Det är ett problem att vårt kulturliv fylls främst av en sak: Heterosexuell tvåsamhetskärlek, såväl lycklig som olycklig sådan. Det blir inte direkt bättre av att det nästan alltid berättas av män, utifrån deras överordnade position i könsmaktordningen. Jag satt och tänkte på det här under Broder Daniel-konserten på Way Out West. Det finns så mycket annat som är relevant att berätta om i världen än just heterosexuell tvåsamhetskärlek. Så mycket annat som förtjänar att få utrymme (och behöver få utrymme).
Jag tänkte på det här med feel good-filmer. Definitionen på en feel good-film verkar vara en film som är en romantisk komedi som utmålar meningen med livet som att finna "den rätta", samtidigt som den berättar för oss att det bara finns en "den rätta" och denna person ska vara av motsatt kön. Dessa filmer brukar också tycka om att spela på de traditionella könsrollerna. Hur många romantiska komedier handlar inte om två personer som blir förälskade, killen gör något dumt, och killen gör aaaaallt för att vinna henne tillbaka (för tjejen ska förstås vara passiv). Slutscénen brukar bestå av att tjejen ska resa iväg och killen skyndar sig allt han kan till flygplatsen, hoppar över alla avspärrningar och fångar henne precis när hon ska gå på planet. Han säger "jag älskar dig", hon förlåter honom och vi som tittar ska därefter tänka att de kommer att leva lyckliga i alla sina dagar.
Dessa filmer ger mig aldrig en "feel good-känsla". Jag mår oftast rätt illa av könsmaktordningen och heteronormen, och tänker att de traditionella paren i sagoböckerna och de romantiska komedierna kommer att leva olycklig fastbundna i sina könsroller i resten av sina dagar ;-).
Däremot har jag några tips på filmer som ger mig en feel good-känsla: Tank Girl, Thelma & Louise, Frida, Kill Bill 1 och 2 och Erin Brockovich.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"...och tänker att de traditionella paren i sagoböckerna och de romantiska komedierna kommer att leva olycklig fastbundna i sina könsroller i resten av sina dagar ;-)."
Är hbtq-personer lyckligare än heterosar??! Har själv ingen aning, men tycker det vore väldigt intressant att veta.
Nej, det tror jag inte med tanke på all förtryck som HBTQ-personer möter. Vad jag menade mer är att jag tror att vi alla mår bättre av att bli fria att utvecklas som människor, utan att begränsas av könsroller eller heteronormen. Att den queerfeministiska revolutionen är en väg till frihet.
FRIDA! Fy bubben vad hon är snygg i den filmen. När jag ser den känner ja g direkt att jag måste kirra monobrowns!!
Frida Kahlo är bäst! Jag ska faktiskt precis lägga mig ner i sängen och läsa klart hennes biografi!
Skicka en kommentar