En man står för i snitt tre gånger så mycket växthusgasutsläpp som kvinnor. Män äter mest kött (står för 18 procent av växthusgasutsläppen) och kör mest bil. Den traditionella mansrollen glorifierar en stadsjeep och en saftig biff till middag. Kvinnor använder kollektivtrafiken i mycket högre utsträckning.
Det är alltså tydligt att en förändring av mansrollen går hand i hand med en klimathållbar omställning av samhället. Klimatfrågan är bland annat en feministisk fråga.
Samma sak gäller global rättvisa. Det talas ofta om att 20 procent av världsbefolkningen lever i Nord och att den här delen av världsbefolkningen förbrukar 80 procent av resurserna. Det talas inte lika ofta om att 49 procent av befolkningen (männen), äger 99 procent av jordens samlade tillgångar, samtidigt som 51 procent av befolkningen (kvinnorna) utför två-tredjedelar av allt arbete i världen.
Det är då det blir tydligt att den feministiska dimensionen är en nödvändig dimension i debatten om global rättvisa. Kanske till och med den viktigaste dimensionen.
Det är då man fattar att den feministiska ideologin faktiskt är minst lika heltäckande som socialismen eller liberalismen. Det handlar bara om en annan utgångspunkt som är minst lika viktig som klass, nämligen könsmaktordningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
klokt, jag filosoferade på min egen blogg om samma ämne för ett tag sen
http://flumungen.blogg.se/2008/august/kvinnan-raddar-varlden.html#comment
tack, jo det här är minst sagt intressant.
Skicka en kommentar