Zelda!

För mig var det kärlek vid första ögonkastet när jag först fick syn på Lina Neidestams serie Zelda i den ovanstående stripen våren 2008. Inte minst för att jag just då kände igen mig totalt i hennes beteende, ilska, glöd och till viss del... dubbelmoral ;-). Jag antar att det alltid blir så när en är ny i att analysera allting som sker omkring en ur ett feministiskt perspektiv. När en tagit steget från en feminism som bara handlar om åsikter till en feminism som genomsyrar allt en gör. Sedan dess har jag blivit betydligt mer intersektionell i min samhällsanalys och är kanske inte riktigt lika aggro, på gott och ont. Don't get me wrong, jag kan tack och lov fortfarande bli riktigt förbannad och skälla ut sexister och homofober efter noter. Till och med ganska ofta. Men för ett och ett halvt år sedan hände det nog flera gånger om dagen ;-). Och det var väldigt fint och jag tror säkerligen att jag kommer ha fler sådana perioder i mitt liv.

Så nu när Zelda äntligen släppts som en hel bok så är jag överlycklig. I söndags läste jag den från pärm till pärm, och oj vad jag älskar Zelda! Primalkvinnan Zelda, Zelda som vägrar dansa kring midsommarstången och gör en egen midsommarfitta, Zelda som springer in på toaletten och onanerar när hon är lärarvikarie på Estetprogrammet, Zelda som bråkar med sin pappa. Men som mest älskar jag faktiskt Zelda när hon och hennes vän har väldigt bråttom till ett tåg och ska hämta ut biljetterna. Vännen flämtar och börjar stressat läsa upp bokningsnumret: "P som i Peter, M som i Martin, B som i Bosse...." Zelda pausar och säger till sin vän: "Jag hör inga tjejnamn...". ZELDA <3 <3 <3

Så. kontentan av det hela... KÖP ZELDA NUNUNUNU! Skratta med, Skratta åt och Inspireras! Och genusglasögonen stays on!