Ett träffsäkert citat och kroppspolitik

”Ingen annan förtryckt grupp i samhället sätts både på piedestal och nedvärderas så som kvinnor”

- Erving Goffman.

Citatet läste jag i Maud Eduards bok "Kroppspolitik", som är en av de bästa feministiska böckerna jag läst. Den går igenom den feministiska rörelsens historia, tar itu med svenskarnas jämställdhetssjälvbild, och berättar om hur debatten kring abort, prostitution och kvinnor inom universitetsvärlden går och har gått. Läs den. Vill ni läsa en recension av boken som jag skrivit så klicka här.

Och glöm inte att inspireras av Gulabi Gang i Indien. Det är bäst!

Nu ska jag iväg, jag ska klä ut mig till Courtney Love ikväll! I am doll eyes, doll mouth, doll legs...

Världens bästa Björk, Världens mest kommersialiserade medier och ett försök till visdomsord

Som vanligt så älskar jag Björk




Jag tycker även väldigt mycket om Hillary Clinton. Men det som inleder det här klippet är sjukt knäppt. Nästa vecka äger presidentvalet rum och det verkar bli Obama, vilket gör mig väldigt glad. Det måste göras något åt klimatförändringarna och då kan vi inte ha en republikan i Vita Huset. The only Bush I trust is my own:



Och här är mitt försök till visdomsord:

Att må dåligt över något kan vara ett steg i rätt riktning, eftersom det kan finnas något en gjort fel, som bör ändras.

En annan sak jag tänkt på att är att en del människor säger att det inte går att försöka ändra världen när du själv mår dåligt. Tvärtom tycker jag att genom att försöka ändra världen kan bidra en ges tillbaka det värdet som en trodde hade gått förlorat/inte fanns. En människa kan förändra mycket och många människor tillsammans kan förändra en hel värld.

Utvecklingssamtal

Nu har jag haft den här bloggen i drygt ett halvår. Och vi vet alla att efter en termin är det dags för utvecklingssamtal. Det är ungefär 100 personer som läser den här bloggen dagligen och jag vill veta hur jag kan göra den här bloggen bättre och kanske nå ut till fler? En duktig bloggare kollar av med sina läsare.

Jag skulle vilja veta lite mer vilka ni är som läser den här bloggen. Så ni får gärna kommentera det här inlägget. Berätta vilka ni är, varför ni läser den här bloggen, vad ni gillar/inte gillar med den, vad som är bra, vad som skulle kunna bli bättre, vad ni vill se mer av och så vidare.

Jag vet att det effektivaste sättet att få många läsare är att ha en modeblogg. Och om ni tjatar på mig tillräckligt mycket så kommer jag förvandla den här bloggen till en modeblogg under en veckas tid!!! Med dagens outfit och grejer. MEN det kommer inte vara några snygga bilder, utan riktigt FULA bilder. Såna som skulle få INGEN att få sämre självförtroende eller tänka "jag önskar att jag var/klädde mig/såg ut som honom". Typ som UNDERBARA Courtney Love som svarade på fanmail genom att skicka dem en bild på sig själv när hon spydde, för att ingen skulle tro att hon var i närheten av perfekt. Jag har ingen kamera eftersom Ani Difranco sjunger "I don't take good pictures, cuz I have the kind of beauty that moves" och jag tycker som Ani Difranco, så jag får lägga ut gamla bilder på mig. Ju sämre desto bättre!

Ni får också gärna hjälpa mig i frågan om vad jag ska skriva min B-uppsats om. Hittills har jag funderar på följande tre ämnen. Vad tycker ni verkar intressantast:

- Könsroller på musiklinjen på gymnasiet
- Barnuppfostran i regnbågsfamiljer, hur mycket skiljer det sig från heterofamiljer? Är det mer könsrollsbefriat?
- Politisk aktivism och feminism i flatkulturen respektive bögkulturen.

Och så ta er lite tid att lyssna på den här fantastiska låten "Did you give the world some love today, baby" med Doris medan ni tänker ut vad ni ska skriva för kommentar. Checka också in Lesbians on Ecstasy, hur grymma som helst:

Tre nya essäer

Nåväl jag har alltid sagt att politisk kultur ÄR en förändrande kraft. Activism through art är viktigt, jag tror att en film som Thelma & Louise skapar lika mycket feministisk förändring som lagstiftning, även om det inte går att mäta konkret.

Själv använder jag dikter som ett av många verktyg för förändring. Och sedan jag la upp dikter för snart tre månader sedan har jag fått 2000 läsare och flera har skrivit till mig och sagt att de rörts till tårar av saker som jag skrivit. Det är skäl nog att fortsätta skriva. Så nu har jagt ut tre nya diktliknande essäer:

Den vackraste formen av kärlek

Det finns män som jag inte tycker om - men allt går att förändra

Frihet är när någon öppnar garderobsdörren och förväntar sig skjortor, men instället finner en hel värld och vågar stiga in i den.

Ljus

Ibland tänker jag att jag känner för mycket för omvärlden, men sen kommer jag på att det snarare är andra som känner för lite...
Däremot finns det människor och projekt och organisationer som gör mig så otroligt lycklig! Deras existens gör att jag aldrig kommer att tappa hoppet på en bättre värld:

Vandana Shiva, Arundhati Roy, Naomi Klein, Kathleen Hanna, Yoko Ono, John Lennon, Djurrättsalliansen, Gloria Steinem, Maria-Pia Boëthius, Noam Chomsky, Frida Kahlo, Margaret Cho, Björk, Förbundet Djurens Rätt, Ani Difranco, Guerilla Girls, Liv Strömquist, Tori Amos.

Listan skulle förstås kunna göras mycketmycket längre. Men poängen med det här inlägget var egentligen att presentera det senaste ljuset som jag hittat, nämligen projektet 50/50, som kämpar för en jämställd musikscén! GoGoGoGoGo!!!! Jag gillar framförallt deras analys i projektplanen.

Människor med aktivistisk eld är så vackra. They are the people who make the world turn forward and not backwards. Tack till er alla. Ni är ljus.

Mina systerskapskänslor för Sarah Palin

Som jag tidigare skrivit tycker jag verkligen inte om Sarah Palin. Hon har en antifeministisk politik. Hon är jägare. Hon tror inte på att klimatförändringarna skapas av människan. Den som beskriver Sarah Palin bäst och roligast är Margaret Cho.

Jag skulle ALDRIG rösta på Sarah Palin, MEN jag blir ändå heligt förbannad på hur hon behandlas i media. Hon behandlas som om hon helt saknade kompetens. Okej, hon är inte särskilt erfaren och hon är inte världens smartaste människa, men jag är fortfarande alldeles övertygad om att om hon hade varit man hade hon inte behandlats lika illa. Till exempel har ju inte Barack Obama särskilt mycket erfarenhet och han kandiderar till presidentposten till skillnad från Palin som bara kandiderar till Vice President. Obamas oerfarenhet har varit något som diskuterats, medan Palin har blivit fullständigt nedvärderad och förlöjligad. Barack Obama ses som ett nytt fräscht ansikte, Sarah Palin ses som en bimbo. Det har ägnats mycket tid åt att prata om hennes kläder och hennes utseende...

Man kan nog säga att Hillary Clinton (en erfaren och rak man ses som bestämd och en sann ledartyp, Hillary ses som en bitch och en häxa) och Sarah Palin mött två olika sidor av det patriarkala myntet. Som kvinna i offentligheten löper du stor risk att sättas i antingen bitch-facket eller bimbo-facket (och jag kan skratta åt det här klippet, för jag väljer att tolka det som samhällskritik)...

En fantastisk bok

Alice Walkers "The Color Purple" (tror att den heter purpurfärgen på svenska) är en av mina favoritböcker. Det finns få böcker som ger en sådan stark känsla av kärlek och överlevnad mot alla odds. Det finns få historier som lyckats förmedla ett sånt tydligt feministiskt och antirasistiskt budskap. Men det vackraste i boken kan vara när Shug Avery säger till Celie (de två har en lesbisk kärleksaffär) "I think it pisses god off if you walk by the color purple in a field somewhere and don't notice it".

Shug och den otroligt starka Sofia är två heeeelt fantastiska rollfigurer, som gör mig helt överlyckliga!

Manliga artister

Ifall någon trodde att jag aldrig lyssnade på manliga artister så ska jag motbevisa er här:

Jag älskar Sigur Ros, Jag älskar The Sugarcubes (75 procent män, inklusive den konstiga rapparen Einar Örn, 25 procent Björk), Jag älskar Juliette and the licks (75 procent män, även om jag helt ärligt nästan enbart lyssnar på dem p.g.a. Juliette Lewis), Jag tycker om Placebo, Jag tycker om Radiohead, Jag tycker om Rufus Wainwright, Jag tycker om Patrick Wolf, Jag tycker om No Doubt (består till 75 procent av män), Sonic Youth (75 procent män), och The Pixies (75 procent män), Jag tycker om Bright Eyes låtar "A waste of paint", "Bowl of oranges" och "Lover I don't have to love". Jag tycker om Billie The Vision and the dancers, som består väl till cirka 50 procent av män (jag vet inte om sångaren definierar sig som man eller kvinna eller ingetdera eller både och).

Både Hole och Bikini Kill har en manlig bandmedlem.

Listan kanske tar slut där, men grejen är den att jag tror att jag lyssnar på betydligt fler manliga artister än många lyssnar på kvinnliga artister... Vilket säger ganska mycket om hur stark den manliga normen i samhället är.

Feministisk midsommar =)

Om sex

Sex kan vara otroligt vackert. Men sex kan också vara allt annat än vackert. Värst är när sex används som ett maktmedel. Jag kan dock också ibland irritera mig på människor som verkar låta deras sexuella "behov" gå ut över andra människors känslor (det är främst killar som gör detta). Jag skulle personligen aldrig kunna ha sex med en människa som verkade ha känslor för mig om jag själv inte hade känslor för personen. I alla fall inte utan att först prata med personen i fråga om hur allt låg till. Många människor håller sig ifrån att prata om såna här saker och därför blir människor sårade. Rak och ärlig kommunikation är något som verkligen borde användas mer i vårt konflikträdda samhälle. Och om en sak är säker så är det det att kramar aldrig sårar.

Sex är inte heller så vackert när det präglas av en heteronormativ och patriarkal struktur, med penetration som definitionen av sex och med väldigt lite eller ingen stimulering av klitoris. Det är inte vackert med en norm som gör att killar njuter mer än tjejer. Därför tycker jag att det är viktigt att prata mycket om sex och jag tycker verkligen inte det ska tabubeläggas på något sätt. Problemet i dagens samhälle är inte att det pratas för mycket om sex, snarare att det pratas för ensidigt om sex.

Jag gillar inte heller förhållanden i allmänhet som präglas av en tydlig heteronormativ och patriarkal struktur där killen är äldre än tjejen, längre, tar mer plats, är mer autonom osv. osv.

Ibland kan jag tänka mig att man kan tolka mycket av mitt budskap som "Ryt till när du blir trampad på eller när du får dina rättigheter som grupp trampade på". Men egentligen handlar mitt budskap om att jag helst skulle vilja att ingen fick sina rättigheter trampade på, till den dagen gäller det att ryta ifrån...

Från Kenya

Min fantastiska vän Cecilia är i Kenya just nu och jobbar med ett Sida-projekt mot könsstympning av kvinnor. Fick precis ett underbart sms från henne:

"På måndag ska en av de första våldtäktsmännen i Marsabit stämmas. Jag ska förhoppningsvis delta i rättegången. En annan värld är faktiskt möjlig alexander!"

Hög tid för p-piller för killar!

Nu är det snart här, p-pillret för killar! Den har vi hört i säkert 20 år nu. Och alltid talas det om att anledningen som den inte kommer ut på marknaden är att "det inte finns någon efterfrågan". Gruff. Det finns tydligen redan p-stavar för killar som fungerar. Men fortfarande ingen efterfrågan. För det är förstås kvinnor som ska ta ansvar för männens orgasm och dessutom få en massa biverkningar på köpet...

Det hela får mig att tänka på ett stycke i Egalias Döttrar, som beskriver ett tvärtomsamhälle där kvinnorna beter sig som män och män beter sig som kvinnor:

"Det var så många sidor av mansförtrycket som de först så småningom blev på det klara med. Ibland kände de sig alldeles fåniga när de kom på saker som de bara accepterat utan att ifrågasätta. Plötsligt insåg de det orimliga i att män å ena sidan skulle ta p-piller, och å andra sidan nästan aldrig blev tillfredställda. Män tog p-piller och fick biverkningar men ingen orgasm, män utförde de hårdaste och tråkigaste arbetena i samhället och i familjen, utan att uppnå den lycka och harmoni som förespeglades när de var unga. - Kanske vi borde försöka med varandra istället, sa Petronius".

Vi vill göra väsen av oss - inte vara väsen

Visomaldrigsasexist.net är en fantastisk blogg. Nu har de gjort ett fantastiskt inlägg om idealbilden av kvinnor som "väsen", där de bland annat problematiserar Amelie från Montmartre ur ett feministiskt perspektiv (vilket jag tycker är viktigt. Även om filmen på intet sätt är genomdålig ur ett feministiskt perspektiv, för Amelie är faktiskt jävligt konstig, vilket inte är så "kvinnligt". Däremot finns det andra saker som bör kritiseras och problematiseras). En uppföljning till inlägget finns här. Heja Hanna och Frida! Och Bu till den heterosexuella matrisen som säger att kvinnor som beter sig som väsen är mest attraktiva!

PS Jag kommer att börja som regelbunden krönikör på tidningen ETC inom kort. Det tycker jag känns alldeles fantastiskt! För att jag älskar att skriva och för att ETC är en av Sveriges bästa tidningar, känns inte helt fel att skriva för samma tidning som Maria-Pia Boëthius och Johan Ehrenberg.

Feminismen tappar ofta stinget när den ska säljas till mainstream

När Riot Grrrl blev mainstream kallades det för Girl Power. Istället för Bikini Kill fick vi Spice Girls. Inte särskilt revolutionärt eller samhällsomstörtande. Ani Difranco sa "Girl Power was a way to make riot grrrl fuckable for heterosexual men", någon annan sa "With Riot Grrrl it is the power of ideas and creativity, with girl power it is the power of the short skirt". Däremot är jag faktiskt övertygad om att det finns tjejer (och killar) som via girl power-grejen, fick upp ögonen för feminismen. Det är möjligt att det öppnade dörren till feministisk litteraturläsande eller riot grrrl-musik m.m. Så det var definitivt inte enbart negativt.

Sex and the city var på många sätt en fin serie som hyllade att kvinnor satsade på sig själva, sina egna karriärer och levde singelliv efter 30. Det var även en vacker hyllning till kvinnors vänskap. Däremot var den fortfarande ganska heteronormativ (även om den är bättre än många andra serier. Samanthas lesbiska äventyr hade kunnat hanteras mycket bättre, till exempel hade de kunnat låta karaktären definiera sig som bi därefter, men tyvärr blev det inte så) och framförallt fokuserade den väldigt mycket på utseende och mode. Serien fastställer att en av kvinnans viktigaste uppgifter i livet är att vara snygg. Mycket vikt lades också vid att prata om männen i deras liv. Även om det inte alltid handlade om seriösa relationer, så var männen ständigt närvarande i serien.

På itunes just nu är de två mest nedladdade låtarna Beyonces "If I were a boy" och Britney Spears "Womanizer", både touchar på feministiska ämnen. I texterna är båda tämligen bra. Beyonces video är ganska bra också, men Britney Spears innehåller det gamla vanliga nakenheten och åmandet. Det tråkiga är att när feministiska idéer möter mainstream så känns det som om det alltid måste anpassas till kapitalismen och kapitalismen vill förstås bibehålla utseendefixeringen, för den får människor att konsumera. Jag skulle kunna skriva väldigt långt om det här ämnet, men jag stoppar här för den här gången.

PS Det finns exempel på feminism som tagit sig fram i mainstream, utan att vara urvattnad: Filmen Thelma & Louise, boken "Biterfittan", Tori Amos och delar av Alanis Morissettes "Jagged Little Pill" är ett par exempel. Även Holes album "Live Through This" fick någorlunda stort mainstream-genomslag och den är knappast urvattnad. Däremot vill jag se fler feministiska verk i mainstream som tydligt ifrågasätter heteronormativiteten.

Vad är individens eget val?

Elin är åtta år och det yngsta barnet av tre, i en familj som bor någonstans i Sverige. Hennes två äldre bröder och pappan har alla ett stort intresse för fotboll. I yngre dar var pappan en lovande fotbollsspelare som spelade fotboll på hög nivå. Familjen flyttade till den stad där de nu bor så att pappan skulle kunna spela fotboll i det lag han önskade. Familjen beundrade sin duktiga pappa och pojkarna började tidigt att själva spela fotboll. Man kan säga att hela familjens fritid ägnades åt fotbollsträningar, fotbollscuper och matcher. Mamman skjutsade och hämtade - sin man och sina båda pojkar. Då de bodde en bit från fotbollsarenorna och hon både behövde skjutsa och hämta "sina pojkar" tänkte mamman allt oftare att det var lika bra att hon stannade och tittade på träningen eller matchen. Det blev många matcher och många träningar. Förresten behövde ju föreningarna någon som sålde godis och läsk och annat för att få in pengar till verksamheten så hon tänkte att - eftersom jag ändå är här så kan jag väl skriva upp mig på några pass. Det blev många arbetspass.

Elin då, kanske någon undrar? Ja, hon fick följa med. Hon var ju för liten för att vara ensam hemma. Hon följde med på träningar och matcher. Hon stod i kiosken med sin mamma oc lärde sig räkna pengar och sälja godis och läsk. on lärde sig fotbollspelets regler och blev riktigt duktig p att heja på sina båda bröder och sin pappa. Familjen var tillsammans, de hade ett gemensamt intresse - sade man. Men någonstans i huvudet på mamman, började en tanke mala och det var att hennes dotter inte fick möjlighet att utveckla egna intressen. Så en dag presenterade mamman en idé, nämligen att Elin skulle få göra precis vad hon ville nästkommande lördag. Hela familjen skulle då göra det som hon önskade så att det blev någon slags rättvisa. Elin behövde vara en kort stunds betänketid och sedan sade hon leende "jag vill att vi tittar på fotboll".

- Helene Thomsson ur boken "Kvinnor, makt och förändring".

Det här förklarar väldigt mycket kring varför kvinnor ibland själva kan försvara patriarkala strukturer eller gå med på att vara underordnade i ett förhållande eller ha som norm för sex att killen ska få komma men inte tjejen osv. En individs anspråksnivå det vill säga de behov personen upplever sig ha, hänger ofta ihop med de alternativ man lärt sig att man har att välja på. Detta gäller alla samhällsområden och kopplas väldigt starkt till var man befinner sig i samhällshierarkin.

Det gäller att se strukturer, både i det offentliga och i privatlivet, först då kan vi bli fria på riktigt!

Dagens fakta

"Varje år dör fler kvinnor av mäns våld i hemmet än antalet människor som dör i väpnade konflikter."

Hämtad från Gudrun Schymans fantastiska artikel "Jämställdhet gör världen rik".

Ytterligare en bra artikel som jag vill tipsa om är den här, som kritiserar det likriktade och tråkiga debattklimatet som råder i svensk politik just nu. Kontroversiella åsikter ges inte plats, för då blir en lynchad av medierna... Suck... Vi måste göra något åt detta och faktiskt våga sticka ut hakan allihopa.

Jag uppmanar alla som läser det här att skriva en kontroversiell åsikt de har, som inte är "politiskt rumsren". Jag väljer att skriva om att jag vill avskaffa hela köttproduktionen, eftersom djur är levande varelser med rätt att leva. Biologisk mångfald och öppna landskap i all ära, men man behöver faktiskt inte döda djuren för att de ska få gå och beta.

J

Kavajnormen är patriarkal

Det finns en väldigt stark och påtaglig klädnorm för de som vill uppnå respektabilitet och makt. Kavajen. Kavajen inger en känsla av pondus och förtroende och kraftfullhet. Manlig sådan. Och jag tycker faktiskt att ett ifrågasättande av kavajnormen är en viktig feministisk fråga. Någonstans är det starkt kopplat till den traditionella manliga "peka med hela handen"-ledarstilen. Det går inte heller att blunda för att kavajen är en tydlig klassmarkör.

Jag vill avskaffa kavajnormen inom politiken och andra maktpositioner. Det är totalt jävla skitlöjligt att en person i kavaj ges mycket mer respekt och lyssnas mycket mer på än en person med lusekofta. Inom Miljöpartiet diskuteras den här frågan ofta, och många verkar tycka att det är viktigt att bära kavajen så att en "tas på allvar". Grejen är den att ens systemkritik bör gå längre än så. Visst finns det en viss poäng med att försöka ha ena benet innanför systemet och andra benet utanför, för att maximera sina påverkansmöjligheter, MEN om en anpassar sig helt efter systemet så tror jag att risken är stor att en blir en del av systemet. Och detta gäller förstås inte bara kläder... Vi måste våga kritisera de patriarkala och likriktade normerna som finns bland de med maktpositioner. Detta har femme-rörelsen varit väldigt bra på, att vara kompromisslös och försöka vara en del av förändringen som de vill skapa. Maktpositioner ska inte kopplas till maskulina attribut och så länge det gör det är vi kvar i den förlegade bilden av att ett traditionellt manligt sätt att klä och röra sig är förtroendeingivande, aktivt, handlingskraftigt, starkt osv, medan den traditionella feminitet är passivt, irrationellt och svagt.

Fy fan för Vattenfalls greenwashing

Urgh vad förbannad jag blir på Vattenfall! Företaget bygger ut kolkraftverk i Tyskland och Polen. Vattenfalls utsläpp av koldioxid var 90 miljoner ton år 2006, nästan 1,5 gånger hela Sveriges utsläpp, och 10 miljoner ton större än året innan. Samma år investerade man många miljarder kronor i utbyggnad av fossila energikällor i Tyskland, men inte en enda krona i förnybar energi. Just nu bygger man två nya kolkraftverk I Tyskland och planerar ett tredje.

Samtidigt har de startat en ny reklamkampanj som heter "Konsumenternas kampanj mot klimatförändring". Bland kraven som ställs är att koldioxidhalten i atmosfären måste stabiliseras vid 450 till 550 miljondelar. Kravet är mycket lägre än det krav som EU redan har antagit och långt under de krav som många forskare hävdar idag, 350-450 miljondelar. 550 miljondelar anses med stor säkerhet leda till att temperaturen höjs med över två grader och resultera i en utbredd klimatkatastrof på jorden.

Och de lurar konsumenter att skriva under en namninsamling genom reklamfilmer som den här:



Vattenfall får utan konkurrens veckans fuck you.

Måste en vara HBT-person för att vara jämställd?

Svaret är förstås egentligen nej, men den här listan får mig att undra. Jag är van vid att musiktidningars listor består av max 10 kvinnor. Men den här listan, The 100 greatest gay albums of all time, består av ungefär lika många kvinnor som män. Heja HBT-världen!

Visste ni att James Dean var bög?

Jag har redan berättat om Lindsay Lohans och Greta Garbos (Marlene Dietrich m.fl.) lesbiska romanser. Nu berättar jag om James Dean. Här kan en läsa om att han tydligen var bög, eller åtminstone bisexuell. Det är himla kul att en sådan ikon för maskulinitet var gay!!! Och om det här är en nyhet för er, så kom ihåg att det var här som ni läste om det först =).

Hur tänker JÄMO?

Ibland undrar jag hur fan JÄMO tänker? Retoriken i den här artikeln gör mig upprörd.

PS Jag gick precis ner och ringde på hos grannen. Jag var lugn och saklig och fick reda på att de höll på och renoverade. Det skulle bli klart om en vecka. Så jag sa att det var inga problem. Och nu känns det myyycket bättre. Se, det är aldrig bra att vara konflikträdd. Det är alltid bättre att vara rak. Och första gången en tar upp något med någon är det viktigt att vara lugn och förstående, för de kan inte veta att de gjort något fel förrän någon sagt något. Jag hade en gång en granne som var grinig som fan och dessutom motsatsen till allt det här som jag radat upp.

Vad som är tröttsamt...

De senaste kanske två veckorna har jag gått runt och varit irriterad på mansnormen. Ni vet hur om någon listar deras 10 favoritalbum och alla är gjorda av män, så reagerar ingen. Men om jag berättar om mina 10 favoritalbum, så reagerar alla på att jag bara listar kvinnor. Samma sak gäller att min klubb "Don't be quiet, start a riot" nästan enbart kommer att spela kvinnliga artister (vi tänker dock inte säga något om det). De flesta klubbar spelar ju nästan bara män, och inte fan säger de "vi spelar nästan bara manliga artister". Och Alanis Morissettes klassiska album Jagged Little Pill sägs vara ett album som "talar till många unga tjejer". Det är inte så ofta det sägs så om klassiska album som görs av manliga artister. Nej, då sägs det att artisten har gjort ett album som "talar till den unga generationen", "the voice of a generation". Om kvinnor har tur kan de bli "the voice of a generation of women". För män som är artister är artister, medan kvinnor som är artister är kvinnliga artister. Jag har för mig att jag berättat i ett tidigare inlägg att jag stör mig mer på heteronormen än på homofobin, för homofobin är så synlig och lätt att ta avstånd ifrån, medan heteronormen liksom bara finns där. Samma sak gäller mansnormen. Jag stör mig mer på den än jag stör mig på uttalad sexism, för det är lätt att bara skälla ut ett manssvin som tafsar tjejer i rumpan. Det är svårare att ta itu med alla dessa människor som verkar tycka att samhället består till 90 procent av män och till 10 procent av kvinnor.

Också irriterande är att min granne på våningen under verkar gilla att snickra. Jag har inget emot hög musik, men en slipmaskin är inte särskilt het. I vanliga fall hade jag förstås klagat, men eftersom jag själv gillar att spela hög musik och sjunga med så inser jag att min förhandlingsposition är rätt usel. Annars hade det varit enkelt att bara gå ner dit och ringa på.

Ny dikt: The witches are the real Jesus

Inspirerad av Tori Amos och hennes låtar "God" och "Muhammed my friend", bestämde jag mig för att göra en resa in i patriarkatet och dess historia. Jag ville ge röst åt häxorna som brändes på bål och synliggöra kristendomens och övriga samhällets patriarkala historia och samtid.

Det här blev resultatet, ni får gärna läsa.

"Muhammed my friend, it's time we told the world, we both know it was a girl, back in Bethlehem"

- Tori Amos

Varför jag definierar mig som flata

I queera tider som våra börjar vi uppluckra de kategoriska uppdelningarna i "män" och "kvinnor". Jag må vara en kille som attraheras av andra killar, men till mitt genus så är jag i allra högsta grad flata. Förmodligen lite mer femme än butch, eftersom jag är tämligen feminin. Däremot är jag absolut inte den som skriker när jag börjar trampa genom lera. Snarare tvärtom.

Om ni tillåter mig att göra dra alla över en kant ska jag berätta lite om varför jag känner mig mycket mer hemma i flatkulturen än i bögkulturen (särskilt hemma känner jag mig ju inte i heteronormativiteten). Flatkulturen är väldigt politisk och tar strid mot patriarkatet och mot heteronormen. Bögkulturen går i allmänhet ut på att festa och då marknadskrafterna har sett värdet av "De rosa pengarna" så står även konsumtion högt i kurs. Flator vänder sig emot utseendefixering och konsumtionshets (när jag gick i femme-tåget på Pride ropade vi "Rosa pengar är inget att ha. Upp till kamp mot stat och kapital. Ingen människa är illegal). Bögkulturen kan ofta vara väldigt utseendefixerad. I flatkulturen lyssnar folk främst på Riot Grrrl-musik och electro-artister som Peaches, Chicks on Speed, Lesbians on Ecstacy och Le Tigre. Bögar lyssnar främst på Schlager och Madonna (Jag har i och försig respekt för Madonna, men hon är ingen artist jag brukar lyssna på). Flator dricker öl. Bögar dricker cider. Flator gillar festival. Bögar tycker att det är för skabbigt. Både femme och butchflator vågar oftast stå på sig, utan att att vara överkörande på det där traditionellt manliga sättet. De har inget intresse av att göra sig till för killarna.

Killar (om vi ska räkna efter biologiskt kön) som umgås mycket med flator brukar vara de vettigaste killarna. De brukar oftast ha ett starkt feministiskt engagemang och en insikt i vad feminism verkligen går ut på (för flator låter inte killar komma undan med några manssviniga tendenser).

Jag rekommenderar alla människor att umgås mer med flator. Flator är helt enkelt fantastiska och ofta politiskt aktiva. De flesta av mina närmaste vänner är flator. Varför finns det ingen motsvarande ord för faghag när det kommer till flator? Hurrah för flatorna!

(och ja det här inlägget var generaliserande, sorry about that. Det är inte bara flator som är bra människor, utan det finns underbara människor av alla kön och sexuella läggningar. Det är bara det att det är vanligast att flator är underbara och minst vanligt att heterokillar är underbara, hehe)

Män, miljö och feminism - Global rättvisa, grabbar och feminism

En man står för i snitt tre gånger så mycket växthusgasutsläpp som kvinnor. Män äter mest kött (står för 18 procent av växthusgasutsläppen) och kör mest bil. Den traditionella mansrollen glorifierar en stadsjeep och en saftig biff till middag. Kvinnor använder kollektivtrafiken i mycket högre utsträckning.

Det är alltså tydligt att en förändring av mansrollen går hand i hand med en klimathållbar omställning av samhället. Klimatfrågan är bland annat en feministisk fråga.

Samma sak gäller global rättvisa. Det talas ofta om att 20 procent av världsbefolkningen lever i Nord och att den här delen av världsbefolkningen förbrukar 80 procent av resurserna. Det talas inte lika ofta om att 49 procent av befolkningen (männen), äger 99 procent av jordens samlade tillgångar, samtidigt som 51 procent av befolkningen (kvinnorna) utför två-tredjedelar av allt arbete i världen.

Det är då det blir tydligt att den feministiska dimensionen är en nödvändig dimension i debatten om global rättvisa. Kanske till och med den viktigaste dimensionen.

Det är då man fattar att den feministiska ideologin faktiskt är minst lika heltäckande som socialismen eller liberalismen. Det handlar bara om en annan utgångspunkt som är minst lika viktig som klass, nämligen könsmaktordningen.

Jag har pratat med Martha Wainwright! =)

Igår var jag på konsert med Martha Wainwright i Malmö. På väg hem från skolan råkade jag gå förbi stället där hon skulle spela. Hon soundcheckade och jag stack in mitt huvud och sa "Hi", hon sa "Hi" tillbaka och så sprang jag iväg med ett stort leende på läpparna. Sedan gick hon förbi mig när hon skulle upp på scénen och jag tog tag i hennes axel och sa "You are sooo great" och hon sa "thank you". Inte så imponerande egentligen, men det var stort för mig, för hennes första skiva har betytt så jävla mycket för mig. Marthas konsert var fantastisk. Hon körde låten Ball and Chain:

"Yeah her tits were higher than mine
And a waist that is sugar fine
Sure she can read and write too
And she's getting a degree in fucking you
Sexual psychology it's easier than philosophy
It's easier than chemistry
Oh where is my chemistry?"

Och framförallt körde hon låten Bloody Motherfucking Asshole, som seriöst är en av de bästa låtarna som skrivits någonsin, alla kategorier:

I wish I wish I was born a man
So I could learn how to stand
Up for myself
Like those guys with guitars
I've been watching in bars
Who've been stampin their feet
to a different beat, to a different beeeeat
To a different beat
I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm alright for you
When all I wanted was to be good
To everything in truth, to do everything in truth
You bloody motherfucking asshole
Oh you bloody motherfucking asshole x4
Oh you bloody...
I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm alright for you
For you whoever you are, for you whoever you are, for you whoever you are

Är heterokillar egentligen homosexuella?

I samtal med heterokillar kan du vara säker på att i nio fall av tio kommer de ha ett beteende som ibland får dig att tro att de måste vara bögar. Om de pratar om sina förebilder så lyfter de i stort sett bara fram män. Tittar du på deras skivsamling så har de nästan bara manliga artister. Namedroppar de sina favoritkonstnärer, favoritregissörer/filmer och favoritförfattare, kan du vara säker på att du kommer att tro att de i nästa ögonblick kommer utbrista i sång "IT'S RAINING MEN, HALLELUJAH, IT'S RAINING MEN, AMEN". Anställer de folk till högre poster så väljer de män.

MEN när det vankas sex DÅ och först DÅ lyfter de bara fram kvinnor. Gärna "kvinnliga" kvinnor, som är konventionellt snygga enligt heteronormen.

Det här är något som gör mig väldigt förbannad. Det är ju jag som är bög!!!! Hade jag bara lyft fram killar så hade jag åtminstone varit konsekvent (även om det fortfarande hade varit dåligt)!

Sedan inser jag att deras val har inget med sexuell läggning att göra. Det har med sexism att göra. De lyfter fram främst män i alla sammanhang förutom när det kopplas till sex och utseende. Och många av dessa killar har dessutom mage att kalla sig själva för feminister! Det är de faktiskt inte förrän de ändrar beteende och jobbar för att lyfta fram kvinnor lika mycket som män. Det är lite det som är definitionen av feminism (inte att komma med undanflykter som "men samhället är ju inte jämställd så därför är inte jag heller det"... DUH! Det är såna som du som gör att det inte kommer att bli det på ett bra tag). Så det så! Och de killar som känner sig träffade, snälla ändra på ert beteende (samma sak gäller de kvinnor som är lurade av könsmaktordningen och också bara lyfter fram killar).

Liv Strömquist exemplifierade det här väldigt bra i en serie i boken hundra procent fett. Jag kan redogöra för det här:

Feministen: Det är inte konstigt att så få tjejer spelar i band... Rockmusiken är verkligen ett gubbvälde! Hur ofta lyssnar du till exempel på kvinnliga artister? En gång om året? Näringslivets toppskikt är fan mer jämställd än din skivsamling!
Killen med gitarr: Du överdriver! (killar med gitarrer brukar för övrigt inte vara särskilt mer jämställda än killar i övriga samhället, snarare tvärtom. Det är min empiriska erfarenhet)
Feministen: Rockmusiken är verkligen en patriarkal institution. Män som dyrkar andra män, citerar deras texter och höjer upp dem i skyn som gudar.
Killen med gitarr: Så är det inte alls!
Feministen: Herregud, till och med Kurt Cobain sa att rockvärlden är homosexuell
Killen med gitarr: VAAAA?!?! Har KURT COBAIN sagt det?!?! Fan vilken cool analys!!!!
Feministen: I rest my case

Det är därför som jag kommer att starta en feministisk klubb till våren på Smålands nation här i Lund. För att det är tröttsamt, sexistiskt och ensidigt att bara män ska lyftas fram i musiken. Att visa vilka grymma kvinnliga artister som finns är en viktig form av feministisk empowernment. Eftersom jag är vulgär, och vill ha en ursäkt att ta in Tori Amos (varför påstås det att hennes album ger uttryck för det som kvinnor som växte upp på 90-talet kände, man säger aldrig samma sak om Bob Dylan, eller Neil Young. Eller i Sverige Håkan Hellström. Nej, då är det "The voice of a generation", som gäller. För männen är ju norm för MÄNniska) i det hela, vill jag påstå att feministisk musik är ett sätt att säga "Fuck you" och "Eat my pussy" till patriarkatet:

Not Bad For A Girl

DVD:n "Not Bad For A Girl" är numera till salu! Yesss! En underbar dokumentär om hur det är att vara kvinna i den mansdominerade rockvärlden. En underbar dokumentär om den stärkande feministiska kraften som rockmusik kan vara. En underbar dokumentär om motståndet mot sexismen. Framförallt gillar jag Courtneys inlägg om groupie-kulturen. Varför ska kvinnor eftersträva att ha killen i bandet, när de själva kan vara killen i bandet? Varför ska män i rockband vara dessa sexsymboler som unga tjejer ska se upp till och dyrka? Det patriarkala elementet i groupie-kulturen är väldigt tydlig. Det är därför som jag aldrig kommer att bli Patrick Wolfs groupie även om jag tycker att han är skiiitsnygg.

Men "Not Bad For A Girl" är en utmärkt julklapp. Jag lutar dock åt att skaffa mig den redan innan jul. Kan inte hålla mig så länge.

Dessutom kan man köpa en t-shirt där det står "I was told to shut up a lot" - Kat Bjelland (Words like violence, break the silence... Don't you understand, oh my little girl). Kat är Courtney Loves gamla bästis, men de har bråkat en massa genom åren. Det brukar ofta bli så när två personer som är väldigt lika och har väldigt starka personligheter möts. Det verkar dock som om de kanske är vänner igen, eftersom de är myspace-vänner... (jag vet, det är inte sunt att ha koll på sånt. Men Couuuuurtney och KAAAAAAT, aaaah. OKEJ, jag skulle kanske kunna bli DERAS groupies. KANSKE. Jag har trots allt kysst Björks 21-åriga son och var lycklig i flera dagar efteråt för att jag kysst någon som varit i Björks mage i 9 månader. Jävla Groupie-Alexander.).

Sara Hansson - En till underbar feministisk serietecknare

Nu när jag är lite mindre arg och förbannad över Depeche Modes låt, som oavsett om den är menad som ett skämt eller inte, är smaklös beyond belief, så vill jag passa på att hypa ytterligare en underbar feministisk serietecknare. Sara Hansson. Det verkar dessutom som även hon är från Malmö. Det är det jag säger, Malmö is the place to be:

Depeche mode basically wrote a song about rape and basically there's not a part of me that thinks that is okay or funny

Their joke
Is not my joke:

We're the horniest boys
With the corniest ploys
Who take the easiest girls
To our sleaziest worlds

With our lecherous plans
In our treacherous hands
You'd be wasting your time
Saying no, it's a crime

All that we live for you'll regret
All you remember we'll forget

We are the dead of night
We're in the zombie room
We're twilight's parasites
With self-inflicted wounds

We are the dead of night
We're in the zombie room
Heavenly oversights
Eating from silver spoons

With our decadent minds
And our innocent lines
You'll be playing our games
With your bodies in flames

When delirious fun
Has seriously begun
You'll be down on your knees
You'll be begging us please

All we're demanding you'll supply
All we're accused of we'll deny

(Linoleum floor, linoleum floor, your lyrics are dumb like a linoleum floor, I'll walk on it, I'll walk all over you)

Baby I don't hate men, just all the things most of them do, baby I don't hate men, maybe I just hate you

Ibland är jag på ett visst humör som gör att jag uppfyller alla stereotyper för den arga feministen. Jag har liksom inte särskilt mycket överseende med killar som beter sig illa. Ibland är det överseendet lika med noll. Den här veckan har jag varit extra arg. Och det känns som om jag vill vara som Tori Amos på den där konserten där några män i främre raden sa något sexistiskt och hon visade dem fingret, stirrade argt och väste EAT MY PUSSY (detta har i och försig tydligen hänt på flera av hennes konserter). Och det är inte direkt så att jag heller brukar vara den som drar mig för att skälla ut killar som beter sig illa. Men den här veckan har jag faktiskt bara skällt på en. Möjligen två. Men jag har varit aggro på Arvikafestivalens forum (någon hade startat en tråd om fler kvinnliga artister och jag var tvungen att lägga mig i, även om jag brukar hålla mig borta från debatter på internetforum), med användarnamnet Alexa. Bara så att jag kunde skriva "Eat my pussy", utan att att någon påpekade att jag inte har en pussy:

Så här skrev Zalnt: "Boka jämnställt" haha. Vill de kvinnliga artisterna synas får de väl göra nått bra för en gångs skull.
Vad finns det för nått bra kvinnligt egentligen? Leila K är alltid Leila K, Imogen Heap och Björk är det enda övriga i den här tråden som är lyssningsbart, resten är antingen radiosmörja eller bara dåligt."

Så här skrev pimpf: "kvinnliga artister gör inte lika bra musik, nej. sen finns det ju band med kvinnliga sångare som är jättebra!
men annars är det inget att ha."

Så här skrev jag: Zalnt och Pimpf: If you're going to say that sexist shit than you can get on your knees and eat my pussy and suck my clit...

Nåväl. Förstås inte det mest konstruktiva jag skrivit i mitt liv, men jag blir bara så trött på dess människor (främst män, men även kvinnor), som hela tiden ska påstå att män är bättre än kvinnor, och det gäller inte bara musikvärlden, utan kulturvärlden och hela världen i stort. Fattar ni inte att vi lever i ett samhälle där det som män gör uppvärderas och det som kvinnor gör nedvärderas? Det är just därför som samhället är ojämställt på i stort sett ALLA plan och faktiskt hela 99 procent av cheferna i bolagsstyrelser är män (286 av 291).

Någonstans får vi ta vårt ansvar och försöka ändra på detta och MUSIK är en viktig källa till empowernment, fram för fler coola kvinnliga förebilder. Kan inte vi komma överrens om att det faktiskt är viktigt att jobba med jämställdhet på alla plan? Inom musikindustrin handlar det om skivbolag, konsertarrangörer, klubbarrangörer, musikkonsumenter, festivalarrangörer m.fl. Att ha ett jämställdhetsperspektiv är inte för mycket begärt, det är faktiskt till och med lag på att företag med fler än 10 anställda ska ha jämställdhetsplaner. Borde inte festivaler också försöka ha det (är inte lag på det, men däremot kan jag ju tycka att jämställdhet borde vara en självklarhet)? Här nedan kommer lite tips på bra kvinnliga artister som Arvika skulle kunna försöka boka:

Tori Amos, Säkert/Hello Saferide, Tracy Chapman, The Slits, Regina Spektor, Peaches, Queen Latifah, Marianne Faithfull, PJ Harvey, Patti Smith, Missy Elliott, Juliette and the licks, Martha Wainwright, Lunachicks, Leila K, Lilly Allen, Kelis, Joan Jett, Marit Bergman, The Gossip, CSS, Fiona Apple, Tegan and Sara, Courtney Love, Ani Difranco, Alanis Morissette, Björk, Cocorosie, Chicks on speed och Amy Winehouse.

Bland de mindre banden: Vicious Irene, Beauty and the beat, Kraa, Tikkle Me m.fl.

Bara några förslag.

Schnitzelfrits skrev: Fy vilken feminist-bullshit! Det här är bara löjligt. Kön har ingenting med musik att göra. Väx upp!

Jag skrev: Ja, visst är det tjafsigt och löjligt med jämställdhet. Visst är det vi som vill ha jämställdhet som är omogna och borde växa upp. Gnälliga är vi också.

Varför kan vi inte bara lugna ner oss och acceptera att män som grupp har mer makt? Det vore ju mycket mindre besvärligt då. Förtryck är ju trots allt inte särskilt jobbigt. Och det är ju naturligt att festivaler bokar 9 av 10 män. Så har det ju varit i alla tider. Precis som krig, det har ju funnits i alla tider och det är jättebra.

Skärp dig liksom...

Arvika har bokat Depeche Mode - Jag är rädd att depeche är sexistiska, jag är glad att jag är stämningsdödare ;-)

Som feminist känns det ibland som om man blir en sån stämningsdödare... På skolor, gator och torg, bloggar, tidningar och klubbar pratar folk idag glädjefullt om att Arvikafestivalen har bokat Depeche Mode. Hade det varit för ett par månader sedan hade jag ryckt på axlarna och tänkt: Jaja, de är inte direkt mina favoriter, men det blir säkert en rolig konsert, förmodligen bokar även Roskilde dem, så jag kanske ser dem då...

Men nu är det så att Tori Amos har gjort en helt fantastisk skiva som heter "Strange Little Girls", där hon omtolkar låtar av manliga artister så att kvinnors perspektiv kommer fram. Jag älskar Tori Amos, och hennes version av Depeche Modes "Enjoy the silence" öppnade mina ögon för hur dryg och sexistisk den är. Hon får mig att mer eller mindre bli rädd för Depeche Mode. Jag menar låtens budskap är mer eller mindre "håll käften flicka lilla" eller "tig kvinna".

Words like violence
Break the silence
Come crashing in
Into my little world
Painful to me
Pierce right through me
Can't you understand
Oh my little girl

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm

Så jag hoppar nog deras konsert. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att de bokar Tori Amos. Hon är fenomenalfantastisk. Och jag hoppas också att de bokar många kvinnliga artister, det brukar festivalerna vara dåliga på.

Det här är det bästa!

Jag kan inte riktigt beskriva hur glad jag blir av att det här rättvisekämpande-gänget finns. Det här är det bästa som jag läst på länge. De bär rosa för att det är livets färg. Gulabi Gang ÄR mina idoler! Nobody messes with our sisterhood!

Like oh my god, Obama 4 president!!!!

Ja, nu är det så att Barack Obamas ledning i de tre senaste opinionsmätningarna uppgår till 7 procent och han har en liten ledning i både Florida och Ohio.

Allt är tack vare finanskrisen, som folk kopplar till George Bush, som folk kopplar till John McCain. Grejen är den att finanskrisen inte beror på några av de här gubbarna, utan på världskapitalismen. Problemet är att varken Bush, McCain eller Obama är särskilt kritiska till dagens ekonomiska system. Men jag tror faktiskt att Obama kan få till en viss ideologisk förskjutning i världen och därför är jag glad att han leder. Än gladare hade jag förstås varit om demokraternas kandidat hade hetat Hillary Clinton...

Men ett maktskifte är åtminstone på gång, efter 8 år av republikanskt styre.

Läs förresten gärna även Maria-Pia Boëthius artikel om Sarah Palin i ETC. I samma tidning står det också om att ESF anmäler DN till pressombudsmannen. BRA!

Och vi kan väl hoppas på att det blir ett maktskifte även i Sverige om två år.

Don't be quiet, start a riot!

Vad tycker ni om inläggets rubrik? Kanske startas det en klubb i Lund om ett par månader med det namnet...

Demonstrera för djuren på lördag!

På lördag, den 4:e oktober, firas Djurens dag runt om i världen! I Stockholm arrangeras en demonstration för att göra sexuella övergrepp mot djur olagliga. Samling är kl. 13 på Mariatorget. Alla ni som bor i Stockholm och dess omnejd borde se till att åka dit. Det är ju helt sjukt att tidelag inte är olagligt i Sverige!

För de av er som inte bor i närheten av Stockholm finns det mycket annat ni kan göra för djuren. Skriva insändare, börja aktivera er i Djurens rätt eller djurrättsalliansen (för Göteborg finns Göteborgs Djurrättsaktivister), bli vegetarianer eller än hellre veganer (om ni inte redan är det... Vi har inte rätt att döda våra medvarelser bara för våra egna smaklökars skull. Det hade varit annorlunda om vi behövde kött för att överleva, men så är inte fallet. Jag tycker att vi får göra vad fan vi vill, så länge vi inte skadar andra, vilket vi gör när vi konsumerar kött), bli djurfadder (månadsgivare) och bli medlem i djurens rätt, delta i kampanjer och skriv under namninsamlingar för djurs rättigheter.

Or why not do all of the above?

Jag skrev en liten dikt om djurrätt för inte allt för längesedan, länken finns här. Och sist men inte minst, ta ställning för djurrätt framför djurskydd. Djur borde ha rättigheter, inte bara skydd.

Guerrilla Girls!

Guerrilla Girls är en av de mest fantastiska feministiska aktivistgrupperna jag känner till, och en viktig föregångare till riot grrrl-rörelsen. Gruppen består främst av kulturskapande kvinnor, som sätter på sig gorillamasker. Aktivisterna är anonyma och döper sig till namn av olika kvinnliga konstnärer (Frida Kahlo, Gertrude Stein, Tina Modotti, Georgia O'keefe m.fl.), och gör en massa häftiga aktioner. Fokus ligger på att lyfta fram fler kvinnor inom den mansdominerade kulturvärlden (det är viktigt för att vita heterosexuella män inte ska få monopol på berättelsen om våra känsloliv!), men de har även gjort ett flertal häftiga affischer om våldtäkt, mäns våld mot kvinnor och abort. För att kolla in deras olika kampanjer, klicka här. Annars klistrar jag in en del godbitar här: