Vissa dagar vaknar jag upp och känner mig så argargarg på hur vår värld ser ut. Jag vaknar upp och känner mig som om det finns inget jag hellre vill än se en revolution som ändrar på allt. Jag vaknar upp och sätter på Bikini Kill på högsta volym och skriker med i textraden "I'm so sorry if I'm alienating some of you, your whole fucking culture alienates me". Jag går ut genom dörren och är skitförbannad. Jag tänker på alla machokillar, cornflake girls (Tori Amos-språket för starka kvinnor som trycker ned andra kvinnor), PK-vänsterheterokillar och mjuka estetkillar som säger sig vara feminister men som är smygsexistiska i sitt beteende, socialistmän som säger att klasskampen är den enda viktiga kampen, daddies girls som går patriarkatets ärenden, modebloggare och sist men verkligen inte minst våldtäktsmän som ses som "helt vanliga schyssta killar", som aldrig får stå till svars ordentligt för vad de gjort.
Återigen, "I'm so sorry if I'm alienating some of you, your whole fucking culture alienates me".
Jag tänker på manshyllarkulturen, med alla sexistiska filmer, alla manliga komiker, alla manliga artister och jag blir ännu argare. Jag kommer hem och jag sätter på Le Tigres låt "TheThe Empty" och förstår precis vad de sjunger om.
All that glitters is not gold
All that glitters is not gold
All that glitters is not gold
All that glitters is not gold
I went to your concert and I didn't feel anything (Bruce Springsteen, Gyllene Tider, Ulf Lundell, The Who, Bob Dylan, Timo Räisinen, Aerosmith, Eminem, Guns n'roses, 50 cent, NOFX, Limp Bizkit, Blink 182, vilket indiepojkband som helst)
I sat thru yr movie but I didn't see anything (James Bond, American Beauty, Den där Mary, Vad kvinnor vill ha, The Heartbreak Kid, Pearl Harbour, Disneyfilmer)
I went to yr comedy club and didn't laugh at all (Varan-tv, Nile City, David Letterman, Howard Stern, Adam Sandler, Jim Carey, Ben Stiller)
I went to yr movie and I didn't hear anything
I went to yr concert and there was nothing was going on
Sedan lyssnar jag på Le Tigres "Hot Topic":
Carol Rama and Eleanor Antin
Yoko Ono and Carolee Schneeman
You're getting old, that's what they'll say, but
Don't give a damn I'm listening anyway
Stop, don't you stop
I can't live if you stop
Don't you stop
Gretchen Phillips and Cibo Matto
Leslie Feinberg and Faith Ringgold
Mr. Lady, Laura Cottingham
Mab Segrest and The Butchies, man
Don't stop
So many roads and so much opinion
So much shit to give in, give in to
So many rules and so much opinion
So much bullshit but we won't give in
Tammy Rae Carland and Sleater-Kinney
Vivienne Dick and Lorraine O'Grady
Gayatri Spivak and Angela Davis
Laurie Weeks and Dorothy Allison
Stop, don't you stop
Please don't stop
We won't stop
Gertrude Stein, Marlon Riggs, Billie Jean King, Ut, DJ Cuttin Candy, David Wojnarowicz, Melissa York, Nina Simone, Ann Peebles, Tammy Hart, The Slits, Hanin Elias, Hazel Dickens, Cathy Sissler, Shirley Muldowney, Urvashi Vaid, Valie Export, Cathy Opie, James Baldwin, Diane Dimassa, Aretha Franklin, Joan Jett, Mia X, Krystal Wakem, Kara Walker, Justin Bond, Bridget Irish, Juliana Lueking, Cecilia Dougherty, Ariel Skrag, The Need, Vaginal Creme Davis, Alice Gerard, Billy Tipton, Julie Doucet, Yayoi Kusama, Eileen Myles
Jag blir sjukt inspirerad, förstår att det finns alternativ, att det finns människor som kämpar för något annat. En annan värld är möjlig. Jag somnar med den tryggheten och med övertygelsen att jag vill vara med och skapa något annat än det här heteronormativa, patriarkala. Jag känner mig så stolt över att vara en del av den queerfeministiska rörelsen.
söndagen den 31:e augusti 2008
lördagen den 30:e augusti 2008
Våldtagna HBT-killar
När jag såg det här blev jag oerhört glad. Äntligen en film som lyfter frågan om killar som våldtas av andra killar. Våldtäktsfrågan behöver diskuteras mer i allmänhet och detta gäller än mer frågan om våldtäkter inom HBT-världen. För våldtäkter inom HBT-världen diskuteras inte alls. Det skulle vara lätt att tro att det inte förekom alls. Det finns många fördomar om våldtäkter, att de brukar ske i mörka gränder i parker med en okänd psykiskt sjuk man som förövare, att våldtäktsmän ser ut på ett visst sätt, att en våldtäkt bara är en våldtäkt om en skriker och använder våld för att ta sig loss, och ytterligare en fördom är att en våldtäkt alltid rör en man som våldtar en kvinna (även om jag är medveten om att det är den absolut vanligaste formen av våldtäkt).
Enligt statistiken över anmälda våldtäkter är 100 procent av förövarna män och 99 procent av offren kvinnor (1 procent är alltså killar som våldtagits av andra killar). Men detta räknar förstås inte med det stora mörkertalet som finns. Det är tabu att berätta att en utsatts för en våldtäkt, men jag tror att för killar så är det än mer tabu.
Det är bland annat av den här anledningen som jag bestämt mig för att vara väldigt öppen med vad jag varit med om. Jag vill hjälpa andra att förstå att de inte är ensamma om vad de varit med om, att de har inget att skämmas för och att det finns hopp. På så sätt kan jag vända det hemska som hänt mig till något positivt. Vilket jag för övrigt äntligen börjar se även på fler sätt. Startskottet för det var egentligen när jag berättade om våldtäkten här i juni (även fast jag mådde väldigt dåligt över det veckan efter). Nu börjar jag förstå att jag håller på att bli starkare på grund av det jag varit med om. Jag inser att vi människor är starkare och klarar mycket mer än vad vi tror. Klarar jag detta så klarar jag väldigt mycket. Jag tar inte något för givet längre och därför känner jag lycka mycket kraftigare nu. Jag håller på att lära känna mig själv mycket bättre och har blivit tvungen att ta itu med problem jag hade även innan våldtäkten.
Våldtäkten har fått mig att förstå lidande mer och därmed känna mer solidaritet och medkänsla. Jag har förstått att kriser är komplexa saker som måste realiseras och bearbetas ordentligt innan en kan ta sig ur dem. Det finns ingen spikrak väg. Offerrollen kan vara nödvändig att inta för en stund för att kunna identifiera ett problem/förtryck och ta sig vidare. Att över huvud taget inse att en har varit offer för något hemskt är nödvändigt för en ska kunna ta steget från offer till överlevare. Det finns alltid ett ljus i tunneln.
Och till slut vill jag tacka David Färdman för filmen som han gjort.
Enligt statistiken över anmälda våldtäkter är 100 procent av förövarna män och 99 procent av offren kvinnor (1 procent är alltså killar som våldtagits av andra killar). Men detta räknar förstås inte med det stora mörkertalet som finns. Det är tabu att berätta att en utsatts för en våldtäkt, men jag tror att för killar så är det än mer tabu.
Det är bland annat av den här anledningen som jag bestämt mig för att vara väldigt öppen med vad jag varit med om. Jag vill hjälpa andra att förstå att de inte är ensamma om vad de varit med om, att de har inget att skämmas för och att det finns hopp. På så sätt kan jag vända det hemska som hänt mig till något positivt. Vilket jag för övrigt äntligen börjar se även på fler sätt. Startskottet för det var egentligen när jag berättade om våldtäkten här i juni (även fast jag mådde väldigt dåligt över det veckan efter). Nu börjar jag förstå att jag håller på att bli starkare på grund av det jag varit med om. Jag inser att vi människor är starkare och klarar mycket mer än vad vi tror. Klarar jag detta så klarar jag väldigt mycket. Jag tar inte något för givet längre och därför känner jag lycka mycket kraftigare nu. Jag håller på att lära känna mig själv mycket bättre och har blivit tvungen att ta itu med problem jag hade även innan våldtäkten.
Våldtäkten har fått mig att förstå lidande mer och därmed känna mer solidaritet och medkänsla. Jag har förstått att kriser är komplexa saker som måste realiseras och bearbetas ordentligt innan en kan ta sig ur dem. Det finns ingen spikrak väg. Offerrollen kan vara nödvändig att inta för en stund för att kunna identifiera ett problem/förtryck och ta sig vidare. Att över huvud taget inse att en har varit offer för något hemskt är nödvändigt för en ska kunna ta steget från offer till överlevare. Det finns alltid ett ljus i tunneln.
Och till slut vill jag tacka David Färdman för filmen som han gjort.
torsdagen den 28:e augusti 2008
Forskningsrön: Heterosexuella tjejer och homosexuella killar tänder på killar!
Det enda som den här studien berättar är att homokillar och heterotjejer tänder på killar. Det måste ju vara århundradets upptäckt! För mig är det obegripligt att sådan forskning kan få ekonomiskt stöd. Å andra sidan pågår forskning kring om homosexualitet är medfött eller inte, vilket jag tycker är helt irrelevant att veta. Den enda anledningen till att den forskningen kan anses vara relevant är att vårt samhälle tycker att heterosexualitet är bättre än homosexualitet...
Förresten så har Tori Amos gjort ett fantastiskt album som heter "Strange Little Girls", hon har gjort covers på manliga artisters låtar och omtolkat dem så att de får en kvinnas perspektiv. Helt fantastiskt. Ett feministiskt slag mot mansdominansen i musikindustrin, ett sätt att visa att det är ett problem att det i första hand är männens känsloberättelser och perspektiv som får utrymme i musikvärlden (och kulturvärlden i stort). Bäst är kanske låten "Real Men" som får mig att tänka på Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars vansinna artikel "Jämställdheten kväver oss: Ge oss tillbaka den riktiga mannen"
Förresten så har Tori Amos gjort ett fantastiskt album som heter "Strange Little Girls", hon har gjort covers på manliga artisters låtar och omtolkat dem så att de får en kvinnas perspektiv. Helt fantastiskt. Ett feministiskt slag mot mansdominansen i musikindustrin, ett sätt att visa att det är ett problem att det i första hand är männens känsloberättelser och perspektiv som får utrymme i musikvärlden (och kulturvärlden i stort). Bäst är kanske låten "Real Men" som får mig att tänka på Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars vansinna artikel "Jämställdheten kväver oss: Ge oss tillbaka den riktiga mannen"
onsdagen den 27:e augusti 2008
Alegría: Frida Kahlo - Flytt - Födelsedag - Festivaltankar - Feminism
För några veckor sedan läste jag klart Frida Kahlos biografi och fylldes av en fantastisk känsla av livsglädje. För det är det hon lämnat efter sig. Hennes liv fylldes av smärta och svårigheter, men hon höll huvudet ständigt över vattenytan och lyckades förvandla sin smärta till den mest fantastiska konsten mina ögon någonsin skådat. Hennes ständiga motto var "Alegría", vilket betyder glädje/glöd/livsglädje på spanska. Hon var känslosam, viljestark, envis, åsiktsfull, temperamentsfull, humoristisk, kreativ, spontan och sa alltid vad hon tyckte. Att hon döpte sin sista tavla till "Viva La Vida" är bara ett bevis för vem Frida Kahlo var, en människa som var fullständigt full av liv.
Jag tyckte länge att målet med livet är att må bra, men för ett halvår sedan kom jag fram till att målet snarare är att vara full av liv. Allting är inte vackert i vår värld, och att må bra hela tiden är att vara ignorant och blind. Följer vi våra känslor och är ärliga mot oss själva och vår omgivning går saker upp och ner som en berg och dalbana, men en berg och dalbana går faktiskt ständigtständigt framåt. En gång i tiden trodde jag att rastlöshet enbart var av ondo, det var harmonin och lugnet som var idealet. Numera tycker jag att det är vackert med en balans mellan dessa sinnesstämningar, ibland är rofylldhet underbart, men det är rastlösheten som driver en till att våga pröva nya saker, ta risker, och utvecklas. Det var rastlösheten som förde mig till Latinamerika och det är rastlösheten som får oss att inte hålla oss till samma gamla vanliga beprövade spår. Nyfikenhet och rastlöshet leder till nya upptäckter, nya vägar. Det är rastlösheten som får oss att växa, det är rastlösheten som gör våra liv spännande och innehållsrika.
Idag fyller jag 22. Idag flyttar jag också till Malmö för att börja plugga Genusvetenskapsprogrammet i Lund. Min nya lägenhet ska andas av det som påminner mig om livsglädje, kraft och kämpaglöd. Jag ska måla ord på väggarna, i rött. Ord som "Alegría", "Viva La Vida Viva La Revolution", "Riot Grrrl", "Ya Basta!", och "KroppHjärnaHjärta". På balkongen ska jag måla ett hjärta och skriva "The Triumph of a Heart that gives all."
Sedan vill jag även berätta två anekdoter. Den första är att jag packade ner alla mina bestick för två dagar sedan och därför har jag varit tvungen att äta med händerna de senaste 48 timmarna. Den andra är att de bytt datum för Hultsfred, så att det är veckan efter Roskilde. Alltså verkar det bli två veckors festivalande i rad för min del 2009. Hultsfred är dock inte min favoritfestival, eftersom kvoten manliga män är tämligen hög. Till exempel målar de kukbilder överallt. Jag och en vän funderade på att det kunde bero på att de hade för mycket testosteron. Jag frågade en machokille varför han inte målade en fitta istället. Hans svar var: ”Därför att en fitta är svårare att måla” och då sa jag ”Jaha, är det verkligen det? Jag som hade hoppats på att det var för att du var bög”, varpå han såg livrädd ut.
Humor är ofta ett klockrent feministiskt vapen.
Jag tyckte länge att målet med livet är att må bra, men för ett halvår sedan kom jag fram till att målet snarare är att vara full av liv. Allting är inte vackert i vår värld, och att må bra hela tiden är att vara ignorant och blind. Följer vi våra känslor och är ärliga mot oss själva och vår omgivning går saker upp och ner som en berg och dalbana, men en berg och dalbana går faktiskt ständigtständigt framåt. En gång i tiden trodde jag att rastlöshet enbart var av ondo, det var harmonin och lugnet som var idealet. Numera tycker jag att det är vackert med en balans mellan dessa sinnesstämningar, ibland är rofylldhet underbart, men det är rastlösheten som driver en till att våga pröva nya saker, ta risker, och utvecklas. Det var rastlösheten som förde mig till Latinamerika och det är rastlösheten som får oss att inte hålla oss till samma gamla vanliga beprövade spår. Nyfikenhet och rastlöshet leder till nya upptäckter, nya vägar. Det är rastlösheten som får oss att växa, det är rastlösheten som gör våra liv spännande och innehållsrika.
Idag fyller jag 22. Idag flyttar jag också till Malmö för att börja plugga Genusvetenskapsprogrammet i Lund. Min nya lägenhet ska andas av det som påminner mig om livsglädje, kraft och kämpaglöd. Jag ska måla ord på väggarna, i rött. Ord som "Alegría", "Viva La Vida Viva La Revolution", "Riot Grrrl", "Ya Basta!", och "KroppHjärnaHjärta". På balkongen ska jag måla ett hjärta och skriva "The Triumph of a Heart that gives all."
Sedan vill jag även berätta två anekdoter. Den första är att jag packade ner alla mina bestick för två dagar sedan och därför har jag varit tvungen att äta med händerna de senaste 48 timmarna. Den andra är att de bytt datum för Hultsfred, så att det är veckan efter Roskilde. Alltså verkar det bli två veckors festivalande i rad för min del 2009. Hultsfred är dock inte min favoritfestival, eftersom kvoten manliga män är tämligen hög. Till exempel målar de kukbilder överallt. Jag och en vän funderade på att det kunde bero på att de hade för mycket testosteron. Jag frågade en machokille varför han inte målade en fitta istället. Hans svar var: ”Därför att en fitta är svårare att måla” och då sa jag ”Jaha, är det verkligen det? Jag som hade hoppats på att det var för att du var bög”, varpå han såg livrädd ut.
Humor är ofta ett klockrent feministiskt vapen.
Joe Biden blir Barack Obamas Vice President-kandidat
Jag hade förstås hoppats på att det skulle bli Hillary Clinton. Jag tror också att det hade varit det smartaste valet. För att det hade enat demokraterna inför valet, på ett naturligt sätt. För att Obama har visat sig ha problem med att få stöd från kvinnor över 40, en grupp som ger Clinton ett enormt stöd. Dessutom visar en opinionsundersökning att enbart 47 procent av de som stödde Clinton i primärvalet är säkra på att de kommer att lägga sin röst på Obama i presidentvalet. 23 procent säger att de troligen kommer att rösta på honom och 30 procent säger att de troligen kommer att rösta på McCain istället. Det hjälper föga att Hillary säger att hon ställer sig helhjärtat bakom Obama, hennes supportrar undrar ändå varför inte Obama valde henne som vice president.
Vad som verkligen skulle kunna göra Obamas väg till presidentposten mycket svårare vore om McCain utser en kvinna till sin vice president-kandidat.
Vad som verkligen skulle kunna göra Obamas väg till presidentposten mycket svårare vore om McCain utser en kvinna till sin vice president-kandidat.
Nolltolerans mot sexism, tack!
Ungefär en gång i kvartalet kommer de, debattartiklarna som säger att jämställdhet är dåligt och som sedan genom ringar på vattnet diskuteras i flera nyhetsmedier. Dylika debattartiklar har publicerats i de flesta stora tidningar. Och det irriterar mig.
Som tur är har vi någon form av nolltolerans mot rasism. Som tur är kommer det inte debattartiklar varje kvartal i stora svenska dagstidningar där människor skriver “Vi är annorlunda, det ser man ju på hudfärgen. Kan inte vi alla bete oss utefter vår hudfärg?”. Det kommer inga debattartiklar i stora dagstidningar som argumenterar för att jämlikhet mellan olika etniciteter är dåligt, som säger att afrikaner borde leva i hyddor. Tack och lov för det. Men jag skulle vilja att samma sak gällde sexism. Varför tolererar vi könsdiskriminering i mycket högre utsträckning än rasism (jag menar förstås inte att den antirasistiska kampen är över, för smygrasism finns i allra högsta grad, för att inte tala om de öppet främlingsfientliga strömningarna)?
Nåja, jag vill se nolltolerans mot alla former av diskriminering. Jag vill kunna berätta för mina barnbarn att en gång i tiden delade vi upp personer i män och kvinnor och vi förväntade oss att kvinnorna skulle tända på sin egen underordning och att män skulle tända på sin egen överordning. Och de kommer tycka att det var helt sjukt och jag kommer att berätta för dem att det var just det som det var...
Som tur är har vi någon form av nolltolerans mot rasism. Som tur är kommer det inte debattartiklar varje kvartal i stora svenska dagstidningar där människor skriver “Vi är annorlunda, det ser man ju på hudfärgen. Kan inte vi alla bete oss utefter vår hudfärg?”. Det kommer inga debattartiklar i stora dagstidningar som argumenterar för att jämlikhet mellan olika etniciteter är dåligt, som säger att afrikaner borde leva i hyddor. Tack och lov för det. Men jag skulle vilja att samma sak gällde sexism. Varför tolererar vi könsdiskriminering i mycket högre utsträckning än rasism (jag menar förstås inte att den antirasistiska kampen är över, för smygrasism finns i allra högsta grad, för att inte tala om de öppet främlingsfientliga strömningarna)?
Nåja, jag vill se nolltolerans mot alla former av diskriminering. Jag vill kunna berätta för mina barnbarn att en gång i tiden delade vi upp personer i män och kvinnor och vi förväntade oss att kvinnorna skulle tända på sin egen underordning och att män skulle tända på sin egen överordning. Och de kommer tycka att det var helt sjukt och jag kommer att berätta för dem att det var just det som det var...
tisdagen den 26:e augusti 2008
Om jag hade en kändisskvallertidning...
Så skulle den innehålla många otroligt viktiga saker. Som när Björk går till attack mot musikjournalister och avslöjar att många av dem är lata sexister. "I have had this experience many many times that the work i do on the computer gets credited to whatever male was in 10 meter radius during the job . people seem to accept that women can sing and play whatever instrument they are seen playing .but they cannot program , arrange , produce , edit or write electronic music ."
Den skulle intervjua fantastiska människor som Kathleen Hanna.
Den skulle argumentera för varför Courtney Love är underskattad som artist (någon kom in på min blogg genom att söka på Courtney Love underskattad, YESSS) och innehålla de bästa citaten från hennes helt galna stream-of-conciousness blogg: "i would never votefor a presidenty based on the "person id most like to have a beer witH" Fox transparently obvious talking point. Its maddeningly sexist and mostly its DUMB. Beer isnt even GOOD... We pick our stadium rockers based on whom wed most like to have a beer with ( see Creed) Really? having done my fair share of things with a few stadium rockers and rocked a few stadiums myself and certainly planning to rock a few more since noone seems interested in taking MY job.....yay!......ive done LOADS of things with LOADS OF STADIUM ROCKERS INCLUDING, HAVING SEX, LOANING SUNSCREEN, HAVING THEM GIVE ME A PACK OF SILK CUTS, DOING A LINE, PLAYING TRIVIal PURSUIT, VISITING THEM AT HoME IN THE SOUTH OF FRANCE, GOING TO THE LOUVRE WITH, CUTTING UP FRUIT FOR A FRUIT SALAD, MAKING PASTA, LISTENING TO PUCCINI IN MATCHING KIMONOS DRINKING PETRUS READING THE NEW YORK TIMES, SHARING MAKEUP AND CLOTHES( BOTH SEXES), SNUBBING, NOT SHARING DRUGS WITH,KIckING THE ASSES OF ( SONICALLY), hitchiking from sardina with. never once have i had a beer with or even seen a stadium rocker i know drink a dammed beer"
Den skulle fråga sig om Bert Karlsson är seriös eller ironisk när han skriver "Här blir jag intervjuad av någon tjej, kommer inte ihåg vad hon hette. Jag gör ju fruktansvärt många intervjuer. Mina åsikter är ju i regel de enda du behöver höra och detta vet de flesta journalister."
Den skulle ha en "veckans mode"-sida som drevs av en anarkaflata.
Den skulle berätta att jag fått mitt namn inristat på en bänk i Almedalen, tillsammans med de andra som talat där (men att de tydligen stavat mitt efternamn fel, hihi)
Yoko Ono skulle få berätta sina visdomsord. Den fenomenalfantastiska Maria-Pia Boëthius skulle ha en krönika för att se till att ett mediekritiskt perspektiv fanns med. Tiina Rosenberg skulle göra genusanalyser och queera analyser av filmer och kändisars beteenden. Och Peaches skulle få sin egna sexspalt, där hon berättar saker som vilka strap-ons fungerar bäst om du vill sätta på din pojkvän/flickvän/sexpartner.
Tidningen skulle ha en sida som tillägnades Greta Garbo med fantastiska citat som "There are some who want to get married and others who don't. I have never had an impulse to go to the altar. I am a difficult person to lead", och "I don't want to be a silly temptress. I cannot see any sense in getting dressed up and doing nothing but tempting men in pictures." Den skulle berätta om ryktet att Garbo bara gick med på att vara med i filmer om hon fick bära byxor och att hon hade en kärleksaffär med Marlene Dietrich, som slutade med att Dietrich mer eller mindre mobbade henne.
Det skulle finnas ett längre reportage om Frances Farmer under rubriken "Stjärnor från förr". I ett resereportage skulle den argumentera för varför Berlin borde ses som Europas kulturhuvustad, istället för Paris, eftersom Berlin känns mycket mer nytänkande och icke-elitistisk och mycket mindre överklass-pretentiöst.
Så skulle min skvallertidning se ut. Skulle ni prenumerera på den?
Den skulle intervjua fantastiska människor som Kathleen Hanna.
Den skulle argumentera för varför Courtney Love är underskattad som artist (någon kom in på min blogg genom att söka på Courtney Love underskattad, YESSS) och innehålla de bästa citaten från hennes helt galna stream-of-conciousness blogg: "i would never votefor a presidenty based on the "person id most like to have a beer witH" Fox transparently obvious talking point. Its maddeningly sexist and mostly its DUMB. Beer isnt even GOOD... We pick our stadium rockers based on whom wed most like to have a beer with ( see Creed) Really? having done my fair share of things with a few stadium rockers and rocked a few stadiums myself and certainly planning to rock a few more since noone seems interested in taking MY job.....yay!......ive done LOADS of things with LOADS OF STADIUM ROCKERS INCLUDING, HAVING SEX, LOANING SUNSCREEN, HAVING THEM GIVE ME A PACK OF SILK CUTS, DOING A LINE, PLAYING TRIVIal PURSUIT, VISITING THEM AT HoME IN THE SOUTH OF FRANCE, GOING TO THE LOUVRE WITH, CUTTING UP FRUIT FOR A FRUIT SALAD, MAKING PASTA, LISTENING TO PUCCINI IN MATCHING KIMONOS DRINKING PETRUS READING THE NEW YORK TIMES, SHARING MAKEUP AND CLOTHES( BOTH SEXES), SNUBBING, NOT SHARING DRUGS WITH,KIckING THE ASSES OF ( SONICALLY), hitchiking from sardina with. never once have i had a beer with or even seen a stadium rocker i know drink a dammed beer"
Den skulle fråga sig om Bert Karlsson är seriös eller ironisk när han skriver "Här blir jag intervjuad av någon tjej, kommer inte ihåg vad hon hette. Jag gör ju fruktansvärt många intervjuer. Mina åsikter är ju i regel de enda du behöver höra och detta vet de flesta journalister."
Den skulle ha en "veckans mode"-sida som drevs av en anarkaflata.
Den skulle berätta att jag fått mitt namn inristat på en bänk i Almedalen, tillsammans med de andra som talat där (men att de tydligen stavat mitt efternamn fel, hihi)
Yoko Ono skulle få berätta sina visdomsord. Den fenomenalfantastiska Maria-Pia Boëthius skulle ha en krönika för att se till att ett mediekritiskt perspektiv fanns med. Tiina Rosenberg skulle göra genusanalyser och queera analyser av filmer och kändisars beteenden. Och Peaches skulle få sin egna sexspalt, där hon berättar saker som vilka strap-ons fungerar bäst om du vill sätta på din pojkvän/flickvän/sexpartner.
Tidningen skulle ha en sida som tillägnades Greta Garbo med fantastiska citat som "There are some who want to get married and others who don't. I have never had an impulse to go to the altar. I am a difficult person to lead", och "I don't want to be a silly temptress. I cannot see any sense in getting dressed up and doing nothing but tempting men in pictures." Den skulle berätta om ryktet att Garbo bara gick med på att vara med i filmer om hon fick bära byxor och att hon hade en kärleksaffär med Marlene Dietrich, som slutade med att Dietrich mer eller mindre mobbade henne.
Det skulle finnas ett längre reportage om Frances Farmer under rubriken "Stjärnor från förr". I ett resereportage skulle den argumentera för varför Berlin borde ses som Europas kulturhuvustad, istället för Paris, eftersom Berlin känns mycket mer nytänkande och icke-elitistisk och mycket mindre överklass-pretentiöst.
Så skulle min skvallertidning se ut. Skulle ni prenumerera på den?
söndagen den 24:e augusti 2008
Femmes of Power
”I want to liberate femininity from its history – in my mind, in my body and in my communities.”
- Tara Hardy
"Femmes of Power: Exploding Queer Femininities" är en bok som släpptes för snart en månad sedan. Jag vill tipsa om den här eftersom jag anser att femme är en av de mest spännande och nytänkande delarna av både den queerfeministiska rörelsen och den feministiska rörelsen i stort (därför att femininitet verkligen inte behöver vara lika med den traditionella heteronormativa underordnade kvinnorollen). Kolla in bokens myspace här. I boken får en bland annat läsa om den fantastiska Lydia Lunch. Bakom boken står Del LaGrace Volcano och den formidabla Ulrika Dahl, femme-inist och lärare i genusvetenskap på Södertörn. Läs två bra artiklar av henne här och här.
”Kön är som vattenfast mascara, det sägs vara för alltid, men går bort rätt lätt.”
- Shawna Virago
- Tara Hardy
"Femmes of Power: Exploding Queer Femininities" är en bok som släpptes för snart en månad sedan. Jag vill tipsa om den här eftersom jag anser att femme är en av de mest spännande och nytänkande delarna av både den queerfeministiska rörelsen och den feministiska rörelsen i stort (därför att femininitet verkligen inte behöver vara lika med den traditionella heteronormativa underordnade kvinnorollen). Kolla in bokens myspace här. I boken får en bland annat läsa om den fantastiska Lydia Lunch. Bakom boken står Del LaGrace Volcano och den formidabla Ulrika Dahl, femme-inist och lärare i genusvetenskap på Södertörn. Läs två bra artiklar av henne här och här.
”Kön är som vattenfast mascara, det sägs vara för alltid, men går bort rätt lätt.”
- Shawna Virago
lördagen den 23:e augusti 2008
Fight Club och mer galla att spy på IKEA:s mångfaldsreklam
Om en tittar lite närmare så ser en att bilderna på människorna består av prylar. Alltså består vi människor av prylarna som vi köper. Fantastiskt ju! Inte. Jag brukar sällan tycka om reklam, men det här tar nog priset som årets värsta. Vi har 1984-språket där likriktning är mångfald. Dessutom uppgår en människas värde till vad hon/han konsumerar.
Längst ner i det här inlägget är en scén ur filmen Fight Club, en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Filmen är dock så fantastisk för att det är en uppgörelse med vårt konsumtionssamhälle, en uppgörelse med vårt kollektiva undermedvetna och framförallt en uppgörelse med mansrollen (Brad Pitts rollfigur får representera mansidealet). Och våldet har sitt syfte i filmen, den visar hur många män har ett dött känsloliv och det enda sättet för dem att på riktigt känna någonting är genom våld. Det fysiska våldet som män använder i vårt samhälle idag får mig att tänka på Fight Club, för det är det som fight club är - en manifestation av manlighetens brister. Författaren till boken som filmen baseras på, Chuck Palahniuk, skrev följande i ett brev till Susan Faludi, författaren till "Ställd – sviket mot mannen” och "Backlash - kriget mot kvinnorna": ”Du och jag tycks ha tvillinghjärnor. Vi har hämtat inspiration ur samma kollektiva undermedvetna!”
Filmen "Choke", som baseras på Chuck Palahniuks roman med samma namn, släpps i höst. Ska bli spännande att se den. Det som han är så bra på är att kritisera det som många i vårt samhälle gör och deltar i, utan själva vara medvetna om det.
Längst ner i det här inlägget är en scén ur filmen Fight Club, en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Filmen är dock så fantastisk för att det är en uppgörelse med vårt konsumtionssamhälle, en uppgörelse med vårt kollektiva undermedvetna och framförallt en uppgörelse med mansrollen (Brad Pitts rollfigur får representera mansidealet). Och våldet har sitt syfte i filmen, den visar hur många män har ett dött känsloliv och det enda sättet för dem att på riktigt känna någonting är genom våld. Det fysiska våldet som män använder i vårt samhälle idag får mig att tänka på Fight Club, för det är det som fight club är - en manifestation av manlighetens brister. Författaren till boken som filmen baseras på, Chuck Palahniuk, skrev följande i ett brev till Susan Faludi, författaren till "Ställd – sviket mot mannen” och "Backlash - kriget mot kvinnorna": ”Du och jag tycks ha tvillinghjärnor. Vi har hämtat inspiration ur samma kollektiva undermedvetna!”
Filmen "Choke", som baseras på Chuck Palahniuks roman med samma namn, släpps i höst. Ska bli spännande att se den. Det som han är så bra på är att kritisera det som många i vårt samhälle gör och deltar i, utan själva vara medvetna om det.
fredagen den 22:e augusti 2008
Porr, fitta, stora bröst, stor kuk, fuck, knull, xxx, sex, analsex, avsugning, hardcore, hårdporr, girl on girl (Nu har ni lockats till häxans boning)
Bloggstatistik visar inte vem som besöker ens blogg, men däremot hur de har kommit dit. Folk har hamnat på min blogg genom att söka på saker som "gayporr håriga män", "Dolly Parton stora bröst", "nice ass", "stort kvinnligt fitta", "klitoris + 20 centimeter", samt "röda fittor".
Jag tror att de alla har upptäckt att de hamnat fel när de sökte. Så kan det gå när en använder obscena ord på sin blogg och skriver om sex och feminism. En som hamnade rätt var dock en person som sökte på "Alexander Chamberland gay".
Jag tycker det är riktigt kul när porrsurfare (något säger mig att de inte sökte efter feministisk porr) och andra sexister kommer in på min blogg, för de kan inte få det som de har läst oläst. Syftet med det här inlägget är att locka hit alla dessa och sedan låta häxorna, i form av Courtney Love och Kat Bjelland, skrämma dem till att krypa ned i ett hål och komma tillbaka först när de slutat vara sexister/homofober. Det är i alla fall värt ett försök! Here goes:
Jag tror att de alla har upptäckt att de hamnat fel när de sökte. Så kan det gå när en använder obscena ord på sin blogg och skriver om sex och feminism. En som hamnade rätt var dock en person som sökte på "Alexander Chamberland gay".
Jag tycker det är riktigt kul när porrsurfare (något säger mig att de inte sökte efter feministisk porr) och andra sexister kommer in på min blogg, för de kan inte få det som de har läst oläst. Syftet med det här inlägget är att locka hit alla dessa och sedan låta häxorna, i form av Courtney Love och Kat Bjelland, skrämma dem till att krypa ned i ett hål och komma tillbaka först när de slutat vara sexister/homofober. Det är i alla fall värt ett försök! Here goes:
torsdagen den 21:e augusti 2008
Veckans hit: Margaret Cho
Igår läste jag Metro och blev riktigt arg. Modesidan hade nämligen utsett Margaret Chos klädsel till "veckans miss", med motiveringen: "En genomskinlig klänning med slitsar så höga att man visar rumpan är mer än en miss. Att dessutom visa sina tatueringar och ha gräsliga stövlar gör Margaret Cho till årets flopp."
Jag blir förbannad. Margaret Cho är en av mina främsta förebilder och har precis varit på en turné som heter "Beautiful". Efter att ha gått runt och känt sig ful hela sitt liv så har hon börjat se sig själv som otroligt vacker. Här har vi några citat:
"Ugly. Is irrelevant. It is an immeasurable insult to a woman, and then supposedly the worst crime you can commit as a woman. But ugly, as beautiful, is an illusion."
"I am so beautiful, sometimes people weep when they see me. And it has nothing to do with what I look like really, it is just that I gave myself the power to say that I am beautiful, and if I could do that, maybe there is hope for them too. And the great divide between the beautiful and the ugly will cease to be. Because we are all what we choose."
“It's very frustrating because we're always judging women on their appearance. It's so casual and never questioned. There needs to be somebody standing around and asking why this is still happening.”
Och när Metro skriver saker som "att dessutom visa sina tatueringar", visar de att de verkligen inte fattar någonting. De visar verkligen att de har ingen kreativitet eller fantasti. Jag hatar den där fascistiska inställningen till mode. För mig är kläder något jag vill ha på mig för att jag tycker att det är snyggt, jag vill inte att någon modebloggare, modetidning, trendskapare eller reklampelare ska berätta för mig vad som är RÄTT och vad som är FEL. Jag försöker så gott det går att strunta i vad som är inne och vad som är ute. Vi borde inte låta någon berätta för oss vad vi ska ha på oss. Trender är i första hand ett kapitalistiskt påfund för att få oss att inhandla nya kläder varje säsong.
Ugly, as beautiful, is an illusion. Och enligt mig är Margaret Cho otroligt vacker. För att hon är en engagerad queerfeminist. För att hon är skitrolig. För att hon skriver om Björk "I love Bjork, but don't take her picture unless you want your ass beat". Och för att hon är en av de få som vågar trotsa modekonventioner och ha på sig det som hon själv tycker är snyggt. And the fashionistas have lost their minds!
Jag blir förbannad. Margaret Cho är en av mina främsta förebilder och har precis varit på en turné som heter "Beautiful". Efter att ha gått runt och känt sig ful hela sitt liv så har hon börjat se sig själv som otroligt vacker. Här har vi några citat:
"Ugly. Is irrelevant. It is an immeasurable insult to a woman, and then supposedly the worst crime you can commit as a woman. But ugly, as beautiful, is an illusion."
"I am so beautiful, sometimes people weep when they see me. And it has nothing to do with what I look like really, it is just that I gave myself the power to say that I am beautiful, and if I could do that, maybe there is hope for them too. And the great divide between the beautiful and the ugly will cease to be. Because we are all what we choose."
“It's very frustrating because we're always judging women on their appearance. It's so casual and never questioned. There needs to be somebody standing around and asking why this is still happening.”
Och när Metro skriver saker som "att dessutom visa sina tatueringar", visar de att de verkligen inte fattar någonting. De visar verkligen att de har ingen kreativitet eller fantasti. Jag hatar den där fascistiska inställningen till mode. För mig är kläder något jag vill ha på mig för att jag tycker att det är snyggt, jag vill inte att någon modebloggare, modetidning, trendskapare eller reklampelare ska berätta för mig vad som är RÄTT och vad som är FEL. Jag försöker så gott det går att strunta i vad som är inne och vad som är ute. Vi borde inte låta någon berätta för oss vad vi ska ha på oss. Trender är i första hand ett kapitalistiskt påfund för att få oss att inhandla nya kläder varje säsong.
Ugly, as beautiful, is an illusion. Och enligt mig är Margaret Cho otroligt vacker. För att hon är en engagerad queerfeminist. För att hon är skitrolig. För att hon skriver om Björk "I love Bjork, but don't take her picture unless you want your ass beat". Och för att hon är en av de få som vågar trotsa modekonventioner och ha på sig det som hon själv tycker är snyggt. And the fashionistas have lost their minds!
Grattis Örebro, ni får ETC som lokaltidning!
Jag blir så glad av att Örebro ETC startas den 5:e september! Det behövs VERKLIGEN fler alternativa lokalmedier. Om ni bor i eller kring Örebro tycker jag att ni ska prenumerera på den tidningen nununu! Kom igen!
ETC är faktiskt det enda nyhetsmediet som jag kollar i stort sett dagligen, därför att den ger mig relevanta nyheter inom frågor som feminism, HBTQ och mediekritik, utifrån ett perspektiv som jag finner intressant. Maria-Pia Boëthius och Johan Ehrenbergs artiklar är ofta fenomenala och inspirerande. Jag kan inte svara på om jag delar Johan Ehrenbergs åsikter i frågan om ekonomisk politik, eftersom jag är så dåligt insatt i ekonomisk politik. Däremot vet jag att jag delar hans vision om ett klasslöst samhälle, vilket jag faktiskt inte gjorde ända fram till för kanske två-tre år sedan.
Det där med att det är bra med ekonomiska klyftor för motivationen är borgerligt mumbojumbo, som alla vi som har visioner som sträcker sig längre än vad som finns mitt framför näsan, inte borde köpa. Vill vi ha en annan värld, där människor motiveras av andra saker än kampen att få mer pengar och prylar, borde vi stödja visionen om ett klasslöst samhälle (och personligen identifierar jag mig som anarkasyndikalist).
ETC är faktiskt det enda nyhetsmediet som jag kollar i stort sett dagligen, därför att den ger mig relevanta nyheter inom frågor som feminism, HBTQ och mediekritik, utifrån ett perspektiv som jag finner intressant. Maria-Pia Boëthius och Johan Ehrenbergs artiklar är ofta fenomenala och inspirerande. Jag kan inte svara på om jag delar Johan Ehrenbergs åsikter i frågan om ekonomisk politik, eftersom jag är så dåligt insatt i ekonomisk politik. Däremot vet jag att jag delar hans vision om ett klasslöst samhälle, vilket jag faktiskt inte gjorde ända fram till för kanske två-tre år sedan.
Det där med att det är bra med ekonomiska klyftor för motivationen är borgerligt mumbojumbo, som alla vi som har visioner som sträcker sig längre än vad som finns mitt framför näsan, inte borde köpa. Vill vi ha en annan värld, där människor motiveras av andra saker än kampen att få mer pengar och prylar, borde vi stödja visionen om ett klasslöst samhälle (och personligen identifierar jag mig som anarkasyndikalist).
onsdagen den 20:e augusti 2008
Jag kommer inte att sakna Götgatan
Igår var jag på Götgatan i Stockholm. Snart flyttar jag från Stockholm och jag kommer inte sakna Götgatan. Varför? Jo, för att hela gatan känns som en jävla catwalk för den modebloggande indie-eliten. De rätta frisyrerna, skorna, klänningarna. Ja, till och med barnvagnarna känns på något sätt moderiktiga. Allt är resultatet av timtals letande efter de rätta vintagekläderna. Eller så har de hittat sina kläder på H&M, som desperat försöker ta de senaste trenderna till alla svenssons. Personligen gjorde jag något lite busigt igår på götgatan, men jag berättar inte vad. Dock var det anarkistiskt av mig ;-).
Jag tycker inte om indiekulturen, dels för att dess musikscén är så otroligt patriarkal och mansdominerad, dels för att den i allra högsta grad är heteronormativ (ja, stilen för killar är lite mer androgyn, men måste stilen för tjejer därmed bli extraextra tjejigt med små klänningar och dylikt? Jag antar väl det, eftersom heteronormen ju måste till varje pris bevaras. Vad skulle hända om en knappt såg skillnaden på tjejer och killar?), och dels för att den är så otroligt mode- och imagefixerat. Goddamnit vad indiekulturen har blivit kommersiell, men jag antar att det lätt blir så när en så kallad alternativkultur saknar politisk analys och i stort sett bara består av vita medelklassmänniskor.
Jag tycker inte om indiekulturen, dels för att dess musikscén är så otroligt patriarkal och mansdominerad, dels för att den i allra högsta grad är heteronormativ (ja, stilen för killar är lite mer androgyn, men måste stilen för tjejer därmed bli extraextra tjejigt med små klänningar och dylikt? Jag antar väl det, eftersom heteronormen ju måste till varje pris bevaras. Vad skulle hända om en knappt såg skillnaden på tjejer och killar?), och dels för att den är så otroligt mode- och imagefixerat. Goddamnit vad indiekulturen har blivit kommersiell, men jag antar att det lätt blir så när en så kallad alternativkultur saknar politisk analys och i stort sett bara består av vita medelklassmänniskor.
Väntan...
När kommer albumet som vi alla väntar på? Det ryktas om den 1:a januari 2009. Jag hoppas ryktena stämmer. Och jag hoppas den här låten (Courtneys tuffa sida är hennes bästa sida och jag vill se den på den nya skivan) kommer med, även fast det här är väldigt mycket av en demoversion:
För övrigt så gillar jag The Lipsters firande av Madonnas 50-årsdag. Jag totalälskar Yoko Onos blogg. Samt hatar Slitz mer än vanligt p.g.a. att de skrivit det här i en recension av Ane Bruns nya skiva "Förresten, tänker ni också på Ane Brun som ett porrskådisnamn i en vuxenfilm av det grövre slaget, eller är det bara jag?" och skrivit den här helt fruktansvärda artikeln. De får mig att vilja skrika aggressiva anarkofeministiska kampsånger i stil med "sexisters huvuden på faten och deras kulor i våra gevär".
För övrigt så gillar jag The Lipsters firande av Madonnas 50-årsdag. Jag totalälskar Yoko Onos blogg. Samt hatar Slitz mer än vanligt p.g.a. att de skrivit det här i en recension av Ane Bruns nya skiva "Förresten, tänker ni också på Ane Brun som ett porrskådisnamn i en vuxenfilm av det grövre slaget, eller är det bara jag?" och skrivit den här helt fruktansvärda artikeln. De får mig att vilja skrika aggressiva anarkofeministiska kampsånger i stil med "sexisters huvuden på faten och deras kulor i våra gevär".
tisdagen den 19:e augusti 2008
26 av mina dikter och essäer
Jag har lagt ut 26 av mina dikter och essäer på en sida med ett pretentiöst namn, poeter.se. Vill ni läsa några av dem är det bara att klicka här. Det som garanterat är motsatsen till pretentiöst är den lilla hiphop-sången som jag la ut där... Jag kanske har en framtid som en feministisk snoop dog!
Och idag kom jag på ett eget ord, KroppHjärnaHjärta. Jag googlade på det och det kom fram inga träffar. Så det är mitt ord och det betyder allt inuti en. Mår en bra i kropphjärnahjärta så mår en verkligen bra!
Och idag kom jag på ett eget ord, KroppHjärnaHjärta. Jag googlade på det och det kom fram inga träffar. Så det är mitt ord och det betyder allt inuti en. Mår en bra i kropphjärnahjärta så mår en verkligen bra!
måndagen den 18:e augusti 2008
Veckan Bu: IKEA:s mångfaldsreklam
I veckan har IKEA börjat köra med sin nya reklamkampanj, som har temat "Mångfald". Jag tycker att mångfald är jättebra, men när ett företag som står för motsatsen till mångfald kör med det som slogan blir jag bara förbannad. Sedan när var storföretagsoligopol bra för mångfalden?
Veckans purr går till den här kampanjen, som uppmärksammar att det nästan bara är män som görs till statyer. Någon kommer säkert att säga att det här är en petitess, men det här är en symbol för att vårt samhälle värderar det som män gör mycket högre än det som kvinnor gör. Det kallas Könsmaktordning och måste bekämpas på alla nivåer. (för mig stod valet mellan Elin Wägner och Greta Garbo. Till slut röstade jag på Greta för att hon är stencool "I will not die and old maid, I will die a bachelore". Men egentligen tycker jag att det är rätt självklart att både dessa två ska få statyer)
Och till slut vill jag rekommendera alla att åka ner till Malmö den 17-21:e september för European Social Forum.
Veckans purr går till den här kampanjen, som uppmärksammar att det nästan bara är män som görs till statyer. Någon kommer säkert att säga att det här är en petitess, men det här är en symbol för att vårt samhälle värderar det som män gör mycket högre än det som kvinnor gör. Det kallas Könsmaktordning och måste bekämpas på alla nivåer. (för mig stod valet mellan Elin Wägner och Greta Garbo. Till slut röstade jag på Greta för att hon är stencool "I will not die and old maid, I will die a bachelore". Men egentligen tycker jag att det är rätt självklart att både dessa två ska få statyer)
Och till slut vill jag rekommendera alla att åka ner till Malmö den 17-21:e september för European Social Forum.
söndagen den 17:e augusti 2008
B-uppsats: Genusanalys av musikklasser på gymnasiet
Den 29:e augusti börjar jag läsa genusprogrammet i Lund. Idag när jag var och fikade med min vän Marie kom jag på värsta bra idén för min B-uppsats! Jag ska göra en genusanalys av en musikklass/ett par musikklasser på gymnasiet. Vilka instrument killarna/tjejerna väljer att spela och varför. Hur de använder sina instrument. Hur de använder rösten. Vilka musikaliska förebilder som de har. Hur mycket killarna respektive tjejerna tar plats och på vilket sätt.
För det här med musik och feminism är bland det mest intressanta som finns. Varför? Jo, därför att jag är övertygad om att musik är en av de viktigaste källorna till feministisk empowernment, eftersom musik har en så stor plats i mångas liv (framförallt känslolivet). Jag kan bara ta mig själv som exempel, att ha många starka kvinnliga musikaliska förebilder har hjälpt mig att våga säga ifrån mer och uttrycka mina feministiska idéer. Och jag vet att jag knappast är ensam om den upplevelsen.
Idag är ju tyvärr musikvärlden mansdominerad. Men det är inte bara på grund av den patriarkala musikbranschen som dagens indiekids, både män och kvinnor, grupponanerar till Markus "Vi har väl alla varit i Thailand och knullat" Krunegård, Timo "Shakira är en kolombiansk hora" Räisinen, Håkan Hellström och TTA, utan det beror på att vi lever i ett patriarkat från vaggan till graven. Det är ett samspel mellan en rad olika saker som gör att musiken är så mansdominerad. Allting från vilka som får en gitarr av sina föräldrar, vilka som uppmuntras till att starta band, vilka som får skivkontrakt, vilka musikkritikerna väljer att hylla, vilka musikkonsumenterna köper och tittar på på konsert, är påverkad av könsmaktordningen.
Just därför vore det intressant att göra en genusanalys av musikklasserna på gymnasiet, eftersom det ligger ganska nära vaggan. Det är på musiklinjen som morgondagens Håkan Hellström finns. Sedan råkar det vara så att jag hoppas att nästa generations Håkan Hellström är en kvinna och helst en tuff kvinna som tar ingen skit. Jag är trött på manshyllarkulturen som vi lever i idag.
Egentligen vill jag utforska ämnet mer än bara i en B-uppsats och egentligen vill jag även göra om bild och form och teaterprogrammet på gymnasiet, men det får jag nog spara till senare.
På tal om mansdominansen bland musikjournalister så är The Lipster ett underbart alternativ för dem som vill ha musiknyheter med ett feministiskt perspektiv.
Och på tal om onani så har Sara Parkman gjort det igen!
För det här med musik och feminism är bland det mest intressanta som finns. Varför? Jo, därför att jag är övertygad om att musik är en av de viktigaste källorna till feministisk empowernment, eftersom musik har en så stor plats i mångas liv (framförallt känslolivet). Jag kan bara ta mig själv som exempel, att ha många starka kvinnliga musikaliska förebilder har hjälpt mig att våga säga ifrån mer och uttrycka mina feministiska idéer. Och jag vet att jag knappast är ensam om den upplevelsen.
Idag är ju tyvärr musikvärlden mansdominerad. Men det är inte bara på grund av den patriarkala musikbranschen som dagens indiekids, både män och kvinnor, grupponanerar till Markus "Vi har väl alla varit i Thailand och knullat" Krunegård, Timo "Shakira är en kolombiansk hora" Räisinen, Håkan Hellström och TTA, utan det beror på att vi lever i ett patriarkat från vaggan till graven. Det är ett samspel mellan en rad olika saker som gör att musiken är så mansdominerad. Allting från vilka som får en gitarr av sina föräldrar, vilka som uppmuntras till att starta band, vilka som får skivkontrakt, vilka musikkritikerna väljer att hylla, vilka musikkonsumenterna köper och tittar på på konsert, är påverkad av könsmaktordningen.
Just därför vore det intressant att göra en genusanalys av musikklasserna på gymnasiet, eftersom det ligger ganska nära vaggan. Det är på musiklinjen som morgondagens Håkan Hellström finns. Sedan råkar det vara så att jag hoppas att nästa generations Håkan Hellström är en kvinna och helst en tuff kvinna som tar ingen skit. Jag är trött på manshyllarkulturen som vi lever i idag.
Egentligen vill jag utforska ämnet mer än bara i en B-uppsats och egentligen vill jag även göra om bild och form och teaterprogrammet på gymnasiet, men det får jag nog spara till senare.
På tal om mansdominansen bland musikjournalister så är The Lipster ett underbart alternativ för dem som vill ha musiknyheter med ett feministiskt perspektiv.
Och på tal om onani så har Sara Parkman gjort det igen!
lördagen den 16:e augusti 2008
Puddle Dive - ett manifest med visdomsord
Textmässigt är Puddle Dive kanske den bästa skivan som någonsin gjorts. Den präglas av Alegria (det vackra spanska ordet för livsglädje och glöd) och har kommit att bli något av ett manifest för mig, både i det politiska och i det personliga (Det personliga är förstås politiskt och allt det där). Tänkte lägga ut en rad olika vackra citat här och rekommendera er alla att köpa den:
“cause i know the biggest crime is to just throw up your hands say this has nothing to do with me i just want to live as comfortably as i can you got to look outside your eyes you got to think outside your brain you got to walk outside your life to where the neighborhood changes... I think it's absurd that you think i am the derelict daughter i fight fire with words, words are hotter than flames, words are wetter than water …you got your whole life to do something and that's not very long so why don't you give me a call when you decide you're willing to fight for what you think is real for what you think is right”
"i saw on the poster that my name was printed just a little bit smaller i can tell you need to stand just a little bit taller no one ever talks about it but no one can disguise the cloud of competition that is hanging behind their eyes …everyone is playing life
like it is some stupid sport.. i don't really care whose name is printed in bigger type i live in a world full of hope, not a world full of hype. I ain't no saint i help myself to what i need, but i help other people too you know i sleep soundly"
”I always feel I have to take a stand and there’s always someone on hand to hate me for standing there, I always feel I have to open my mouth and everytime I do I offend someone somewhere...I mean we have to be able to criticize what we love, say what we have to say”
“it's better than ten dollars an hour slammin' a hammer on my thumb and it's better than five dollars an hour selling people shit i wouldn't buy myself” (varför ska en tillbringa 8 timmar om dagen med något en inte trivs med? För att tjäna pengar? Nej, det är inte värt en tredjedel av ens liv/hälften av ens vakna tid.)
“sitting in the boardroom, the i'm so bored room listening to the suits talk about their world, they can make straight lines out of almost anything except for the line of my upper lip when it curls. Dressed in my best greasy skin and squinty eyes i'm the only part of summer that made it inside in the air-conditioned building decorated with a corporate flair i wonder can these boys smell me bleeding thru my underwear. There's men wearing the blood of the woman they love. There's white wearing the blood of the brown…Sitting in the boardroom, the i'm so bored room, listening to the suits talk about their world i didn't really have much to say the whole time i was there so i just left a big brown blood stain on their white chair”
“what's the big deal, get over it, relax, just 'cause i do up in your face what other people do behind you back. Why we all gotta look, why we all gotta act the same? I say if you're born a lion don't bother trying to act tame…What if this is my world and i invited them in. They should try living by my rules for a day, nobody would die and there'd be lots of stuff to say”
“i don't need anyone to hold me i can hold my own i got highways for stretch marks, see where i've grown? I sing sometimes
like my life is at stake 'cause you're only as loud as the noises you make. I'm learning to laugh as loud as i can listen 'cause silence is violence in women and poor people, if more people were screaming then i could relax, but a good brain ain't diddly if you don't have the facts. We live in a breakable takable world an ever available possible world”
“for every lie i unlearn i learn something new. I sing sometimes for the war that i fight 'cause every tool is a weapon if you hold it right”
“if you're gonna do it, overdo it that's how you know you're alive”
“how come i can pick my ears but not my nose? Who made that rule anyway? How come you say that's
the way it is, that's just the way it goes? Why don't you decide for yourself what you can do and what you can say?”
Och här slår hon ut mot det outtalade heteronormativa kvinnoidealet om att de mest attraktiva kvinnorna är de som är tysta och vackra dvs mystiska:
“i think shy is boring, i think depressed is too, i think pretty is nice but i'd rather see something new”
“'cause i'm not going to pretend that i don't pick my nose that's just the way it is my friends that's just the way it goes this is who i am what i do and what i say if you like it let it be if you don't please do the same. I fight with love i laugh with rage. You gotta live light enough to see the humor and long enough to see some change”
Jag i det feministiska programmet Heliga Familjen i P1
Heliga Familjen har varit ett av sommarens bästa radioprogram. Programmet har handlat om relationer och feminism, heteronormen, sex och feminism, och tvåsamhetsnormen. Här kan man lyssna på alla fem delar av programmet. I sista delen av programmet intervjuas bl.a. Tiina Rosenberg, Birgitta Stenberg och Gudrun Schyman. Jag blir intervjuad om äktenskapslagen och tvåsamhetsnormen i den fjärde delen av programmet, som sändes den 8:e augusti. Intervjun kommer cirka 43 minuter in i programmet.
För övrigt är Helena Bergmans blogginlägg om sex otroligt klockren. Framförallt det hon skriver om så kallat feministiskt medvetna heterokillar som tror att det är feministiskt att behandla sin tjej som om hon vore en porslinsdocka i sängen (snarare är det jääävligt könsrollsstereotypt och reaktionärt).
För övrigt är Helena Bergmans blogginlägg om sex otroligt klockren. Framförallt det hon skriver om så kallat feministiskt medvetna heterokillar som tror att det är feministiskt att behandla sin tjej som om hon vore en porslinsdocka i sängen (snarare är det jääävligt könsrollsstereotypt och reaktionärt).
fredagen den 15:e augusti 2008
Skäms Aftonbladet!
I går körde Aftonbladet en löpsedel med en bild på en polis som höll på att skjuta mot en man med en rubrik i stil med "Här tvingas polisen skjuta mannen".
Vad fan är detta? Medierna har aldrig haft särskilt mycket etik, men har det verkligen gått så långt att de är beredda att köra en sån bild på löpsedeln och skapa sensationsjournalistik kring att ha en bild på någon som ögonblicket senare blir skjuten? Och vilka människor är det som tilltalas av den sortens sensationer? Hur tänker man då "Åhhh, jag måste se den där bilden i större format?"
Nä, jag blir i alla fall pissed off!
Vad fan är detta? Medierna har aldrig haft särskilt mycket etik, men har det verkligen gått så långt att de är beredda att köra en sån bild på löpsedeln och skapa sensationsjournalistik kring att ha en bild på någon som ögonblicket senare blir skjuten? Och vilka människor är det som tilltalas av den sortens sensationer? Hur tänker man då "Åhhh, jag måste se den där bilden i större format?"
Nä, jag blir i alla fall pissed off!
torsdagen den 14:e augusti 2008
Världens coolaste dräggtant!
Idag såg jag världens coolaste dräggtant. Hon var sisådär 60 år och delade ut kuponger för en restaurang. Hon hade två tänder, höll på att bli flintis, var tjock och FRAMFÖRALLT, hade en t-shirt på sig där det stod "A slutty summer".
JAG ÄLSKAR HENNE!
JAG ÄLSKAR HENNE!
Cyndi Lauper mot heteronormen
Ibland tänker jag att jag faktiskt stör mig mer på heteronormen än på homofobin. Heteronormen finns över allt, men märks av nästintill ingen. Istället accepteras den tyst. Homofobin är synlig och är ganska enkelt att ta avstånd ifrån.
Nu har Cyndi Lauper gett heteronormen en käftsmäll. Hon berättar att de flesta av hennes vänner var homosexuella och att hon därför var tvungen att komma ut som straight.
Och sedan gillar jag det här citatet:
- Killen som räddade Vita Huset, en av hjältarna som kraschade planet 9/11, var bög - rugbyspelaren Mark Bingham som dog på United 93. Nämnde Bush någonsin det?.. Den killen räddade hans sketna röv.
Cyndi Lauper spelar på Berns i Stockholm den 26:e oktober. Kanske går jag på den. Men det ligger väldigt nära Ani Difrancos spelning i London och jag kanske bara har råd med en av dem. I så fall väljer jag Ani, hands down, även om Cyndi Lauper är stencool.
Nu har Cyndi Lauper gett heteronormen en käftsmäll. Hon berättar att de flesta av hennes vänner var homosexuella och att hon därför var tvungen att komma ut som straight.
Och sedan gillar jag det här citatet:
- Killen som räddade Vita Huset, en av hjältarna som kraschade planet 9/11, var bög - rugbyspelaren Mark Bingham som dog på United 93. Nämnde Bush någonsin det?.. Den killen räddade hans sketna röv.
Cyndi Lauper spelar på Berns i Stockholm den 26:e oktober. Kanske går jag på den. Men det ligger väldigt nära Ani Difrancos spelning i London och jag kanske bara har råd med en av dem. I så fall väljer jag Ani, hands down, även om Cyndi Lauper är stencool.
onsdagen den 13:e augusti 2008
Feel good-filmer och det heteronormativa kulturlivet
Det är ett problem att vårt kulturliv fylls främst av en sak: Heterosexuell tvåsamhetskärlek, såväl lycklig som olycklig sådan. Det blir inte direkt bättre av att det nästan alltid berättas av män, utifrån deras överordnade position i könsmaktordningen. Jag satt och tänkte på det här under Broder Daniel-konserten på Way Out West. Det finns så mycket annat som är relevant att berätta om i världen än just heterosexuell tvåsamhetskärlek. Så mycket annat som förtjänar att få utrymme (och behöver få utrymme).
Jag tänkte på det här med feel good-filmer. Definitionen på en feel good-film verkar vara en film som är en romantisk komedi som utmålar meningen med livet som att finna "den rätta", samtidigt som den berättar för oss att det bara finns en "den rätta" och denna person ska vara av motsatt kön. Dessa filmer brukar också tycka om att spela på de traditionella könsrollerna. Hur många romantiska komedier handlar inte om två personer som blir förälskade, killen gör något dumt, och killen gör aaaaallt för att vinna henne tillbaka (för tjejen ska förstås vara passiv). Slutscénen brukar bestå av att tjejen ska resa iväg och killen skyndar sig allt han kan till flygplatsen, hoppar över alla avspärrningar och fångar henne precis när hon ska gå på planet. Han säger "jag älskar dig", hon förlåter honom och vi som tittar ska därefter tänka att de kommer att leva lyckliga i alla sina dagar.
Dessa filmer ger mig aldrig en "feel good-känsla". Jag mår oftast rätt illa av könsmaktordningen och heteronormen, och tänker att de traditionella paren i sagoböckerna och de romantiska komedierna kommer att leva olycklig fastbundna i sina könsroller i resten av sina dagar ;-).
Däremot har jag några tips på filmer som ger mig en feel good-känsla: Tank Girl, Thelma & Louise, Frida, Kill Bill 1 och 2 och Erin Brockovich.
Jag tänkte på det här med feel good-filmer. Definitionen på en feel good-film verkar vara en film som är en romantisk komedi som utmålar meningen med livet som att finna "den rätta", samtidigt som den berättar för oss att det bara finns en "den rätta" och denna person ska vara av motsatt kön. Dessa filmer brukar också tycka om att spela på de traditionella könsrollerna. Hur många romantiska komedier handlar inte om två personer som blir förälskade, killen gör något dumt, och killen gör aaaaallt för att vinna henne tillbaka (för tjejen ska förstås vara passiv). Slutscénen brukar bestå av att tjejen ska resa iväg och killen skyndar sig allt han kan till flygplatsen, hoppar över alla avspärrningar och fångar henne precis när hon ska gå på planet. Han säger "jag älskar dig", hon förlåter honom och vi som tittar ska därefter tänka att de kommer att leva lyckliga i alla sina dagar.
Dessa filmer ger mig aldrig en "feel good-känsla". Jag mår oftast rätt illa av könsmaktordningen och heteronormen, och tänker att de traditionella paren i sagoböckerna och de romantiska komedierna kommer att leva olycklig fastbundna i sina könsroller i resten av sina dagar ;-).
Däremot har jag några tips på filmer som ger mig en feel good-känsla: Tank Girl, Thelma & Louise, Frida, Kill Bill 1 och 2 och Erin Brockovich.
söndagen den 10:e augusti 2008
Revolution...
"If there won't be dancing at the revolution, I'm not coming."
- Emma Goldman
Aldrig tidigare har jag tyckt att dessa ord varit mer sanna. Någonstans sammanfattar detta glädjen som måste finnas i en revolutionär rörelse för att den ska fungera och frodas.
- Emma Goldman
Aldrig tidigare har jag tyckt att dessa ord varit mer sanna. Någonstans sammanfattar detta glädjen som måste finnas i en revolutionär rörelse för att den ska fungera och frodas.
fredagen den 8:e augusti 2008
Way Out West imorgon och Sigur Ros med Björk
Jag sitter hemma ensam hos min mamma och har det mysigt. Lyssnar på fantastisk musik, läser Lina Niedenstams serier och äter stekt Tofu med sojasås.
Och imorgon börjar Way Out West! Fantastiska artister ska beskådas. På fredag gäller Sonic Youth och Sigur Ros!
På lördag har jag ingen biljett, men jag har tänkt klättra i träd med en kompis för att se Lil'Kim (med den underbara "How many licks"-låten med textraden "I don't satisfy you, you satisfy me) och Kelis (med den underbara I hate you so much right now-låten, som egentligen heter "Caught Out There")
Men det är Sigur och Sonic jag ser framemot mest. Därför lägger jag ut två klipp med dem. En är med Sigur Ros och BJÖRK, en sådan fantastisk kombination! En annan är Sonic Youths-musikvideo till låten "Bull in the heather" med den formidabla KATHLEEN HANNA. En skulle kunna se den här videon bara för att le åt hur Kathleen skuttar omkring, hon beter sig ju som Björk, vilket förstår gör mig överlycklig!
Och imorgon börjar Way Out West! Fantastiska artister ska beskådas. På fredag gäller Sonic Youth och Sigur Ros!
På lördag har jag ingen biljett, men jag har tänkt klättra i träd med en kompis för att se Lil'Kim (med den underbara "How many licks"-låten med textraden "I don't satisfy you, you satisfy me) och Kelis (med den underbara I hate you so much right now-låten, som egentligen heter "Caught Out There")
Men det är Sigur och Sonic jag ser framemot mest. Därför lägger jag ut två klipp med dem. En är med Sigur Ros och BJÖRK, en sådan fantastisk kombination! En annan är Sonic Youths-musikvideo till låten "Bull in the heather" med den formidabla KATHLEEN HANNA. En skulle kunna se den här videon bara för att le åt hur Kathleen skuttar omkring, hon beter sig ju som Björk, vilket förstår gör mig överlycklig!
torsdagen den 7:e augusti 2008
Månadens Bu!
Går till bloggaren Jinge. För det här inlägget, om att Blondinbella berättat om ett sexövergrepp som hon utsattes för i Italien. Jinge avslutar inlägget med: "Om jag blir förfärad eller inte vet jag inte. Möjligen har jag fördomar om italienare, men en välutrustad 17-årig blondin på nattklubb vid 02.00 i Italien? Vad hade hon förväntat sig? Respekt?"
Jag är inte Blondinbellas största fan, men jag tycker det var starkt gjort av henne att våga berätta om vad som hänt. Jävligt starkt gjort. Och att ens insinuera att hon på något sätt får skylla sig själv är respektlöst och sexistiskt. Att Jinges blogg är bland de mest populära politiska bloggarna är för mig obegripligt. Jag tänker då i alla fall inte slösa min tid på att följa en blogg vars författare fäller kommentarer som luktar gubbslem lång väg. Bu! Vissel!
PS Jag har lagt till en sak i min heteronorms-essä. Heterokillar som är skabbiga kan anses vara extra sexiga tack vare det. Heterotjejer som är skabbiga anses vara äckliga.
Jag är inte Blondinbellas största fan, men jag tycker det var starkt gjort av henne att våga berätta om vad som hänt. Jävligt starkt gjort. Och att ens insinuera att hon på något sätt får skylla sig själv är respektlöst och sexistiskt. Att Jinges blogg är bland de mest populära politiska bloggarna är för mig obegripligt. Jag tänker då i alla fall inte slösa min tid på att följa en blogg vars författare fäller kommentarer som luktar gubbslem lång väg. Bu! Vissel!
PS Jag har lagt till en sak i min heteronorms-essä. Heterokillar som är skabbiga kan anses vara extra sexiga tack vare det. Heterotjejer som är skabbiga anses vara äckliga.
onsdagen den 6:e augusti 2008
Did you tell them how punk fucking rock my pussy smells?
Jag har aldrig lagt ut en bild på mig själv på den här bloggen och det är något som folk brukar göra på sina bloggar. Så nu är det dags, för jag vill ju inte avvika från det som folk brukar göra! Det här är en bild från Pride. Fotograf Minna Nilsson. Jag ser väldigt queer och androgyn ut och var tvungen att sätta dit en rubrik som var mer vulgoqueer, för att på något sätt göra min personlighet rättvisa. Rubriken är inte mitt eget påfund, utan en av de bästa textraderna någonsin och kommer från Bikini Kills låt "Anti-Pleasure Dissertation". Bikini Kill är i sin tur ett av de bästa banden någonsin.
tisdagen den 5:e augusti 2008
Queerikonen Greta Garbo
Jag har länge kopplat 20-talets och 30-talets stora hollywoodstjärnor till glamour, ljusa röster och kvinnlighet (en del av dem coola femmes, en del av dem mer traditionellt underordnade). Per automatik har jag kopplat Garbo samman med dessa, men då jag fått nys om att hon anses vara en stor queerikon och flatikon, bestämde jag mig för att läsa om henne på internet. Och nu förstår jag. Hon spelade Drottning Kristina, som ju var allt annat än hetero. Hon log sällan, gifte sig aldrig, talade med mörk röst och hade ett kantigt kroppspråk, vilket ju minst sagt bryter mot den stereotypa kvinnligheten. Och rykten påstår att hon även hade minst en lesbisk kärleksaffär.
Oavsett vad så fascinerar Garbo (i hennes sista intervju på 40-talet påbörjade reportern en fråga med "I wonder...", varpå Garbo avbröt och sa "Why wonder" och gick därifrån. Världshistoriens kanske kortaste intervju). Framförallt älskar jag henne som rollfiguren Ninotchka i dessa klipp. Oj, vad Ninotchka är butch!
Oavsett vad så fascinerar Garbo (i hennes sista intervju på 40-talet påbörjade reportern en fråga med "I wonder...", varpå Garbo avbröt och sa "Why wonder" och gick därifrån. Världshistoriens kanske kortaste intervju). Framförallt älskar jag henne som rollfiguren Ninotchka i dessa klipp. Oj, vad Ninotchka är butch!
söndagen den 3:e augusti 2008
Om någon våldtogs mitt framför dina ögon, skulle du väl reagera?
För de flesta är (förhoppningsvis), svaret "Ja". När det kommer till politiskt engagemang skulle jag bestämt vilja hävda att världen våldtas mitt framför våra ögon och vi har ett ansvar att reagera och göra någonting åt det!
Jag är otroligt glad att det finns människor som Maria-Pia Boëthius på vår planet. Hon ger mig hopp. I sin senaste artikel på ETC.se skriver hon "Det finns en energi i USA, som jag inte upplevt i något annat land på jorden. I mina ögon är denna energi helt ockuperad av konsumismen. Men det finns ingenting som säger att det alltid måste förbli så." Hon har helt rätt. Det är något som jag länge tänkt på. Vi människor har så mycket energi och skaparkraft, om bara en betydligt större del av energin och skaparkraften gick till positiva och altruistiska ändamål istället för till negativa och själviska ändamål, då skulle världen vara fantastisk.
Men det är artikeln "Floden är min kumpan" som biter fast i mig mest. Inte bara för att jag själv vid flera tillfällen rensat i vattendrag, utan än mer för Maria-Pias vackra avslutning på artikeln:
"Om man kunde vända på kapitalismens indoktrinering och girighetspropaganda, som påstår att ”lyckan” finns i pengahopande, konkurrens och spekulationer på destruktiv skit som ger vinst, om all den kraften och uppfinningsrikedomen som finns där istället vändes till att rädda jorden är jag säker på att det skulle bli mycket roligare att leva. Och att många skulle bli mycket lyckligare. Och vad mer är – jag tror att vi är på väg dit."
PS Prideparaden var fantastisk. Jag gick i tåget med Combustion, Femme Maffian, Miss Juniversum och Bara Bröst (kan översättas som den queerfeministiska delen av tåget). Skrek politiska slagord och dansade som en galning till Peaches, Le Tigre, The Gossip m.fl. Helt enkelt helt fantastiskt.
Jag är otroligt glad att det finns människor som Maria-Pia Boëthius på vår planet. Hon ger mig hopp. I sin senaste artikel på ETC.se skriver hon "Det finns en energi i USA, som jag inte upplevt i något annat land på jorden. I mina ögon är denna energi helt ockuperad av konsumismen. Men det finns ingenting som säger att det alltid måste förbli så." Hon har helt rätt. Det är något som jag länge tänkt på. Vi människor har så mycket energi och skaparkraft, om bara en betydligt större del av energin och skaparkraften gick till positiva och altruistiska ändamål istället för till negativa och själviska ändamål, då skulle världen vara fantastisk.
Men det är artikeln "Floden är min kumpan" som biter fast i mig mest. Inte bara för att jag själv vid flera tillfällen rensat i vattendrag, utan än mer för Maria-Pias vackra avslutning på artikeln:
"Om man kunde vända på kapitalismens indoktrinering och girighetspropaganda, som påstår att ”lyckan” finns i pengahopande, konkurrens och spekulationer på destruktiv skit som ger vinst, om all den kraften och uppfinningsrikedomen som finns där istället vändes till att rädda jorden är jag säker på att det skulle bli mycket roligare att leva. Och att många skulle bli mycket lyckligare. Och vad mer är – jag tror att vi är på väg dit."
PS Prideparaden var fantastisk. Jag gick i tåget med Combustion, Femme Maffian, Miss Juniversum och Bara Bröst (kan översättas som den queerfeministiska delen av tåget). Skrek politiska slagord och dansade som en galning till Peaches, Le Tigre, The Gossip m.fl. Helt enkelt helt fantastiskt.
fredagen den 1:e augusti 2008
Tikkle Me
Det är inte bara Europride och Anarchopride just nu. Det är också Emmabodafestivalen och imorgon spelar bandet Tikkle Me, ett elektroband som jag rekommenderar varmt. Kolla in deras myspace här. De har fantastiska feministiska texter, framförallt i låtarna "Beat this man" (I don't believe in fighting, my war is filled with words, I don't think it's exciting, killing what is it worth? I don't think violence can save us, neither can silence do) och "Boys vs. girls a study".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
