torsdagen den 23:e oktober 2008

Feminismen tappar ofta stinget när den ska säljas till mainstream


När Riot Grrrl blev mainstream kallades det för Girl Power. Istället för Bikini Kill fick vi Spice Girls. Inte särskilt revolutionärt eller samhällsomstörtande. Ani Difranco sa "Girl Power was a way to make riot grrrl fuckable for heterosexual men", någon annan sa "With Riot Grrrl it is the power of ideas and creativity, with girl power it is the power of the short skirt". Däremot är jag faktiskt övertygad om att det finns tjejer (och killar) som via girl power-grejen, fick upp ögonen för feminismen. Det är möjligt att det öppnade dörren till feministisk litteraturläsande eller riot grrrl-musik m.m. Så det var definitivt inte enbart negativt.

Sex and the city var på många sätt en fin serie som hyllade att kvinnor satsade på sig själva, sina egna karriärer och levde singelliv efter 30. Det var även en vacker hyllning till kvinnors vänskap. Däremot var den fortfarande ganska heteronormativ (även om den är bättre än många andra serier. Samanthas lesbiska äventyr hade kunnat hanteras mycket bättre, till exempel hade de kunnat låta karaktären definiera sig som bi därefter, men tyvärr blev det inte så) och framförallt fokuserade den väldigt mycket på utseende och mode. Serien fastställer att en av kvinnans viktigaste uppgifter i livet är att vara snygg. Mycket vikt lades också vid att prata om männen i deras liv. Även om det inte alltid handlade om seriösa relationer, så var männen ständigt närvarande i serien.

På itunes just nu är de två mest nedladdade låtarna Beyonces "If I were a boy" och Britney Spears "Womanizer", både touchar på feministiska ämnen. I texterna är båda tämligen bra. Beyonces video är ganska bra också, men Britney Spears innehåller det gamla vanliga nakenheten och åmandet. Det tråkiga är att när feministiska idéer möter mainstream så känns det som om det alltid måste anpassas till kapitalismen och kapitalismen vill förstås bibehålla utseendefixeringen, för den får människor att konsumera. Jag skulle kunna skriva väldigt långt om det här ämnet, men jag stoppar här för den här gången.

PS Det finns exempel på feminism som tagit sig fram i mainstream, utan att vara urvattnad: Filmen Thelma & Louise, boken "Biterfittan", Tori Amos och delar av Alanis Morissettes "Jagged Little Pill" är ett par exempel. Även Holes album "Live Through This" fick någorlunda stort mainstream-genomslag och den är knappast urvattnad. Däremot vill jag se fler feministiska verk i mainstream som tydligt ifrågasätter heteronormativiteten.

Inga kommentarer: