Det finns en väldigt stark och påtaglig klädnorm för de som vill uppnå respektabilitet och makt. Kavajen. Kavajen inger en känsla av pondus och förtroende och kraftfullhet. Manlig sådan. Och jag tycker faktiskt att ett ifrågasättande av kavajnormen är en viktig feministisk fråga. Någonstans är det starkt kopplat till den traditionella manliga "peka med hela handen"-ledarstilen. Det går inte heller att blunda för att kavajen är en tydlig klassmarkör.
Jag vill avskaffa kavajnormen inom politiken och andra maktpositioner. Det är totalt jävla skitlöjligt att en person i kavaj ges mycket mer respekt och lyssnas mycket mer på än en person med lusekofta. Inom Miljöpartiet diskuteras den här frågan ofta, och många verkar tycka att det är viktigt att bära kavajen så att en "tas på allvar". Grejen är den att ens systemkritik bör gå längre än så. Visst finns det en viss poäng med att försöka ha ena benet innanför systemet och andra benet utanför, för att maximera sina påverkansmöjligheter, MEN om en anpassar sig helt efter systemet så tror jag att risken är stor att en blir en del av systemet. Och detta gäller förstås inte bara kläder... Vi måste våga kritisera de patriarkala och likriktade normerna som finns bland de med maktpositioner. Detta har femme-rörelsen varit väldigt bra på, att vara kompromisslös och försöka vara en del av förändringen som de vill skapa. Maktpositioner ska inte kopplas till maskulina attribut och så länge det gör det är vi kvar i den förlegade bilden av att ett traditionellt manligt sätt att klä och röra sig är förtroendeingivande, aktivt, handlingskraftigt, starkt osv, medan den traditionella feminitet är passivt, irrationellt och svagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar