Hultsfred

Imorgon bär det iväg till Hultsfred och den här scénen från Lina Neidenstams "Zelda" kommer definitivt utspela sig i olika former flera gånger . Förmodligen blir det min sista mainstreamfestival, i alla fall i Sverige (jag kan nog tänka mig att åka på Roskilde med ett härligt gäng i framtiden). Det handlar inte om att jag vuxit ifrån festivalkonceptet, jag är nämligen jävligt pepp på Queertopiafestivalen (vi har 75 voluntärer, 1400 medlemmar i facebookgruppen, och förmodligen även plats fixat). Det är jättefint med människor som kan samlas för flera dagar av gemenskap och musik. Mitt problem ligger snarare i att jag inte känner någon särskild gemenskap med de flesta som går på mainstreamfestivaler, snarare känner jag mig alienerad. Det finns väldigt lite politiskt engagemang, det är heteromansdominans på scénerna och heteromän som brölar mest på campingen, det är heteropridefestival-stämning och när heterosexism, homofobi och sexism dyker upp både här och var så känner i alla fall inte jag kärleken. Mitt problem ligger också i bristen på politisk vilja och engagemang. Jag stör mig på hur människor kan betala 1 500 kronor för att leva i tält under en veckas tid, men inte kan tänka sig att aktivera sig i en viktig sakfråga gratis. Vi borde hitta fler forum för att kombinera dans och aktivism. Det är lite i den andan vi tänkt oss Queertopia, en queer safe space, med massor med fina organisationer på plats som kan informera om hur en kan aktivera sig där.

Nåväl, jag åker till Hultsfred med målet att queera till stället rejält. Regnbågsflaggor överallt, draga, bikini i solidaritet med bara bröst. Detta kommer leda till att jag får en hel del homofobi riktat mot mig, men det får jag ta. Och när heteroöverklassen knullar så kommer jag och klittar deras tält. Ehehehe.

För övrigt hoppas jag att dotterbolaget är på plats. De är så jävla grymma.