Tack!

Säger jag till Cocorosie, för att de finns och gör så fantastisk musik, samt skriver så underbara texter (lyssna på låtar som Japan, Animals, Rainbow Warriors och Promise). De har till och med kattljud i låten "Animals"! Jag vill leva i Cocorosies värld och jag tror mig förstå vad de vill berätta om världen som vi lever i idag. We are rainbow warriors. Och vi har kontakt med våra inre barn.

Tack var också ordet som Göran Persson sa till mig (samtidigt som han tog av sig glasögonen) efter slutdebatten i SVT, när jag passerade honom i korridoren i tv-huset. Det är skamlöst namedroppande för mig att nämna den dåvarande statsministern i min blogg. Jag tycker inte ens han verkar vara särskilt trevlig, men jag har undrat många gånger vad han menade med det där tacket. Kände han ens igen mig? Ville han tacka mig för min insats för det "rödgröna laget" i valrörelsen? Eller sa han bara "tack" för att han skulle vara sådär landsfader-aktig och ville tacka mig för att jag satt i publiken? Så många frågor. Inga svar.