Ja, jag såg äntligen hela filmen i lördags. Och vad ska jag säga? Det är bland de roligaste, mest komiska och bästa filmerna jag sett. Det är inte många filmer som handlar om revolutionsromantism, samtidigt som de är på gränsen till bögporr (vissa sexscéner censureras delvis av porträttbilder på Tony Blair, George Bush m.fl. som far upp och ned i samma tempo som sexakten). Filmen drar allt till sin spets och överdriver det mesta, men det vackra är att budskapet är att sexualitet inte är något fast och att en queer sexuell revolution är en otroligt viktig del av revolutionen och ett fritt och rättvist samhälle - människor skulle behandla varandra bättre om vi inte delade upp och värderade människor efter kön. Att det hela planteras på ett så komiskt sätt (JOIN THE HOMOSEXUAL INTIFADA) gör det bara än bättre. Läs gärna den här intervjun med regissören Bruce La Bruce, en av de bästa intervjuerna jag läst. Läs också gärna Maria-Pia Boëthius fenomenala krönika om Ulrike Meinhof, vars vänstergerilla RAF (mer känd som Baader-Meinhofligan), filmen refererar till gång på gång. Det är fascinerande vad för mekanismer som ligger bakom att en välrespekterad, inflytelserik och känd vänsterkrönikor blir terrorist och jag tycker att Maria-Pia Boëthius sammanfattar mina tankar kring det helt.
Nåväl, tillbaka till Raspberry Reich, här får ni några klipp som visar hur fenomenalfantastiskt flippat filmen är:
(läs de senaste kommentarerna på youtube till det sista klippet, grymtgrymtgrymt, åhhh, hihi)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar