Idag har jag gått omkring och haft postmodern ångest helahela dagen. Usch. Men sen läste jag den här fina artikeln om två föräldrar som valt att inte avslöja vilket kön deras barn har. Det finns faktiskt flera föräldrar som gör så nu för tiden och det är fantastiskt bra. Och det botade min postmoderna ångest, för det är faktiskt en av de positiva sakerna som postmodernismen fört med sig, ifrågasättandet av kön som kategoriseringsform.
Postmodernismen innebär ifrågasättandet av alla "sanningar", vilket ibland är rent av ljuvligt och ibland är rent av förjävla jobbigt. Allting är kontextbundet och ingenting är enkelt. Det är väldigt nyttigt att tänka på, även om postmodernismen inte får gå för långt för då blir en strukturblind och det blir otroligt svårt att göra motstånd mot maktordningar. Jag menar när jag säger att jämlikhet är en förutsättning för verklig frihet, så tycker jag att det är mer eller mindre sant, men en måste samtidigt fråga sig vad verklig frihet är och vad jämlikhet är (även om det är genom att ifrågasätta begreppet frihet som jag ens kommit fram till påståendet att jämlikhet krävs för verklig frihet)? Det kanske inte går att uppnå varken frihet eller jämlikhet till 100 procent (makt finns över allt, hela tiden, mer eller mindre i alla relationer, det kan röra sig om att en någon lyssnar mer på en person för att den är charmigare och använder ett mer levande kroppspråk osv. osv.), men det är värt att försöka komma nära. Det går att göra saker BETYDLIGT bättre än idag och det går att se och motverka STRUKTURER kopplade till kön, sexualitet, klass, etnicitet osv. Postmodernismen kan alltså i bästa fall föra med sig en nyttig balans i debatten. Det är i alla fall så jag tycker att det ska användas, för att det inte ska tjäna makten. Vi systemkritiker måste fortsätta göra motstånd, men självklart med ett uns av självanalys- och kritik.
Hur som helst så gjorde det här citatet av Nina Björk mig väldigt glad:
– Om man talar om en utopisk framtid tycker jag inte att man bara ska vända på de könsroller som finns idag utan istället titta på: Vad är en bra människa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Svarat på din kommentar nu. I övrigt gillar jag din text om postmodernismen. Jag avskyr den mest för att den ger vatten på förintelseförnekares, klimatförnekares och evoltionsförnekares kvarn.
Ja, postmodernismen har nog varit bakåtsträvande för väldigt många debatter. Men när det just kommer till feminismen, så tror jag att den varit oerhört nyttig. Att just ifrågasätta könsindelningssystemet bör ju vara en vital del av den feministiska analysen.
Tjena du, har helt och hållet lämnat postmodernismen då jag inte förstod den men det fanns en bok och författare som jag tror att många "postmodernister" skulle föredra mer....
Jag rekommenderar att du läser "Jaget och maskerna" av sociologen / filosofen Erving Goffman, tror att du skulle tycka den var jävligt bra.
Den sammanfattar det som rör åsikter och varför vi gör som vi gör utan att underminera varje tes med postmodernismens klyschor.
Svagheten med postmodernismen är helt enkelt att om man accepterar den helt också ger upp strävandet efter sanningen och istället lite små lat konstaterar: sanningen är att det inte finns någon sanning då allt är subjektivt...
Postmodernismen har mer med retorik att göra än vetenskap, därför står postmodernismen också lågt i kurs rent vetenskapligt.
Ha det bra!
Du är en av de mest inspirerande människor jag vet och vilken underbar artikel! Fast oroar mig lite att Pop inte går på dagis (annars hade det väl knappt gått att hemlighålla könet iofs, med personnummer, konstiga regler osv), hur mkt kontakt har hen m "vanligt folk"? Hur kommer d bli i skolan? Jag kommer att tänka på den här bilden av fantastiska Hemmingsson: http://farm1.static.flickr.com/104/274502412_0c67c4ebae.jpg?v=0 Måste vara skitsvår balansgång som förälder att försöka ge sin unge bra förutsättningar/värderingar och samtidigt inte "utsätta" det för andra saker.. tex elaka barn. Men måste ju gå för att något ska kunna ändras så bara föräldrarna är starka, förstående o för dialog m barnet går det nog, och verkar ju vara så i det här fallet (men varför har de då andra namn i artikeln?)
TACK! Jag blir alldeles rörd! Tusen gånger tack!
Skicka en kommentar