Jo, det blev en intressant diskussion. Även om det bara var 10 minuter, så det hanns bara skrapa vid ytan. Blev lite irriterad på hon som satt bredvid mig när hon pratade kring avvikande från normen som om det vore ett problem. Dessutom hade jag viljat ta upp hur flator å ena sidan osynliggörs, medan bögar å andra sidan förlöjligas och nedvärderas. Nåväl. Är ändå nöjd, jag fick ju sagt att everyone is born naked and the rest is just drag, så Fredrik Reinfeldt är lika mycket transa som Christer Lindarw! Oså är jag nöjd med den svarta svanen också. Ägg, fjädrar, hals, regnbågsvingar and all. Svarta svanar är väldigt queera, en tredjedel av dem är homosexuella, de bryter mot den vita svannormen ochochoch de är svarta och därmed en fin anarkistsymbol också. Wihoo! Här är förresten klippet:
http://svtplay.se/v/1638724/gomorron_sverige/bilden_av_hbt_deckarduo
Och imorgon ska tydligen Nanna Johansson, Josefin Svenske, Lina Neidenstam och Nina Hemingsson vara med i morgonsoffan!!!
torsdagen den 30:e juli 2009
onsdagen den 29:e juli 2009
Morgonsoffan
Imorgon kl. 07.40 är jag med i morgonsoffan på SVT 1. Titta på det, jag lovar att ni inte kommer att ångra det. Samtalet handlar om mediers bild av hbt-personer, och det jag har på mig kommer ha en tydlig koppling till det...
Tjoho!
Tjoho!
Ny underbar citat
“The Bible contains six admonishments to homosexuals and 362 admonishments to heterosexuals. That doesn’t mean that God doesn’t love heterosexuals. It’s just that they need more supervision.”
- Lynn Lavner
- Lynn Lavner
måndagen den 27:e juli 2009
Pride, Anarchopride och manarkister
Nu är det dags för Stockholm Pride. Jag ska vara med på två seminarier på Pride House. En på tisdag kl. 12-12.45 om heteronormativa uttryck och en direkt efteråt kl. 13-13.45 om Intersektionalitet i queerrörelser.
Men i ärlighetens namn ser jag framemot Anarcho Pride allra mest. Vi måste göra queerörelsen mer anarkistisk och vi måste göra den anarkistiska rörelsen mer queer. Och mer intersektionell. Jag är trött på machovänstern och alla MANARKISTER. Vi kan skapa en vänster som är fri från machonormer.
Black swan, Rainbowarrior, Queeranarchist = Black Rainbow...
Sen vill jag bara tipsa om anti-lookism-rörelsen. Asbra! Samt om den här artikeln om Bianca Casady i Cocorosie, hon är så grym.
Men i ärlighetens namn ser jag framemot Anarcho Pride allra mest. Vi måste göra queerörelsen mer anarkistisk och vi måste göra den anarkistiska rörelsen mer queer. Och mer intersektionell. Jag är trött på machovänstern och alla MANARKISTER. Vi kan skapa en vänster som är fri från machonormer.
Black swan, Rainbowarrior, Queeranarchist = Black Rainbow...
Sen vill jag bara tipsa om anti-lookism-rörelsen. Asbra! Samt om den här artikeln om Bianca Casady i Cocorosie, hon är så grym.
Queerfestivalen i Köpenhamn
Åhh, det var så jädra grymt. Åhh, underbara workshops, fester, människor, hångel, natt/morgonbad kl. 07.00, bootydance till Beyoncés diva. Finfinfint.
Rekommenderas varmt.
Rekommenderas varmt.
tisdagen den 21:e juli 2009
Tatuering # 2 och Ani Difranco
Jepp, den 5:e augusti är det dags för mig att göra tatuering # 2. Live to inspire, och o:et ska vara ett queertecken.
Nu drar jag på queerfestival i Köpenhamn och lämnar er med det här fantastiska klippet med Ani Difranco "Joyful Girl":
Och hela denna Ani Difranco-konsert (jäklar vilka fantastiska intervjusvar hon ger, på tal om live to inspire):
Nu drar jag på queerfestival i Köpenhamn och lämnar er med det här fantastiska klippet med Ani Difranco "Joyful Girl":
Och hela denna Ani Difranco-konsert (jäklar vilka fantastiska intervjusvar hon ger, på tal om live to inspire):
måndagen den 20:e juli 2009
Fina citat
"There will be no revolution without sexual revolution and there will be no sexual revolution without homosexual revolution".
- Raspberry Reich
"If gay is happy, then queer is the new fucking great time!"
- Boken Vi är Misfits: Queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner
- Raspberry Reich
"If gay is happy, then queer is the new fucking great time!"
- Boken Vi är Misfits: Queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner
söndagen den 19:e juli 2009
Five Animals - En diktberättelse.
Jag tänker på Iran en del ikväll. Det var fint att vara med på hungerstrejken på Gustav Adolphs Torg förrförra veckan. Och jag hoppas så på frihet för iranska folket. Det kommer att komma en dag. Det är jag säker på.
Ibland drömmer jag saker och jag vaknar och jag vet direkt att det här måste jag skriva under dagen. Måste. Så var det inatt när jag låg och halvdrömde mellan 9 och 10. Jag drömde att jag bråkade med en köttätare och de tyckte att jag var för passionerad. Då berättade jag att jag höll faktiskt inne med minst hälften av det jag hade inuti mig. Då bad de mig släppa fram allt. Jag gjorde det och de flög fem meter bakåt. Och så vaknade jag. Och bestämde mig för att skriva den här diktberättelsen - en spinoff på Nina Simones grymma låt "Four Women".
Five Animals
1, 2, 3 - Kill all the monkeys in the tree
2, 3, 4 - Squash the bugs on the floor
5, 6, 7 - Eat meat all day - still go to heaven?
8, 9, 10 - You're gonna be reincarnated as a caged hen
Farmers hands my greatest fear
Fire shot of pain, 30 minutes he tugs at my feathers
That once protected me from the weather
Now you can sleep warm under down blankets
While I'm freezing cold, wet, naked, barren
Farmer shoves tube all the way down my throat
Thought it was a dream till I woke
He fills me with fat till I choke
My livers gotta get bigger and bigger
I am the silent martyr
But nobody wrote no bible about my pain
Or your sins
What do they call me?
They call me "You stupid goose"
"You stupid goose"
What a fate
Born into a world of hate
In "Babe - The Movie"
They all said "Oh what a cutie"
Now I'm beaten with metal rods
They fatten me up and forbid me to move
Cuz I'm just a piece of meat
Aint I?
I'm just a piece of meat
Ain't I?
My friends squeal when they're slaughtered
At night I can't sleep, It's all I hear
My short life is full of pain, sorrow and fear
And I can't chear up
All I do is tear up
When the farmer rapes me you shake your head in disgust
But when he kills me you don't think it's unjust
I'm smarter than the dog you say you love
Yet you eat me and keep me as a slave
What do you call me?
You call me fat pig
Yes, you call me bacon
In spring I might be your leather
And you use my fur for colder weather
I'll kill the first human I see
Who tries to steal my children from me
One human death
And they start a witch hunt and won't stop till all my blood is shed
They call me a threat, a danger
Yet they've killed so many of my species that we're endangered
Gun shots fired
1, 2, 3 and 4 - I'm a fighter, won't give up, protect my children
Still Alive
Gun shot number five
A dart straight to my heart
Fall to the ground
Crawl around till I have my children found
"But mom don't die the flowers are in bloom, and you haven't taught us to climb in trees and what about the blueberries, they're almost ripe and you love blueberries and the river, mom, it's great swimming weather. Mom. Mom. Mom. Wake up, Wake Up, please don't die", they cried.
My body turned to stone
One of my children starved
The other one is alone in a small cage in a zoo
And the sun will never shine on us again
And the river we once played in has long since been damned up
What do they call me?
They call me "Beware of the bear".
Beware of the bear.
Swinging from tree to tree
And oh so free
Closest ancestor to humans
But I make love not war
It's nicer to fuck than fight
Gender has nothing to do with how you make me feel
Bisexuality and queer is the deal
I use tools, not for weapons
But for harvesting food or for masturbation
Peaceful I am
When conflict arrises, we bring eachother pleasure instead of pain
Sexuality isn't holy or precious
We do it when we feel like it, pleasure shouldn't be supressed
1 million years ago
The congo river came and separated us from the chimpanzees
Today they live in violence, patriarchy and heteronormativity
While we have none of these
Humans think they have nothing to learn
Hatred is all they spurn
Cut down our forest, take us to the zoo, exploit us in animal testing
What do they call me?
They call me monkey brain
Monkey brain.
My skin is gray
It's texture is tough
And my life has been rough
Born on the coast
With the ones I love the most
Tourists want gifts to be made
So my parents became victims of the Ivory Trade
Today I live in America
Land of the free, and I'm in chains
Forced by the whip to train and train and train
Angry, mean vocies behind closed doors
Smiles and laughter when I take to the floor
A life of suffering I did not choose
But freedom will come and we cannot lose
I'm awfully vengeful these days
Cuz you keep all my animal friends as slaves
What do they call me?
They call me "Big angry stampede of Elephants"
1, 2, 3, 4 - Open up the cage door
5, 6, 7, 8 - Now it's time to liberate!
Ibland drömmer jag saker och jag vaknar och jag vet direkt att det här måste jag skriva under dagen. Måste. Så var det inatt när jag låg och halvdrömde mellan 9 och 10. Jag drömde att jag bråkade med en köttätare och de tyckte att jag var för passionerad. Då berättade jag att jag höll faktiskt inne med minst hälften av det jag hade inuti mig. Då bad de mig släppa fram allt. Jag gjorde det och de flög fem meter bakåt. Och så vaknade jag. Och bestämde mig för att skriva den här diktberättelsen - en spinoff på Nina Simones grymma låt "Four Women".
Five Animals
1, 2, 3 - Kill all the monkeys in the tree
2, 3, 4 - Squash the bugs on the floor
5, 6, 7 - Eat meat all day - still go to heaven?
8, 9, 10 - You're gonna be reincarnated as a caged hen
Farmers hands my greatest fear
Fire shot of pain, 30 minutes he tugs at my feathers
That once protected me from the weather
Now you can sleep warm under down blankets
While I'm freezing cold, wet, naked, barren
Farmer shoves tube all the way down my throat
Thought it was a dream till I woke
He fills me with fat till I choke
My livers gotta get bigger and bigger
I am the silent martyr
But nobody wrote no bible about my pain
Or your sins
What do they call me?
They call me "You stupid goose"
"You stupid goose"
What a fate
Born into a world of hate
In "Babe - The Movie"
They all said "Oh what a cutie"
Now I'm beaten with metal rods
They fatten me up and forbid me to move
Cuz I'm just a piece of meat
Aint I?
I'm just a piece of meat
Ain't I?
My friends squeal when they're slaughtered
At night I can't sleep, It's all I hear
My short life is full of pain, sorrow and fear
And I can't chear up
All I do is tear up
When the farmer rapes me you shake your head in disgust
But when he kills me you don't think it's unjust
I'm smarter than the dog you say you love
Yet you eat me and keep me as a slave
What do you call me?
You call me fat pig
Yes, you call me bacon
In spring I might be your leather
And you use my fur for colder weather
I'll kill the first human I see
Who tries to steal my children from me
One human death
And they start a witch hunt and won't stop till all my blood is shed
They call me a threat, a danger
Yet they've killed so many of my species that we're endangered
Gun shots fired
1, 2, 3 and 4 - I'm a fighter, won't give up, protect my children
Still Alive
Gun shot number five
A dart straight to my heart
Fall to the ground
Crawl around till I have my children found
"But mom don't die the flowers are in bloom, and you haven't taught us to climb in trees and what about the blueberries, they're almost ripe and you love blueberries and the river, mom, it's great swimming weather. Mom. Mom. Mom. Wake up, Wake Up, please don't die", they cried.
My body turned to stone
One of my children starved
The other one is alone in a small cage in a zoo
And the sun will never shine on us again
And the river we once played in has long since been damned up
What do they call me?
They call me "Beware of the bear".
Beware of the bear.
Swinging from tree to tree
And oh so free
Closest ancestor to humans
But I make love not war
It's nicer to fuck than fight
Gender has nothing to do with how you make me feel
Bisexuality and queer is the deal
I use tools, not for weapons
But for harvesting food or for masturbation
Peaceful I am
When conflict arrises, we bring eachother pleasure instead of pain
Sexuality isn't holy or precious
We do it when we feel like it, pleasure shouldn't be supressed
1 million years ago
The congo river came and separated us from the chimpanzees
Today they live in violence, patriarchy and heteronormativity
While we have none of these
Humans think they have nothing to learn
Hatred is all they spurn
Cut down our forest, take us to the zoo, exploit us in animal testing
What do they call me?
They call me monkey brain
Monkey brain.
My skin is gray
It's texture is tough
And my life has been rough
Born on the coast
With the ones I love the most
Tourists want gifts to be made
So my parents became victims of the Ivory Trade
Today I live in America
Land of the free, and I'm in chains
Forced by the whip to train and train and train
Angry, mean vocies behind closed doors
Smiles and laughter when I take to the floor
A life of suffering I did not choose
But freedom will come and we cannot lose
I'm awfully vengeful these days
Cuz you keep all my animal friends as slaves
What do they call me?
They call me "Big angry stampede of Elephants"
1, 2, 3, 4 - Open up the cage door
5, 6, 7, 8 - Now it's time to liberate!
lördagen den 18:e juli 2009
Köpenhamns queerfestival


På måndag börjar den. Köpenhamns Queerfestival. Sommarens kanske roligaste queeraktivitet. Vid sidan av Anarcho Pride. Underbart kommer det bli.
Förresten så har min artikel om bristen på queerfeminism i bögvärlden startat en jättestor debatt på qx forum. Snart 200 inlägg, varav en femtedel är vettiga, en tredjedel är helt vidriga, en tredjedel är helt off-topic och resterande är sexuella trakasserier.
Men det är bra att det väckt debatt!
fredagen den 17:e juli 2009
Var finns de queerfeministiska HBTQ-killarna?
Om detta ämne skriver jag på QX idag. Vi får väl se om det startar igång någon debatt eller leder till att fler HBTQ-killar börjar aktivera sig queerfeministiskt. Jag hoppas på det. För bögvärlden behöver verkligen bli mer politiskt medveten!
Bli medlem i Popkollo!
Popkollo är ett fantastiskt projekt för att underlätta för fler tjejer att börja skapa musik och starta band. De behöver 1000 medlemmar under 2009 för att få bidrag, se till att gå med, det är gratis. Här är länken till medlemsformuläret.
Här är förresten en länk till en väldigt bra artikel om bristen på jämställdhet i konstvärlden. Ibland blir jag så jävla arg. För ibland känns det verkligen som kultur=kuk, och desto "större kultur" det är desto mer kukigt blir det. Oavsett om det är musik, konst eller film. Fuck. Det är då jag drämmer till med Valerie Solanas, i mina argaste ögonblick finns hon liksom alltid där. Har ni inte läst SCUM-manifesto? Det är hög tid för det, den öppnar en helt ny värld! Den ska kanske inte tas bokstavligt, men definitivt som en av vår tids allra största konstverk. Den rör om likt inget skriftligt verk någonsin gjort förr! Läs den här.
Här är förresten en länk till en väldigt bra artikel om bristen på jämställdhet i konstvärlden. Ibland blir jag så jävla arg. För ibland känns det verkligen som kultur=kuk, och desto "större kultur" det är desto mer kukigt blir det. Oavsett om det är musik, konst eller film. Fuck. Det är då jag drämmer till med Valerie Solanas, i mina argaste ögonblick finns hon liksom alltid där. Har ni inte läst SCUM-manifesto? Det är hög tid för det, den öppnar en helt ny värld! Den ska kanske inte tas bokstavligt, men definitivt som en av vår tids allra största konstverk. Den rör om likt inget skriftligt verk någonsin gjort förr! Läs den här.
torsdagen den 16:e juli 2009
Har tjejer lättare att frångå normerna för attraktion?
Sedan jag började skriva på min artikel om kopplingen mellan avskaffandet av ytans betydelse och avskaffandet av könets betydelse, har jag tänkt flera varv till. Det handlar om relationer. Att jag känner att det är betydligt vanligare att tjejer inte bryr sig så mycket om ytan när de väljer partner. Det är betydligt vanligare att en tjej som passar in i snygghetsnormen är ihop med en kille som inte passar in i snygghetsnormen än vice versa. Det här har jag sett dels i min bekantskapskrets och dels i kändisvärlden. En massa "fula" (enligt utseendenormerna) killar går omkring med konventionellt vackra unga tjejer, enda gången det varit tvärtom var när Kurt Cobain var ihop med Courtney Love.
Samtidigt har jag också upplevt att det finns många fler bisexuella tjejer än bisexuella killar och att det också är betydligt vanligare att tjejer "experimenterar" med någon av samma kön. Det är också vanligare att de tjejer som kallar sig för bisexuella också verkligen har ihop det med folk av bägge könen, medan killar som definierar sig som bi ofta är antingen mycket mer hetero eller mycket mer homo (som queer ser en sexualitet som en praktik, inte en identitet, en "label").
Min slutsats är: Skärpning killar!
Det här har knappast någon biologisk förklaring. Jag tror snarare det dels handlar om att killar lär sig att objektifiera/se till ytan mer och därmed har svårare att frångå kön och utseendenormer när det gäller attraktion och dels handlar om homofobin, som gör att det är svårare för killar att närma sig killar än för tjejer att närma sig tjejer. Homofobin sitter liksom i ryggmärgen och återigen: Skärpning killar!
Och så tänker jag på vänstersammanhang, då är tjejerna ofta bisexuella, medan killarna ofta är mer eller mindre hetero. Det känns tråkigt, dels för mig som blir ensam om att dras till killar, men framförallt av politiska skäl. Att ifrågasätta heteronormativiteten i sig själv tycker jag är ett oerhört viktigt ställningstagande. Det handlar om att sudda ut gränser mellan könen, en väldigt viktig rättvisefråga som handlar om att dra undan mattan för sexismen, heterosexismen och homofobin.
Skärpning alla vänsterkillar, nu ser vi till att suga av varandra till heteronormen är ett minne blott! Ojoj, så obscent!
Samtidigt har jag också upplevt att det finns många fler bisexuella tjejer än bisexuella killar och att det också är betydligt vanligare att tjejer "experimenterar" med någon av samma kön. Det är också vanligare att de tjejer som kallar sig för bisexuella också verkligen har ihop det med folk av bägge könen, medan killar som definierar sig som bi ofta är antingen mycket mer hetero eller mycket mer homo (som queer ser en sexualitet som en praktik, inte en identitet, en "label").
Min slutsats är: Skärpning killar!
Det här har knappast någon biologisk förklaring. Jag tror snarare det dels handlar om att killar lär sig att objektifiera/se till ytan mer och därmed har svårare att frångå kön och utseendenormer när det gäller attraktion och dels handlar om homofobin, som gör att det är svårare för killar att närma sig killar än för tjejer att närma sig tjejer. Homofobin sitter liksom i ryggmärgen och återigen: Skärpning killar!
Och så tänker jag på vänstersammanhang, då är tjejerna ofta bisexuella, medan killarna ofta är mer eller mindre hetero. Det känns tråkigt, dels för mig som blir ensam om att dras till killar, men framförallt av politiska skäl. Att ifrågasätta heteronormativiteten i sig själv tycker jag är ett oerhört viktigt ställningstagande. Det handlar om att sudda ut gränser mellan könen, en väldigt viktig rättvisefråga som handlar om att dra undan mattan för sexismen, heterosexismen och homofobin.
Skärpning alla vänsterkillar, nu ser vi till att suga av varandra till heteronormen är ett minne blott! Ojoj, så obscent!
onsdagen den 15:e juli 2009
Att vara heterosexist men hävda att en inte är homofob
Ja, den här videon sammanfattar allt. Jag är inte Brunos största fan direkt, men kritiken som den här killen riktar mot filmen är bland de mest heterosexistiska jag någonsin hört.
PS Även om folk alltid säger att de heller vill att en ska säga saker rakt till deras ansikte istället för att gå bakom ryggen, så tror jag att de flesta faktiskt gärna slipper att konfronteras. Jag kan räkna på min ena hand antalet personer som på riktigt uppskattat när jag konfronterat dem rakt. Bara en liten observation. Det är synd, för som Yoko Ono säger, raka rör är den enda vägen, hur ska vi annars kommunicera och föra världen ihop.
PS Även om folk alltid säger att de heller vill att en ska säga saker rakt till deras ansikte istället för att gå bakom ryggen, så tror jag att de flesta faktiskt gärna slipper att konfronteras. Jag kan räkna på min ena hand antalet personer som på riktigt uppskattat när jag konfronterat dem rakt. Bara en liten observation. Det är synd, för som Yoko Ono säger, raka rör är den enda vägen, hur ska vi annars kommunicera och föra världen ihop.
tisdagen den 14:e juli 2009
Hultsfred och fortsättning på diskussionen om att avskaffa ytan
Nu är jag då hemma från Hultsfred. Skönt. Förmodligen min sista mainstreamfestival. Jag fick minst sagt en och annan homofobisk kommentar efter mig. Otrevligt, men å andra sidan SKA queeraktivism provocera, annars gör en fel!
Onsdagskvällen var bäst, när Gossip spelade och jag hade fått en massa skit tidigare under dagen. Beth Ditto fick mig att gråta. Mycket. Och sen fick jag träffa henne efter konserten och pratade en hel del med henne. Underbara människa. Hon var sjukt pepp på att spela på Queertopiafestivalen nästa sommar, hon kommer också vara med på popkollo! Efter att ha mött henne kände jag stor vemod, glädje och hopp - så jag klättrade 20 meter upp i ett träd. Sjung. Grät lite till. Och sen simmade jag ut till en ö själv och hängde där ett tag och snörvlade. Totalt blev det nog 3-4 timmars vemods/glädjetårar. Underbart.
Och idag när jag kom hem hittade jag det här blogginlägget angående det jag skrev om lookism/kampen för att avskaffa ytan i ETC. Så underbart, jävla, sjukt glädjande att läsa. Det är omöjligt att inte ha hopp om mänskligheten när det finns människor som skriver så underbara saker! Framförallt följande citat: "Det handlar om djuptdjuptdjuptgående samhällsstrukturer, det handlar om hur KROPPEN är konstruerad och hur den värderas. lookism är rasism. lookism är ableism och ageism och klasshat allt förpackat i en."
Onsdagskvällen var bäst, när Gossip spelade och jag hade fått en massa skit tidigare under dagen. Beth Ditto fick mig att gråta. Mycket. Och sen fick jag träffa henne efter konserten och pratade en hel del med henne. Underbara människa. Hon var sjukt pepp på att spela på Queertopiafestivalen nästa sommar, hon kommer också vara med på popkollo! Efter att ha mött henne kände jag stor vemod, glädje och hopp - så jag klättrade 20 meter upp i ett träd. Sjung. Grät lite till. Och sen simmade jag ut till en ö själv och hängde där ett tag och snörvlade. Totalt blev det nog 3-4 timmars vemods/glädjetårar. Underbart.
Och idag när jag kom hem hittade jag det här blogginlägget angående det jag skrev om lookism/kampen för att avskaffa ytan i ETC. Så underbart, jävla, sjukt glädjande att läsa. Det är omöjligt att inte ha hopp om mänskligheten när det finns människor som skriver så underbara saker! Framförallt följande citat: "Det handlar om djuptdjuptdjuptgående samhällsstrukturer, det handlar om hur KROPPEN är konstruerad och hur den värderas. lookism är rasism. lookism är ableism och ageism och klasshat allt förpackat i en."
söndagen den 5:e juli 2009
ETC-krönika "Våga vara ful - och kampen för att nedmontera ytlighet"
Jag har inte sett att min senaste ETC-krönika har lagts ut på nätet och jag vill lägga ut den här innan jag åker till Hultsfred. Jag blir glad av att jag skrivit det här, känner nog att det är en av de 10 bästa artiklarna jag skrivit någonsin. KRAM PÅ ER RAINBOWARRIORS!
För att kunna avskaffa könsmaktordningen måste vi sluta dela upp
människor i kön. För att avskaffa ytligheten, måste vi avskaffa ytan,
sluta ge det betydelse. Vilken befrielse detta kan bära med sig! Tänk
om all energi som idag läggs på ytan skulle läggas på andra delar av
livet istället?
Våga vara ful - och kampen för att nedmontera ytlighet
“Is she pretty on the inside, is she ugly from the back?”, så skrek Courtney Love på Holes debutalbum Pretty on the Inside år 1991. Hennes ilska över rådande utseendenormer kunde ingen undgå. Hon fortsatte: “There is no power, like the pretty power”. För det är så villkoren ser ut idag, och detta drabbar framförallt kvinnor.
Under min livstid har jag haft perioder där jag sett mig själv som ful, korta perioder där jag sett mig själv som snygg och en hel del perioder där jag sett mig själv som fulsnygg. Numera vill jag inte benämna mitt utseende över huvud taget. Snygg? Enligt vems normer? Ful såväl som snygg är illusioner. Illusioner fyllda av normer som vi inte skapat själva. Det är sjukt, att människor förväntas tillbringa hela sina liv med målsättningen att bli snyggare. Vi köper kläder, smink, fixar till vår frisyr - allt med målet att bli "snyggare", utan att egentligen ifrågasätta vad snygghet egentligen är för något. Varenda förändring vi gör av vårt utseende görs med målsättningen att “bli snyggare”. I maj klippte jag av nästan allt mitt hår, för jag ville ha distans nog till mitt eget utseende. Jag ville göra upp med normen att jag tyckte jag var snyggare i långt hår. Jag ville våga göra mig själv “fulare”.
Utseendeideal kan se olika ut i olika subkulturer. Mest irriterad blir jag på heteronormativa utseendeideal, för att de bidrar till att upprätthålla åtskillnaden mellan män och kvinnor. Men jag kan också bli pissed off när det pratas mycket om människors yta i queersammanhang, “den där och den där personen är skitsnygg”. Jag tycker det känns konstigt att ge en människa extra mycket uppmärksamhet för dess utseende. Jag ger sällan människor komplimanger för deras utseende, utan nästan alltid bara för vad som finns inuti dem. Framförallt gäller detta människor jag inte känner. Vilket försvårar flörtande, då det antas gå ut på yta i första hand. Men jag vill inte delta på en köttmarknad. För min vision är en värld där kroppar och utseende ses som oväsentliga. Jag vill leva i en värld där en människas utseende ses som skalet på en kiwi. Ingen bryr sig om skalet på en kiwi, det är det saftiga inuti en vill åt.
Vår hud finns bara till för att skydda de inre organen.
Men hur ska det här arbetet gå till rent praktiskt? Här är postmodernismen, som lite förenklat innebär ett ifrågasättande av alla “sanningar”, ett väldigt bra verktyg. Det handlar om att nedmontera vad som anses vara snyggt och fult. Varför anses inte finnar vara snygga? Det vore underbart om en person skulle kunna gå runt och vara stolt över en stor röd finne på sin näsa istället för att göra allt för att dölja den.
Att teoretisera kring dessa frågor är lätt. Men att i praktiken sudda bort ytan och bara se själen är svårt i ett samhälle där vi lärt oss att yta är allt. Personligen har jag haft någorlunda lätt att uppluckra vilka normer jag har för snygghet när det kommer till tjejer, eftersom jag hittills inte varit särskilt fysiskt attraherad av tjejer. För några år sedan tyckte jag att mer så kallat “klassiska skönheter” var snygga, numera tycker jag att det snygga ligger i insidan/utstrålningen och ett utseende som bryter mot normerna. Normer är tråkiga och begränsande, inte snygga. När det gäller killar har jag haft det svårare, men även där har jag ändrat mig. När jag var 15-16 tyckte jag att de snyggaste killarna var de som hade en hel del muskler, typ David Beckham. Sedan började jag tycka att hipster/indiekillar var snygga. Dessa killar var nämligen mer feminina, men jag upptäckte rätt snabbt att de ändå oftast följde de heteronormativa normerna som fanns inom hipster/indiekulturen (utseendenormerna för hipsterkillar och hipstertjejer skiljer sig “förstås” markant). Jag har börjat sluta dras till hipsterkillar, om inte deras beteende bryter mot normerna.
Det gäller alltså att vända upp och ned på vad som är snyggt och fult, för att sedan helt enkelt avskaffa dessa begrepp. Det gäller synen på oss själva och vår omgivning. Det är därför som sångaren i bandet Gossip, Beth Ditto, är en av de häftigaste människorna i världen. Hon viker ut sig. Hon springer runt i bara baddräkt på scén. Hon väger säkert 150 kilo och när hon säger “jag är sexig”, så är det ett fantastiskt fuck you mot skönhetsnormerna. Och i synen på sådana här saker är queerkulturen otroligt bra. Samtidigt skulle jag vilja se att queerkulturen mer uttalat började prata om att målet är att vi i framtiden ska älska brinnande själar, och i alla möten, såväl sexuella som platoniska, strunta fullständigt i dess paketering. Så självklart, men så svårt, men så möjligt om vi bara anstränger oss.
Alexander Chamberland
För att kunna avskaffa könsmaktordningen måste vi sluta dela upp
människor i kön. För att avskaffa ytligheten, måste vi avskaffa ytan,
sluta ge det betydelse. Vilken befrielse detta kan bära med sig! Tänk
om all energi som idag läggs på ytan skulle läggas på andra delar av
livet istället?
Våga vara ful - och kampen för att nedmontera ytlighet
“Is she pretty on the inside, is she ugly from the back?”, så skrek Courtney Love på Holes debutalbum Pretty on the Inside år 1991. Hennes ilska över rådande utseendenormer kunde ingen undgå. Hon fortsatte: “There is no power, like the pretty power”. För det är så villkoren ser ut idag, och detta drabbar framförallt kvinnor.
Under min livstid har jag haft perioder där jag sett mig själv som ful, korta perioder där jag sett mig själv som snygg och en hel del perioder där jag sett mig själv som fulsnygg. Numera vill jag inte benämna mitt utseende över huvud taget. Snygg? Enligt vems normer? Ful såväl som snygg är illusioner. Illusioner fyllda av normer som vi inte skapat själva. Det är sjukt, att människor förväntas tillbringa hela sina liv med målsättningen att bli snyggare. Vi köper kläder, smink, fixar till vår frisyr - allt med målet att bli "snyggare", utan att egentligen ifrågasätta vad snygghet egentligen är för något. Varenda förändring vi gör av vårt utseende görs med målsättningen att “bli snyggare”. I maj klippte jag av nästan allt mitt hår, för jag ville ha distans nog till mitt eget utseende. Jag ville göra upp med normen att jag tyckte jag var snyggare i långt hår. Jag ville våga göra mig själv “fulare”.
Utseendeideal kan se olika ut i olika subkulturer. Mest irriterad blir jag på heteronormativa utseendeideal, för att de bidrar till att upprätthålla åtskillnaden mellan män och kvinnor. Men jag kan också bli pissed off när det pratas mycket om människors yta i queersammanhang, “den där och den där personen är skitsnygg”. Jag tycker det känns konstigt att ge en människa extra mycket uppmärksamhet för dess utseende. Jag ger sällan människor komplimanger för deras utseende, utan nästan alltid bara för vad som finns inuti dem. Framförallt gäller detta människor jag inte känner. Vilket försvårar flörtande, då det antas gå ut på yta i första hand. Men jag vill inte delta på en köttmarknad. För min vision är en värld där kroppar och utseende ses som oväsentliga. Jag vill leva i en värld där en människas utseende ses som skalet på en kiwi. Ingen bryr sig om skalet på en kiwi, det är det saftiga inuti en vill åt.
Vår hud finns bara till för att skydda de inre organen.
Men hur ska det här arbetet gå till rent praktiskt? Här är postmodernismen, som lite förenklat innebär ett ifrågasättande av alla “sanningar”, ett väldigt bra verktyg. Det handlar om att nedmontera vad som anses vara snyggt och fult. Varför anses inte finnar vara snygga? Det vore underbart om en person skulle kunna gå runt och vara stolt över en stor röd finne på sin näsa istället för att göra allt för att dölja den.
Att teoretisera kring dessa frågor är lätt. Men att i praktiken sudda bort ytan och bara se själen är svårt i ett samhälle där vi lärt oss att yta är allt. Personligen har jag haft någorlunda lätt att uppluckra vilka normer jag har för snygghet när det kommer till tjejer, eftersom jag hittills inte varit särskilt fysiskt attraherad av tjejer. För några år sedan tyckte jag att mer så kallat “klassiska skönheter” var snygga, numera tycker jag att det snygga ligger i insidan/utstrålningen och ett utseende som bryter mot normerna. Normer är tråkiga och begränsande, inte snygga. När det gäller killar har jag haft det svårare, men även där har jag ändrat mig. När jag var 15-16 tyckte jag att de snyggaste killarna var de som hade en hel del muskler, typ David Beckham. Sedan började jag tycka att hipster/indiekillar var snygga. Dessa killar var nämligen mer feminina, men jag upptäckte rätt snabbt att de ändå oftast följde de heteronormativa normerna som fanns inom hipster/indiekulturen (utseendenormerna för hipsterkillar och hipstertjejer skiljer sig “förstås” markant). Jag har börjat sluta dras till hipsterkillar, om inte deras beteende bryter mot normerna.
Det gäller alltså att vända upp och ned på vad som är snyggt och fult, för att sedan helt enkelt avskaffa dessa begrepp. Det gäller synen på oss själva och vår omgivning. Det är därför som sångaren i bandet Gossip, Beth Ditto, är en av de häftigaste människorna i världen. Hon viker ut sig. Hon springer runt i bara baddräkt på scén. Hon väger säkert 150 kilo och när hon säger “jag är sexig”, så är det ett fantastiskt fuck you mot skönhetsnormerna. Och i synen på sådana här saker är queerkulturen otroligt bra. Samtidigt skulle jag vilja se att queerkulturen mer uttalat började prata om att målet är att vi i framtiden ska älska brinnande själar, och i alla möten, såväl sexuella som platoniska, strunta fullständigt i dess paketering. Så självklart, men så svårt, men så möjligt om vi bara anstränger oss.
Alexander Chamberland
Hultsfred

Imorgon bär det iväg till Hultsfred och den här scénen från Lina Neidenstams "Zelda" kommer definitivt utspela sig i olika former flera gånger . Förmodligen blir det min sista mainstreamfestival, i alla fall i Sverige (jag kan nog tänka mig att åka på Roskilde med ett härligt gäng i framtiden). Det handlar inte om att jag vuxit ifrån festivalkonceptet, jag är nämligen jävligt pepp på Queertopiafestivalen (vi har 75 voluntärer, 1400 medlemmar i facebookgruppen, och förmodligen även plats fixat). Det är jättefint med människor som kan samlas för flera dagar av gemenskap och musik. Mitt problem ligger snarare i att jag inte känner någon särskild gemenskap med de flesta som går på mainstreamfestivaler, snarare känner jag mig alienerad. Det finns väldigt lite politiskt engagemang, det är heteromansdominans på scénerna och heteromän som brölar mest på campingen, det är heteropridefestival-stämning och när heterosexism, homofobi och sexism dyker upp både här och var så känner i alla fall inte jag kärleken. Mitt problem ligger också i bristen på politisk vilja och engagemang. Jag stör mig på hur människor kan betala 1 500 kronor för att leva i tält under en veckas tid, men inte kan tänka sig att aktivera sig i en viktig sakfråga gratis. Vi borde hitta fler forum för att kombinera dans och aktivism. Det är lite i den andan vi tänkt oss Queertopia, en queer safe space, med massor med fina organisationer på plats som kan informera om hur en kan aktivera sig där.
Nåväl, jag åker till Hultsfred med målet att queera till stället rejält. Regnbågsflaggor överallt, draga, bikini i solidaritet med bara bröst. Detta kommer leda till att jag får en hel del homofobi riktat mot mig, men det får jag ta. Och när heteroöverklassen knullar så kommer jag och klittar deras tält. Ehehehe.
För övrigt hoppas jag att dotterbolaget är på plats. De är så jävla grymma.
fredagen den 3:e juli 2009
Nu joinar vi hungerstrejken för Iran
Nu går jag och min vän Sigrid och joinar hungerstrejken för Iran. Ni kan följa det hela här. Det är viktigt av så många skäl, det handlar om solidaritet med så många människor, men personligen tänker jag, som regnbågskrigare, mycket på att dagens regim har avrättat folk för samkönat sex. Vilket jag reagerar extra mycket på, för i så fall hade jag väl avrättats hundratals gånger. Eller så.
Sedan är jag också glad för en bok som jag hittade via visomaldrigsasexist.net. "Vi är misfits! Queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner"
Med följande fantastiska citat:
Sedan är jag också glad för en bok som jag hittade via visomaldrigsasexist.net. "Vi är misfits! Queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner"
Med följande fantastiska citat:
Ett tecken på att du gör rätt när det gäller queeraktivism är om folk blir upprörda! Och, var beredd på att förstå saker och ting på ett mer komplicerat sätt än du någonsin trodde var möjligt. Om något eller någon verkar vara din fiende, tänk en gång till, vem är det egentligen som är vår fiende? Öppna upp för möjligheten att tänka om allting du någonsin tänkt.
-Matt Matilda Bernstein Sycamore
torsdagen den 2:e juli 2009
Inspiration, inspiration, inspiration - numera lagligt att vara homosexuell i Indien!

Live to Inspire. Så står det på mina väggar. Inspirerad blir jag inte av förpackningen till Special K. Nä, jag vill bojkotta skiten och struntar i deras tips på hur jag ska bli sommarskön. Äta sommarglass med gott samvete handlar förstås inte om att glassen ska vara vegansk, utan om att den ska vara fettsnål. Att äta frukost rekommenderas som en bra start på dagen för att det ger lågt BMI. Jag rekommenderar också frukost som en bra start på dagen, men först efter en rejäl onanimaraton. Och om du är smal kan du skita i, för utseendenormerna är ändå sociala konstruktioner. Övriga tips från Special K handlar om mjuka armbågar genom citron och att komma i form genom att lyfta på benen medan en läser. Jag rekommenderar istället att ni läser typ Queer Nation-manifestet eller egalias döttrar, för dessa skrifter gör en så förbannad att en ändå inte kan hålla still.
Men nu ska vi inte låta Special K förstöra dagen. Det finns många saker som inspirerar mig idag.
- Att det numera är lagligt i Indien att vara homosexuell. Det bor över 1 miljarder människor i Indien, en sjättedel av världens befolkning. Det här är en stor dag och kampen fortsätter.
- Att motståndet mot homofobi växer i Turkiet
- Iran, Iran, Iran, Iran! Vilka kämpar! Freedom Fighters! Vi måste visa så mycket solidaritet som möjligt. Det är hungerstrejk i Malmö på Gustav Adolphs Torg. Kom med om ni kan, ni behöver inte vara med under hela perioden, men det är viktigt att åtminstone komma förbi och visa stöd! Vi måste ställa krav på Carl Bildt!
- Att det finns en blogg som är så jävla bra som visomaldrigsasexist.net!
onsdagen den 1:e juli 2009
Kärlek till Nour El-Refai, Kärlek till Annika Lantz, men Filip och Fredrik - Jag vill klä upp mig till Courtney Love och låta henne gå loss på er
Senaste numret av Bang handlar om könsmaktordningen inom humorvärlden. Det är en fantastisk läsning som gör en förbannad. Läs Annika Lantz artikel här. Det här kan vara bland de bästa och roligaste citaten jag någonsin läst:
Nour El-Refai skriver också en fantastisk artikel, den finns tyvärr inte på nätet. Bland annat skriver hon om hur Filip och Fredrik har finkammat hela Sverige, men bara bjudit in manliga gäster. Typiskt heteromän att bara lyfta fram andra heteromän, som om det inte fanns några andra som existerade (förutom när det kommer till sex, som verkar vara det enda området där heteromän lyfter fram kvinnor. Och bögar lyfts också fram - i bögskämten. Det är bara att tacka och ta emot).
Men jag blir så jävla förbannad på den där Filip Hammar. Hans svar på Nours kritik. Han försöker vara så snäll och trevlig, men frånsäger sig ALLT JÄVLA ANSVAR. Och det är så jääävla typiskt från så många håll (inte minst när jag slått huvudet i väggen 83 gånger om mansdominansen i musikvärlden), det där moment 22 argumentet: "Idag är det män som är populärast och mest kända och därför lyfter vi också fram mest män". Alltså återproduceras könsmaktordningen i all oändlighet och ingenting förändras och ingen har ett ansvar, för strukturerna finns långt uppe i himmelen och inte inuti deras egna hjärnor. Fuck them!!!!
Sedan försöker den där Filipjäveln sig på att ge Nour en komplimang: "Hon är den största kvinnliga komikerstjärnan på säkert tio år".
För att kvinnor förstås spelar i sin egen liga, underförstått är att det är en division lägre än männen.
Som jag sa. Fuck'em. Fuck'Em. Fuck'EM. Fuck them very very much, cuz we hate what they do and we hate their whole crew so please don't stay in touch. Härmed förklarar jag krig mot humorbranschen, musikbranschen och filmbranschen (bara en kvinna har genom historien nominerats till en Oscar bästa regissör).
Scenen kan ju förstås också ses symboliskt – den ständigt pågående kampen mellan dom som räknades i samhället på Strindbergs tid: pittbärarna. Beslutsfattarna. Normskrivarna. Männen. Kvinnans huvud. Etc.
Nu är det ju inte såhär längre. Kvinnor får också finnas. Och där kvinnor finns är det bra ofint att mäta pitten. Kvinnor har ju som bekant ingen pitt att mäta. Kvinnor har ju som bekant nån typ av inre könsmekanism, ett svart hål, och därinne – längst därinne i det mörka, röda gömmer sig kvinnors humor. Det är därför många inte kan se den. Det är därför många män i moderna humorprogram aldrig har kommit sig för att skratta åt sina kvinnliga kollegor – för man ser ju inte det roliga. Trots att skämten i många fall är skrivna av samma män som skriver skämten till dom manliga deltagarna, så är det som om poängen liksom sugs upp av den där fittan. Men nu då, nu händer det något – nu är det en kuk som skämtar – HAHAHAHA, vilken underbar, lång och rolig penis han har!
Nour El-Refai skriver också en fantastisk artikel, den finns tyvärr inte på nätet. Bland annat skriver hon om hur Filip och Fredrik har finkammat hela Sverige, men bara bjudit in manliga gäster. Typiskt heteromän att bara lyfta fram andra heteromän, som om det inte fanns några andra som existerade (förutom när det kommer till sex, som verkar vara det enda området där heteromän lyfter fram kvinnor. Och bögar lyfts också fram - i bögskämten. Det är bara att tacka och ta emot).
Men jag blir så jävla förbannad på den där Filip Hammar. Hans svar på Nours kritik. Han försöker vara så snäll och trevlig, men frånsäger sig ALLT JÄVLA ANSVAR. Och det är så jääävla typiskt från så många håll (inte minst när jag slått huvudet i väggen 83 gånger om mansdominansen i musikvärlden), det där moment 22 argumentet: "Idag är det män som är populärast och mest kända och därför lyfter vi också fram mest män". Alltså återproduceras könsmaktordningen i all oändlighet och ingenting förändras och ingen har ett ansvar, för strukturerna finns långt uppe i himmelen och inte inuti deras egna hjärnor. Fuck them!!!!
Sedan försöker den där Filipjäveln sig på att ge Nour en komplimang: "Hon är den största kvinnliga komikerstjärnan på säkert tio år".
För att kvinnor förstås spelar i sin egen liga, underförstått är att det är en division lägre än männen.
Som jag sa. Fuck'em. Fuck'Em. Fuck'EM. Fuck them very very much, cuz we hate what they do and we hate their whole crew so please don't stay in touch. Härmed förklarar jag krig mot humorbranschen, musikbranschen och filmbranschen (bara en kvinna har genom historien nominerats till en Oscar bästa regissör).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
