fredagen den 12:e september 2008

Thelma & Louise - min favoritfilm

Min favoritfilm alla kategorier är Thelma & Louise. Det finns få filmer som är så feministiskt tydliga och feministiskt inspirerande och den här filmen passerade till och med igenom Hollywoods nålsöga.

Thelma är en underordnad hemmafru, vars man tycker att hon gått vilse om hon befinner sig mer än 5 meter från spisen. Louise är en tuff brud och en arbetande servitris, som mött nog med manliga närmanden för att kunna genomskåda vad de är ute efter (När hon först träffade sin pojkvän sa han "Vilka vackra ögon du har", Louise täckte för hans ögon och sa "Vilken färg har de?") . Tillsammans beger sig Thelma & Louise ut på en resa. På en vägkrog uppvaktas kvinnorna av en man, Harlan. Louise tycker illa om honom från början, och visar det, därigenom går hon utanför det på förhand uppgjorda manuset för det erotiska spelet som bygger på manligt initiativ och kvinnlig passivitet. Thelma upplevs som mer "feminin", underdånig och passiv och därmed mer attraktiv (den här scénen är så intressant att analysera för att den uppvisar den heterosexuella matrisen så tydligt).

Men den oskuldsfulla flörten förbytts snabbt i skräck när Harlan försöker våldta Thelma på en parkeringsplats. Louise kommer dock dit som räddaren i nöden och hotar Harlan med en pistol, varpå han säger "We were just having some fun" och låter Thelma vara. Louise svarar "Next time, when a woman is screaming like that, she isn't having any fun". Thelma och Louise går därefter bort från platsen, men Harlan skriker "I should have fucked her", varpå Louise vänder sig om och skjuter honom och säger "You watch your mouth".

Thelma och Louise påbörjar nu deras livs största äventyr, på rymmen från ordningsmakten. Filmen tar oss igenom samhällets syn på våldtäkt, kvinnors sexualitet och systerskap. Jag har aldrig sett en vackrare gestaltning av frihet och frigörelse. Thelmas förvandling från osäker och oskyldig fin flicka till självsäker "don't mess with me" brud är så fantastisk att se. I slutet av filmen är det till och med Thelma som är den mest beslutsamma av de två.

Under resans gång möter de en riktigt vidrig lastbilschaufför som ständigt utsätter dem för sexuella trakasserier. Det leder fram till den här scénen, vilket kanske är den underbaraste filmscénen jag någonsin sett:



Eller den här scénen där Louise kastar läppstiftet, för att visa att hon inte längre vill vara ett objekt. Samtidigt får vi se Thelma när hon rånar en butik. Hennes mans blick när han ser videoupptagningen från rånet är HELT OBETALBAR "Jesus Christ":



Slutscénen är helt underbar och jag klarar inte av att se den utan att börja gråta, trots att jag säkert sett den 10-20 gånger nu. Jag tänker inte visa den här, eftersom det är ofint att avslöja slutet och jag tycker att alla ni som inte sett filmen ska göra det fortast möjligt. För mig är den här filmen också en symbol för hur det går att göra konst, film, musik som skapar förändring. Jag är säker på att hur många människor som helst runt om i världen har blivit inspirerade av den här filmen och fått ett feministiskt uppvaknande. Jag tror att det mycket väl kan vara så att en film som Thelma & Louise skapar lika mycket feministiskt förändring som lagstiftning, bara det att det inte går att mäta lika konkret. Politisk kultur ÄR en förändrande kraft.

5 kommentarer:

Cecilia sa...

Politisk kultur er en forandrande kraft i allra hogsta grad, du ar sa klok. Jag minns inte din mejladress, vill skcika dig ett langt brev om vad jag tanker pa har borta.
KRAMSI

Alexander Chamberland sa...

Åh, hej finaste Cicci! Ja, maila mig då blir jag himla glad. alexander@mp.se är min mailadress!

KRAMSI

Veronica Svärd sa...

Ja, det är verkligen en favvofilm! Slutet är hjärtskärande, men jag måste erkänna att jag irriterar mig lite på slutet (som ju inte får avslöjas här...), varför just så?

Visst är det en form av mod dom visar ända in i slutet och det symboliserar också att kvinnors valmöjlighter är begränsade i den värld vi lever. Men samtidigt undrar jag om det vore för radikalt att det slutade på ett annat sätt? Typ motsatt? Vore det på tok för provocerande för patriakatet?

Alexander Chamberland sa...

Jag känner mig också lite ambivalent till slutet, dock ger slutet mig en helt enorm frihetskänsla... också... blandat med de där sakerna som du tar upp.

Anonym sa...

Det är verkligen en fin film! Mycket bra skrivet!Angående slutet tycks filmer, som handlar om kvinnlig frigörelse, bara sluta på två sätt. Antingen genom att karaktärerna dör, eller att de gifter sig och på så sätt hamnar "rätt" i livet igen..