar att det alltid blir så när en är ny i att analysera allting som sker omkring en ur ett feministiskt perspektiv. När en tagit steget från en feminism som bara handlar om åsikter till en feminism som genomsyrar allt en gör. Sedan dess har jag blivit betydligt mer intersektionell i min samhällsanalys och är kanske inte riktigt lika aggro, på gott och ont. Don't get me wrong, jag kan tack och lov fortfarande bli riktigt förbannad och skälla ut sexister och homofober efter noter. Till och med ganska ofta. Men för ett och ett halvt år sedan hände det nog flera gånger om dagen ;-). Och det var väldigt fint och jag tror säkerligen att jag kommer ha fler sådana perioder i mitt liv.

Så nu när Zelda äntligen släppts som en hel bok så är jag överlycklig. I söndags läste jag den från pärm till pärm, och oj vad jag älskar Zelda! Primalkvinnan Zelda, Zelda som vägrar dansa kring midsommarstången och gör en egen midsommarfitta, Zelda som springer in på toaletten och onanerar när hon är lärarvikarie på Estetprogrammet, Zelda som bråkar med sin pappa. Men som mest älskar jag faktiskt Zelda när hon och hennes vän har väldigt bråttom till ett tåg och ska hämta ut biljetterna. Vännen flämtar och börjar stressat läsa upp bokningsnumret: "P som i Peter, M som i Martin, B som i Bosse...." Zelda pausar och säger till sin vän: "Jag hör inga tjejnamn...". ZELDA <3 <3 <3

Så. kontentan av det hela... KÖP ZELDA NUNUNUNU! Skratta med, Skratta åt och Inspireras! Och genusglasögonen stays on!

Den revolutionära bögporrfilmen!

Ja, nu är den här, världens överlägset roligaste porrfilm, "Revolutionärerna". Presenterad av Vänsterkillekören, VKK(r), från Göteborg. I mitt förra inlägg gick jag till försvar för den autonoma vänstern. Och det är ju så att jag tycker om och stödjer den autonoma vänstern på väldigt många sett. Men delar av den autonoma vänstern präglas av en machostämning, en feministisk medvetenhet som knappt skrapar på ytan, och en tydlig heteronormativitet. Det är jag väldigt kritisk till. Och det är just detta som den underbara Vänsterkillekören driver med. Som när hippiekillien i gänget, spelat av min vän Linda, säger "Jag är också queer, för jag blir inte kär i könet, jag blir kär i tjejen".

Nåväl. Jag såg den här filmen när den hade premiär och skrattade så att jag grät för att den är så himla klockren att jag bara vill visa upp den för alla. Se den!!


Eller som de själva skriver:

Äntligen! Nu kan ni se machovänsterns egna Micke och Molle in action. Generationsfilmen alla har väntat på, där vi får följa två unga mäns sökande efter lustfylld mening i ett hårdnande samhällsklimat. Denna transmilitanta bögporr talar till hela folket.
Skaffa den på DVD här: http://revolutionarerna.blogspot.com/

Ulrike Meinhof, Sydsvenskan, den autonoma vänstern och ilskan

Nu har jag inte skrivit något på en vecka, det är för att jag varit bortrest och hållit i totalt 17 föreläsningar. Är lite trött, men samtidigt glad och hoppfull. Jag har mött många fina människor, känt att jag väckt lite inspiration och engagemang hos några, har fått tag i Zelda-serieboken, personer med fitta får byta namn till Mats och VKK(r)s film har släppts. MEN, innan jag går in på det positiva så måste jag få ur mig ilskan över den här artikeln.

Tack Sydsvenskan för att ni bär demokratins fana, för att ni låter autonoma komma till tals, för att ni har nyanserade rubriker och för att ni berättar om hur snälla poliserna är som faktiskt lägger ned mycket tid och pengar på att skydda samhället från radikalt engagemang. Jag menar om inte de lade ned 58 miljoner varje år så skulle det kanske bli revolution och verklig demokrati och SÅ KAN DET JU FAKTISKT INTE FÅ SE UT!

Det finns så många skäl till att den här artikeln gör mig fly förbannad. För det första när de beskriver "kostnaderna" för vänsterns våld, så menar de hur mycket polisen valt att lägga ut på sina insatsstyrkor. Det är inte vårt fel att de väljer att lägga ned miljontalskronor på att "skydda" tomma hus under ockupationsfestivalen. Att vi utmålas som en samhällsfara tycker jag är fint, men det är för mig en gåta att vi ska utmålas som antidemokratiska krafter när det faktiskt är så att vi eftersträvar ett betydligt mer platt, icke-hierarkiskt och demokratiskt samhälle än dagens. Att säga att dagens så kallade demokrati är allt annat än demokratiskt, betyder inte att vi är emot folkmakt. Tvärtom. Det är just det vi vill ha och som vi menar inte finns i tillräckligt hög utsträckning idag. Och när polisen berättar att vi infiltrerat bland romer och lurat dem till att genomföra en ockupation så gör de sig skyldiga till inget annat än unken rasism.

Betydligt gladare blev jag åt intervjuerna som gjorts med autonoma grupper, där de förklarar sin egen aktivism, men det spelar tyvärr föga roll när artikeln där de intervjuat polisen kommer först, där den autonoma vänstern beskrivs som läskiga, farliga och som något som "vanligt folk" bör vara rädda för, och när löpsedeln är: "De autonomas våld kostade 58 miljoner". Och varför skriver de aldrig om alla miljarder i världen och i Sverige som går till vapenindustrin, som producerar vapen som DÖDAR!?!?

Kattfräs! Det är sådana här vinklade artiklar som radikaliserar många av oss. Jag tänker spontant på aktionen 1968 då aktivister i Berlin blockerade utgången från Springerpressens (Springer är Tysklands svar på Bonniers) tryckeri för att förhindra utgivningen av tidningen och göra aktivt motstånd mot Springerpressens mediemonopol. Det var efter denna aktion som Ulrike Meinhof skrev de bevingade orden: Att protestera är att säga att jag tycker att en orättvisa är fel, att göra motstånd är att se till att denna orättvisa inte får ske.

Två år senare gick hon under jorden som terrorist i vänstergerillan RAF (Röda Armé Fraktionen). Och jag förstår henne. Jag kommer aldrig bli som henne, då jag tar skarpt avstånd från våld mot människor, förutom i direkta självförsvarssituationer. Men jag förstår henne. För mig går ilskan, rättvisepatoset och viljan att förändra över styr när jag ser Sydsvenskans löpsedel. Och då tänker jag på Ulrike Meinhof, den välrespekterade vänsterjournalisten som beskrev sitt val att lämna etablissemanget med "Jag blev till en kasperdocka, en person som förväntades leende och artigt säga det som för mig och oss alla är blodigt allvar". Precis så ser jag på min forna roll som Grön Ungdoms språkrör och det var därför jag var tvungen att lämna partipolitiken. Jag vill inte dämpa mig själv, inte kompromissa med min vision om hur jag vill att världen ska se ut eller med de metoder jag anser vara nödvändiga för att nå dit. Inte leka lapptäcke med plåster på det blödande såret på samhällskroppen, när det egentligen behövs en akut operation.

Jutta Ditfurths biografi om Ulrike Meinhof är bland de bättre böckerna jag läst. Jag fick till exempel veta att Ulrike vuxit upp i en regnbågsfamilj med två lesbiska kvinnor och att Ulrike haft minst en lesbisk kärleksaffär. Den ger en fantastisk överblick över den Tyska historien från andra världskriget och framåt, hur så många högt uppsatta nazistledare fick fortsätta åtnjuta makt och respektabilitet i det västtyska samhället även efter kriget. Och Ulrike Meinhofs val fortsätter att skapa fascination och förundran. Hur någon som hade så himla rätt ändå kunde hamna så snett. Ulrikes texter kring 1968-1970, precis innan hon gick under jorden, men efter hon slutat anpassa efter etablissemangets normer, är otroligt inspirerande för mig. Meinhof var en sådan otroligt skarp och lysande skribent och jag tänker inte fördöma hela människan, bara för att jag tycker att hon gick för långt i vissa av sina metoder (OBS att den autonoma vänstern knappast gått lika långt som RAF eller sagt sig ha viljan att gå lika långt som RAF, nej inga flygplanskapningar planeras här). Här är några av mina favoritcitat från boken:

Hennes skolkamrater avslöjade för syster Ambrosine att Ulrike hade släpat bränsle och livsmedel till flyktingbarackerna. Lärarinnan fick tag på skolkaren. "Det jag gör är viktigare än skolan", försvarade sig Ulrike. "Självklart måste man hjälpa till när det råder nöd, men i första hand är det din plikt att gå i skolan", svarade Ambrosine. Ulrike sa emot.

Sedan länge vantrivdes hon med sina studer. Det vetenskapliga arbetet motsvarade oftast inte hennes temperament. (här känner jag igen mig till tusen)

Hon var inte bara den yngsta utan också den enda kvinnan på centralredaktionen. Att vara kvinna, insåg hon snabbt, medförde också en stor fördel, att känna världens omänsklighet. Hon var visserligen bland vänner, men hennes utgångsläge var inte helt enkelt, för männen på redaktionen kände varandra väl sedan år tillbaka. Dessutom hade hon haft en affär med chefredaktören.

Meinhof: Att släppa napalmbomber på kvinnor, barn och gamla är inte kriminellt, men det är kriminellt att protestera mot det. Det anses vara fult att sikta på politiker med tomater och pudding, men inte att ta emot politiker som låtit radera ut byar och bombarderat städer.

Meinhof: Via radio och tv gör jag mig hörd långt utöver Konkret. Rent mänskligt är det t.o.m. tillfredsställande, men det täcker inte mitt behov av värme, av solidaritet, av grupptillhörighet. Den roll som har öppnat dessa dörrar för mig motsvarar bara delvis mitt väsen och mina behov, eftersom min karaktär har tagits i besittning av en kasperdocka, som tvingar mig att leende säga saker som för mig och oss alla är på blodigt allvar: alltså flinande, alltså förklädd.

Martin Luther King hade en gång varit en ickevåldsförespråkande motpart till Malcom X, som mördades 1965, och är idag mest känd för sitt milda "I have a dream"-tal. Han hade också, på grund av Malcom X:s död, insett att han misslyckats: "Jag har i åratal arbetat utifrån idén att reformera samhällets bestående institutioner - lite förändring här, en smula framsteg där. Men nu har jag kommit till en helt annan övertygelse: Jag tror att man måste omstrukturera hela samhället - vi behöver en revolution av hela vårt värdessystem". I april 1968 organiserade han Poor Peoples Campaign, där svarta, indianer, latinos och vita organiserade. Vita huset anklagade honoom för att "organisera ohörsamhet mot regeringen".

De rörelser som hon sympatiserade med, som Black Panther-rörelsen, värderade hon också utifrån deras hållning till kvinnofrigörelsen. Malcom X såg hon som reaktionär i kvinnofrågan, sedan hon läst hans självbiografi. En rörelse där kvinnor blev lika diskriminerade som de blev av de politiska motståndarna var ingen förebild för kvinnorörelsen.

Meinhof såg i avkriminaliseringen av homosexualitet en chans till en emancipatorisk sexualuppfostran. För henne handlade det framförallt om en humanisering av mänskliga relationer.

Kvinnorna hade fått nog av den könsspecifika arbetsfördelningen inom SDS - koka kaffe, skriva ut flygblad, ta hand om barnen, trösta hjältar. De ville ta politiska beslut precis som männen, hålla tal, slå fast strategier och arbeta teoretiskt. Precis som Ulrike Meinhof i sin text "Falskt medvetande" argumenterade Hleka Sander inför de delegerade "Emancipation är bara möjlig om man ger uttryck för de samhällsstrukturer som trängt in i privatlivet".

Ulrike Meinhof: "Ingenting kommer att ändra sig förrän de förtryckta agerar själva. Man måste hjälpa de förtryckta att organisera sig, att agera och driva igenom sina krav. Det handlar inte om att visa dem hur man måste gå tillväga, det handlar om att själv vara med".

Läkaren bedömde Meinhof som en kvinna med "rättvisepatos som sjukdom" och en "abnorm sårbarhet".