Som vanligt så älskar jag Björk
Jag tycker även väldigt mycket om Hillary Clinton. Men det som inleder det här klippet är sjukt knäppt. Nästa vecka äger presidentvalet rum och det verkar bli Obama, vilket gör mig väldigt glad. Det måste göras något åt klimatförändringarna och då kan vi inte ha en republikan i Vita Huset. The only Bush I trust is my own:
Och här är mitt försök till visdomsord:
Att må dåligt över något kan vara ett steg i rätt riktning, eftersom det kan finnas något en gjort fel, som bör ändras.
En annan sak jag tänkt på att är att en del människor säger att det inte går att försöka ändra världen när du själv mår dåligt. Tvärtom tycker jag att genom att försöka ändra världen kan bidra en ges tillbaka det värdet som en trodde hade gått förlorat/inte fanns. En människa kan förändra mycket och många människor tillsammans kan förändra en hel värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Underbart visdomsord! Ska lägga det på minnet så jag kan citera dig någon gång.
Självklart kan man försöka förbättra världen fastän man själv mår dåligt. Det är ju då man är i störst behov av en meningsfull sysselsättning och en bättre värld.
Ja, bra vidsomsord och Björk är fantastisk!:) Och att Obama snart kan vara president i USA tror jag kommer att påverka hela världen på många bra sätt och vis! Det verkar som att vi alla går mot bättre tider.
"En annan sak jag tänkt på att är att en del människor säger att det inte går att försöka ändra världen när du själv mår dåligt."
Jag tror att för oss stackars bortskämda väst-uppfödda människor som inte har någonting konkret att kämpa för; där det inte finns några fiender eller påtagliga orättvisor att kämpa mot, är det nästan oundvikligt att vi åker ner i ett slags likgiltighetens fängelse. I fängelset matas vi med bilder från media om hur vi skall vara smala och snygga, hur vi skall vara manliga/kvinnliga, att relationer med det motsatta könet är det bästa som finns och att vi borde konsumera mera! Andra budskap, såsom politisk aktivism, filosofi och altruism når inte ut i mediafascismen och därför fastnar vi också i egoism.
Folk som lever i krigshärjade länder hade en fiende, en konkret fiende, och trots att de mår dåligt har de kämpat, för en bättre värld! Vi däremot, har inget att kämpa för, förutom självförverkligande, och i en tid där attityden "politikerna ljuger ändå bara", "orka rösta" florerar vilt är det inte konstigt att vi inte kämpar. Likgiltigheten måste vara vår tids största fiende... Ju mer samhället utvecklas, ju högre levnadsstandard vi människor får, desto längre ut på dekadensens brant hamnar mänskligheten.
Skicka en kommentar