Sexchocker och arga attacker

Imorgon kommer # 15 på listan att uppenbara sig. Det kommer att bli en sexchock. Ni kan ju få spekulera i vilken artist jag tänker på...

Jag har också märkt att ju mer jag har drivit feminism desto mer har en del personer blivit arga på mig. Det gör det intressantare att googla på ens namn, när en får se att det finns medelålders vita män därute som vill att en "ska hoppa från en bro". Det är intressantare att öppna ens mailbox när en får mail där en beskylls för att vara "del av en rörelse som får män att ta livet av sig".

Men framförallt, det är oerhört smickrande när nazister väljer att lyfta fram mig som den hemska manliga radikalfeministen, medan Tiina Rosenberg lyfts fram som den hemska kvinnliga radikalfeministen. Detta har hänt ett par gånger nu.

Och jag hoppas att min bok kommer leda till samma sak. Upprörda konservativa sexister. Peppade feminister. Nu vill jag absolut inte se feminismen som något skyttegravskrig, men samtidigt inser jag att det finns vissa människor jag aldrig kommer att kunna få med mig inom min livstid. Tyvärr.

Snarare vill jag göra allt för att inspirera de som redan är övertygade, samtidigt som jag förstås anstränger mig för att övertyga de som går att övertyga. MEN, för mig är det rätt lönlöst att försöka ha en vettig diskussion med grabben som skriker "jävla bög" efter mig på tunnelbanan.

KRAM