Vackert citat

"Men are from mars, women are from venus, I'm from planet earth. Deal with it".

- Del La Grace Volcano

Regnbågsparaden och dj:ande på avslutningsfesten!

Jepp, imorgon är det dags för Regnbågsparaden där jag förstås springer med i Hardqueers block, samt QueerAllstars stora avslutningsfest för Regnbågsfestivalen på Inkonst. Jag och min vän Therese dj:ar 02-03. Vårt dj-namn är Hardqueer Headquarters och vi kommer spela massvis med riot grrrl, electroclash och 80-talshits. Yeah!

På lördag är det dags för Regnbågsparaden! Vi vill visa att den queera kampen inte bara handlar om glitter och glamour, utan även om allvarligt menade politiska, intersektionella, krav. Vi är glada och vill dansa fram på gatorna, men vi är också arga queers som är trötta på hatbrott, osynliggörande och förlöjligande. Därför skapar vi ett svartrosa politiskt block i regnbågsparaden där vi dansar, skrattar och skriker intersektionella slagord. Tune up, come out and join us, join the revolution! Leave the scene of destruction and join us in revolution!

SAMLING PÅ STORTORGET KL. 12.30 LÖRDAG DEN 26:E SEPTEMBER

http://hardqueer.blogspot.com

If I can't dance to it, it's not my revolution!

Vi är arga, inte snälla, vi är intersektionella

Transkamp är klasskamp

Svenska staten, värsta homofoben
Tvingar flyktingar in i garderoben

Inga fascister på våra gator
Fyll dem istället med bögar och flator
- och transpersoner!

Lesbiska frisörer och fjolliga chaufförer
Tillsammans drar vi lassen åt heteroöverklassen

Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex på vår arbetsplats

1,2, 3, 4 - Open up the closet door
5, 6, 7, 8 - Organize and masturbate

Rosa pengar är inget val
Upp till kamp mot stat och kapital
Ingen människa är illegal

Trash, trash
Trash all the nations
We are the new left generation
We mess up military bases
We destroy fascist places
Bombs and guns and evolution
We're gonna start a revolution
We're gonna make an insurrection
We're gonna walk a new direction
Trash, trash

Krossa världens homohat
Skiva påven till oblat!

We're here
We're queer get used to it
We're here
We're queer
We're not going shopping
We're here
We're queer and so are some of you

Between my head and the sky!

I veckan så har Yoko Ono släppt ett nytt album, den första som släppts tillsammans med Plastic Ono Band på längelänge. Between my head and the sky heter den och från vad jag hört hittills verkar den vara precis lika nyskapande, unikt och normbrytande avantgarde som vanligt. Underbart. Det finns så mycket hjärta och hjärna i Yoko Ono. I hennes 76-åriga liv har hon genomlevt det mesta. Wow liksom!

Och så den här klassikern, "What a Mess":

If you keep hammering anti-abortion,
We'll tell you no more masturbation for men.

The return of Courtney Love <3 <3

Åhh, min käraste älskade Courtney har börjat sätta fart igen. Nu säger hon att Nobody's Daughter släpps den 1:a januari 2010. Hon har börjat göra konserter igen, de närmaste som följer är den 2:e oktober i Las Vegas och den 4:e oktober i New York. Och... Hon har pussats och kramats med... Hugo Chavez. Knäppt. Men knäpp är Courtneys förnamn och det är en av anledningarna till att jag älskar henne! =)

Det här klippet är från den 12:e september:


Alltså hon är ju för underbar ;-):


Nu måste jag återgå till min hemtenta och längta till lördag och regnbågsparad, fest och dj:ande!

Expropriera Reinfeldt!

Alltså vad fan är det här för något?:



Vidare är det här så vidrigt så att jag hoppas att det är fejkat, ihopklippt på något vis... Att de kör om uttalandet gång på gång förstår jag är fejkat, men om det här uttalandet ens kommit ur hans mun så får det mig att vilja EXPROPRIERA honom genast. Jag blir illamående att statsministern använder en sådan främlingsfientlig retorik, ingen förståelse för hur jobbigt det är att komma till ett främmande land, att många tvingas betala 25 000 dollar för kunna smugglas hit (det gör en inte for the fun of it liksom) och att 85 procent av alla flyktingar som söker asyl i Sverige får avslag. Asylpolitiken i Sverige är redan inhuman och osolidarisk och det är hemskt att statsministern underblåser främlingsfientliga stämningar:


EXPROPRIERA REINFELDT!

Min senaste krönika i ETC: "Nej tack Napoleon".

I min senaste krönika i ETC tar jag nog ställning ganska djärvt anarchoqueerfeminiskt! Om civil olydnad, ägandefetischmen, ägande"rätten", fri idédelning, queer, aktivt motstånd och om att knulla framför Åke Green. Och ja, kära ni, Revolutionen, Kärlekskriget kalla det vad fan du vill, för visst självklart kommer det bli av, för att vi kan, för att vi vill och för att vi törs. Med dunder och brak och rättvisepatos så att det räcker och blir över.

För mig handlar det bland annat om att jag tycker att vi alla med våra handlingar måste se oss som representanter för hur vi vill att världen som helhet ska se ut. Som Chandra Mohanty skriver:

"Min vision kräver också att uppmärksamhet riktas mot såväl stora som små strider och processer som kan leda till radikal förändring - det räcker inte att arbeta för (eller vänta på) en revolution. Den feministiska, antirasistiska och antikapitalistiska praktiken i vardagen är alltså lika viktig som deltagandet i större politiska organisationer."

Min krönika går att läsa här.

Och sen älskade jag Tori Amos-konsert igår, framförallt när hon körde Precious Things, Strong Black Vine och Raspberry Swirl i slutet. ÅHHH! Och jag älskar också det här citatet från visomaldrigsasexist-bloggen angående biologism:

Tycker att de som är så jävla aggrokåta på det "naturliga" kan sluta krama sina tangentbord och gå ut och jaga mammut en stund.

Tori Amos och kampen fortsätter i Iran

I helgen utbröt nya demonstrationer i Iran. Kampen fortsätter! Och kvinnorörelsen i Iran växer. Det är verkligen spännande tider och vi måste visa solidaritet med människor i Iran på alla möjliga sätt!

Nu ska jag springa på ett möte och sedan drar jag till Köpenhamn för att se en av världens största artister, Tori Amos, uppträdda. Fy faaaaaan vad underbart det kommer bli. Jag kommer gråta, dansa och le det där harmoniska leendet som kommer när en trollbinds helt av vacker musik. Jag hoppas verkligen hon kör låten Precious Things, för textraden "So you can make me cum, that doesn't make you jesus", har verkligen varit bevingade ord som fått mig att inse hur sjukt vår utseendefokusering är. När det gäller fysisk attraktion är det mestadels ytan som gäller i vårt samhälle och vi är beredda att förspilla så mycket tid och energi på att jaga efter någon som i första hand på grund av deras konventionellt vackra yta. För min del har jag bestämt mig för att det är slut med det där, för att djup utgör det högsta av höjderna, mina vänner:

Svärmors Tunga och regnbågsfestivalens invigning

Och det här ska lyckliga jag göra idag. Kolla här för hela veckans schema på Queer Film & Arts Festival. Allting är på biografen Panora i Malmö om inte annat anges:

kl 13.00 VERNISSAGE: FEMMES OF POWER: EXPLODING QUEER FEMININITIES
kl 13.30 BEHÖVS DET QUEERA MÖTESPLATSER?
kl 15.00 WE LOVE YOU BABY
kl 15.15 QUEER WRESTLING (Jag ska spela rollen som heteronormen och för varje träff som Yona får in så ska jag bli mer och mer feminin till jag i slutet av matchen också är queer. Ja, matchen är uppgjord precis som i riktig amerikansk wrestling, hihi. Och jag vet att queer inte nödvändigtvis alltid behöver vara femininitet hos killar, men det blir tydligare och roligare så, så det så!)
kl 16.30 DEL LaGRACE VOLCANO: FÖRELÄSNING
CAFÈ, DISTRO & SLÖJD MANIFESTO
kl 18.30 OTTO; OR, UP WITH DEAD PEOPLE (Film)
kl 22.00 PÅ MORISKAN -INVIGNINGSFEST REGNBÅGSFESTIVALEN 2009 och MALMÖ QUEER ART & FILM FESTIVAL

Och här är schemat för hela regnbågsveckan. Gå med i Hardqueers block i regnbågsparaden vetja - det politiska anarkoqueerfeministiska blocket där vi blandar rosa med svart och arga slagord med glädjefylld dans.

Joanna Rytel är veckans idol och jag blir sugen på mer konstaktivism!

(bilden hämtad från Fiastinasandlund.se)
Ja, Stefan Jensen och Anna Anka gjorde mig nedstämd. Men sen kommer Joanna Rytel och gör mig uppfriskad. Det är hon som var Flasher Girl i Dirty Diaries och hon har gjort en rad olika grymma konstaktivistiska saker. I början av 2000-talet var hon aktiv i Unfucked Pussy tillsammans med Fia-Stina Sandlund (som också gjort en massa grymma grejer, kolla in hennes hemsida nu och inspireras av alla grymma grejer hon gjort). Det var de som sprang upp på scén under Fröken Sverige och vek ut en banderoll där det stod "Gubbslem", det var också de som tog emot The Knifes grammispriser 2004 utklädda till gorillor (förmodligen en referens till den grymma aktivistgruppen guerilla girls) för att protestera mot mansdominansen i musikvärlden. Tydligen har hon en film på gång där barbiedockor med mini-strapons knullar en riktig kuk i kukhålet. Spännande!

Den här intervjun är bland de mest uppfriskande som jag läst. Människor som ser på flasher girl skulle till exempel kunna säga att hon beter sig precis som en mansgris, och att det beteendet inte blir mer okej bara för att hon är kvinna. Men i den här intervjun tycker jag att Rytel säger något viktigt angående det: "

Jag tror inte att jämställdhet kommer under mitt liv, Därför kör jag på. Beter mig hur jag vill. Jag tänker inte vara ansvarsfull. Inte visa hänsyn. För jag vill inte bli bitter"

Jag är verkligen av åsikten att dessa saker är mer än bara fullt legitima motståndsstrategier. Tvärtom är de till och med nödvändiga. Ska vi kunna förändra världen måste det finnas människor som överskrider gränser och det måste finnas utrymme till detta, framförallt inom ramen för konsten. Men även inom vardagslivet. Ibland måste vi faktiskt helt enkelt vända förtrycket mot de som är förtryckare för att få dem att tänka till. Det handlar inte om att det är vår vision om hur världen ska se ut, det handlar om en av många motståndsmetoder för att skapa en rättvis värld. Att sparka uppåt - men aldrig nedåt.

Hon berättar vidare:

Förut kunde jag inte dricka mig full, för det anses så äckligt om en tjej blir full och spyr. Förut var jag den som lyssnade, nu pratar jag bara. Fast det funkar inte så bra i vardagen. Jag får aldrig pojkvänner... Ibland känner jag att männen bör få lida. Att män ska få känna empati för hur det är att vara utsatt. Banta. De måste också bli utsatta för att vilja förändra. Raka sig.... Vi kan inte sitta och hålla käften för att männen inte ska bli ledsna. Vi kan inte hålla igen. Bara för att du är man hatar jag ju inte dig. Jag hatar orättvisorna.

Hon tog strid för Anna Odell (varför Odell's konstprojekt ens blev omstridd kan jag inte förstå, en av konstens främsta uppgifter, enligt mig är att försöka se bortom rådande gränser och normer, och därmed också ibland bortom lagarna) i en artikel och skrev följande vackra meningar:

"Och klart att jag kan tänka mig att föda en vit man fast jag påstod motsatsen i en artikelserie i Aftonbladet om svenska män men vem skulle börja tänka till om jag inte sagt så, alltså vad som är fel med vita män. För på den tiden fattade man inte konsekvenserna av gubbslem och att dom fanns överallt. Till och med ens farsa var ett gubblsem kom man på efter den artikeln.

Att påstå saker, iscensätta verklighet och spela förövare är ett jobb som man varken vinner pengar eller kärlek av! Man offrar sig själv inte för konsten utan för folks hjärnor, man vill att alla blir sin egen tankeanarkist!! Man vill visa på fler sätt att tänka. Konst är viktig skit! Anna Odell didn't do it for nothing!".

Aftonbladet-artikeln som hon hänvisar till finns här. Hon avslutade den så här:

PS. Jag tänker aldrig föda en vit man, så det så. Man vill ju inte utsätta andra tjejer för samma obehag i framtiden eller begränsa deras sexliv.

Kort sagt, jag blir oerhört inspirerad av Joanna Rytel och vill göra massvis med konstaktivistiska saker. Som att skapa en queersexistisk-liga som går omkring på stan i grupper av 10-15 personer och objektifierar män och skriker heterofobiska saker. Det handlar om att göra saker som faktiskt inte är "helt okej" för att synliggöra rådande förtryck och bidra till ett ifrågasättande av detta.

Och jag tycker att den här videon är bland de mest underbart roliga jag sett:

Dirty Diaries och feministisk porr

I söndags var vi ett gäng med människor som såg på porr hemma hos min vän Yona. Vi var nästan som ett gäng tonårsgrabbar som KOLLADE PÅ PÖRR!! Eller inte. Det var Dirty Diaries som gällde, den nya dvd:en som kommit ut med 12 stycken korta porrfilmer. De flesta av filmerna var bra, men ett par av filmerna var mindre bra. Kändes liksom inte så queerfeministiska. Men som sagt, de flesta av filmerna var bra. Och visst fan går det att göra feministisk porr, precis som sex kan vara en stark revolutionär kraft. Det handlar bara om att gå emot rådande normer och maktordningar.

Framförallt tre filmer var riktigt grymma. En tecknad film som utspelar sig på en stripshow där två tjejer har sex med varandra och en massa vita medelålders män står omkring och runkar. Plöstligt förvandlas tjejerna till jättar och den ena tjejen tar tag i en av männen och stoppar upp honom i fittan och använder honom som dildo till han kvävs... En annan som var riktigt bra var när en kvinna använde sig av bodycontact för att hitta en man och spelade in en porrfilm med honom, som han trodde var en vanlig porrfilm. I slutet säger han "du fick ju några riktigt bra scéner, doggyn till exempel". Och när han gått börjar hon garva. Det är en underbar satir av heterosexistisk sex i allmänhet.

MEN bäst. Det var Flashergirl. Joanna Rytel. Kvinnlig blottare på turné. Hon reser till Paris och blottar sig på balkongen. Och tunnelbanan. Och sätter igång sin vibrator på parkbänken bredvid en vit medelålders man. Och gränslar över en fontän och onanerar. Samtidigt pratar hon om hur hon hatar vita män, älskar KILLPATTAR och porrfilmer där två vita män sprutar ned varandra, för det är jämställt och bra. Hon busvisslar efter män och beter sig allmänt svinigt, och det intressanta är att männen som hon närmar sig aldrig tar det som hotfullt, eftersom vi lever i ett samhälle där vi har lärt oss så tydligt att kvinnor är offer och män förövare. De här männen verkar inte för sina liv kunna visa sig svaga inför flashergirl.

Och förresten älskar jag följande citat från Dirty Diaries hemsida:

Vi tror inte på ett krig mellan kön, vi tror på ett krig mot kön över huvud taget. Underbart!

Sedan var det förstås även underbart att Fever Ray gjorde musiken.

Anna Anka och Stefan Jensen - två sidor av samma smutsiga mynt

Att Slitz är en vidrig sexistisk heteronormativ tidning vet vi ju redan. Men idag såg jag att min vän länkat till en artikel där som heter "Ligg med en feminist". Artikeln är skriven av Stefan Jensen som också skrivit en rad andra artiklar om hur heteromän ska göra för att få ligg. Jäklar vilket innehållsrikt liv han måste ha om han tycker det viktigaste att skriva om är ragga, ragga, ragga. Slitz-artiklarnas doktrin verkar vara att meningen med livet är att till varje pris luras och manipulera sig fram till ett ligg med en kvinnaa som en inte respekterar. Härligt heteropatriarkalt. Stefan Jensen har placerat sig högt upp på den där listan med rubriken: När revolutionen kommer...

Oså har vi Anna Anka som känns som en seriefigur eller något. Jag vet inte. Men den här artikeln är väl det där andra sidan av Stefan Jensen's och Slitz-myntet. Det är så här Kvinnan med stort K ska vara!

Bullshit-shit!

Jag vet inte vad jag ska säga om den här musikvideon. Hon blir aldrig arg på killen, utan bara på hans tjej och i slutet så ändrar hon sig för att få honom. Som vanligt då. Yes. Inte konstigt att vårt samhälle är ett heteropatriarkat när vi får sån här skit nedkört i halsen:


Och så kommer jag på hur mycket jag verkligen längtar efter ny musik av Fiona Apple. Hennes texter är så uppfriskande och den här låttexten är creme de la creme:

The hippie and the nun

One day a Hippie gets onto a bus. He sees a beautiful nun and sits next to her. He turns too the nun and says, ''Will you have sex with me?'' Surprised by the question, the Nun answers,''No!'' and gets off at the next stop.
After she gets off the bus the bus driver turns to the Hippie and says,''I over heard your conversation, and I think I know how you can get the Nun to have sex with you.'' The Hippie asks how'. The bus driver tells him that every night at around 12 o'clock the nun goes to the cemetary and prays. If you go there and dress up as God you can demand her to have sex with you. The Hippie, happy about his new knowledge decides to dress up as God the next night and go there. When he goes there he sees the nun praying. He goes up to her and says, ''I am God, I order you to have sex with me.'' The nun answers, ''Sure, but can it be anal because I don't want to loose my virginity.'' They agree and have thier way. After it is all done the Hippie rips off his mask and says, '' HAHA I'm the Hippie.'' Then the Nun rips off her mask and says, ''HAHA, I'm the bus driver!"

När jag började läsa det här skämtet trodde jag att det skulle vara vidigt och sexistiskt. Men det var faktiskt rätt queert och härligt. Men jag gillar inte den där hippien.

Däremot är det så att varje gång jag tror att något hemskt är på gång och det faktiskt överraskar mig och blir något fint så blir jag lycklig. Det är i sådana ögonblick jag tror extra mycket på revolution, kärlekskriget kalla det vad fan du vill. För visst självklart kommer det bli av, med dunder och brak och rättvisepatos så att det räcker och blir över. Jepp!

Annars så är jag idag helt trollbunden av PJ Harvey's låt "Long Snake Moan":

Heteronormen i Disneyfilmerna...

Jag har tidigare skrivit om genus i disneyfilmerna. Om hur starka kvinnor porträtteras som hemska häxor och hur små söta tjejer anses vara de mest attraktiva. Hur Ursula måste förvandlas till den konventionellt vackra Vanessa för att få prinsens kärlek, medan "odjuret" i Skönheten och Odjuret kan bli älskad trots att han ser ut som ett "odjur". Det sistnämnda är visserligen i sig ett vackert antilookism-budskap, men frågan är om Disney någonsin skulle gjort en film där en konventionellt snygg man blir villkorslöst förälskad i en kvinna som ser ut som ett odjur. Uppenbarligen gick det inte an för Ursula i alla fall...

Ytterligare en fråga är om Disney någonsin skulle göra en film om homosexuell kärlek. Det har i alla fall inte skett än. Och faktum är att hbt-personer totalt har totalt osynliggjorts i Disneyfilmerna, inte ens en liten bifigurs-flatpar får synas. Nej, det är enbart den heterosexuella tvåsamhetskärleken som visas och firas. För vidare läsning: Disney elevates heterosexual love to powerful, magical heights.

Disneys budskap till barn är liksom "var hetero, följ din könsroll och sök efter tvåsamheten så blir du lycklig". HejaHejaHeeeeeja Disney! Inte konstigt att vi fortfarande lever i ett heteropatriarkat när det är Disney som vi växer upp med.

Såg förresten också idag SVT Debatt om "Den Stora Resan". Intressant. Kitimbwa Sabuni var hur grym som helst och han har rätt, programmet är tämligen smygrasistiskt i dess exotiserande framställning av människor i tredje världen som "den andre". Skärpning SVT!

Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, vill ha utegångsförbud i förorterna, jag tycker vi kan ha utegångsförbud för Sverigedemokraterna istället!

Gudrun Schyman slår huvudet på spik igen!

För övrigt så har jag kommit på att det där med postkolonialism som jag skrev i mitt förra inlägg vill jag skriva mer om, måste bara hämta min Mohanty och Spivak och plocka ut de viktigaste poängerna och sätta mig framför tangentbordet och skriva en krönika eller något...

Och jag avslutar det här inlägget med två himlans fina citat. Ha nu en underbar lördag:

"How can we expect righteousness to prevail when there is hardly anyone willing to give himself up individually to a righteous cause. Such a fine, sunny day, and I have to go, but what does my death matter, if through us thousands of people are awakened and stirred to action?" - Sophie Scholl

"Freedom only for the supporters of the government, only for the members of a party – however numerous they may be – is no freedom at all. Freedom is always the freedom of the dissenter. Not because of the fanaticism of "justice", but rather because all that is instructive, wholesome, and purifying in political freedom depends on this essential characteristic, and its effects cease to work when "freedom" becomes a privilege." - Rosa Luxemborg (det här kopplar jag starkt till heteronormen)

Postkolonialism i Public Service!

Public Service (SVT, SR och UR) drivs inte av något vinstintresse, utan är finansierat av det allmänna. Därför bör en kunna kräva att de har högra kvalitet än de kommersiella kanalerna. Därför är det rent ut sagt vidrigt att det till exempel var SVT som förde dokusåporna till Sverige (Robinson, 1997), med allt vad de inneburit i form av förströelse, förytligande av samhällsklimatet och mobbingsteve. Och nu är det SVT som fört över ett postkolonialt program som jag sett i liknande version på amerikanska MTV, Den Stora Resan.

Ikväll har jag sett det första avsnittet. Ja, vad ska en säga?! Programidén är att tre "vanliga" svenska familjer (dvs rika västerlänningar) ska besöka tre olika stammar i "tredje världens länder" i tre veckor (är programmet undercover-sponsrat av mobilföretaget 3?). Programidén kan sägas vara problematisk i sig, inte minst för att det återproducerar bilden av att alla människor i tredje världen lever under primitiva förhållanden. Inte i städer, utan i hyddor. Och merparten av människorna i "tredje världen" bor faktiskt i byggnader i städer...

Men jag blev än mer upprörd när jag såg hur människorna beskrevs. De svenska familjerna (som vi ska identifiera som "vi", samtliga familjer var vita och heterosexuella förresten) presenterades utförligt och de beskrevs allihopa som fria individer med individuella egenskaper. När livet i "stammarna" presenterades, så berättades det på ett väldigt exotiserande sätt om stammen (som vi ska identifiera som "dom") som ett kollektiv där alla var i princip likadana (förutom då hövdingen, vilket i sin tur återproducerar bilden av auktoritära hierarkier i stammar, vilket långt ifrån alltid stämmer). Det beskrevs vad stammen gjorde, och hur de levde, samt vad männen respektive kvinnorna hade för separata uppgifter i stammen m.m. Många av skillnaderna mellan killarna och tjejerna i de svenska familjerna kunde också kopplas till kön, men detta togs aldrig upp. Nej, här handlar det minsann om enskilda individer som gör fria val!!

Så fort det klipptes till stammarna så började det spelas afrikanska bongotrummor i bakgrunden, också en intressant effekt som bidrar till exotiserande stämningen!

Sedan får vi veta att de svenska familjerna får veta först på flygplatsen vart de ska resa. Innan hade de bara fått veta att de skulle resa till en stamm någonstans i den så kallade tredje världen. Men enligt den västerländska synen på världen är ju hela "tredje världen" ett endaste stort kollektiv, med väldigt små skillander emellan länderna, så det kanske inte anses vara så viktigt att veta vad det exakta resemålet är. Vi säger "traditionella afrikanska kläder", men sällan "traditionella europeiska kläder" med mera. Afrika klumpas ihop till i stort sett ett och samma land och kultur...

Till slut kommer de svenska familjerna fram till sina respektive destinationer. Välkomstscénen är faktiskt ganska fin och ger några pluspoäng till programmet i att det kändes som ett någorlunda jämlikt möte, men samtidigt undrar jag om de planerade att det skulle komma värsta välkomstkommittén från stammarna?

Nåväl, del 1 av den stora resan kändes som ren och skär exotisering och postkolonialism. Jag kan bara hoppas att programmet bättrar sig i de kommande avsnitten. Verkligen. Annars är det rätt hemskt. Kul hade varit om SVT istället hade presenterat olika individer i stammarna, som enskilda människor och beskrivit familjerna i Sverige som ett kollektiv. För att visa på absurditeten som finns i den gängse västerländska beskrivningen av människor i "tredje världen", en beskrivning som i allra högsta grad bidrar till att bibehålla klyftorna mellan rika och fattiga. En verklig solidaritet kan inte uppkomma förrän exotisering slutar prägla beskrivningen av människor i "tredje världen", förrän människor i "tredje världen" (sk "subalterner") ges en egen röst och förrän problembeskrivningarna upphör med att vara generaliserande och istället blir nyanserade.

Bra texter om ämnet är till exempel "Feminism utan gränser" av Chandra Mohanty och "Can the subaltern speak" av Gayatri Spivak. Det är mer än bara nödvändigt att reflektera kring dessa frågor för att kunna föra en konstruktiv global rättvisekamp. Vilket är en av frågorna som jag brinner allraallra mest för.

Run for your life - en sån gammal goding!

Idag var någon form av Beatlesdag, men jag har inte riktigt förstått varför. Det är väl något jubileum eller nåt. Men i en skivbutik fick jag höra följande låt. Den har en sån vacker text tycker jag. Skämt åsido så vill jag kräkas. Som tur var lyckades Yoko Ono inspirera John Lennon till feministisk engagemang senare, men frågan är hur det är fatt med Paul McCartney. Och sen är det ju intressant hur mycket Beatles kan hyllas. Brukar rasister hyllas?! Lyckligtsvis inte. Sexister förtjänar samma behandling.

Well I'd rather see you dead, little girl
Than to be with another man
You better keep your head, little girl
Of I won't know where I am

You better run for your life if you can, little girl
Hide your head in the sand little girl
Catch you with another man
That's the end'a little girl

Well I know that I'm a wicked guy
And I was born with a jealous mind
And I can't spend my whole life
Trying just to make you toe the line

You better run for your life if you can, little girl
Hide your head in the sand little girl
Catch you with another man
That's the end'a little girl

Let this be a sermon
I mean everything I've said
Baby, I'm determined
And I'd rather see you dead

You better run for your life if you can, little girl
Hide your head in the sand little girl
Catch you with another man
That's the end'a little girl

I'd rather see you dead, little girl
Than to be with another man
You better keep your head, little girl
Of I won't know where I am

You better run for your life if you can, little girl
Hide your head in the sand little girl
Catch you with another man
That's the end'a little girl

Bara Bröst!

Heja Sara, du är en av Sveriges bästa serietecknare! Igår läste jag hennes och Nannas (också en av Sveriges bästa serietecknare) senaste fanzine "Dina Vänner" och idag fick jag syn på den här:

Det är dags för en dragbal på Lunds Universitet

I det här numret av Lundagård så har jag med en krönika om att det bör anordnas en dragbal med låga omkostnader i AF-borgen (enligt en kommentar till min krönika går det inte att anordna billiga baler där, vilket ju gör hela balgrejen bara ännu värre), kärnan för det stockkonservativa, studentikosa Lund. AF-borgen huserar också lundaspexarna, som i alla tider roat studenter, doktorander och professorer med sina ack så spexiga sexistiska, högervridna, heterosexistiska skämt. Lundaspexarna är mansseparatistiska, eller ja, kvinnor får vara med, men enbart bakom scénen, de får typ sy kläderna och sånt, men på scén får det bara vara män. Varför?! Svaret är som alltid i Lund: Därför att det ALLTID varit så... Hurrah! Har funderat länge på att infiltrera lundaspexarna bara för att se vilka vidriga homosociala-normer som odlas och frodas där. Sexistiska och homofoba-skämt så där över en öl i bastun är väl härligt? Kanske borde wallraffa... Inte så smart att skriva om det på bloggen då i och försig, men jag tror inte det finns så värstans många lundaspexare som läser min blogg.

Nåväl, här är då krönikan som jag skrev.

Bubblande aktivism och mansdominansen i musikvärlden

Igår var jag på möten helahela dagen lång. Först styrelsemöte för Queertopia, där vi fastställde en preliminär budget. Glädjen är stor över att vi lyckats samla så himla många bra människor i styrelsen! Åhhh!!!

Sedan var det dags för höstuppstartsmöte med Hardqueer. SåSåSåSåSå inspirerande! Herregudrun! Det var 30 personer som satt i ett stort vardagsrum som fylldes till bredden av nyskapande, häftiga och aktivistiska idéer. Se upp heteropatriarkat för i höst startar vi ett kärlekskrig och gör fanimej revolution! Sen var det utgång med massvis med härligt glada, galna, utflippade queers och nya kreativa spontant påkomna underbara aktionsidéer som går att kombinera med fest.

Idag har jag också lyssnat på ett fantastiskt radiprogram i P2 om mansdominansen i musikvärlden. Glastaket - om kvinnors villkor i en mansdominerad musikvärld, den tar upp sjukt bra och viktiga aspekter! Underbar lyssning, även om jag blev frustrerad och förbannad vid flera tillfällen under programmet, obegripliga orättfärdiga orättvisor vänjer jag mig aldrig vid, utan jag blir alltid lika arg. Jag har ett otroligt starkt och intensivt rättvisepatos och tänker alltid att VI MÅSTE GÖRA NÅGOT, aldrig ger vi upp! Och Riot Grrrl-rörelsen inspirerar mig som alltid, läs gärna den här artikeln.

Ilska var en reaktion jag också fick när jag läste Svenska Pensionärers Intressepartis tidning som delades ut till mig som reklam. Så mycket unken främlingsfientlighet att en storknar. Vad är det med människor som gör skillnad på folk och folk och saknar solidaritet med människor som är utsatta? Så vidrigt är det. Grrrr!

Glad blir jag dock av min vän Görans nystartade blogg och av mina vänner Annika Spaldes och Pelle Strindlunds bok "Leva Etiskt - om att ta ansvar för världen och njuta av livet", som jag fick i brevlådan här om veckan.

Ta hand om varandra, stå upp för varandra och ta ingen skit!

Ja, igår var en intressant kväll. Vi var på den nya queerklubben i Malmö, Darkroom. Well, det började illa för att jag råkade prata med en dansk om irakierna i Kirkeasyl som tvångsavvisas från Danmark. Han tyckte att de skulle "stå sitt kast och åka hem". Jag upphör aldrig att förvånas av hur arroganta, ignoranta och egoistiska vissa människor är. Jag tror säkert han skulle känna likadant om han tvångsavvisades till ett land som var i krig. Grrrrrrr! Arg!

Sedan gick jag in och min vän höll på att bli utslängd för att hon hade bar överkropp. Trevligt. Väldigt. När ska folk sluta översexualisera kvinnors bröst liksom? Jag sa ifrån och tog henne i försvar och då rök jag också. Lärdomen: Ifrågasätt aldrig en auktoritet, framförallt inte testeronstinna vakter som älskar att leka hittepå-poliser. Eller så är det just det vi ska göra. Aldrig ta någon skit. Jag blir hellre utslängd och står upp för mina rättigheter, än blir kvar för att jag vikt mig. Grynet är för övrigt skitgrym, Ta Ingen Skit!

Men jag hoppas att de som har klubben pratar med sina vakter om vilken policy som gäller. Och jag hoppas att policyn som gäller är att kvinnor får vara barbröstade, annars är det ingen klubb jag tänker återbesöka.

Nåväl, som tur är hade jag min svarta penna så jag kunde klottra lite queerfeministiska och djurrättsbudskap på stan. För att få ut lite av aggressionerna liksom.

Fattig tjej är jättebra, hon är jättebra, jättejättebra, hon är jättebra!

Jepp, jag såg henne live för första gången i Göteborg förra veckan. Och sen läste jag det här blogginlägget som är så jävla bra, om relationsanarkism och synen på relationer. ÅHHHH, mer sånt, snällasnällasnälla! Älskar framförallt avslutningen: "Plötsligt är det hederlig tvåsam parningsdans på gång och jag tänker att jag ska till jobbet om 5 timmar och inte hinner styra upp en kollektiv bojkott av halvtaskiga fylleligg och tvåsamhetsutspridningen."

Sverige - normernas paradis!

Det talas om att Sverige skulle vara världens mest jämställda land (enligt statistik ligger Sverige trea och jag tycker att placeringen är rätt ointressant för Sverige är uppenbarligen låååångt ifrån jämställt ändå - titta på löneskillnader, våldtäkt, styrelsesammansättningar, föräldraledigheten eller hur de heteronormativa uttrycken och attributen fortfarande är cementerade), men när det gäller normer så undrar jag om Sverige ens skulle hamna på topp 100. Jag har varit på många ställen i världen och det känns som om det funnits få ställen med så tydliga normer som i Sverige, där alla verkar vara så överrens om vad normen är och där det är så lågt i tak. Där normbrytande ses med nedvärderande blick istället för nyfikenhet. Det går knappt en dag då jag inte får höra glåpord efter mig på stan. Till och med igår natt när jag inte ansåg mig själv vara särskilt normbrytande klädd så fick jag ett par homofober efter mig.

Ett annat exempel ser en i debatten kring ammande män, läs bara visomaldrigsasexist.net:s blogginlägg om frågan.

Serierutan längst upp ritades av underbaringen Sara Hansson, som också medverkade i den här artikeln i DN om den nyskapande, progressiva och feministiska serievärlden i Malmö.

Jo, det finns ju tack och lov folk som bryter mot normerna. Det kanske inte var Madonnas tanke när hon blev ihop med en 22-årig kille, men det känns uppfriskande. Att det för en gångs skull inte är en 50-årig kändismän som blivit ihop med en 22-årig tjej.

En annan normbrytare, som känns mycket mer uppfriskande än Madonna, är Lady Sovereign. Jag fullständigt älskar hennes låt "Love me or Hate Me" och vill få henne till Queertopia!. Guuuud vad hon driver med alla kvinnliga normer här, YES:

I'm fat, I need to diet
No, in fact, I'm just too light
And I ain't got the biggest breastesses
But I write all the best disses
(Chuh-ching!)

I got hairy armpits
But I don't walk around like this
I wear a big baggy t-shirt
That hides that nasty shit

Ew, I never had my nails done
Bite them down until they're numb
I'm the one with the non-existent bum
Now I don't really give FUCK!

Whoops! Might burp in ya face
A little unladylike, what can I say?
Well, oh gosh, I'm not posh, me? I wear odd socks
I do what I'm doin' yeah

So everybody's entitled to opinions
I open my mouth and sh** I got millions
I'm the middle kid, the riddle kid
I'll make you giggle till you're sick
My nose jiggles when I spit

Ge irakierna asyl!!!

Det är vidrigt. 22 irakier tvångsavvisades från Danmark till Irak tidigare idag. För att undvika en stor protestaktion på Kastrup, så avgick flyget från Odense. Enligt uppgifter arresterades 5 av irakierna direkt när planet landade i Bagdad. Vad som väntar i framtiden för dem vet vi inte, men många fruktar för deras liv. Vad vi vet är att Danmark har en helt vidrig asylpolitik som kritiseras av såväl Amnesty International som FN:s flyktingorgan UNHCR. Vad vi vet är att det är horribelt när rasistiska agendor om att vissa människor är mer värda än andra och kapitalistiska agendor, som i lönsamhetens namn sätter öppna gränser för varor framför öppna gränser för människor, samverkar med varandra. Vad vi vet är att det finns 250 avvisningshotade irakier kvar i Danmark och vi måste förhindra att de avvisas. Med aktivt motstånd om så krävs. Att protestera är att säga att en är emot något som är orättvist, att göra aktivt motstånd är att se till att denna orättvisa inte får ske.

Vill ni protestera så gå med i den här facebookgruppen, skriv under den här namninsamlingen, och läsa på Kirkeasyls hemsida om vad du kan göra. Om ni är redo att göra aktivt motstånd och vara med på aktioner på Kastrup/andra flygplatser ifall fler irakier skulle deporteras får ni gärna fylla i ert telefonnummer längst ned på sidan som jag länkade till. Då får ni information om aktioner och demonstrationer i samband med deportationer. Ikväll anordnades exempelvis en demonstration med 10 000 deltagare!

Och kom också ihåg att Sveriges asylpolitik inte är särskilt mycket bättre. Sverige avvisar t.ex. fortfarande HBT-flyktingar till Irak trots att det visat sig att hundratals HBT-personer mördats där, bland annat genom lynching och genom att deras anus klistrats ihop! Och Sverige garanterar fortfarande inte Irakiska HBT-personer asyl!!!!! Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!! RFSL hade en bra manifestation mot det här i Stockholm i veckan. Även här finns det en namninsamling att skriva under. Det här är en helt vidrig bild från en av lynchningarna (märk väl att det är 13 män som deltar i lynchningen):


För i helvete, vi måste få ett stopp på det här!!! Vi måste protestera, vi måste gömma flyktingar, vi måste göra motstånd, MOTSTÅND!

Klaus Rainer Röhl - Fuck you, Fuck you veryvery much!

Jag har precis läst Ulrike Meinhofs biografi. Hon är en sån otroligt fascinerande människa. Det betyder inte att jag stödjer hennes metoder under RAF-åren, däremot kan jag förstå varför hon valde att gå från välrespekterad vänsterkrönikör och journalist till underjordisk gerillakrigare. Än mer kan en förstå det när en tittar på vem hon var gift med från 1961-1968. Klaus Rainer Röhl, sexistaset, ärkeklåparen, en av många heterosexuella män som aldrig borde ha fått ligga (älskar Liv Strömqvists serieföljetong om det ämnet och har tipsat henne om att skriva om den här mannen)

Ja, Klaus Rainer Röhl, för det första odlade han lögnen om att han själv startat vänstertidningen Konkret, vilket fick Ulrike att falla för honom. Därefter var han systematiskt otrogen, flera tjejer i månaden (i ett bråk med henne sa han att han skulle försöka dra ned till "bara en gång i månaden"), och hade inget problem med att göra det offentligt och förödmjuka Ulrike på fester. Till och med på hennes födelsedagsfest tog han med sig en annan dam och hånglade med henne framför alla gäster och Ulrike (nu är jag ju inte någon förespråkare av monogami, men det finns en tydlig patriarkal dimension i en relation där mannen knullar runt och kvinnan inte gör det. Det förstärker patriarkatet snarare än motarbetar det och det är därför det är viktigt att polyamorositet/relationsanarkism också medföljs av en queerfeministisk medvetenhet och praktik annars riskerar det att bli en förlängd arm av heteropatriarkatet).

Den trevliga mannen var chefredaktör för vänstertidningen Konkret och, för att öka lösnummersförsäljningen, började han ha lättklädda tjejer på omslaget och publicera artiklar med raggningsknep för heterosexuella män. Det blev liksom ETC goes Slitz, vilket ju är mer än bara lite vidrigt. Detta vände sig Ulrike Meinhof starkt mot varpå han svarade i tidningen "men lilla gumman, vi lever ju inte i de bästa av världar och vi måste ju göra vinst". Ulrike var tidningens stjärnkolumnist och också chefredaktör från 1962-1964 och var en av de främsta anledningarna till att det gick bra för tidningen och enligt flera gemensamma vänner till paret så visade Klaus ständigt upp Ulrike som om hon vore en cirkusdjur och brydde sig inte om att hon sade ifrån. Till slut (1968) lämnade Ulrike honom. Inte en dag för tidigt, men han fortsatte förstås att svina vidare. Han roffade åt sig nästan alla deras gemensamma tillgångar. När Ulrike gick under jorden i vänstergerrillan RAF 1970, så använde han deras gemensamma barn, som han tidigare förstås hade mer eller mindre skitit i, som maktmedel och gjorde allt för att tjäna pengar på att förlöjliga Ulrike i pressen och böcker med temat: "Jag var minsann gift med den terroristgalningen, fatta vad synd det var om mig"...

Han köpte många snabba bilar och levde ett otroligt borgerligt liv i sin stora villa i Hamburg. Inte ett särskilt kommunistiskt sätt att leva på, men snart skulle han börja leva som han lärde, för i början av 80-talet gick han över till högerpartiet i Tyskland. Numera är han med i ett parti som motsvarar centerpartiet i Sverige.

Jag undrar om någon skulle kunna vara gift med den mannen utan att bli terrorist... Utifrån det som skrivs om honom i Jutta Ditfurths biografi om Ulrike Meinhof verkar sexistaset Klaus Rainer Röhl inte ens innefatta någon form av intelligens eller begåvning. Idag är han 81 år gammal och förmodligen fortfarande dum i huvudet.

KLÅPARE

Den bästa konserten, de bästa idéerna, genierna. Vi är fria katter!

Ja! Nu är det så att det finns youtube-klipp från min allraallra finaste konsertminne. Björk på Roskildefestivalen 2007. Vilket geni hon ÄRÄRÄR. Älskar det här så fullständigt och euforigråtskrattleendebarnsligförjustningsohämmadfrihetskänslan som infann sig såväl då och som nu är omöjlig att beskriva. Det kan bara upplevas och vi måste alla hitta tillfällen då vi upplever det, skapa sådana möjlighter för oss själva och alla. Och jag hade ju kysst hennes son kvällen innan (han är 86:a).







Sedan är jag tacksam för hur Mania och Niklas inspirerat mig till idén att börja snusa med ingefärabitar i höst. Nyttigt, uppiggande, fräsch och bra för immunförsvaret. Åhhh! Och Niklas konst är fantastisk och Manias band Klas-Ingelaz fenomenala.

Och min vän Lisa, som kom med idén att ha en svordomslåda hemma, där personer tvingas stoppa i en femma om de säger något sexistiskt, antifeministiskt, heteronormativt, rasistiskt, ålderistiskt, speciestiskt eller lookistiskt. Mitt hem är ett pk-hem och jag är stolt. Människor ska inte bestraffas för att de svär, men de ska fanimej bestraffas för att de säger något kontrarevolutionärt ;-)

Och Linda ger mig så underbart mycket energi i sin närvaro. Så tacksam för att ha henne så nära geografiskt just nu och ständigt närvarande i själen. Alltid. Åh. Vi är fria katter med stark vänskap med hunden Gandhi, med integritet som en katt, men som öppnat sig så fullständigt för mig och sovit överallt i mitt hem.

UNDERBARA LIV IDAG!